Nu är det arbetsvecka igen, helgerna går som vanligt alldeles för fort tycker jag. Men kidsen och jag hann faktiskt med en hel del denna helg!

Den roligaste händelsen var när vi var på skogsäventyr i Tyrestaby på söndagen. Nu blev det inte som jag hade tänkt mig att det skulle bli, det blir sällan så faktiskt. Men vi hade en härlig dag tillsammans ändå! Först så åt vi lunch hemma, sedan packade jag en matsäck som vi kunde äta ute i vildmarken. Precis innan vi skulle åka så ringde min kära syster och berättade att de också kommer dit, men att de tänkt ha en liten picknick på ängen där tills vi kommer ut ur skogen igen. Så trevligt detta skulle bli!

Min plan var enkel, att vi går en bit längs barnvagnsslingan där och när vi hittar något intressant ställe så skulle vi avvika från skogsvägen och bara kasta oss ut i vildmarken. Men med barn så blir det ju som sagt inte alltid som man tänkt sig. Nova blev ganska omgående väldigt arg över att hon var så törstig, så vi fick starta med en oplanerad vätskepaus. Sedan så fick jag syn på en tjädertupp ute i skogen, så jag omfamnade barnen framför mig och pekade in i skogen där tuppen befann sig.

– Är den farlig? Frågade Freja.

– Nej då, men… Hann jag bara säga innan det som skulle bli ett ”nice family moment” urartade helt!

– Jag vill gå nära den! Ropade Freja och sprang snabbt in i skogen med Nova och Theo hack i häl.

Tuppen blev självklart livrädd och tog till flykten längre in i skogen, men det var så mycket fallna träd och annat i vägen så den lyckades inte flyga undan. Barnen lyssnade inte på mina hundkommandon som STOP eller STANNA, inte heller FOT fungerade. De tjoade så pass högt själva att jag inte tror de hörde mig, och de är ju mycket mindre och smidigare än mig också. Dessutom alldeles nytankade med vätska så de drog ju ifrån mig där inne i skogen, jag måste ha sett jätteklumpig och osmidig ut där om någon såg oss. Plötsligt vänder barnen och kommer skrikandes tillbaka mot mig!

– En harkrank! Ropar någon högt och sedan börjar alla tre att skrika högt där ute i skogen.

När vi samlat oss och hämtat andan igen, vilket tog onödigt lång tid för min del, så hamnade vi intill en stor bäck. Vi smög fram för att se om vi kunde hitta några grodor eller ödlor kanske, om vi hade tur. Det gjorde vi inte, utan de hittade istället ett träd som fallit ner över bäcken som de ville balansera på över till andra sidan. Trädet var ganska grovt så jag såg inga större problem med detta, utan tänkte att de självklart skulle få utforska skogen nu när vi var där.

Detta var precis intill skogsvägen, så jag ställde mig nu vid vägkanten och väntade på att de skulle komma tillbaka. Då hör man det som man inte vill höra just då, ett väldigt högt plums…

Frejas sandaler hade glidit på trädstammen och nu låg hon och skrek i vattnet. Det var inte så djupt tack och lov, utan hon satt upp och skrek för sitt liv medan jag skyndade mig fram för att hjälpa henne upp. Men en olycka kommer sällan ensam brukar det ju heta, och jag vet inte om man kan kalla det olycka det som hände härnäst. Theo som nu tar sats för att snabbt springa tillbaka över trädet till vår sida halkar till, men hans tröja fastnar i ett av trädets grenar. Så istället för att han också skulle falla ner i vattnet så blir han hängandes i tröjan och ropar på hjälp. Jag får tag i Freja som skriker väldigt högt, och verkar livrädd. Theo börjar nu också att gråta, och jag försöker skynda mig upp ur bäcken med en kall och dyngsur Freja i famnen. Men min ena sko har sugits fast i sumpmarken och i mitt försök att komma loss så faller även jag, så nu låg vi båda i bäcken igen. Nova står nu mellan oss och skogsvägen, hon gråter och skriker att vi måste rädda Freja från krokodilerna!

