Snö, ja det snöade till och med på vägen till jobbet idag. Men jag var ju förberedd på detta, så det gjorde inte så mycket. Men när jag insåg att jag inte hade min snöborste i bilen så att jag kunde borsta av bilen innan jag skulle åka så uppstod en liten irritation. Men det gick bra ändå, det hade ju inte kommit så mycket snö. Ännu i alla fall…

Jag vet inte om det ska komma mer snö eller ej, men jag hoppas ju det så att det blir vitt och fint ute. Det blir ljusare och trevligare då, även om det förstås blir kallare. Men jag är som sagt förberedd i år med både vinterdäck och varma kläder, så är redo för vintern!

I lördags så kollade vi in skräcködlorna, eller dinosaurierna som är en mer korrekt benämning för dessa magnifika stora djur. Showen heter ”Walking With Dinosaurs” och utspelade sig i Globen, och det var en riktigt häftig upplevelse. Bättre och roligare än jag kunde föreställa mig, och ganska underhållande även för oss vuxna. Barnen jublade högt innan vi ens kom in när de stod utanför Globen och tittade på denna stora boll till byggnad, äntligen skulle de få gå in där! Vi fortsatte fram till vår entré som låg på samma sida som Tele 2 Arena, så nu fick de se den också på nära håll. När vi kom in så sprang de uppspelta upp för ramperna till vår sektion, de tittade ut genom de stora fönster som fanns där och såg ner på alla människorna nedanför dem ute på gatan. Vi började få ont om tid så vi gick in till våra platser och satte oss i väntan på att det skulle börja, men när vi närmade oss start så meddelade de oss att showen var försenad och att vi skulle få vänta en liten stund innan det började.

Det var inte uppskattat att behöva vänta på dinosaurierna, barnen påpekade detta flera gånger. Men de blev glada när de fick syn på en klasskompis på raden framför oss en bit bort, de sprang genast dit och hälsade en snabbis. Sedan blev det alldeles mörkt, och en röst berättade att nu börjar showen…

Pampig musik följdes upp av häftiga bildeffekter på en stor bildskärm på scenen. Sedan kom en man fram och presenterade sig som en paleontolog hållandes i ett kranium från en köttätande dinosaurie. Han berättade om sin fascination för dinosaurierna och vilken häftiga resa vi skulle göra nu tillsammans genom tiden denna eftermiddag. Så vi kastades tillbaka långt LÅNGT tillbaka i tiden, till den väldigt torra tidsperioden Trias. Och fick se de första dinosaurierna göra entré, barnens ögon var stora då kan jag lova!

Sedan växte det fram palmer och växter på och runt scenen, och vi hade nu kastat oss fram till tidsperioden Jura. Nu var såg världen mer ut som en djungel med massor av grönska och träskmarker, och dinosaurierna växte sig ännu större. Här klev en stor växtätare vid namn Stegosaurus in på scenen, med sin taggiga svans och enorma benplåtar på ryggen. Den var maffig men barnen tyckte nog att nästa dinosaurie var lite mer spännande, en Allosaurus. En av denna tidens största rovdjur, och den vrålade läskigt i sin jakt på Stegosaurusen som lyckades komma undan. Men istället kom två stora Brachiosaurusar in på scenen med sina enorma långa halsar som nästan räckte ända upp till oss där vi satt!

Det var en unge och en vuxen Brachiosaurus som skyddade varandra mot Allosaurusen genom att stampa och vifta med sina kraftiga svansar. Det var en spektakulär show, och just dessa långhalsade dinosaurier var riktigt häftigt gjorda. Och de var verkligen helt enorma! Ni kanske ser paleontologen i nederkant av bilden hur liten han är i jämförelse, som en liten minifjutt.

Här blev det en kort paus i showen, något som gjorde Nova väldigt upprörd eftersom hon var så trött. Theo kände sig också trött, så de båda låg i mitt knä under pausen tills showen drog igång igen. Då fick vi följa en enorm flygödla på bildskärmen när den for fram genom landskapet i vad som nu var Kritaperioden. Den kanske mest spännande tidsperioden om man ser till själva dinosaurierna. Här fick vi se en kamp mellan två Pentaceratops, som påminde om gigantiska tjurar med tre stora horn.

Sedan smög sig en Ankylosaurus in med sin lilla hjärna men enormt bepansrade kropp, ”klubbsvans” kallade Theo den för. Och vad i hela världen skulle kunna bita igenom detta monster av pansar, vad hade den att frukta? En Tyrannosaurus Rex såklart! Musiken blev pampigare, tunga steg hördes samtidigt som en gigantisk skugga växte fram över scenen…

Men ut kom bara en liten unge till en Tyrannosaurus, som förvisso var modig och ropade för att skrämma de andra när den sprang runt dem. Men tillslut var den instängd i ett hörn och gjorde ifrån sig ett annat ljud, ett ljud på hjälp…

Nu klev mamma Tyrannosaurus vrålandes in på scenen, och den var inte liten kan jag säga er. Fy fan för att leva på den tiden och bli jagad av den där, den var ju bara som en stor gigantisk käft med sylvassa huggtänder! Nova sov som en stock, jag försökte väcka henne men hon tittade bara upp med trötta ögon och somnade sedan om igen. Hur detta ens kunde vara möjligt med tanke på hur högt dinosaurierna vrålade vid detta tillfälle är för mig en gåta.

Detta var det sista som hände i showen, paleontologen tackade för sig och kom sedan in med den lilla Tyrannosaurus ungen. De bugade och tackade publiken som applåderade högt, detta gjorde att den lilla dinosaurien inte villa gå tillbaka in igen utan den fortsatte gå runt och buga. Detta tyckte barnen var väldigt roligt och pratade om detta under bilresan hem som det roligaste minnet från showen. Även när den lilla ungen till Tyrannosaurusen försökte vråla skräckinjagande som sin mor under showen var roligt, den lät lite som en hes tuta i jämförelse och inte så läskig alls. Jag lämnade sedan barnen hos Jenny på eftermiddagen innan jag åkte hem för att titta på ishockeymatchen senare samma dag. Så jag hann inte prata så mycket mer om hur de upplevde showen, men jag hoppas att de tyckte om den och vill gå och titta på liknande saker med mig igen.

Ja det spelades ju en rolig hockeymatch på Hovet under lördagen också, den mellan svenska mästarna Växjö och mesta mästarna Djurgården! Det var en riktigt spännande match som var mållös i två perioder, men som trots detta var långt ifrån tråkig. Men i sista perioden så lossnade det och målen trillade in till Djurgårdens favör som kunde vinna matchen med 2-0, kul att se dem spela så bra igen! Hoppas de fortsätter på samma vinnande spår nu ett bra tag till framöver.

Det fina laget Djurgården spelade även en fotbollsmatch borta mot Örebro i helgen men den behöver vi inte prata så mycket mer om här tycker jag. Den slutade 1-1, punkt slut.

Har jag något mer att säga nu, jag tror inte det. Eller jo, alla ni som har så mycket frågor kring mitt förra inlägg angående rösterna i mitt huvud kan fortsätta att skriva om detta så svarar jag i den takt jag hinner. Jag var dock inte beredd på att det skulle väcka så många frågeställningar hos er läsare som det gjorde, men jag tar mitt ansvar och lovar att svara på era frågor. Men rent generellt så kan jag ju göra ett statement här för att underlätta detta för er: NEJ, jag är inte galen!

Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Stefan på jobbet som gjort antydningar om att varken Brandbergen eller Jordbro skulle vara bra platser att växa upp på…

– Go on! Stick ém up your bum bum!

