Vilken helg det har varit, och den började redan i fredags när vårt jobb åkte på kick-off med båten ”M/S Molly”. Tuff tuff tuff…

Det var som en stor husbåt eller något liknande, väldigt mysig! Och den startade vid Strandvägskajen inne i stan, där vi välkomnades ombord av glad personal som delade ut välkomstdrinkar och smaskiga tilltugg. Vi smög akterut på båten eller vad det heter, där fanns en härlig stor soffa placerad i solskenet som några redan ockuperat. Stefan och jag slog då våra kloka huvuden ihop, och tuppade av…

Haha, nej då! Men vi såg att det ju fanns ytterligare en våning på båten, så vi trotsade tyngdlagar och tog oss upp för den smala och branta trappan. Där uppe var restaurangdelen med bar, och även några väl placerade bord och stolar längst bak på däck. Jag känner mig dum när jag försöker skriva på båtspråk, för jag fattar knappt själv vad jag egentligen menar. Men vi gick där längst bak på båten, och stod där och tittade ner på alla andra som trängdes under oss. Snart fick andra upp ögonen för vår fantastiska plats och fler kom upp, men Stefan och jag satt nu på de absolut bästa platserna i solskenet. Tyckte vi i alla fall! Snart var det dags att lämna kajen, tuff tuff tuff…

Men innan båten åkte iväg så hann vi diskutera omgivningen lite. Detta handlade till största del om en dåre på jetski, en badkruka på Djurgården som ostrategiskt placerat sin handduk och sig själv precis bredvid en bajamaja (eller kanske inte, beroende på mannens mående), och sedan en sunkig båt som låg förtöjd bredvid oss som liknade den som blir halvt uppäten i slutscenen i filmen ”Hajen” och sedan sjönk efter att de sprängt den hajen med det oändliga kurret i magen. När alla tankar var rensade så började båten nu sakta glida iväg i prestigefyllda hastigheten 4 knop. Den gled förbi Djurgården, sedan vidare mot Hammarby Sjöstad och Skanstull. Direktör Sjölund pekade med hela armen mot några boulebanor som låg längs kajen vi passerade, det var tydligen Harrys favoritställe och där brukade han hänga. Jag tittade men såg ingen Harry, det var alldeles för mycket folk som spelade kula där samtidigt. Men jag tänkte att om det gick lite dåligt för Harry så kanske vi kunde fått en glimt av honom när folkmassan skulle skingra sig när han börjar skrika och hoppa på sina boulekulor, iförd sin blå overall. Vi vinkade hjärtligt till alla som stirrade på Stefan och oss andra, och jag vill verkligen belysa för er hur fantastiskt vädret var denna afton. Allt var helt perfekt! Förutom vår oro över att Micke nu började bränna sig på infravärmen han startat vid bordet bredvid oss där de satt. Tuff tuff tuff…

Jag har ju inte skrivit något om maten ombord, herregud! Den var ju helt magnifik! Det var en grillbuffe, där kocken själv plussade mycket för sin coleslaw. Och den var riktigt god, precis som allt annat. Men så var han tydligen nobelkock tidigare, det är ju inte alls illa pinkat. Och på tal om att pinka, Stefan får man ju ibland skämmas lite för. Han började med att spilla ut sin välkomstdrink på sina byxor så att det såg ut som att han kissat på sig. Sedan när vi skulle börja äta så spetsar han ilsket med sin gaffel en cocktailtomat på sin tallrik som spottar tillbaka sitt innanmäte på hans skjorta. Men det slutade inte där, när vi hämtat avec i baren så spiller han ut den också. Dessutom drog han av sig byxorna alldeles för många gånger och visade kallingarna av jeansmodell för på tok för många ombord. Som ni hör, helt hopplös att dela bord med. Vår andra bordskamrat Björn däremot skötte sig utmärkt, han behöll kläderna på under hela båtturen och spillde inte en droppe så vitt jag vet. Tuff tuff tuff…

Båten tuffade förbi Tantolunden och hela vägen fram till stadshuset innan den vände och åkte samma väg tillbaka. Vi oroade oss en kort stund över att vi kanske skulle hamna i skuggan nu resten av resan, men solen bytte bara sida och kalasvädret fortsatte för vår del. Nu kom dessutom flera av de som suttit inomhus under middagen ut och minglade med oss, så det blev en härlig stämning. Ubbe tindrade med ögonen när han fick extra drinkpolletter, direktör Sjölund stod bredbent på däck för att hålla balansen mellan de tunga halsblossen, och övriga började spela ”Quizkampen” mot varandra på sina mobiltelefoner. Tillslut var jag tvungen att spela jag också, och sakta närmade vi oss slutdestinationen. Tuff tuff tuff…

När vi passerade boulebanorna igen så inbillade jag mig att vi kanske kunde få se Harry ligga utslagen på kajen med en bag in box i ena handen och en otänd cigarett i andra handen, med boulekloten runt omkring sig på marken och kanske en nedkissad overall. Det är förmodligen högst otroligt, men det skulle garanterat ha blivit en snackis om så var fallet. Istället närmade vi oss Djurgården. Tuff tuff tuff…

– Kolla! Där är Gröna… Lund! Ropade direktör Sjölund passionerat och gjorde sig redo att ta en bild med sin mobil.