Jag vet inte varför hon trodde att det fanns krokodiler där, om det var mitt prat om ödlor tidigare kanske. Jag hade tyvärr inte tid att förklara detta just nu, och människor som annars skulle passerat förbi stannar till och tittar på oss. Någon ser ut att filma med sin mobiltelefon, man verkligen älskar 2000-talet…
En äldre dam erbjuder sin hjälp men jag tackar vänligt nej samtidigt som jag lyckas få upp Freja på torra land igen, nu var det bara att lyfta ner Theo. Men hans tröja gick ej att rädda utan revs sönder längs hela ryggen, han vägrade dock att ta av sig den eftersom det var hans favorittröja. Så när alla lugnat sig igen föreslog jag att vi skulle åka hem istället, och alla höll med. Ingen orkade eller ville gå själva, så Freja hängde på min rygg och sedan tog jag Nova och Theo under vardera arm och gick med plaskande före detta vita fina sneakers tillbaka till bilen. Vi mötte många med stirr i blicken kan jag lova, men barnen var tysta och lugna nu i alla fall. Man kunde tro att eländet skulle sluta där, men låt mig då presentera er för ”The Life Of Jimmy” vars liv inte riktigt är som alla andras…

Vi hade ju inga ombyten med oss, för jag hade aldrig kunnat räkna med att det skulle sluta såhär. Så jag föreslog att vi skulle ta av oss alla blöta kläder och frågade Nova om hon kunde låna ut sin fleecejacka till Freja som var alldeles blöt. Men det gick hon inte med på eftersom Freja luktade så äckligt av bäckvattnet, Theo gav sin fleecejacka till Freja tillslut så att vi kunde sätta oss i den nu stekheta bilen. Men det gick ju inte, sätena var fräsande heta och jag kunde omöjligt sitta där utan kläder. Istället brände jag mig ordentligt!

Så jag startade bilen och lät temperaturen sjunka långsamt medan AC:n jobbade för fulla muggar. När det äntligen var okej att låta skinnet vidröra sätena igen så började vi åka hem, men det blev genast dålig stämning i bilen.
– Det luktar äckligt i bilen pappa! Jag kommer kräkas! Säger Freja med gråten i halsen när den äckliga doften av våra blöta kläder börjat sprida sig genom bilen, och sedan började hon kräkas och Nova och Theo började skrika i baksätet…

Haha, nej då vi har inte jagat några tjädertuppar. Inte har vi heller ramlat ner i några bäckar eller hamnat på Youtube. Men detta skulle absolut kunna hända, det lovar jag er. Vi hade en härlig promenad utan olyckor, men jag fick säkert hundra frågor om vart i skogen det hade brunnit tidigare. De syftade på när jag tidigare berättat om den stora skogsbranden som härjade i Tyrestaby när jag var barn, så jag minns inte vart i skogen det brann. Så fort jag pekade på ett djur eller något annat ute i skogen som jag ville att de skulle se, så frågade de direkt om det var där det hade brunnit. Jag förklarade mig nog lika vänligt varje gång att jag inte mindes vart det brunnit, men det är ju kul att de är så nyfikna.

De var även fundersamma över varför så många av träden såg så gamla ut, och varför så många av dem hade blåst omkull. Vi såg tyvärr inte så många andra djur än olika fågelarter, där en stor baddare som liknade en gås var höjdpunkten. Men vi såg även spår efter bävrarna som gnagt sönder några träd som fallit till marken, det var spännande och här ville de känna och utforska mer.

Denna skogstur var väl cirka 5 km lång, så för att förklara detta enkelt så sa jag att vi gått 5000 meter när vi kom ut ur skogen. Det tog oss lite mer än en timme tror jag, men då vandrade vi bara fram längs barnvagnsslingan utan större avvikelser ut i det vilda. De var fortfarande pigga och glada, men Freja tycker att det är bättre att ha gympaskor på sig ute i skogen istället för sandaler som hon valde denna gången. Jag kunde inte annat än hålla med, men hon klagade inte en endaste gång på skorna i alla fall vilket var bra. Theo verkade ha mycket energi kvar, medan Nova nog tröttnade på att gå mot slutet när det inte fanns lika mycket att titta på längre. Men nu väntade ju min syster och bror på sin picknickfilt med kusiner på ängen, dags för lite välförtjänt fika! Sedan avslutade vi med en glass i solskenet innan klockan började bli mycket, dags att köra hem barnen igen.