Detta var vad jag fick höra när jag stod i skrivarrummet på jobbet idag och letade efter huvudvärkstabletter. Att jag skulle stoppa upp pillren i rumpan! Av någon kollega då kanske ni undrar? Nej, utav rösterna i mitt huvud. Ja jag har flera faktiskt, och detta var Grindolf med den mörka rösten som tyckte att det var en sådan dag helt enkelt. Att man skulle ta en näve mixade värktabletter och skicka dem rakt upp i ”Ragnarök”, sedan invänta det anala fyrverkeriet. Jag gjorde självklart INTE detta! Men det är jobbigt när Grindolf gör sig hörd, han brukar annars hålla sig ganska tyst i mängden av de övriga rösterna jag får lyssna till på dagarna. Men de gånger han väl hörs så bådar det inte gott kan jag säga, och det är oftast sattyg på agendan när han kommer till tals…

Är det halloween nu i helgen? Betyder det i så fall att det kommer barn och plingar på dörren och tigger godis? Så olämpligt, jag gillar mitt godis och delar inte gärna med mig. Men kanske är det bra om jag förbereder mig på detta och köper lite godis med mig hem idag, sådant godis som jag själv inte gillar. Annars kanske jag i min väntan på utklädda barn börjar tvivla på mig själv där hemma och så uppstår ett missförstånd så att jag äter upp godiset själv. Tänk vad ett litet svagt tillfälle kan ställa till det…

Imorgon åker jag och hämtar barnen hos Jenny på förmiddagen, sedan åker vi och kollar på dinosaurierna i Globen tillsammans. De verkar inte riktigt lika taggade på detta som jag är, för jag tror att det är en fantastisk show! Men de är väldigt hypade över att få gå in i Globen och titta, det är vad de har pratat om nu i nästan ett års tid. Så det blir en spännande upplevelse, och jag kommer skriva om allt senare i nästa blogginlägg och förhoppningsvis kunna visa lite bilder från showen.

Jag kan förstå om ni inte riktigt kan sluta tänka på rösterna jag beskrev i början av inlägget, eller om ni hakade upp er på det där med att ta piller likt en anal cocktail. Det sistnämnda kan jag tyvärr inte hjälpa er med, utan ni får googla vidare på det för att söka förståelse för Grindolfs påhitt. Men ni kanske vill veta vilka de andra rösterna är? För precis som rubriken lyder så är det alltså plural, vi snackar om fler än bara en röst här. Och jag tror att det enklaste sättet att presentera dessa för er är genom att göra en lista. Så mina damer, hen och herrar… Låt mig presentera rösterna i huvudet på ” The Mastermind of Jimmy”!

AGATHA – Är en brittisk, korrekt och en lite äldre kvinnlig röst som påpekar om jag slarvar eller tar genvägar i vardagen. Hon låter som en strikt lärarinna på en internatskola, och hennes röst är den mest påfrestande av alla där inne i mitt huvud. Hon dyker upp flera gånger om dagen, och är faktiskt nyttig samtidigt som jag avskyr när hon öppnar truten. Det påpekas och rättas till saker efter hennes pekpinnar hela tiden i allt från klädval till ordningen på mitt skrivbord. Hon kommer väldigt dåligt överens med en annan röst i huvudet vid namn Luciano och de bråkar ofta om vad som är bäst för mig. Något säger mig att de är lite förtjusta i varandra, kanske är det kärlek i luften där. Och det är när hon är som mest upptagen med att tjafsa med Luciano som den jobbigaste rösten tar sin chans att göra sig hörd, Grindolf…

GRINDOLF – Han är den som vill ställa till med elände och bus hela tiden, lite som Loke i den nordiska mytologin. Han är ingen ond person som vill mig eller andra något illa på något vis, men han är oerhört rastlös och uppskattar inte en trygg och lugn vardag. Han har en mörk och kraftfull röst likt ”Darth Vader”, men han talar svenska fast med en sorts brytning som jag ej kunnat placera under alla dessa år. Ledtrådarna leder dock till de mörka skogarna i Transsylvanien och greve Dracula. Grindolf får sällan utrymme i mitt huvud eftersom jag är så omtänksam och smart! Eller så beror det mest på att Agatha skäller och jagar bort honom med sina bruna fula tofflor så fort han vill säga något. Men de gånger han väl dyker upp så är det för att inspirera mig till att göra dumheter, och det kan handla om alla möjliga saker. Allt från att utsätta mina kollegor för olika ”pranks” och bus, till att förklara varför jag måste äta skräpmat och godis mitt i veckorna. Det är exempelvis hans fel att Harrys glasögon hängde uppe i taket en morgon när han kom till jobbet, och att Henke fick ett mystiskt paket levererat till jobbet från någon skum sexshop. Hans idéer uppskattas inte och allt han gör blir till kaos! Därför är jag tacksam för att jag nu lärt mig kontrollera honom i huvudet, och att Agatha finns där för att ge honom en omgång när jag inte klarar att stå emot hans frestelser.

CONSTANÇA – Eller ”Bianca” som hon ibland väljer att kalla sig efter att vi råkade titta på ”Wahlgrens Värld” på TV en gång, hon gillade uppenbarligen dottern där. Hon talar med en blandning av spanska och portugisiska, så jag har aldrig förstått ett ord av vad hon säger. Men jag har lagt märke till att de enda tillfällena när jag hör hennes röst, är när jag druckit för mycket tequila och blivit berusad. Hon låter glad på ett språk jag inte förstår, kanske för att muntra upp mig när jag stått framåtlutad i en buske och lovat mig själv att aldrig mer dricka tequila. Då kan man höra hennes dansande klackar, glada rop och skratt eka i huvudet. Nu var det många år sedan hon hördes, men vem vet vad som händer nästa år när jag fyller 40…

BJÖRN-BERIT – Hen har inget med min sexuella läggning att göra alls! Utan Björn-Berit är mer en könsneutral, lugn och förstående röst. Hen talar väldigt rogivande och med en norrländsk dialekt som påminner lite om de som bor i Umeå. Är man lite orolig någon gång som när man exempelvis tvingas att åka kommunalt, ja då hörs Björn-Berit lugnande ord där inne i huvudet som förklarar att allt kommer att gå bra. Skulle en vän eller kollega ha några problem som de vill prata med mig om, ja då är Björn-Berit där och förtydligar problemen för mig så att jag framstår som en förstående och trygg vän. Björn-Berit blir ibland retad av Grindolf som tycker att hen bara förvärrar och rör till det i min vardag, så de drar sällan jämnt. Men som vanligt så är Agatha där och skäller på Grindolf om han behandlar någon illa. Björn-Berit har lärt mig att det är okej att vara en känslosam man i dagens samhälle, och ökar min förståelse för samhällsproblemen vi brottas med dagligen ute i stora vida världen. Jag är väldigt tacksam för Björn-Berit, som alltid finns där och stöttar mig i den dagliga stressen och den problematik som den kan medföra. Björn-Berit är en av mina favoriter när jag känner mig nedstämd eller ledsen, och jag önskar att ni alla hade en egen Björn-Berit som hjälpte er genom vardagen.

LUCIANO – Är även han en engelsktalande röst med kraftig italiensk brytning. Han har oftast ett glas rödvin i handen och är en väldigt känslosam och förförisk röst som vill hjälpa mig att vara en passionerad och sensuell man. Han kallar sig själv för en ”Panini Passionate” och tvingar mig ibland att själv säga detta vid de mest olämpliga tillfällen. Han vill ju bara hjälpa till, men ibland blir det så himla fel. Jag som är en blyg person som inte vågar tala med andra människor och definitivt inte främmande kvinnor, kan behöva hans hjälp ibland. Men jag har inte samma karismatiska uttal och eleganta ordförråd som han har, och han säger åt mig att säga vissa saker som exempelvis ”Le-Grrr” eller att jag ska puta lite med läpparna för att framstå som romantiskt och oemotståndlig. Jag snubblar dock på orden och blir oftast bara stående där med öppen mun, tom blick som gör att jag ser osmart och osexig ut. En gång när detta hände så tvingade han mig istället att slita upp min skjorta och blotta mitt brösthår (som inte är mycket att skryta om) så att knapparna for all världens väg, det skulle tydligen rädda hela situationen enligt honom. Men det gjorde det inte. Han vill som sagt bara att jag ska vara lite mer uttrycksfull lite oftare, men jag är ju inte alltid så bekväm med detta och det genomskådar då Agatha som genast är där och påpekar detta för Luciano. Han försöker då allt som oftast att charma Agatha med sina smöriga komplimanger utan framgång, eftersom hon är en ”fin” dam som inte faller för sådana tricks. Men jag vet att hon innerst inne är lite förtjust i honom, så deras katt och råtta lek börjar bli lite uttjatad. Lucianos passion för livet är något jag uppskattar väldigt mycket, och jag önskar att jag var lika öppen att omfamna livets utmaningar som honom med hans optimism.

