Detta händer tyvärr inte särskilt ofta, så därför vill jag börja dagens blogginlägg med att gratulera Djurgårdens IF som igår blev vinnare i Svenska Cupen!

Som sagt, är man ett djurgårdsfan så var gårdagens triumf helt fantastisk! Att vinna så övertygande mot svenska mästarna Malmö FF med hela 3-0, det var snudd på magiskt. Det var många år sedan man fick fira en fotbollsframgång, inte sedan början av 2000-talet har de vunnit något. Men igår så hände det äntligen! Jag hade barnen hos mig så vi tittade på matchen tillsammans, nästan alla av oss i alla fall. Freja verkade ganska fascinerad och snappade upp en och annan djurgårdsramsa som publiken sjöng, och twinsen kom och gick lite under matchen. Jag försökte varva tittandet med att steka pannkakor samtidigt, men det gick bra. När det tog emot pokalen så satt alla barnen och tittade på vad som hände.

– Pappa nu lyfter dom upp den stora medaljburken! Ropade Freja när pokalen hissades.

Jag var mitt i pannkakssmeten ordagrant men rusade till TV:n när hon ropade.

Barnen tittade med stora ögon på vad som hände och satt kvar en stund efteråt när de filmade firandet från spelarnas omklädningsrum. Kanske har ett frö såtts nu hos barnen, kanske blir de sportfånar som sin far och väljer att hålla på Djurgården. De verkade inte tycka om Malmös supportrar i alla fall, de som kastade bengaler och var sura uppe på läktaren. Men varför ens hålla på ett lag i Malmö? Jag förstår inte ens varför de som bor där håller på Malmö, de är så stolta och viftar med sina fula Skåneflaggor. Men faktum är att en Skåneflagga är bara en nedkissad dansk flagga…

Det har ju varit en röd dag nu mitt i veckan, och det är lätt för barnen att förväxla detta med att det är helg. Så när vi tog en promenad ner till mataffären för att handla lite småsaker så fråga först Nova om det var lördag. Jag förklarade att det var ”Christ travlerday” och att dagen efter är en ”squeezeday”, men detta verkade inte riktigt landa helt väl. För vid godishyllan vid kassorna så hände det.

– Pappa! Lördagsgodis! Ropade Nova.

– Nej inte idag, det är bara torsdag nu så du får vänta till helgen. Förklarade jag och började gå till kassan.

Nova dröjde kvar en stund, sedan gjorde hon ett utfall mot godishyllan och greppade det hon ville köpa med sig hem. Det blev en lite längre förhandling än vanligt denna gång, inte nog med att det inte var lördag utan även för att hon hade valt en chokladask med exklusiv choklad för nästan tvåhundrakronor till sitt ”lördagsgodis”. Vi kom överens efter en stund och hon lämnade tillbaka chokladasken, mest på grund av att det inte var lördag. Så nu vill jag bara önska Jenny all lycka när hon och barnen ska köpa lördagsgodis på lördag när barnen är hos henne, lycka till!

I lördags mötte jag upp de fina herrarna inne på Mosebacke, solen sken på bra denna sena eftermiddag. Jag var lite sen efter att ha lämnat bort barnen till Jenny, så när jag kom var redan Tommy, Mogge och Marcus på plats. De hade till och med skaffat sittplatser! Vilken lyx, så vi satt där i solen och njöt av tillvaron medan vi drack lite öl. Sedan tog vi en promenad till en restaurang som min syster rekommenderade, den heter Brickyard. Det verkade vara ett trevligt ställe, det var fullproppat med folk i alla fall. Men vi hade tur även här och hittade platser på uteserveringen. Nu när vi gått flera hundratusen meter, eller i alla fall steg kändes det som, så var vi hungriga. Vi beställde in lite lökringar och vitlöksbröd i väntan på att den riktiga maten skulle komma. Men man blev ju nästan mätt på detta, det var oerhört generösa portioner. Så när maten väl serverades så var jag inte så hungrig längre, bara full. Men gott var det!

