Ingen sommar utan pollen och alla dess allergiker, som snudd på döende klagar över hur jobbig just denna allergi faktiskt är. Har vi några pollenallergiker där ute? Ingen? Så märkligt, jag trodde vi var fler…

Alla vi som drabbats av någon allergi här livet har nog ofta fått höra från läkare och andra att allergin kan växa bort när man blir äldre. Det är inte alls ovanligt, nej snarare tvärtom tydligen. Men hallå, jag då? Varför fick jag allergier mot pollen och kvalster när jag var ”in the prime of my life” som vuxen? Lever jag mitt liv baklänges kanske, inte omöjligt alls. Jag har sett en film om ”Benjamin Button” som levde sitt liv baklänges, han föddes gammal och dog ung. Shit! Detta förändrar ju allt…

Så vad är värst då? Pollen eller pollenallergikerna? Haha! Jag läste en frågeställning för en tid sedan innan årets pollenattack drabbade även mig, om det är värre för de som lever ihop med en pollenallergiker än vad det är för den som faktiskt har allergin. Lite skojigt tycker jag, de syftar förstås på hur jobbiga och klagande allergikerna är för sin omgivning. Det är nog ingen lek för någon utav dem, fundera på det själva en stund och se vad ni kommer fram till…

Det fantastiska vädret vi haft i maj har ju gjort att träden vill para sig och förökas i onödigt hög takt. Det flyger runt en massa pollen som drabbar alla allergiker, men i år var jag förberedd trodde jag. Jag hade fått tabletter och en svindyr nässpray på recept som jag garderat mig med hemma. Jag är tydligen allergisk mot gräspollen, något jag inte ens visste fanns. Men denna allergi brukar jag inte känna av förrän framåt midsommar, det brukar vara den och det dåliga vädret som drar ner stämningen när det är midsommarafton. Så att jag nu de senaste dagarna redan börjat känna av symptomen är fasen inte okej! Men jag var ju som sagt förberedd denna gången och tog genast tabletter och sköt i mig nässpray omgående, och det hjälper lite i alla fall. Visst rinner ögonen och näsan som de brukar, men jag nyser nästan ingenting och känner mig ändå ganska pigg för ovanlighetens skull. Så istället för att däcka i sängen under ett par dagar så kan jag nu förpesta tillvaron för mina kollegor genom att se otröstligt ledsen ut när jag sitter och snörvlar med rinnande ögon. Jag citerar DJ Smurf:

– Oj oj oj! Oh aj aj aj… Åh vad det är synd om MIG!

Vi går vidare! Nu i veckan var det ju flaggdag på tisdagen på veterandagen, och det märkliga var att nästan ingen på jobbet förstod varför det var flaggdag. Nu när jag kände mig kränkt så visste jag inte riktigt hur jag skulle gå tillväga, jag har inte riktigt upplevt att jag blivit kränkt tidigare. Så jag tog det säkra för det osäkra och skrev ett mail till vår statsminister Stefan Löfven, där jag berättade om min omgivnings dåliga koll på flaggdagen. Jag berömde även hans saft- och kaknäsa som tindrar stor och röd varje gång jag ser honom på TV. Hoppas detta mail hjälpte riksdagen att marknadsföra veterandagen lite tydligare kommande år, för det är fint att flagga tycker jag. Vår flagga är ju så somrig på något vis med sina blå och gula färger.

På Facebook såg jag flera av mina missionsvänner som bytte profilbild med någon sorts anknytning till hyllningen av Sveriges utlandsveteraner. Jag ville också så gärna byta profilbild och visa min delaktighet i detta, men hittade tyvärr ingen bild av hög kvalité. I stort sett alla bilder jag har kvar från min missionstid har jag själv fotat, så det fanns ingen vidare bra bild på mig själv. Så denna fick det bli…

Denna är tagen för många år och kilon sedan, en Jimmy blott 22år gammal. Kanske läser någon från min pluton detta och har en bättre bild på mig att dela med sig av? Så kan man ju förbereda sig till veterandagen nästa år.

Igår var det piratfest på förskolan för Nova och Theo. De har ju haft det som tema, pirater, i det som kallas för sommarklubben. Och då är det pirater som i sjörövare, inte pirater på internet som fildelar och lever rövare där. Sommarklubben är något de som går sista året på förskolan är med i, där de gör roliga aktiviteter och utflykter tillsammans för att få en minnesvärd avslutning av tiden på förskolan.

Allt detta avslutades med en piratfest på kvällstid där man får lämna barnen där och hämta dem nästan två timmar senare. Själva festen är något som förskolan arrangerar med disco, lekar och kocken Ola bjuder barnen på en minnesvärd middag. Sedan får vi föräldrar möta upp barnen utanför klassrummet, där de en efter en kommer utrusande på det som kallas plankan. Då läser pedagogerna upp en fin beskrivning av hur personen bidragit under sin tid där utan att vi föräldrar får se vem det är, och sedan kommer det barnet utrusande på plankan till föräldrarnas jubel och applåder.

Nova och Theo verkar ha haft väldigt roligt, de längtar och ser fram emot att börja i förskoleklass i höst. Jag var på det sista informationsmötet i onsdags, och under tiden fick twinsen umgås själva med sina nya lärare och pedagoger i deras blivande klassrum. Det är några kompisar från deras förskola som börjar i samma klass, och sen så har de ju självklart varandra. Så vi får se vad som händer sen i höst, men jag hoppas att allt ska gå bra!

Nu är det dags att jobba av den sista arbetsdagen för denna vecka, sen så är det heeelg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER får nog ändå gå till alla som inte förstod varför det var flaggdag i tisdags. Det var förvisso nytt för i år, och därmed inte lika självklart för alla. Så jag klandrar er inte! Eller jo, det gör jag faktiskt…