SALLY – Hon är den viktiga och logiska rösten som är den som får kämpa mest med mig på dagarna. Ibland kör hon fast i sina förklaringar och tar då hjälp utav Agatha, och tillsammans så uppfattas de som två riktigt arga kvinnor som otåligt skriker på mig flera gånger om dagen. Jag har inga problem med att vara logisk, inte alls. Tvärtom, jag uppskattar logik och förnuft. Kruxet här är dock att logiken hon förmedlar är vad Grindolf kallar för ”kvinnlig logik”, och detta är tydligen något som förändras hela tiden och enligt honom då ej är så logisk som hon själv tror. Jag har hört talas om de så kallade ”oskrivna reglerna” som kvinnor gärna förmedlar till sin partner i deras relationer, och det är tydligen regler som ständigt ändras när det passar dem eller deras egna behov. Lite så upplever jag också att Sally gör med sin logik, att hon förändrar den när det passar henne. Detta kan ofta krocka med mitt sinne som är mer åt det strukturerade och praktiska hållet, och att jag då inte alltid uppskattar hennes ibland omständiga logik i vardagen. Men när jag påpekar detta för Sally så kommer genast Agatha och skäller på mig. Detta eggar upp den annars så sansade Sally och ger henne mod så att även hon börjar skälla ut mig, så efter bara några sekunder kan man ha två arga kvinnor vars höjda röster skäller ut en där inne i huvudet…

STEN – Är den arga rösten som tack och lov väldigt sällan kommer till tals där inne i huvudet. Jag föreställer mig att han ligger och vilar på ett sorts sofflock där inne i skallen mestadels av tiden, men visst vaknar även han till ibland. Oftast skriker han på mig när jag inte får saker att fungera som jag försöker lösa i form av små tekniska ingrepp, eller så kan det vara ett oerhört jobbiga sportresultat inblandade i hans uppvaknanden. Att exempelvis vara djurgårdssupporter har inte alltid varit så lätt, och jag minns exempelvis de tillfällen som laget trillat ur högsta serien i både fotboll och ishockey. Då var det Sten som tog täten och visade vägen, på barrikaderna stod han och skrek ut sin förtvivlan så att det ekade högt i huvudet. Tyvärr så uppfattas inte detta av er andra eftersom jag låser in Sten och hans utbrott kvar inne i mitt huvud, så ni slipper oftast uppleva detta raseri som han vill förmedla. Däremot så resulterar det nästan alltid av en enorm huvudvärk efteråt när han gått och lagt sig på sitt sofflock igen. Och Sten är den röst som Agatha inte tar fighten med, hon tycker bara att han är omogen och ska växa upp och lära sig hantera sin ilska. Detta har resulterat i en tyst överenskommelse dem emellan som pågått i snart 10 år, där ingen av dem talar med varandra. Sten har även ett väldigt dåligt tålamod och kort stubin, något som rösten J17 fått erfara flera gånger under min livstid. Ni kan läsa mer om J17 här nedan, så kanske ni förstår varför de har sina konflikter och att dessa jobbiga situationer uppstår ibland. Det händer inte ofta, men när det väl händer att det flyger ut svordomar och könsord ut genom min mun så är Sten oftast den skyldige till detta. Men det var länge sedan Sten var vaken nu, jag tror att den senaste gången var i somras när det var så olidligt varmt och min hårt kämpande fläkt gick sönder där på kvällen när jag skulle sova. Så låt oss hoppas att det tar lång tid innan vi hör något från Sten igen.

J17 – Ja som ni hör på namnet så är detta en robot. Den är märkligt nog kopplad till min oro och ängslan här i huvudet, vilket tyvärr kan inträffa lite då och då i mitt annars så häftiga liv. När dessa situationer uppstår så börjar robotrösten pipa och tjuta i höga toner, och ju större oro jag upplever desto snabbare och mer frenetiskt piper den. Detta underlättar inte min pågående oro alls utan bidrar snabbare till att en annan röst sakta vaknar i mitt huvud, Sten. Sten vill ju hemskt gärna vila och det är inte så lätt när man blir väckt av en robot som tjuter och gör höga blippande ljud likt R2D2 från Star Wars. Jag försöker dock undvika dessa konflikter dem emellan så gott jag kan, och därför förbereder jag mig så gott jag kan inför olika scenarier som kan uppstå här i livet. Men man kan inte förutse allt, och det är då det brakar loss ordentligt där uppe i skallen. Och jag hoppas ju att ingen annan människa ska behöva uppleva och höra det jag hör vid dessa tillfällen.

Är ni nöjda nu, där har ni alla mina röster som förgyller och ibland förstör min vardag. Hittade ni någon favorit kanske? Eller kan ni inte berätta lite om era egna inre röster? Det är första gången jag berättar om dem så vårda denna kunskap väl nu, och se till att behandla mig väl så att ni inte väcker Sten i onödan. När jag tänker på det så är det märkligt att dessa inte hörts mer när jag har haft mina utvecklingssamtal med mina chefer under alla dessa år. Frågan är om min nuvarande chef kommer våga ha ett samtal med mig nästa år efter detta avslöjande, kanske att hon inte läser bloggen och så blir hon lyckligt ovetande…

Glöm ej att klä er varmt och ta väl hand om er där ute i höstkylan. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den förvirrade polska lilla bilen som höll på att köra in i mig två gånger idag när jag åkte till jobbet. Den hade en oerhörd beslutsångest med sina filbyten och hoppade i sidled mer än vad man såg Ingmar Stenmark göra när han tävlade i slalom. Jag ville gärna föreslå att de använde GPS, men såg när jag körde om bilen att de redan hade en i framrutan. Kanske var den på ett språk som inte de förstod…

Brrr… Jag fryser! Är det redan dags att kastas mellan värmande plusgrader och de krispiga minusgraderna? Idag var det nästan nollgradigt på morgonen, vintern kommer…

Jag såg att min kära moster Susanne uppe i Jämtland postade en bild på Facebook igår när snön singlade ner, alldeles vit och fin. Det är väl i och för sig snö där uppe 358 dagar om året, så det var ju inte så konstigt. Deras vinteruppehåll på 7 dagar är nu över, dags för ny vinter! Hahaha! Nej nu är jag elak, så illa är det ju förstås inte. Men lite roligt är det….

Jag passade på att skifta däck idag efter jobbet, så nu sitter vinterdäcken på och är redo att bita i den isande asfalten för flera månader framöver. Jag hörde utav en av våra Pior på jobbet att det enligt hennes väderapp ska komma snö i helgen, men jag vet inte hur mycket. Nu är jag och bilen i alla fall redo om det ska komma snö, bring it on you vita lappmögel! Det kanske inte hjälper mig så mycket ändå kom jag på, att jag är förberedd på vintern. För tyvärr verkar snön för många andra komma som en chock här i Stockholm varje år…

– Herregud! Vad är det som händer?

– Vad är detta för något kallt vitt pulver som faller ner från himlen?

– Har någon sett plogbilarna?

– Vad märkligt… Har ni sett att det vita pulvret smälter om man håller det i handen!

– Vi kommer alla att dö!!!

– Jo det var det här med plogbilarna… Hade något sett till dom eller?

– Varför finns det inga spadar att köpa så att man kan skotta snö? Detta är ju skandal att de är slut överallt, de har ju funnits i butikerna hela året!

– Barnen verkar ju glada i alla fall…

– Har vi någon status på de där plogbilarna som ska ploga våra gator? Fortfarande inget?

– Titta här finns det gul snö!

– Snöbollskrig!!!

