Det var en gång, en reslig och mediokert överviktig man som levde sitt liv i Sveriges huvudstad, Stockholm. Detta är historien om natten då han försvann…

Året var 2018 och nu pågick den varmaste sommaren på flera år. Bränder härjar över landet och kräver assistans från andra länder för att stoppa eldens framfart. Svenska bönder kämpar mot klockan, djurens foder tar slut och djur skickas på slakt. Men så har vi den där mannen kallad Jimmy, som kämpar på sitt alldeles egna vis i vardagen.

Han tycker det är varmt, precis som alla andra. Men han vill inte klaga för mycket, det gör så många andra ändå. Med lite tekniska färdigheter och tips från björnvänner så skapade han en egen liten kylanläggning hemma med hjälp av sin bordsfläkt och kylklampar. Nätterna blev mildare i sovrummet och sömnen var ljuvlig igen. Och… Nej, det här går inte… Det är ljug! Alltihop! Inte det första jag skrev om bränderna och bönderna, det är sant. Men att jag skulle må så bra i värmen utan att klaga är bara en dåres påhitt och förbaskad lögn! Jag flyttar nog till Svalbard snart, jag gör det på riktigt.

– Men du behöver ju gå ner några få hundra kilo så det är väl bara bra, eller hur?

Så kanske en dåre resonerar, och visst luktar jag bacon i solen men detta är inte rimligt längre. Jag har faktiskt googlat på olika typer av bostäder på Svalbard, så nära är det nu! Men jag blev så glad och lycklig över förslaget att ställa frusna vattenflaskor framför fläkten som då spred kylan vidare. Och jag minns hur jag låg där i sängen och kände att äntligen skulle jag kunna somna utan att svettas ihjäl. Men det tog ungefär 20 minuter, sen började det knaka och smälla om flaskorna som tinades upp i hiskelig fart där i rummet. Jag tänkte, att hellre lite oljud än den där värmen. Och det var som om någon kunde höra mina tankar, för vad hände då tror ni? Jo det ska jag berätta, fläkten gick av på mitten!

Själva fläkten med det roterande bladet föll ner från själva foten den stod på. Men den lossnade inte, utan bara vägrade att rikta sig framåt eller uppåt längre. Den satt fortfarande fast i foten på fläkten, men fläkten bara hängde alldeles löst rakt ner som ett avsvimmat huvud. Haha, men jag kan ju det här med teknik! Så jag stod där i kalsongerna och undersökte den trasiga plastfläkten försiktigt. Och ganska snabbt ramlade det ut en plastspak i händerna på mig, det var den som justerar hur fläkten ska vara vinklad och om den ska rotera under tiden den fläktar. Snabbt blev jag svettig när jag stod där och letade reda på vart plastspaken skulle sitta, och de frusna petflaskorna hade nu tinat upp och kondenserat massor av vatten som rann ner på golvet. Men det fick jag torka upp senare, för nu hittade jag vart plastspaken skulle sitta! Det visade sig att en liten skruv lossnat och därför föll själva spaken bort, så det var ju bara att skruva tillbaka den igen. Eller hur, hur svårt kunde det vara…

På jobbet är det också varmt, som det förmodligen är på de flesta arbetsplatser runt om i landet just nu. Så när vi satt utomhus på en av våra raster i veckan så kom vi av någon anledning in på våra åldrar och prostataundersökningarna som man som man kan utsättas för efter en viss ålder. Jag berättade då om min anekdot när vi förra året hade vår hälsokontroll på jobbet, när sjuksköterskan som fyllde i mina uppgifter gratulerade mig i förskott eftersom jag fyllde år bara någon månad senare.

– Men då är det lika bra att du får kolla din prostata här nu. Sa hon bestämt.

Jag har ju berättat om detta här tidigare, hur chockad jag blev när hon sa så och trodde att hon skulle stoppa upp sina fingrar i min rumpa som jag sett att de gör på TV. Detta var ju något som man bör kontrollera förstås, men för min del så behövde jag få lite tid att förbereda mig på detta innan det skulle ske och inte såhär bara pang på rödbetan. Men det handlade ju bara om att de skulle kolla detta när jag lämnat både urin- och blodprov, vet inte riktigt vilket av dem som de använder sig av. Men vi hade lite roligt åt detta i alla fall och fortsatte sedan vår diskussion angående prostataundersökningar, när Roffe plötsligt delar med sig av sina tankar kring ämnet. Att istället för att bli undersökt med fingrar i rumpestumpen kanske skulle kontakta en sådan där webdoktor istället via sin webkamera eller mobilkamera. Hahaha! Jag hann inte stanna kvar och lyssna färdigt, men började genast måla upp bilder i mitt huvud kring hur detta skulle gå till rent praktiskt.

