Kära läsare! Om ni visste vilken actionpackad helg jag haft, jag känner mig som självaste Arnold Schwarzenegger här just nu. I fredags så nalkades det ju en riktig piratkryssning med de fina herrarna, och 1500 andra resenärer förstås.

Jag tar allt från början så att ni får en inblick i vilket tufft liv jag lever, haha! Vi hade fotografering och personalmöte på jobbet i fredags eftermiddag. Jag fick lite motvilligt ha på mig min vita rock, men såg inte alls lika sexig ut som George Clooney gjorde i ”Cityakuten” när han vann omvärldens hjärtan i sin vita rock på TV. Jag kände mig mer som Batman i en felaktig utstyrsel…

Men efter fotograferingen och personalmötet så rusade jag till bussen för att ta mig till Slussen där den första av de fina herrarna skulle möta upp mig, herr Mogge! Han stod sådär sexigt lutad mot väggen vid tunnelbanestationen som bara han kan, vilken kille. Vi hade nu gott om tid på oss innan vi var tvungna att bege oss till båtterminalen i Värtahamnen, så vi beslutade oss för att knalla in på Eken en snabbis och ta en kall öl. Det gjorde vi, och när ölen tog slut köpte vi en ny. Då kom även den tredje herren i sällskapet för ansluta sig till oss på Eken, herr Tommy! Han hann ta en öl med oss innan vi var tvungna att sakta röra oss mot båtterminalen, där den fjärde och sista herren i sällskapet skulle möta upp oss. Vi hoppade på bussen och nu litade jag helt och hållet på att Mogge skulle visa vägen som han gjort så många gånger förr, vilket han också gjorde. Men det blev lite tokigt, för vi kastade oss av bussen lite i panik där vi trodde att vi skulle kliva av men det blev inte bra. Vi klev istället av i Frihamnen, och fick gå en lång LÅNG promenad till rätt hamn. I början var det uppfriskande, men sedan började jag bli lite arg på Mogge för att han lurat av mig från bussen så långt ifrån båtterminalen. Han räddade dock upp situationen lite genom att bjuda på ett tuggummi längs vägen. Efter att ha vandrat ungefär lika långt som Frodo i ”Sagan Om Ringen” när han och Sam skulle ta med sig ringen genom Midgård till Domedagsberget, så såg vi nu äntligen vår båtterminal. Där satt den sista i sällskapet och avnjöt en kall öl på uteserveringen, herr Marcus! Efter vår långa vandring så var jag törstig, hungrig och kissnödig. Så jag började med ett dramatiskt toalettbesök, där jag måste ha glömt bort hur otroligt stark jag faktiskt är genom att slita loss toalettsitsen när jag skulle lyfta upp locket. Det kan vara den saken jag har mest gemensamt med Arnold, styrkan liksom. Så där stod jag nu med hela toalettsitsen i handen och funderade över mitt nästa drag…

Om vi lägger den lilla incidenten åt sidan för en stund och blickar framåt istället, så bordade vi tillslut vår båt och intog hytten där så himla mycket skulle hända. Till vår förvåning så fann vi märken på ena väggen av vad som såg ut att vara från en kniv. Och på baksidan av hyttdörren fanns ett stort rivmärke, troligen från en Velociraptor. Hur detta skulle ha utspelat sig vet ingen med säkerhet, men min teori är att dinosaurien kände lukten av winegums eller människokött i hytten och kom springandes. Jag generaliserar lite här nu och tänker att det var en finsk man i hytten som var beväpnad med en kniv, kanske var han en byggarbetare eller något. När Velociraptorn stormade in i hytten försökte mannen kasta kniven på dinosaurien men missade och träffade väggen.

– Vänta sig lite här nu lilla ödlan! Sa mannen bestämt med grov finsk brytning.

Han sprang sedan fram och hämtade kniven, sedan klättrade han upp på sin säng igen och kastade kniven i ett nytt försök att träffa den hungriga dinosaurien. Men misslyckades troligen och blev dödad och uppäten. Velociraptorn var nog inte lika smart som de vi fått se i ”Jurassic Park”, för när den inte kunde öppna hyttdörren så klöste den hårt med sin stora klo till tånagel så att det blev en stor repa på dörren. Sedan fick den tålmodigt vänta på att städpersonalen skulle komma nästa dag och då smet den ut igen, den kan mycket väl ströva runt på Åland för tillfället.