– Senaste nytt om plogbilarna kommer här! Regeringen har bestämt att de ska stå i beredskap från och med första december, så nu måste vi samarbeta och lösa problemet själva annars blir det för dyrt för våra kommuner. Kan inte alla vi som har ett körkort samlas här på motorvägen och använda dessa till att skrapa bort snön? Alla som tycker det är en bra idé tar ett steg fram… Hallå? Vart tog alla vägen nu då…

Jag måste ju säga att det för mig är ett mysterium hur alla bilister kan bli så förvånade varje år när det kommer snö här i Stockholm på vintern. Att man inte är lite mer förberedd och ser till att sätta på sina vinterdäck innan snön vräker ner och vägarna blir ishala. Nej istället drar man ut på det tills man vaknar en morgon när marken är snötäckt och vägarna ej har hunnits plogats ordentligt, och ännu värre är ju att många av dessa människor väljer att chansa genom att ge sig ut i trafiken med sina sommardäck. Ja resultatet kan ni ju räkna ut själva, om inte annat kan man se på nyheterna hur hela Sverige skrattar åt Stockholmarna som lika förvånat råkar ut för detta ”snökaos” varje år. Sen ska vi inte glömma bort att det är bra mycket fler vägar för plogbilarna att ploga än vad det är i övriga landet, så jag lägger inte skulden på dem alls. Men tänk om alla vi som kör bil kunde hjälpas åt lite genom att helt enkelt vara förberedda och se till att vi har vinterdäcken på innan det är försent, det skulle nog underlätta den redan kaosartade trafiken en hel del. Rätt så enkelt faktiskt.

Ikväll är det ishockey som gäller, men jag kommer sitta hemma och följa matchen. Det är en riktigt rolig hockeysäsong såhär långt, där det går bra för Djurgården för omväxlings skull. Vågar man drömma om ett guld i vår tro? Jag ska i alla fall försöka gå och titta på fler matcher på Hovet i år än vad jag gjort tidigare, det har varit många års uppehåll från sporten där man mestadels följt allt lite halvdant via radio eller TV. Men nu är man laddad igen, så jag tycker nog att vi faktiskt ska våga drömma om ett SM-guld. Heja DIF!

Om det är snö ute när jag vaknar imorgon så behöver jag inte bli så upprörd längre, nu när jag har mina Super Duper Vinter Viper Snakebite Megafriction Kebabroll Undubbed Multi Winter Plus Tyres på bilen! Hahaha, nej men det känns bra att vara förberedd som sagt. Och till alla er som inte är ute och kör bil, var rädda om er och snälla använd reflex. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER tänker jag att jag vill ge till Sune. Han som gick i pension i somras, han har inte besökt mig på jobbet en endaste gång sedan dess! Han lovade ju att hälsa på oss. Eller gjorde han det? Om inte så får han utmärkelsen för att han inte lovade att hälsa på oss! Vi behöver lite mer Sune i vardagen, det är för mycket Henke i vardagen på jobbet annars och man behöver en bra arbetsmiljö med en väl avvägd balans mellan gott och ont. Nu är det mycket ondska som utspelar sig i korridorerna tack vare att Sune inte är här och lyser upp tillvaron med sitt varma ljusa hår…

Vilken fartfylld helg detta har varit, eller jag ganska så fartfylld i alla fall. Vi har hunnit med en hel del barnen och jag, vilket känns bra!

I fredags så var det ju skoldisco i barnens skola, så jag hann bara hämta Nova och Theo och köpa pizzor att äta innan det var dags att ge oss iväg. Freja följde med en klasskamrat hem efter skolan och mötte upp oss på discot senare. Och de hade väldigt roligt, när vi kom hem på kvällen så var det som att knäppa av en knapp så somnade alla barnen på en sekund. Själv så upplevde jag tystnaden lite som om jag blivit döv efter denna aftonen med hög musik och barn som skrek för att överrösta musiken. Härligt! Det var första gången som Nova och Theo var på disco, och de tyckte det var jätteroligt. Så vi lär gå fler gånger, det brukar ju anordnas några discon varje år så vi får hålla utkik efter nästa när det kommer.

I lördags så var vi uppe tidigt, inte för att vi behövde det men alla vaknade ungefär samtidigt runt kl.06.30 så då kravlade vi oss upp ur sängarna. Eller inte barnen kanske, de har ju en inbyggd katapultfunktion i sina små kroppar som gör att de glatt flyger upp ur sängarna på morgonen. Men Freja var lite trött denna morgon och höll sig nära mig en stund innan hon drog igång med sitt pysslande. Theo kom fram efter en stund och visade ett litet sår han hade fått ovanpå sin fot.

– Pappa kan jag få ett plåster där? Sa han och pekade på såret.

– Ja visst, men det ser ju inte ut att blöda. När gjorde du illa dig då? Frågade jag och hämtade fram ett plåster medan Theo började förklara med hela sin kropp vad som hade hänt.

– Det var i skolan. Min fot hamnade under en dörr där så att det skrapade på min fot och gjorde ett märke. Berättade han medan jag började klistra på plåstret på den lilla foten.

– Så nu är det fixat! Sa jag när plåstret var på plats.

– Tack! Jag hade mina Stålmannenstrumpor på mig men de hjälpte inte mot den hårda dörren. Förklarade Theo innan han försvann vidare in i leken med Nova igen.

Haha, ja ibland hjälper det inte ens med strumpor med Stålmannenmotiv för att skydda fötterna. Även om jag helt förstår hans poäng med att de borde vara lika hårda och tuffa som superhjälten själv, och därmed kunna stå emot en dörr som öppnas mot foten.

På lördagseftermiddagen så begav vi oss hem till min bror för trippelkalaset som skulle äga rum där. Alla familjer var samlade så vi var ganska många, det var tur att Sandra och Tommy hade bakat så mycket gott fikabröd och tårtor. Den mest uppspelta av födelsedagsbarnen var ju helt klart Svea, hon kom igång ordentligt där på kalast som bara en nybliven treåring kan. Och en av hennes favoritpresenter var ett fälgkors som min bror byggt åt henne, för det var det hon önskade sig mest av allt om jag förstått allt rätt. Lite kul är det ju faktiskt, för vilken treåring önskar sig ett fälgkors? Haha, men hon gillar ju bilar och det där barnprogrammet ”Blaze” väldigt mycket. Kanske kan någon av föräldrarna ha ett finger med i spelet också, jag vet i alla fall en av dem som är bilintresserad.

Tove då, den nyblivna ettåringen! Ja hon observerade och såg glad ut, hon åt banan också. Haha, hon brukar alltid vara så glad och lugn så hon bara satt där och softade genom hela kalaset. Möjligen blev hon lite less mot slutet, men det kan jag ju förstå. Min bror Tommy verkade helst låtsas om som ingenting hade hänt, som om han försökte mörka hur gammal han blivit. Du är gammal nu Tompa Rompa! Haha, men det var ett roligt kalas och när vi kom hem var barnen trötta efter allt lekande. Sådant kan man ju uppskatta som förälder, att de leker sig trötta så att de nästan somnar. Men helst inte innan middagen! De ville äta soppa till middag, vilket jag tyckte var en bra ide efter allt fikabröd och annat gott som de tryckt i sig under dagen. Fast det var inte så lätt att laga mat och samtidigt se till att de inte somnade, men vi klarade det! Vi åt soppa sedan samlades vi i soffan och hade en mysig kväll med lite barnprogram innan alla somnade. Två enkla nattningar på raken, vad är det som händer?

Igår var det söndag för er som inte minns det, kanske var ni bakis. Och efter två fartfyllda dagar så hade vi en skön hemmadag ihop, vilket alla verkade uppskatta. Freja berättade när hon vaknade att hon fortfarande var trött, så hon satt och vilade hos mig en stund till innan vi åt frukost. Efter det så hade jag lovat att vi skulle titta på Harry Potter och ”Fången från Azkaban”, den som Freja och jag tittade på tidigare i veckan. Theo blev lite ledsen och avundsjuk över att han inte fick se den med oss då, och när Freja berättade att hon inte tyckte den här filmen var lika läskig som de två första vi tittat på så gick jag med på att låta Nova och Theo se på denna också. Men vi passade på medans det var ljust ute, utifall det skulle vara så spännande att det blev läskigt. Och eftersom Voldermort inte är med i filmen så tyckte inte att den var så läskig, bara Dementorerna var lite obehagliga för att de hade så smutsiga fingrar enligt barnen. Filmen gillade de såklart, och är man barn så måste ju dessa filmer vara helt fantastiska att få ta del av. Annat var det på min tid, då fick man nöja sig med ”Star Wars” och ”Willow”. Men det var man såklart väldigt nöjd med på den tiden!

