Ibland blir jag bara så arg på otroligt elaka människor som bara hittar på skit och elände för att skada andra. Detta är det senaste som hänt…

Vi fick förra veckan ett meddelande från skolchefen på Värmdö, där vi blev uppmanade att hålla koll på något som kallas för Momo. Nu har jag hört olika saker om detta och vet inte vad som är sant längre, men det verkar ju vara något riktigt dumt jäkla påhitt i vilket fall som helst. Momo är en läskig figur som man kan hitta på Youtube bland annat, och Momo utmanar våra barn att utföra och göra olika saker. Som en sorts utmaningslek, där utmaningarna bara blir värre och värre. Och när barnen är så rädda att de vill sluta så blir de skrämda att fortsätta på något vis. Den egentliga anledningen sägs också vara att Momo hackar mobiltelefoner när barnen börjar utföra dessa utmaningar, men jag vet inte riktigt om det stämmer. En annan förklaring är att Momo bara är till för att skrämma barnen och inget mer, lite som ”Svarta Madame” eller vad det hette förr i tiden. Sådant här är i grund och botten bara så jäkla onödigt enligt mitt tycke, och jag kan inte förstå tjusningen i att skrämma barn på det här sättet. Tack och lov så har Nova och Theo inte hört talas om Momo alls, och de kollar inte heller så mycket på Youtube. Freja hade hört andra barn i sin klass berätta om Momo, men ingen verkar ha tittat på det utan berättade bara för varandra att det var något jätteläskigt som skrämmer barn. Freja tittar ibland på Youtube för att se hur man gör eget slime och lite sådana saker, men hon verkade inte alls vara nyfiken på Momo utan vi tittar på Youtube tillsammans nu tillsvidare. Så att hon slipper se den där läskiga figuren, och förhoppningsvis drar detta påhitt bara förbi och blir aldrig någon intressant sak för barnen. Så har ni barn som tittar på Youtube så kan det vara värt att prata med dem om detta. Titta på bilden här nedan själva så får ni se, är det inte vidrigt?

Nu är det förkylningstider och för att piffa till tillvaron lite så köpte jag något på kryssningen som barnen länge pratat om. Det är en bricka med godis som ser ut som sushi, med skumgodisar och andra sladdriga saker. De tyckte detta var jättekul när vi dukade fram brickan och smakade på allt tillsammans, de berättade om varje godisbit redan i förväg för de hade sett barn äta detta på Youtube. Vi hade onekligen olika åsikter om hur detta smakade, där barnen tyckte detta var jättegott och rolig. Medan jag tyckte att det smakade sådär, det var väldigt mjukt och färskt godis men smaken var inget vidare enligt mig. Är det någon annan som testat detta kanske? För barnen så var det en succé, och de är väl ändå målgruppen med detta upplägget kan jag tycka. Testa själva!

Ungefär en gång i månaden så åker vi till den stora godisbutiken i Vendelsö, den är typ gigantisk! I lördags var vi där igen, och vi har ett nytt upplägg när vi väl kommer dit numera. Förr så sprang kidsen åt olika håll direkt när vi kom in i butiken, eftersom det finns så mycket gott att titta på där inne. Men nu gjorde vi så att de fick välja en stycksak (klubba, kinderägg m.m) vid en hylla, så de stod och kollade på detta under tiden jag plockade godis till oss alla. Sedan när jag var klar så valde de vad de ville ha för stycksak och så betalade vi och kunde harmoniskt lämna godisbutiken för denna gången. Freja valde en liten toalett som var fylld med pulver, och i denna skulle man doppa en tillhörande klubba och smaska i sig pulvret. Nova och Theo hittade något som fanns när jag var barn, nämligen små paket som innehöll ett djur av gelé som man klistrade fast på handen. Sedan skulle man gå och slicka på detta godisdjur tills det försvann, en väldigt kladdig historia. Men de tyckte det var roligt, Nova köpte ett paket med olika havsdjur och Theo med ett paket med otäcka insekter. Och en kul diskussion utspelade sig i bilen på vägen hem när de ville byta några figurer med varandra.