Jag vill också ha en bild av Gröna Lund i solnedgången tänkte jag och ställde mig upp, men det var inte riktigt Gröna Lund vi såg. Utan de där gamla lyftkranarna som är målade som giraffer som står längs någon marina där på ön. Jag skällde lite på direktören över at than lurat mig, men när han insåg att det inte var Grönan så började vi skratta och väntade till vi såg riktiga Gröna Lund runt hörnet. Det blev ganska mörka bilder, men fina! Nu var vi nästan framme vid kajen igen. Tuff tuff tuff…

När vi var framme så sprang alla åt olika håll och kanter för att hitta en ledig taxi, hoppa på spårvagnen eller bussen. Veronica, Sergei och jag tog en promenad till Östermalmstorgs tunnelbanestation och hittade några andra arbetskamrater där som var på väg hem. Sedan skiljdes vi alla åt, och när jag kom hem så kände jag att jag luktade rök så jag hoppade in i duschen utan att ramla. Sedan blev det sängen för min del, helgen hade ju bara börjat. Haha! Tuff tuff tuff…

På lördagen var jag uppe med tuppen klockan 11.30 och drack mitt morgonkaffe. Haha, jag är på så skojigt humör idag! Nej jag var uppe tidigt, sedan gjorde jag något så ovanligt som att hänga på låset till Systembolaget när de öppnade. Jag behövde ju dricka till den stora fotbollskvällen denna dag, där finalen i Champions League spelades mellan Real Madrid och Liverpool! Så jag letade efter öl, men blev distraherad av rosévinerna. Jag tog två flaskor och sedan sögs jag likt en mal till en låga mot något som stack ut i vinhyllan. Det blå vinet Marques De Alcantara…

Jag har ingen aning om hur detta smakar, men med tanke på hur det ser ut så är det helt ointressant. Jag gillade färgen så pass mycket att jag blev som förtrollad och helt glömde bort varför jag var där från första början, nämligen att köpa öl. Detta slog mig först när jag var hemma igen, att jag helt missat ölen och istället kommit hem med någon sorts smurfsaft. Men Jag hade några öl kvar hemma så det var ingen fara, och dem fick jag dricka upp helt själv för vår lite gathering med de fina herrarna blev aldrig av. Så jag stannade hemma och hade en solid fotbollsafton helt själv, och jag fick se en bra början av Liverpool innan deras bästa spelare fick avbryta matchen på grund av skada. Real Madrid tog ledningen med 1-0 och irritationen började sakta pysa inombords, men jag hade ju lovat mig själv att inte göra om misstaget att sluta titta på matchen som jag gjorde när Liverpool vann hela turneringen 2005. Istället fick jag se en snabb kvittering av Liverpool och det flög chips runt omkring mig! Men sedan så sket det sig totalt och de där jäkla Ronaldo-mupparna i Real förstörde mitt kvällsmys genom att vinna med 3-1. Grattis då…

På söndagen var schemat fullsmockat. Jag började med att hämta Freja hos hennes mormor på morgonen, sedan åkte vi och hämtade upp Jenny och twinsen. Idag skulle de uppträda med sin kör i Värmdö kyrka, så vi var där tidigt så de hann öva innan det var dags. Vi hade bra platser, på fjärde raden tror jag att det var. Men när det började så hade fem kvinnor med enorma håruppsättningar satt sig på raderna framför mig. Så hur jag än lutade och kikade fram för att se barnen uppträda så såg jag bara en massa hår… Åh grymma värld!

Efter detta så var det avslutning i sockenstugan med korv, fika och glass för alla. Barnen frossade för fullt och blev väldigt mätta. Sedan var det dags att skynda sig tillbaka hem till radhuset, Jenny hade bett en mäklare komma och värdera radhuset senare samma eftermiddag. Så nu behövdes det fixas iordning tills mäklaren skulle komma så det såg minst en miljon dyrare ut än tidigare. Det blev stressigt men vi hann klart, sedan skulle jag vidare till jobbet och jobba några timmar. Jag hann inte så mycket mer för nu var klockan ganska mycket, men jag gjorde en solid insats innan jag slutligen åkte hem och avnjöt en god pizza. Jag fick se Djurgården spela bättre än Liverpool och vinna sista omgången i Allsvenskan innan VM-uppehållet, nu återstår att se vilka spelare som finns kvar efter VM när serien återupptas igen. Oj oj, efter detta var jag helt utmattad…

Imorgon, tisdagen den 29/5 är det Veterandagen. Detta bör ni som kan deltaga vid ute på Djurgården om ni bor i Stockholm, det kommer att hända mycket där när militären och alla andra visar sin tacksamhet för alla som kämpat för fredan utanför Sveriges gränser. Så in och hylla alla dessa fantastiska människor! Jag måste jobba men ska köpa en dubbel Japp dagen till ära, och en burk Coca-Cola. Skål! Brothers and sisters in arms!

Det får räcka nu, detta inlägg blev en lång historia och allt är typ Stefans fel. Men tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Gareth Bale som med sina två mål i lördags var en bidragande orsak till att min kväll slutade i totalt möker…