Efter att ha tittat klart på Harry Potter så bakade vi bullar och en mjuk pepparkaka, så att vi har lite fikabröd att bjuda på om någon vill hälsa på oss. Och bakar man godsaker så måste man självklart få smaka lite, så det gjorde vi när vi fikade efteråt. Den mjuka pepparkakan var populärast, så nu har vi tydligen bara halva kakan kvar. Så märkligt…

Vi hann även med att pyssla lite tillsammans! Detta föll sig så väl ut att vi passade på att göra detta samtidigt som derbyt mellan Djurgården och AIK spelades, så då höll jag lite koll på matchen under tiden. Theo ville pyssla en fotbollsplan, och lite gubbar att ställa ut på planen. Alla gubbarna hade namnet Messi eller Jimmy, haha! Jag föreslog att vi kunde skapa en liten dörr till vår hustomte Bert-Bruno, han som tycks ha följt med Freja hem från skolan efter att ha busat där förra julen. Detta ville alla göra! Freja gjorde en ritning på hur dörren skulle se ut, sedan klippte jag ut kartongbitar som passade att använda till detta.

Nova ville göra sin egen dörr, så då fick hon göra det. Freja var nöjd med sin ritning och tyckte jag skulle pyssla och färglägga efter hur den såg ut, och under tiden ville hon rita en bild av hur hon trodde att Bert-Bruno såg ut. Resultaten blev helt fantastiska! När vi pysslat klart så satte vi upp den lilla dörren i barnens rum och med lite tur kanske de får se vår busiga hustomte där hemma snart. Bert-Bruno är en mycket snällare och trevligare hustomte än Eddie som härjade i min lägenhet i Brandbergen när jag var yngre. Den rackarns skitgubben ska vi inte ens nämna här något mer…

Hur gick det i derbyt då? Ja det blev en tråkig och mållös historia, men med tanke på förutsättningarna så är jag nog ändå ganska nöjd över en poäng mot AIK. De är ju snäppet vassare än Djurgården i år helt klart, och ännu gladare blev jag när Norrköping vann sin match så att de sakta kommer ikapp AIK i toppen. Nu hoppas vi att de blir nervösa och tappar allt sista matcherna så att Norrköping kan vinna serien istället.

Samtidigt som jag pysslade och höll koll på derbyt så hade jag ytterligare en deg på jäsning. Jaha, vad kunde det vara då? Jag ska berätta, för efter matchen så var det dags att börja kavla ut denna deg till små runda bröd som sedan gräddades i stekpannan. Det blev pitabröd av detta, och dem skulle vi äta till middagen som bestod av hemmagjord gyros. Barnen var skeptiska och undrade vad gyros var för något, så jag beskrev det som en grekisk tacos ungefär. Då blev de positivt inställda och ville gärna smaka. Och himmelskt gott var det! Med kyckling, grönsaker, vitlökssås och pommes frites. Barnen sa att detta var deras nya favoritmat, och jag var tvungen att hålla med. Jag har gjort gyros hemma en gång tidigare men då var kryddningen inte som jag önskade, jag tror att jag hade i för mycket spiskummin och då smakar det ju skit enligt mig i alla fall. Nu vart det helt perfekt! Kanske att vi kan varva dessa tacofredagar med lite gyros nu framöver, inte för att tacos är tråkigt men detta tycker faktiskt jag är mycket godare.

Nu är måndagen avklarad, och nu tar vi sikte och rusar vidare mot nästa helg tycker jag. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bill Gates, han har vär varit med och skapat operativsystemet Windows. Idag skulle jag använda mig av ett snabbkommando på jobbet för att få upp en liten sökruta, men istället så släcktes min ena bildskärm. Och typiskt nog så var min genialiske kontorskamrat Alf ute på lunch just då, så han kunde inte hjälpa mig. Så jag fick sitta där och skämmas, tillslut så googlade jag efter en lösning på problemet och löste det hela. Men det gick ju åt massor av onödig tid till detta, och jag kommer aldrig att använda snabbkommandon mer. Jäkla Bill Gates, jävel…

I torsdags när barnen var på sin kör så satt jag utanför och väntade med en annan förälder. Då kommer en av prästerna förbi och möter samtidigt en annan kvinna som jobbar med administrationen där. De börjar skratta och pekar in genom glasdörren mot barnen där de sitter och sjunger.

– Haha, ser du där. Det är ett av barnen som har klätt ut sig till ett skelett när de sjunger. Säger prästen och ler när hon pekar för att visa sin kollega.

– Ja titta där, vad roligt! Svarade hon och de båda skrattar tillsammans.

Den andra föräldern som satt där med mig blev nyfiken.

– Är det sant, ett skelett? Frågar hon prästen och ställer sig upp för att kika in hon med.

De skrattar tillsammans och tycker att det var väldigt påhittigt av barnet att klä ut sig och fortsätter prata om detta. Tills prästen frågar mig om det kanske är mitt barn eftersom jag satt kvar i fåtöljen och låtsades vara osynlig utan framgång.

– Ja… Ja det är ju min son Theo det där. Svarade jag lite försynt.

De fortsatte att skratta och frågade lite om hans klädval.

– Ja men vad fan ska man göra då? Han ville ju inte ha vanliga kläder på sig så jag har ju inget val! Och nu får man sitta här och skämmas, fan… Röt jag ifrån och låtsades titta ut genom fönstret på något viktigt där på utsidan.

Nej, ni som läser detta känner ju mig. Inte tusan skäller jag på en präst, då hamnar man nog garanterat i helvetet. Så istället förklarade jag bakgrunden till hans klädval denna dag och de lyssnade nyfiket. Jenny hade beställt lite utklädnadskläder till skoldiscot med temat Halloween som barnen skulle gå på under fredagskvällen, och Theo ville ju såklart genast ha sina skelettkläder på sig. Därav det lite roliga klädvalet för dagen, och inte skämdes jag för det. Jag var lite stolt och tyckte Theo var cool som gick runt utklädd till ett skelett hela dagen.

Så hur gick det på skoldiscot då kanske ni undrar? Jo men det gick väl som förväntat, man blev utbuad och till åtlöje inför hela skolan när man försöker vara engagerad och klä ut sig tillsammans med barnen. Jag ville egentligen inte klä ut mig alls, men fick kalla fötter utifall alla andra föräldrar som var där skulle vara utklädda. Så jag tänkte mig något enkelt, som att klä ut mig till Papa Emeritus…

Papa Emeritus är den mörka påven som är frontfiguren i rockbandet Ghost. Jag gillar ju verkligen Ghost så varför inte göra saken enkel och gå som Papa, så fick det bli! Men istället för att tillverka hela hans mörka utstyrsel så valde jag den enkla varianten, den när han har lite ”vanligare” kläder men fortfarande är sminkad i ansiktet. Så på med myggjagare, finkläderna och fram med barnens målarfärger så att jag kunde måla ett fint Ghost-emblem på bröstet. Och såklart ansiktet, den behöver ju en dödskallemålning om man ska förstå vem jag är. Barnen skrattade åt min utstyrsel, men vi var i alla fall utklädda och begav oss till skolmatsalen där discot skulle vara. Men när vi kom fram så blev det jävel på en gång!

– Wow! Kolla vilken häftig skelettdräkt det där barnet har! Och vilket tjockt skelettspöke hans pappa är! Ropade ett barn som stod utanför entrén till matsalen och pekade på oss.

Vad nu, tjockt skelettspöke? Jag blev ganska besviken på att barnet inte såg att jag var Papa Emeritus och fortsatte gå fram mot entrén.

– STOPP! Du får inte komma in sådär! Ropade en otrevlig förälder utklädd till en stor gul eller orange bollliknande sak (kanske en pumpa) vid entrén och pekade på mig.

– Vad menar du? Frågade jag.

– Ja men vad tror du, det är förbjudet att bära mask. Barnen blir ju jätterädda! Sa pumpajäkeln bestämt.

– Vad pratar du om? Jag har ingen mask på mig, det är en ansiktsmålning bara! Förklarade jag och ställde mig och pekade på mitt vackra yttre framför den onda pumpan.