– Vill du ha en brännässla av mig Theo? Frågade Nova och vi var fler som reagerade på vad hon egentligen menade.

– Men det där är ingen brännässla Nova, det är en giftig manet som man kan bränna sig på! Förklarade Freja tydligt.

Då ville Theo inte ha den längre, eftersom han fick för sig att han kunde bränna sig på den och bli förgiftad. Detta krävdes en hel del förklaring för att få Theo med på banan igen, men sedan bytte de med varandra och allt var frid och fröjd.

Till middag i helgen lyxade vi till det med hemmagjorda pizzor, där vi sista gångerna slutat att köpa den där färdiga pizzadegen och istället gör vår egen. Och det blir så himla gott! Nyttigt också, och egologiskt! Det finns ett recept på pizzadeg av Jamie Oliver som jag nämnt tidigare, som smakar gott och fungerar om ni inte lämnar överbliven deg i kylskåpet som jag gjorde vid ett tillfälle. Då det blev en olämplig degexplosion som jag redan skrivit om här på bloggen en gång tidigare. Men använder man upp all deg så går det utmärkt, och det finns även några recept där man använder bakpulver istället för jäst om man har lite bråttom. Det blev bra resultat även den gången, men nu hade vi tid på oss så då lät vi degen jäsa innan vi använde den. Och när jag började baka ut alla pizzabottnar så kom Theo skuttande in i köket.

– Vad gott det luktar här, är pizzorna klara snart? Frågade han nyfiket och lade näsan i mjölet.

– Nej du måste berätta vad du vill ha på din pizza först, sedan kan jag skicka din pizza i ugnen först av alla om du är hungrig. Förklarade jag.

Theo berättade vad han ville ha på sin pizza sedan sprang han iväg, men kom tillbaka efter bara någon minut igen.

– Är pizzan klar nu? Har du ugnat min? Frågade han och tittade nyfiket in i ugnen.

– Haha, nej den har precis åkt in i ugnen nu. Men jag lovar att säga till så fort den ”ugnat” färdigt. Sa jag och skrattade åt hans roliga uttryck.

Den skulle jag kanske ha sparat, så hade jag haft ytterligare material till ett avsnitt av den nedlagda serien ”Smalltalk” här på bloggen. Men det får bli en annan gång.

Barnen har ju spelat fotboll nu i några veckor och gillar det som tusan. Nova och Theo började först spela i samma lag, men nu spelar de respektive flick- och pojklag för deras årskull. Och att se dem och de andra små barnen spela är ju bara för roligt, haha! Om vi börjar med Nova så var hon ju väldigt aktiv på sin fotbollsträning nu senast, ända tills det började spöregna och blåsa ordentligt. Då bara ställde hon sig stilla och såg riktigt sur ut, och rörde sig inte ur fläcken. De andra barnen sprang runt och spelade vidare, men inte Nova. Inte förrän ovädret blåste förbi efter en stund, först då deltog hon i träningen igen. Men efteråt var hon väldigt nöjd, men förklarade att hon inte vill spela fotboll när det regnar. Det kan ju bli lite svårt, men hon får se till att bli riktigt bra och bli proffs i Spanien eller i södra USA där det inte regnar lika mycket. Men hon har en grymt bra och resolut inställning när hon spelar, och viker inte undan utan går hårt på bollen som det heter i fotbollstermer. Men det var ju lite så jag misstänkte att hon skulle spela, det är ju en del av hennes personlighet kan jag tycka.