Redan i lördags så träffade vi en av kusinerna när min bror och Svea var på besök hemma hos min mor. Vi fikade där och barnen fick leka av sig lite tillsammans, nu har de skaffat studsmatta så det är rena rama kollot där när man kommer dit. Med gungor, klätterställning och den stora poolen som de provade att bada i förra sommaren. Men det blev inget badande denna gång, bara hopp och lek. Självklart skulle det gosas med hundarna också, så det gjorde de nästan omgående när vi kom dit. Efter en stund kom farsan och Kent tillbaka efter att ha hämtat hem en bil som min kusin Rikard från de djupa norrländska skogarna hade köpt. En fin Audi minsann! Jag byter gärna, bara så du vet det kära kusin! Men vi hann tyvärr inte vara kvar hela dagen, utan åkte hem för att inte missa hela semifinalmatchen mellan Sverige och USA i Hockey-VM. Heja Sverige!

Jag som tänkte att vi kunde ha på denna hockeymatch lite i bakgrunden när vi kom hem, eftersom det nog bara var jag som var intresserad. Men så fel jag hade, alla barnen satte sig i soffan med sitt lördagsgodis och tittade på matchen. De verkar ha fått lite blodad tand efter att ha sett när Djurgården vann cupfinalen för någon vecka sedan, men jag vet inte vad de fastnade för just här. Jag får en känsla av att vi ser på matchen med lite olika ögon om vi säger så. De verkade mer intresserade av många i publiken, färgerna på matchställen och sättet kommentatorn kommenterade matchen. Han är ju lite högljudd och aningen excentrisk den gode Niklas Holmgren, och kan ju få en enkel puckdump i sarghörnet att låta som det matchvinnande målet i en jämn Stanley Cup final. Jag förberedde middagen under tiden matchen spelades klart, så tyvärr såg jag inte så mycket utan fick nöja mig med att lyssna. Men barnen ropade glatt att jag skulle komma och titta så fort Sverige gjorde mål, och det blev ju många mål. Sverige vann med 6-0 och blev därmed klara för VM-final, den spelades ju igår mot Schweiz. Barnen ville se den matchen också, men den spelades på kvällen när de skulle sova. De ville nog mest se matchen eftersom det skulle bli medaljutdelning efteråt, just pokalen och medaljerna är spännande grejer…

Jag kollade dock på matchen, såklart! En tillknäppt historia, men underhållande måste jag säga. Den var spännande rakt igenom även om Tre Kronor ägde mycket av spelet, men det slutade oavgjort 2-2 och gick till straffar. Där kunde Sverige vinna och var nu världsmästare för andra året i rad, riktigt häftigt!

Och detta med ett ungt lag som gick obesegrade och bjöd på riktigt underhållande matcher genom hela mästerskapet. När barnen vaknade idag så visade jag ett klipp när lagkaptenen Backlund tar emot pokalen och lyfter den med hela laget, det tyckte de var coolt. Stort grattis till guldet Tre Kronor, HEJA SVERIGE!

En annan som inte helt oväntat slagit sig in i landslaget är Mogge och Amandas underverk, Hugo! Han stoltserade idag på sin fars Instagram i Sveriges matchställ som ska bäras i sommarens fotbolls-VM i Ryssland. Det gläder mig något oerhört att förbundskaptenen Janne Andersson så tidigt fått upp ögonen för Hugos talang när det gäller bollar och pastarätter. Storlaget Juventus har ju haft scouter smygandes runt Hugo sedan minst ett år tillbaka, detta fick vi ju själva erfara när de smög runt bland buskarna hemma hos oss efter att Hugo varit på besök med sin familj. Och som jag sagt tidigare, potentialen finns ju där rent genetiskt så därför är jag så glad för hans skull. Han kommer lyckas, det är jag övertygad om, sedan så har jag ju inte sett så mycket av vilken spelartyp han är i dagsläget. Jag vet att Mogge gärna ser Hugo som den nya Del Piero, men jag kan mycket väl tänka mig att med Amandas gener faktiskt resulterar i att han kan bli en mycket bättre spelare. En ny Baggio, Hugo Baggio. Låt det namnet rulla lite på tungan ett tag så förstår ni ju att han kommer göra succé. Go team Hugo!

Detta ska väl vara allt jag hade att skriva för stunden, så ett stort tack för att ni läser. Ut och njut av solen nu allihop, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. På hans födelsedag? Varför det kanske ni undrar, jo för denna kommentar:
– Har du solat med en magnecyl i helgen? Du är ju för fan kritvit!
Jäkla skitgubbe, hoppas han blev mycket äldre än mig nu som straff. Annars ska han få en snabbåldrande- och snoppkrympande förbannelse av mig i födelsedagspresent…