– Det är också förbjudet! Man får inte klä ut sig i ansiktet så man liknar monster som skrämmer våra barn. Du får väl läsa vilka regler som gäller innan du bara stövlar dig fram här, du skrämmer ju barnen! Sa pumpan jättehögt vilket i sin tur skrämde barnen.

– Jag har inte läst om några regler, vart skulle man ha hittat åt dessa? Frågade jag irriterat.

– På Schoolsoft! Allt man behöver veta finns på Schoolsoft, det är en digital plattform för alla lärare, föräldrar och… Rabblade den onda pumpan vidare innan jag avbröt honom.

– Jo tack jag vet vad Schoolsoft är, men det har inte stått något om några regler där. Förklarade jag.

– …en digital plattform för alla lärare, föräldrar och elever här på skolan. Du får se till att ladda ner appen! Alla föräldrar har den, se till att skaffa dig den så du kommer in i matchen lite här. Fortsatte pumpan.

– Ja ja, jag hör dig och jag har redan appen men det har inte stått något om dessa regler där som jag har fått tagit del av. Förklarade jag vidare.

– Men suck… Alla föräldrar har den så att man kan läsa om allt som händer på skolan! Åtminstone alla föräldrar som bryr sig om sina barn har appen… Du får inte komma in sådär! Fräste pumpan.

– Okej men om vi gör såhär då, kan ni släppa in oss så tvättar jag bort ansiktsmålningen på en av toaletterna där innanför entrén? Frågade jag och pekade mot toaletterna innanför dörren.

– Nej inte med ansiktsmålningen på dig, du får tvätta av dig den först innan du kommer in. Nu får du flytta på dig så fler barn kan komma fram här, det blir kö! Sa pumpan och knuffade undan mig så att hela små två barn kunde betala och gå in till discot.

– Driver du med mig? Vem fan tror du att du är som står här och domderar utklädd till en stor jäkla hemorrojd eller en omogen ful paprika, låt oss komma in nu så tvättar jag av mig där inne så fort jag kommit in! Utbrast jag högt och blev riktigt upprörd.

– Fort! Hämta vaktis! Ropade pumpan vidare in till några andra föräldrar som stod innanför entrén och pratade.

Jag blev så arg och upprörd att jag swishade entrépengarna och tryckte upp mobilen i ansiktet på den orangea paprikan så han kunde se att vi betalt. Sen gick barnen och jag in ändå, utan att vaktis syntes till…

Alltså det var ungefär såhär jag målade upp en mental bild av hur allt skulle gå till om jag klädde ut mig. Så det var ju tur att jag inte gjorde det på riktigt…

Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jag är för lat idag för att fundera ut någon annan vinnare av utmärkelsen, så den oskrivna regeln träder därmed i kraft. Grattis Henke!

Ibland kan det väl vara roligt att få en egen dag, lite som en födelsedag. Det är där vi har valt att namnsdagarna ska få uppmärksammas, speciellt barnen gillar ju detta. För de tror ju fortfarande att det är samma sak som att fylla år…

Detta var inget undantag när vi nu skulle fira Novas namnsdag. Så egentligen får detta en liten negativ effekt till en början, när barnen först förväntar sig tårta, kalas och en presenter. Och när man förklarat skillnaden på födelsedag och namnsdag så darrade den lilla underläppen lite på Nova, men när hon förstod att detta ska firas ändå så upphörde den ledsna lilla underläppen och sedan spricker det ut i ett tandlöst leende istället. Så gulligt!

Detta är ju lite knepigt, för Nova har ju ingen namnsdag på hela året om man tittar i kalendern. Så därför får man googla och söka på namnet Nova för att hitta hennes namnsdag, och då infaller den tydligen idag den 18 oktober. Jag hade också en namnsdag tidigare, men Jimmy togs bort och ersattes av något annat namn istället. Jag borde bli upprörd, men jag har i alla fall mitt mellannamn kvar som skapar lite firande i februari. Nova betyder ”ny stjärna” eller ”plötsligt uppflammande stjärna”, ett fint och passande namn på vår bestämda och glada lilla ”starlight”! Själva firandet är inte så stort egentligen, vi pratar ju inte om något kalas här. Men hon fick en liten present i form av en squishy, sedan så får hon välja vad vi ska äta till middag med tillhörande glassdessert och avslutningsvis så får hon välja en film som hon vill titta på innan de ska sova. Hon får även en liten överraskning i och med att min kära mor och brorsan Max ska komma förbi på kvällen och fika. Det blir lite annorlunda mot en vanlig vardag, och hon får lite mer uppmärksamhet med fokus på vad hon vill denna dagen. Ett ganska enkelt koncept som uppskattas enormt av barnen. Great success!

Serien tog slut, det bara fanns inga avsnitt kvar. Så plötsligt, jag var inte riktigt beredd på detta. Nu har jag alltså sett båda säsongerna av ”Stranger Things” inom loppet av tre dagar, vilket inte är en så jättestor bedrift egentligen eftersom det bara är ungefär 8 avsnitt per säsong. Men jag passade på innan barnen skulle komma till mig, så att jag kunde ha hyffsat högt ljud på och inte behöver titta i smyg sent på kvällarna.

Som jag skrev tidigare så var den verkligen så mycket bättre än jag kunde föreställa mig, och nu ska man alltså behöva vänta ända tills nästa år innan den tredje säsongen kommer. Orättvist! Och jag kan ha tagit lite skada av serien, för när jag tittar på den fina blomman längst upp i detta inlägg så ser jag en vit/rosa Demogorgon…

Men nästa år blir ett bra år för serierna, då kommer fortsättningen på ”Stranger Things” och även den avslutande säsongen på ”Game of Thrones”. My god! Jag vill ju egentligen inte att den serien ska ta slut, men jag klarar heller inte av att titta på den så det är nog lika bra att de avslutar den nu medans den är så vansinnigt bra. Tänk så spännande livet kommer att bli då, men jag känner ju mig. Jag kommer leva i en sorts märklig misär under dessa veckor när serierna visas för att undvika diskussioner på jobbet och på sociala medier där serierna kommer att diskuteras flitigt. Sedan när de sänt det sista avsnittet så kommer jag kasta mig över detta smörgåsbord av avsnitt och suga i mig så mycket jag bara kan på en gång, I love it! Jag klarar ju nämligen inte av att titta på dessa spännande serier när de sänds och tvingas vänta en hel vecka mellan avsnitten, det är för plågsamt.

Komediserier går bra däremot, det känns inte lika jobbigt. Men jag gillar ju att ha en helkväll i soffan och sträcktitta på många avsnitt. Snart kommer säsong 11 av ”The Big Bang Theory” att levereras hem till mig, det är en av de bästa tidpunkterna på året när man får hem en hel säsong på DVD med den serien. Ingen serie får mig att skratta och må så bra som den gör, så nu räknar jag ner dagarna tills den kommer. Det sorgliga i det hela är väl att de nu börjar sända den absolut sista säsongen på TV, sedan får vi inte se dem något mer. Inga mer Sheldon, Howard, Amy, Stuart eller några av de andra roliga karaktärerna. Den kommer bli lika saknad som ”Vänner” när den serien tog slut, inget att se fram emot helt enkelt…

DAGENS JERKER går till Hollywood som med sina fina filmer och serier gör mig så beroende av deras påhitt. Sedan så bara tvingar de oss att sluta titta på sådant man tycker så mycket om när de inte behagar att göra mer av detta filmskapande elixir som min kropp och sinne behöver. Damn you Hollywood, damn you all to hell!

Men hallå där! Jag försökte mig på att göra det lite fint hemma i helgen, med fokus på det annars så ganska tråkiga badrummet. Nu var det dags att ge rummet en härlig spa-känsla!