Theo då, ja han ville vara målvakt i den sista matchen han spelade. Det var det värsta jag själv visste när jag spelade fotboll som barn, att stå i mål. Men han gillar det! Och tränare förklarade för alla som skulle stå i mål under matchen, de var några som skulle dela på målvaktsposten, att man ska rusa ut mot motståndaren för att göra sig så stor som möjligt. Detta tog Theo till sig, och när motståndarna anföll för första gången så sprang han snabbt ut och sparkade stenhårt bort både boll och motståndare, vilket dessvärre resulterade i en straff. Först trodde han att han skulle få slå en straff bara för att han räddade bollen så bra precis innan, och blev lite chockad när det visade sig att det var tvärtom. Under matchens gång så kom Freja och Nova springandes lite då och då för att titta på matchen, annars var de trötta på att sitta still så de sprang iväg och klättrade i en park längre bort. Men varje gång de kom så ropade de och vinkade till Theo, och han ställde sig och vinkade glatt tillbaka utan någon som helst koll på vad som hände i matchen. Vilket resulterade i ytterligare baklängesmål. Jag förklarade för Freja och Nova att de inte får distrahera honom när han spelar, speciellt inte om han är målvakt. De lyssnade, men det var inte till så stor hjälp för laget var inte helt fokuserat denna dag. Det kom lågflygande flygplan var och varannan minut som flög förbi idrottsplatsen, och varje gång stannade Theos lag upp och vinkade åt flygplanen. Medan motståndarna som var vana vid detta eftersom det var deras hemmaplan, ostört kunde göra mål vid dessa tillfällen. Sedan när Theo spelade som utespelare så hände det andra roliga saker. Bland annat så sköt målvakten ut en långboll som alla började jaga efter, med Theo i täten. Då såg jag att han tittade ner på sina egna fötter och ben, och var väl så imponerad över hur fort han sprang att han helt missade att motståndarna tog bollen och sprang åt andra hållet. Theo fortsatte bara springa rakt fram i full fart tills han efter en stund såg att planen tog slut och undrade vart alla andra hade tagit vägen. Haha, vilka minnen de ger oss som tittar på detta varje vecka. Nu mötte de ett bra lag som tyvärr gjorde många mål och vann matchen med 8-2, men Theo var i alla fall väldigt stolt efteråt över att ha fått stå i målet under matchen. Nu är nog hans fotbollssäsong över för i år eftersom de inte har några tränare som kan fortsätta över vinterhalvåret. Så vi får se om han hittar något annat att göra då istället.

Freja spelar ingen sport eller så just nu, men vi får se vad hon vill hitta på längre fram. Hon pratar istället just nu om allt hon lär sig i skolan, senast så var det några engelska fraser. Men hon var väldigt duktig och lärde sig snabbt! Hon kan presenteras sig själv och berätta vad hon heter, tala om hur gammal hon är och även berätta vad hennes syskon heter och hur gamla de är. Riktigt imponerande, och när jag frågar henne om detta på engelska så svarar hon helt rätt. Vilket kanske fick detta med engelska språket att stiga henne åt huvudet lite…

– Pappa vad betyder ”twenty”? Frågade hon när vi åt middag.

– Twenty betyder tjugo. Svarade jag då.

– Okej då vet jag, men vad betyder ”twinty” då? Frågade hon vidare.

– Det vet jag inte, om det inte är ”twenty” man föröker säga men att det låter som ”twinty”. Jag vet faktiskt inte ens om det finns något som heter ”twinty”, men jag kan inte alla engelska ord så det kanske det finns. Förklarade jag.

– Jag kan alla engelska ord nu. Svarade hon och tackade sedan för maten innan hon gick därifrån och lämnade mig som ett fån vid bordet.

Haha, vad ska man göra i alla dessa situationer när de liksom bara sätter en på plats? Eller på pottan som man också kan kalla det. Roligt är det i alla fall, de förgyller verkligen varje dag med roliga uttryck. Freja ritade även en väldigt häftig teckning i skolan som hon sedan tog med sig hem, där hon ritat och förklarat sin familj på engelska. Titta på detta, och observera den fantastiska stavningen!

Lägg även märke till mig på bilden, jag fick nämligen en rosett i håret eftersom jag inte kan ha det på riktigt. Vet inte om det var av godhet eller om detta är mobbing…

Nu tackar jag för mig, det blev mhcket om barnen i detta inlägg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till grundaren av äckliga Momo…