Nu får ni ursäkta om jag inte minns exakt allt och i vilken ordning allt hände, jag får skylla på den där jobbiga toalettincidenten tidigare eller något. Men vi installerade oss i hytten och jag tog en snabb dusch innan vi gick upp och satte oss i en av barerna och lyssnade på en trubadur som sjöng låtar av bland annat Orup. Stämningen var på topp och folk sjöng med i sångerna. Det finns numera på film faktiskt, utan att säga för mycket. Tommy skaffade sig snabbt en av många nya vännner att prata med under denna kryssning. Sedan så var det dags för middag och en god buffé intogs, alla åt och drack sig väldigt mätta. Vi rusade sedan vidare till taxfreen för att kolla in utbudet där och köpa lite vatten i förebyggande syfte, och kanske en och annan longdrink. Allt detta tog vi med oss till hytten, där vi nu började jobba på kvällens form. Vi riggade upp en högtalare som skulle spela dundrande bra musik som lätt skulle få oss på partyhumör, men då uppstod det en rolig situation. Högtalaren var placerad vid hyttens fönster, och jag som skulle spela upp musiken från mobilen stod borta vid hyttdörren för att koppla in mobilladdaren. Musiken startades och jag ställde mig bredbent och frågade de andra herrarna:

– Är ljudet bra där borta eller ska jag sänka volymen?

Alla började skratta, som om det skulle vara någon större skillnad från där jag stod två meter bort. Men det jag tänkte var att det kanske lät mycket högre vid fönstret än vad det gjorde borta hos mig. Nu var skadan redan skedd och det blev en hel del skratt och gliringar om detta under resans gång. Det spekulerades även i om vår hytt var så stor att den var uppdelad i två olika tidszoner. Haha, så himla kul vi har det ombord på båten alltså!

Kvällens artist var Robin Bengtsson, men hade vi varit lite coolare så skulle vi ha bokat kryssningen på lördagen istället när Nordman skulle uppträda. Nu fick vi nöja oss med Robin, och han var helt okej ändå. Han spelade några coverlåtar och även sin schlagerdänga som han vann med för något år sedan. Inget för mig, eftersom jag inte uppskattar Melodifestivalen alls. Men övriga låtar var bra, och Robin följdes sedan upp av ett coverband som spelade riktigt bra låtar från 90-talet. Nu var det ganska fullt med folk, och Tommy skaffade sig ytterligare en ny vän att prata med. Ju längre kvällen led desto fullare blev många av resenärerna ombord, och ibland uppstår det missförstånd. Mogge och Tommy agerade flitigt fredsmäklare under kvällen vid flera tillfällen, så Marcus började kalla dem för ”fredsmäklarna från Tyresö”. Lite roligt, men vi klarade oss undan problem. Om man inte räknar med Robin Bengtssons låt ”I cant go on” som fastnat i huvudet på mig, och den är ju inte ens bra. Tillslut fick jag nog och beslutade mig för att göra kväll, jag ställde mig upp och tackade för mig. Precis då blev jag lite full, tajmingen var perfekt så jag började gå till hytten. Klockan var kanske ett på natten, så det var inte jättesent. Men med tanke på att jag gick upp klockan fyra på morgonen på fredagen bara för att det tog sådan tid att ta sig till jobbet kommunalt, så var jag nu riktigt trött.

Det var svårt att hitta till hytten mitt i natten, och det vimlade av folk överallt. Ljudnivån var väldigt hög, så pass hög att jag tappade min gula sydväst till huvudbonad längs vägen. Efter en lång tids letande så blev jag kissnödig och smet in på en toalett. Där satte jag mig och vilade lite en stund. Men när arga människor bankade jättehårt på toalettdörren och svor så var jag tvungen att vakna och leta vidare efter hytten. Jag stannade upp och tittade på ett av bilspelen som fanns i deras spelhall där på båten, man kunde krypa in i det och spela. Men för min del så handlade det ju mer om att krypa in där och sova, det såg lockande ut…

Nej det gick bra att hitta till hytten, och jag kunde till och med öppna dörren utan problem med det där nyckelkortet. Talangfullt! Jag har hört talas om andra som inte klarar av det nämligen *HOST HOST* Tommy…

I hytten borstade jag tänderna och tog en bra säng som jag då ansåg var väldigt strategisk för att inte bli väckt av de andra herrarna när de kom hem på natten. Men det hade jag inget för, runt klockan halv fyra på natten öppnades dörren beslutsamt.

– Är han vaken! Ropade Tommy viskande.

Självklart vaknade jag, de tre ninjorna smög ju inte direkt in genom dörren även om de själva trodde det. Lampor tändes och halvnakna karlar fanns överallt i hytten. Jag passade på att ta en kisspaus mitt i natten när de ändå väckte mig, och tydligen så hävdade jag att jag inte sov alls när de kom in enligt deras utsago dagen efter. Jag skulle ha sagt något i stil med att jag legat vaken för att höra att de kom tillbaka till hytten ordentligt, vilket inte stämde alls.