Jag fick fina möbler till badrummet av släkten när jag fyllde år, det jag hade tidigare var en liten hurts som min farmor ägde. Men den var så gammal, och lådorna doftade stark tvål och damparfym. Nu när jag fått en ny hurts och även en hylla så var det dags att sätta kunskaperna på prov efter att ha sett på alla inredningsprogram under alla dessa år. Jag ville att badrummet skulle få en sorts spa-känsla, det var tanken i alla fall. Så att man känner ett lugn där inne med hjälp av lite härliga dofter, ljus och nya handdukar. Jag hade även köpt lite stenar eller grus att dekorera med, och i mitt huvud så skulle allt bli jättefint och bra! I mitt huvud…

Ja den besvikelse som jag hade på mitt huvud under detta lilla arrangemang var påtaglig minst sagt, och huvudvärken blev bara starkare genom hela processen. När möblerna var på plats så skulle ju dessa bara fyllas med rätt saker, och det gick bra i början när jag bytte hurtsarna med varandra. Sedan skulle jag fylla upp min hylla med saker för att ge rummet denna känslan av lugn och välbehag som man finner på ett spa, och min lilla högtalare så att man kan lyssna på avkopplande musik när man ligger där i badet. Tillslut så hade jag fått mina saker på plats och fick dessutom en hel del över av dessa dekorationsstenar när jag var klar med min hylla. Så då tänkte jag att varför inte använda lite mer av dessa stenar, så jag fyllde en liten bricka med dessa och placerade sedan en ljuslykta på det fina arrangemanget som jag sedan ställde på min nya fina hurts. Men jag hade fortfarande stenar över, fast de lade jag åt sidan nu och öppnade istället förpackningen med doftstickor som jag tänkte skulle få stå i min hylla och sprida en harmonisk doft i badrummet. När jag öppnat dessa stickor och placerat dem i sin tillhörande lilla vas på hyllan så lämnade jag badrummet som en nöjd amatörinredare.

Jag stod nu i hallen och funderade på vad jag skulle göra med de överblivna stenarna, skulle jag slänga dem eller ge dem till Freja kanske? Hon samlar ju på stenar, det märker man oftast när man tvättar hennes kläder och stenarna hon haft i sina fickor åker runt där inne i tvättmaskinen till ett härligt rasslande oljud. Men då kom jag på att jag har ytterligare en fin bricka som jag kan fylla med dessa stenar, en stor rund bricka. Den kan jag ju ha i sovrummet på min byrå, och så ställde jag dit några doftljus jag hade hemma som jag aldrig använt. När jag öppnade paketet som dessa låg i så chockades jag nästan av den starka doften som flög rakt in i min näsa, och då var ju ljusen inte ens tända. Jag ställde fram min dekorativa bricka som luktade jättestarkt på byrån i sovrummet, sedan betraktade jag mitt konstverk från dörröppningen och fick en känsla om att jag borde starta eget inom denna bransch. Men det fanns fortfarande stenar kvar, nu kanske ni undrar över hur mycket stenar jag köpt egentligen. Haha, men det var bara tre paket som totalt vägde nästan ett kilo tillsammans. När man tänker stenar så väger ju de en del, så när jag beställde dessa så trodde jag att det skulle vara små burkar. Men de var större än jag trodde och nu kunde jag fortsätta vara kreativ med dessa i övriga lägenheten. Så jag slog mig ner på soffan och klurade på vad jag skulle göra nu…

Jag har en stor lykta på golvet i vardagsrummet, den kan jag fylla med mina stenar tänkte jag! Det var inte så många stenar kvar nu, så jag hällde ut de sista på botten av denna lykta och resultatet blev faktiskt fint. När jag var klar så tittade jag på min lykta och kände mig stolt, vilken kille man är! Jag slängde allt skräp och gick tillbaka till badrummet för att ta mitt planerade bad nu när jag var klar, med tända ljus och lite mysig hårdrocksmusik. Men när jag klev in i badrummet så var det som om någon slog till mig med en snöskyffel i ansiktet, det luktade nämligen så starkt om de där doftstickorna. Jag började peta lite på dem i någon sorts tro att de skulle dofta mindre då på en gång, men det gjorde de självklart inte. Istället började huvudvärken växa sig starkare när jag vistades där inne, så jag fick helt enkelt lämna badrummet. Hjälp tänkte jag, jag får nog lägga mig på sängen en stund tills huvudvärken gått över innan jag vågade mig in där igen. Så det gjorde jag, bara för att sekunderna senare resa mig upp och springa ut ur sovrummet. Doftljusen luktade så starkt de med, så nu stod jag där i dörröppningen igen och tittade på min dekorativa arrangemang som jag tidigare var så stolt över. Fast nu svor jag tyst för mig själv istället. Jäkla luktsaker och stenar överallt! Jag gick bittert till soffan där det inte luktade så mycket alls, men när jag såg stenarna i min lykta så blev jag en smula upprörd och insåg vad jag ställt till med. Jag har ju för tusan gjort hela lägenheten till ett spa här hemma, med lukt och stenar ta mig tusan överallt! Hur kunde jag vara så blind och korkad, jag blev på riktigt väldigt besviken på mig själv över hur jag ryckts med i dessa inredningstankar. Nu kan jag ju inte vistas alls i de rummen som jag gillar så mycket! Jag höll mig kvar där i vardagsrummet en lång stund, och sedan började jag förbereda middagen. Först då lugnade huvudvärken ner sig, och jag glömde bort vad jag ställt till med där hemma. Det var först senare när jag skulle gå och kissa som jag kom att tänka på allt detta igen precis när jag skulle öppna dörren, men då var den starka doften borta. Hurra, jag kunde gå in i badrummet! Det doftade fortfarande från de där doftpinnarna men inte alls lika starkt längre. Så jag kastade av mig kläderna och hoppade raskt in i duschen, jag glömde helt bort varför jag gick dit från första början. Men duschen gjorde susen, jag kunde duscha av mig de sista upprörda känslorna och mådde genast lite bättre. Sedan smög jag försiktigt fram till sovrummet och stack in näsan där innan jag klev in, och tänka sig att det luktade mindre där också! Jag började nog vänja mig med dofterna, eller så gav doftsinnet mig långfingret och drog ifrån näsan helt enkelt. Så jag kunde gå fram till min byrå och hämta nya rena kläder utan att det hände något, vilken harmonisk känsla. Kanske hade jag lyckats med mitt uppdrag ändå, att skapa en lugn och harmonisk atmosfär likt ett spa. Eller så berodde det helt enkelt på att jag i min upprördhet nu lugnat mig och att det därför kändes så harmoniskt och bra. Nåja, det får väl räknas som en sorts framgång det med!

Det är lite saker på gång denna veckan! På onsdag kommer barnen och redan på torsdag så ska vi fira Novas namnsdag hemma. Den finns ju inte med i almanackan, utan man får googla fram hennes namnsdag för att se när den är. Men det ska vi fira lite smått hemma i vår spalägenhet! På fredag så är det skoldisco som barnen vill gå på, då följer jag med tänkte jag. Jag tror att det är ett sorts Halloween disco där man får klä ut sig, men jag vet inte riktigt. Barnen ska klä ut sig i alla fall, jag är ytterst tveksam om jag gör det. Men det beror på vad de ska klä ut sig till, kanske kräver de mitt engagemang i detta. Vi får se! På lördag ska vi fira nästan hela broder Tommys familj, barnen har nyligen fyllt år och han gör det snart så då slog de ihop firandet till ett jättekalas. Det bli mycket att se fram emot helt enkelt!

Jag blev triggad att titta på TV-serien ”Stranger Things” i helgen. Jag har ju tittat på första avsnittet tidigare, men fortsatte inte sedan av någon märklig anledning. Nu har jag i alla fall hunnit titta på hela första säsongen och tyckte den var väldigt bra. Den är lite småkuslig och spännande, sedan älskar jag hur de fått med alla häftiga detaljer från 80-talet i serien. Allt från barnens cyklar och leksaker till kläderna och bilarna. Detta toppas även med den gamla musiken i bakgrunden, wow! Det träffade helt rätt för min del, så nu har jag börjat kika på den andra säsongen så får vi se vad den kommer handla om. Jag ska även få låna den senaste säsongen av ”The Walking Dead” av Kaisa nu i veckan, så jag har mycket att se fram emot där hemma i TV-soffan! Även om jag numera bara tittar på ”The Walking Dead” för att se hur det ska sluta, för jag vill verkligen att den tar slut snart. Inte för att den är dålig, utan mer för att jag tycker de har fått lida och utstått tillräckligt med motgångar i den serien nu. Men det blir spännande att se vad som händer i denna säsongen först, för jag tror eventuellt att det blir någon form av avslutning på serien under säsongen som visas nu i vinter. Vi får hoppas på det i alla fall!