Sedan så tog vi en gemensam promenad bort till Medborgarplatsen tror jag, undrar varför jag minns detta så luddigt? Här tackade vi av Mogge för kvällen, sedan hoppade vi andra på tunnelbanan. Och de övriga klev av vid Gullmarsplan medan jag fortsatte till Farsta där min buss avgick. Undrar varför jag måste råka ut för märkliga människor? När jag stod och väntade på bussen så kom en äldre man fram till mig och ville småprata. Han pekade bort mot centrumbyggnaden och förklarade vad det var för musik som ungdomarna där borta spelade.

– Abdul bull bull! Det kallar jag den där musiken för, Abdul bull bull! Det är rena bebisfabriken där borta, vart är detta landet på väg? Frågade han sig och jag hörde att han talade med en brytning.

– Vart är du själv ifrån? Frågade jag honom, men då ringe hans mobiltelefon innan han hann svara på min fråga.

Hans ringsignal var för övrigt det högsta jag hört i hela mitt liv, där gör sig inte ens ”hesa Fredrik” besvär. Han pratade ganska högt också, så att den som ringde verkligen skulle höra honom. Jag hörde nu att det lät som ryska eller något annat slaviskt språk, och när han avslutade samtalet så fortsatte han prata med mig.

– Jag pratar tolv språk min vän! Hur många språk talar du? Frågade han mig.

– Eh, ja… Svenska och engelska, och sedan kan jag en hel del svordomar på finska och en skvätt tyska! Förklarade jag.

Nu kom det ett sällskap med två unga tjejer och en kille som han hälsade välkomna till busshållplatsen istället. Det visade sig att en av tjejerna förstod tjeckiska, så nu pratade de om något jag inte alls förstod. Men det var rätt skönt, nu kunde jag kliva på bussen och luta mig tillbaka i stolen med bra musik i öronen resten av bussresan. Det var rätt skönt att komma hem i hyffsad tid, så att man inte blir så trött nästa dag. Men när jag tittade på klockan hemma så förstod jag ingenting. Den var ju bara halv tolv tror jag, fasen vilken lam utgång tänkte jag då. Men vi hann ju ändå med så mycket, vi pratade om allt vi behövde och njöt av en riktigt god middag. Så jag insåg snabbt att jag nog väldigt nöjd med hur kvällen artade sig, och så vuxen jag kände mig bara sådär! Vi har funnit balansen mina herrar, så detta gör vi om tycker jag!

Under denna utekväll så var det en hel del hammarbyare ute, de hade tydligen vunnit någon jäkla fotbollsmatch… Vem bryr sig!! Haha, nej men jag är inte bitter som ni hör. Men det var även väldigt många Metallicafans ute på stan, eftersom Metallica skulle spela sin första av två konserter på Globen denna kväll. Den konserten hade jag ju mer än gärna velat gå på, men det fanns inga biljetter kvar till mig. De är ju mina absoluta favoriter, de har gjort såååå många bra låtar och konserterna är alltid asbra!

Nu slog de världsrekord i publik på Globen också, över 17000 personer fick de in i den stora bollen. En stor snackis efteråt var att bandet skänkte över 300 000kr av biljettintäkterna till Stockholms Stadsmission, bara sådär! Vilken fin gest! Men jag som följer bandet på Instagram bland annat har sett att de skänkt bort pengar efter varje konsert till någon organisation som hjälper till i samhället. Jag kan tänka mig att bandmedlemmarna tjänar rätt bra med pengar ändå, men jag tycker ändå att det är väldigt fint gjort av dem. Tänk om alla var lika generösa som Metallica…

Hockey-VM är i full gång och Tre Kronor går som tåget i turneringen! De är obesegrade och spelar emellanåt en bländande hockey att titta på, hoppas det fortsätter så genom hela turneringen så att de kan försvara guldet. Heja Sverige!

Jag tackar nu för mig, för om sanningen ska fram så blev jag nu akut kissnödig. Tack för att ni läser, önskar er alla en trevlig helg! Ha d biff!

DAGENS JERKER går såklart till Saltsjöbadens guldgosse, detta efter att han någon gång under lördagens utgång slickat på mig i smyg. Hans lille son Sigge hade haft feber hela veckan berättade han, och gissa vem som däckade i feber sent på söndagen….