Nästa morgon vaknade jag av att den där Silja Line appen började pipa, troligen avgick båten nu från Åbo tillbaka mot Stockholm igen. Men jag var ändå så pass skärpt att jag noterade att vi nu befann oss i en annan tidszon och skulle missa större delen av frukosten om vi inte vaknade. Jag väckte alla och tackade ödmjukast för deras smygande entré in i hytten under natten som gjorde att jag fick lite svårt att somna om igen. Men sedan gick vi upp till frukostbuffén och avnjöt en lång frukost i lugn och ro. Det var en riktigt fin stund för oss alla, att sitta där och äta utan att bli avbruten. Något vi som småbarnsföräldrar inte får uppleva så ofta. Sedan försökte vi kicka igång oss igen med lite longdrinks, men det gick sådär. Efter en stund ute på däck så sa Tommy det vi alla egentligen vill göra.

– Jag skulle vilja gå och vila en timme bara. Sa han och ställde sig upp.

Vi andra låtsades följa med av medlidande för att ta hand om Tommy, men vi var nog i själva verket minst lika trötta. Vi lyssnade på musik en stund sedan sov alla. Ännu en gång var det jag som vaknade först, och blev lite uttråkad av att ingen annan var vaken och kunde leka med mig. Så jag bytte musik lite smidigt och höjde ljudvolymen en aning bara när låten ”Jag är en liten bajskorv” spelades ur högtalaren. Den första som reagerade var Marcus, men han är ju också gubben i sällskapet. Vi skrattade lite tyst och höjde volymen ytterligare ett snäpp, bajskorven fortsatte sjunga och låten gick nu på repeat tills Mogge började blinka lite med ögonen. Sedan formade hans ögonbryn en förvånad blick medan han lyssnade in vad det var för en låt vi lyssnade på, och nu höjde vi volymen lite till. Bara en kvar att väcka nu, och efter en kort stund så hördes ett skratt från överslafen i hytten. Haha, nu var även Tommy vaken igen och alla hade vilat färdigt. Man blir hungrig av att åka på kryssning, så nu gick alla upp för att äta lunch. Det blev en god hamburgertallrik för oss alla, fast Tommy är ju vegeterian så jag tror han åt en pressad gräsboll eller något liknande som låg gömd i hans hamburgerbröd. Men det var gott och nu var alla lite piggare igen!

Vi gjorde ett sista tappert försök att vara ungdomliga och dricka mer öl, men det gick väldigt segt för oss alla. Vi satt i en av barerna och lyssnade på gårdagens coverband när de uppträde, och hade turen att få ta del av en dansshow där när de klev av scénen. Det var en grupp som heter ”Dance Factory” som sjöng och dansade, det påminde lite om när man är på Wallmans salonger ungefär. Den typen av show, fast till en lite tröttare publik.

De sista timmarna innan vi kom tillbaka till Stockholm spenderade vi senare ute på däck i solen där vi tittade på alla hus längs skärgårdens inlopp. Och när vi var i hamn så började den långa vandringen till tunnelbanan, där man omedvetet gick och nynnade på ”I cant go on” större delen av vägen. Mogge noterade detta och blev lite upprörd när det smittade av sig på honom så att även han gick och sjöng på låten. Vid Slussen tog vi farväl av Mogge, sedan kom vi till Gullmarsplan där Marcus och Tommy fortsatte vidare hem med buss. Tack kära underbara vänner för en fantastisk kryssning! Jag lyckades i vanlig ordning missa min buss i Farsta C så ännu en gång fick jag ta en taxi hem sista biten, jag orkade verkligen inte vänta på nästa buss som skulle komma efter 25 minuter. Kissnödig var jag också, igen…

På söndagen tog jag det extremt lugnt hemma hela förmiddagen, men sedan nalkades det fotboll på Tele2 arena där Djurgården skulle möta Brommapojkarna. Fraggeln och jag möttes upp men blev båda besvikna över att Brommapojkarna vann den matchen, en överlag tråkig match faktiskt. Jag vet inte hur det är med inställningen hos spelarna i Djurgården för tillfället. Man trodde ju att de skulle vara pigga efter derbyvinsten mot Hammarby senast, men tydligen inte. Nu är inte Hammarby mycket att hurra för enligt mitt tycke ändå, men man vill ju ändå att laget ska rycka upp sig lite nu i slutet av säsongen och avsluta den på ett bra sätt. Men det återstår att se…

Tack för att ni läser, sköt om er där ute! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till spelarna i Brommapojkarna. Varför måste de spela bra mot just mitt favoritlag? Och jag som så sällan går och tittar på matcherna, tycker att det var ett högst olämpligt slutresultat. Känns så himla onödigt på något vis…