Men hallå där! Jag insåg precis att jag har något att dela med mig av till alla er som läser bloggen. Är ni redo…

BLOGGEN FIRAR 5ÅR! Det stämmer, i slutet av maj 2013 så publicerades det första blogginlägget ”Så började det hela” (se länken här nedan) och sedan dess har bloggen blomstrat likt en kaktus.

https://pappatarzan.wordpress.com/2013/05/29/sa-borjade-det-hela/

Haha! Ja men jag tänker såhär, den har ju inte blomstrat ut och blivit en blogg som tiotusentals följer. Utan jag har min trogna skara följare som får ta del av mitt liv, och det kan sticka till och svida ibland. Men även kaktusar blommar väl, inte sant? Det tror jag! Och så är det ju med bloggen också att ibland så blir det väldigt lyckade inlägg som får stor spridning och förgyller vardagen. Dessutom har jag under dessa fem år upplevt tuffare perioder i livet och inte skrivit någonting alls för att jag inte orkat med det just då. Men att skriva får mig att må bra så jag har tagit lärdomar utav detta, att även om jag går igenom något jobbigt så ska jag fortsätta skriva. För det får mig att snabbare finna ett välmående igen, och det är viktigt för mig att lägga det på minnet!

Tiden går fort, det har jag hävdat tidigare. Och till alla er som upplever samma sak så kan jag verkligen rekommendera att skriva en blogg eller kanske en sorts dagbok. Någon sorts minnesanteckning som passar dig bra helt enkelt. Skrivandet för mig har alltid varit för min och barnens skull, sedan får självklart alla som vill läsa den. Men en funktion jag och barnen uppskattar väldigt mycket, är att eftersom jag publicerar bloggen på Facebook så kommer äldre inlägg upp som ”minnen” i flödet. Då brukar vi läsa det inlägget tillsammans och minns vad som hände just den dagen det året, vilket lockar fram många härliga skratt. Nu när jag skrivit några år så kan det ibland bli flera minnen samma dag fast från olika år. Under dessa fem år av skrivande så har jag nu faktiskt nu publicerat hela 350 blogginlägg, det blir många minnen det för barnen och mig. Förhoppningsvis så fortsätter jag att skriva under många år framöver så att minnena från deras barndom och mitt föräldraskap fortsätter att växa, det kommer bli rena rama digitala biblioteket i framtiden!

Leif GW Persson, vilken underbar person han är! Jag har alltid gillat honom, och har den senaste tiden upptäckt att han även dyker upp på radion med ”Gry och vänner”. Där pratar han om så mycket annat än bara brott, och är ju vansinnigt rolig att lyssna på vad det än gäller. Nu senast så pratade han om att han äntligen, och han betonade just detta att ÄNTLIGEN, får han nu lansera ett eget rödvin. Han förklarade att det varit något som han länge velat göra, men att hans tidigare anställning på SVT förbjöd detta. Men nu kommer det som sagt, GW:s röda! Jag tror det var så det skulle heta, och enligt honom själv så är det nog det enda kändisrödvinet som smakar bra. De andras rödviner, utan att nämna några namn, duger bara till att putsa fönster och döda råttor med som GW själv säger. Han säger att de andras viner var så dåliga att han faktiskt fick åkommor efter att ha smakat dem, haha! Ni hör ju, han är ju helt fantastisk!

Jag har provat Per Morbergs rödvin, det smakade sådär. Men däremot så lanserade ju rockbandet Ghost ett eget rödvin, Papastrello, och det var bland det godaste jag druckit! Enligt dem själva så är det ett ”italienskt rödvin för de okristliga ögonblicken i livet”, där hör ni ju själva hur gott det smakar. Men det kostade ganska mycket, så det får man bara unna sig om man verkligen vill lyxa till det lite. Det vill jag göra snart känner jag…

I helgen hade min mor en blixtvisit av min moster Susanne och kusinen Rikard, bara sådär! Detta visste jag inte ens om, utan fick reda på det tidigt på lördagen. De skulle hämta en bil som Rikard köpt och köra upp den till norrland, en rackarns snygg Audi i svart kulör. Mina syskon passade på att åka dit nu när de var här, och då ville inte barnen och jag vara sämre så vi hakade på!

Det är ju inte så ofta vi ses numera så det gäller att ta dessa tillfällen i akt när de dyker upp. Så vi hann med en lång fikastund och roliga diskussioner innan vi var tvugna att åka hem igen. Freja ställde omgående frågan i bilen när vi började köra därifrån.

– Vilket land kommer din moster Susanne ifrån? Irak?

Jag behövde inte fråga varför hon tror att Susanne är från ett annat land, utan förstod att hon syftade på min mosters mörka solbränna. Hon har ju lite mörkare drag än exempelvis oss i vår familj och därmed väldigt lätt för att bli brun i solen. Jag fick förklara detta och även följdfrågan om norrland är ett eget land eller inte. Men det är bara roligt och på så vis höll barnen sig vakna och nyfikna hela vägen hem igen. Det var superkul att ses, hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång!

Idag körde barnen och jag ett städrace hemma, och slängde väldigt mycket saker som de samlat på sig tidigare. Det började ju intressant kan jag lova, när jag bad dem städa av deras pysselbord och de löste det på ett sätt som kanske är lite typiskt för barn. Färdigt!

Hahaha! Ja det var ju städat ovanpå bordet nu i alla fall. Sedan att de pressat in allt på hyllan under bordet och även ställt större saker under bordet fick mig bara att skratta. Vi pratade igenom detta lite om att det inte riktigt var så som jag hade tänkt det, utan att sakerna skulle tillbaka ner i deras pyssellådor.

– Men då får du ju faktiskt säga det. Du är inte tydlig pappa!

Så sant, my bad…

Jag fick en kommentar angående bilden på mig som ung soldat i förra inlägget. Jo då, mycket ska man höra och detta är verkligen omtumlande! Jag hoppas den anonyma personen inte har något emot att jag tar upp detta här, men såhär löd kommentaren.

– Du behöver gå ner, SHIIIT vad snygg du var som UNG.

Nu kanske ni tänker att jag blir ledsen över att någon kommenterar min vikt på det viset, men så är det inte alls. Jag är inte bara tjock, utan jag är faktsikt propptjock! Nej det jag reagerar på är att hon använder uttrycket ”ung”, skulle jag på något sätt vara gammal? Jag är ju för tusan bara 38år och det är inte gammalt! I’m in the prime of my Life! Kanske inte viktmässigt eller på andra utséendemässiga sätt, men ändå charmigt stilig om ni frågar mig. Jag har ju knappt nått halvtid här i livet, så i mina ögon är jag fortfarande ung. Så det så, ville bara få det sagt… I’m a f***ing delight!!!

Med bittra bokstäver avslutar jag detta inlägg, hurra för 350:e inlägget! Haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Försäkringskassan. Hittade denna text angående dem och den är ju så otroligt träffsäker.

Årets nobelpris i medicin måste gå till Försäkringskassan. Antalet medicinska underverk den myndigheten åstadkommer, där svårt sjuka människor mirakulöst återfår full arbetsförmåga över en natt, saknar motsvarighet i den civiliserade världen.