– Hej du talar med doktor X, vad kan jag hjälpa dig med? Frågar nog läkaren snällt när man kontaktar dem.

– Hej jag skulle vilja få min prostata undersökt. Svarar man då målmedvetet.

– Prostatan? Ja men då är det nog bättre att… Börjar nog läkaren förklara och syftar troligen på att man ska uppsöka sin närmsta vårdcentral, men det har man ju hört förut så då gäller det att direkt avbryta läkaren där innan hen hinner avsluta meningen.

– Jo du förstår, jag har upplevt ett obehag den senaste tiden… Förklarar du samtidigt som du ställer dig upp och börjar klä av dig byxor och kallingar. Sedan vänder du baken mot webkameran och böjer dig sakta framåt och särar på skinkorna så att läkaren tydligt kan få sig en titt innan du fortsätter förklara din åkomma.

– Jag är orolig över att det kan vara början på prostatacancer, jag börjar ju komma upp i den åldern nu att man ska vara extra vaksam. Kan doktorn se något oroväckande? Frågar man då med darrig röst för att visa att man tar detta på största allvar.

Hur detta slutar kan jag omöjligt svara på, utan här tror jag att mycket hänger på hur dedikerad och angelägen läkaren är i sin undersökning av problemet via webkameran. Men denna tankeställning var underhållande, och jag undrar om det har hänt att man kontaktat en läkare på detta viset och helt enkelt visat baken via mobilen eller en webkamera. Det vore lite roligt ändå!

Nu är det varmt, temperaturen inomhus ligger nu på 31 grader så jag orkar inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tillverkaren av min bordsfläkt. Ni kanske är nyfikna på hur det slutade förresten? Jo jag skulle ju bara skruva fast den lilla plastspaken igen, och detta hade nog gått utmärkt om det inte vore just för att den var tillverkad av billig plast. Gängorna på skruven tog ej längre, och detta började göra mig ledsen nu för klockan började bli mycket denna kväll. Jag började leta efter en ny skruv hemma och hittade märkligt nog bara långa skruvar som ej gick att använda, men efter en lång tids sökande så fann jag en skruv som påminde om den gamla. Det krävdes en hel del pillande för att få skruven på plats innan jag kunde börja fästa plastspaken igen, och jag vet inte om det var värmens fel men nu var humöret inte på topp längre. Det strulade lite för mycket just nu, men när skruven äntligen var på plats så bjöd jag på ett litet glädjetjut och började sakta att skruva fast spaken igen. Men vet ni… Haha! Då fäster inte den skruven heller längre! I ett moment av ilska så tog jag nu en lång och grov jäkla skruv och bestämde mig för att skruva den genom hela den ihåliga plastspaken, i teorin skulle det nog fungera. Men nej, det gjorde det ju såklart inte. Det började bra dock! Jag kände hur skruven tog fäste och hur plastspaken började komma på plats igen. Men det var just det där lilla extra draget med mejseln på slutet för att försäkra mig om att detta inte skulle hända igen som förstörde allt. Hela plastspaken sprack mitt itu, skruven satt stadigt kvar men delar av plastspaken ramlade in i fläkten någonstans. FASEN DÅ! Jag tänkte att nu skiter jag i den här spaken, så startade jag fläkten och hoppades att den på ett mirakulöst sätt skulle fungera ändå. Men nu uppförde sig fläkten på följande sätt, att fläkten startade men istället för att hålla sig upprätt och gå från sida till sida så hängde den knäckt på mitten och själva foten rullade runt på golvet och började sakta trassla in sig i elkabeln till vägguttaget. Jag drog ut sladden ur väggen, lät fläkten ligga kvar på golvet och sedan gick jag in och lade mig i sängen. Där började jag sakta smälta bort i nattens hetta, och när solen steg upp nästa dag så hade jag förångats bort och blivit ett med min sängmadrass. Det enda som låg kvar var ett par kalsonger och ett svettigt avtryck på huvudkudden av en man som såg ut att ha skrikit under sina sista andetag innan han gick över till andra sidan. Eller under ytan, vad fan man nu ska kalla denna kollaps. Orkar inte mer…