Det räcker väl så för denna gången, eller? Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke Penke Päron Pung på jobbet. Vi har varje år på företaget en omröstning där man får rösta på årets medarbetare, och han hotade att förstöra saker på min bil om jag inte röstade på honom. Jag kan ju meddela att han ligger inte ens med på min Top 40-lista över potentiella vinnare, och då är vi ändå över 40 personer som arbetar på företaget. Haha, men om han smörar lite så kanske han kan bubbla upp lite på listan. Jag har inte lämnat in min röst ännu så det finns möjlighet att påverka fortfarande.

Åh, orättvisan! Jag mår dåligt och försöker som vanligt finna en lösning på detta, men det är inte så lätt alla gånger. Åh grymma värld!

Det handlar inte om en sjukdom i detta fall, utan det är en annan sak som får mig att må som jag gör. Det handlar om en sorts separationsångest som jag inte vet hur jag ska tackla riktigt, något som börjat infinna sig de senaste veckorna. Det är när jag har haft barnen hos mig och ska lämna ifrån mig dem till Jenny för deras kommande vecka med henne. De har det bra där, så det är inte för deras skull jag har denna konstiga ångest. Utan jag har märkt att redan dagen innan jag lämnar dem så börjar jag sakna dem. Man vill bara krypa ihop i en familjehög i soffan och kramas hela kvällen, och suga åt sig av stunden så mycket man kan. När nästa dag kommer och jag lämnar dem så går det bra, men när man kommer hem till den tysta lägenheten sen är det jättetråkigt. Man går och plockar ihop deras saker som de alltid lyckas sprida ut med bravur varje vecka, sedan tvättar man deras kläder och snyftar lite när man viker ihop de små klädesplaggen till fina små högar. Man blir påmind om de små liven även fast de är borta och det blir en så tydlig kontrast mot när de är där…

Jag har rådfrågat några om de upplever samma sak och jag tycks inte vara ensam om detta. Men jag har även hört de som känner en sorts lättnad att vara barnfria, och lite så trodde jag nog att man skulle känna efter den intensiva veckan man har tillsammans. Fast det finns bara en stund på dagen när jag kan tycka att det är skönt att vara själv, och det är på morgonen när jag vaknar. Men det handlar mest om att jag inte vill bli väckt så tidigt på helgerna, barnen vaknar ju alltid runt halv sju på morgonen. Dock så frågar de bara om de får gå upp när de vaknar eller om klockan fortfarande är mitt i natten, sedan sätter de sig och pysslar eller ritar en stund. Då kan man ju ligga kvar i sängen och dra sig en liten stund, eller förflytta sig ut till soffan som jag gjort den sista tiden. Att somna om är inte så lätt med tanke på att de ju pratar och sjunger där de sitter och fixar med sitt, men det är skönt att lyssna på dem på morgonen utan att behöva blanda sig i vad de gör. De börjar bli stora nu, och när jag tänker efter så hänger nog denna separationsångesten ihop med att vi börjat ha barnen varannan vecka nu sista månaderna. Huvudsaken är ju att det funkar för barnen, sedan får jag tampas med detta själv till det går över. För det gör det väl hoppas jag?

Det råder hockeyfeber i Stockholm! I alla fall om man är djurgårdssupporter. På jobbet så pratar jag ofta om matcherna med Johnny som har säsongskort, och det har verkligen uppstått ett sug att gå och titta på en match igen. Min gode vän Jocke och hans firma tror jag sponsrar DIF hockey så de brukar också gå på matcherna, men även fraggeln har pratat om att dra till Hovet och kolla på hockey. Nu vet jag inte om Erik och Marcus har säsongskort, de har haft det tidigare. Trogna djurgårdare som de är!

Så igår var vi på hockeymatch på Hovet och tittade på när Djurgården mötte Timrå. Det var säsongens första match för min del, och det var en spännande match med många mål och känslor. Det var även intressant att se hur mitt sällskap ofta flyttade sitt fokus från händelserna i matchen till en enskild spelare, den burduse Alexander Urbom. Haha! Det var roligt och lite oväntat, men det gör inget tycker jag för Djurgården vann matchen med 7-4. En målrik match som slutade med vinst, det kan inte bli bättre. Att titta på hockey live är så himla kul, speciellt om de vinner som de gjorde igår. FORZA DIF!

Jag tog fram min varma jacka ur garderoben inför den kommande höstkylan och vintern. Då fann jag ett kvitto i ena fickan som fick mig att fundera. Vad tusan hade jag köpt egentligen…

Nu kan jag tänka mig att min gode vän Marcus ligger dubbelvikt av skratt på ett pendeltåg någonstans i Sverige. Haha, ja vad är detta tro? Jag fick fundera en stund men lyckades tillslut komma på vad det var för något jag köpt, det var en skämtleksak. Hahaha! Det blev ju inte mycket bättre av den förklaringen kanske! Men det är en liten miniräknare som man fyller med vatten, och när man trycker på knapparna så sprutar det ut en vattenstråle som träffar en i ansiktet. Det var Theo som ville köpa denna kom jag senare på, så den var inte ens till mig. Men kanske att leksaksbutiken skulle fundera på att byta namn på denna artikel i sitt kassasystem till ett lämpligare namn? Som inte väcker så mycket funderingar och kanske även inte blir så stötande för känsliga kunder.

Det får bli allt för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till det höga priset på diesel. Snart når vi gränsen för vad man har råd med, sen blir det ett besök till djuraffären. Där kan man köpa slang, det vet jag! Sen får man ställa väckarklockan på 03.00 och ge sig ut med slang och dunk för att slanga andra bilar, hur ska jag annars ta mig till jobbet sen… Kommunalt? Ja då får jag låta väckarklockan ringa klockan 03.00 varje natt sen, skulle inte tro det. Och enligt en säker källa så blir man så deprimerad av pendeltågsstationen i Handen att man vill hoppa framför tåget när det kommer. Om man tar sig dit vill säga, jag vet ju att det stinker urin i gångtunneln till stationen så att man nästan svimmar när man går där…

Är det någon som längtar efter sommaren igen? Har ni redan tröttnat på det milda vädret och de mörkare dagarna?

Inte jag i alla fall! Låt mig påminna er om hur förbaskat varmt vi hade det i somras, och hur många av oss som klagade då på värmen. Jag förverkade ju även ett av mina nio liv under en av dessa stekheta sommarnätter när fläkten slutade fungera hemma. Så jag är oerhört tacksam över det svala vädret vi har nu, även om jag är på mitt dåliga morgonhumör ibland och då är lite småsur över att det är kallt och mörkt på morgonen när jag ska till jobbet. Men det finns även mycket bra saker med detta höstmörker! Som just mörkret, att det är mörkare på kvällarna så att man kan tända lite ljus och skapa en härlig och mysig stämning hemma. Det funkar inte lika bra när det är varmt och ljust ute. Och sedan så sover i alla fall jag mycket bättre nu på nätterna när det är mörkt och svalt, det märks om inte annat på hur mycket mer utvilad man känner sig när man vaknar på morgonen. Nu ska vi inte dra några förhastade slutsatser här, för jag är alltid trött när jag ska upp på morgonen. Men jag känner mig piggare när jag väl gett mig iväg hemifrån och har bättre ork genom resten av dagen. Oftast i alla fall, men inte alltid. Så tänk på det ni som klagar på att det är för kallt och mörkt, att i somras så klagade ni säkert på värmen så njut nu av det svalkande klimatet vi har! Detta gäller inte er som alltid fryser och som trots den stekheta sommaren vi hade ändå lyckades frysa på något märkligt vis. Ni får klaga på att det är kallt, det är okej för mig.

Lotter och spel har aldrig varit min starka sida, därför undviker jag det in i det längsta. Men sedan en tid tillbaka så har jag spelat en tia eller tjuga på Djurgårdens matcher, oftast på ett oavgjort resultat. Jag har skrivit om det tidigare, att då har man ju något att glädjas åt när de inte vinner. Men igår, då fick jag en speciell känsla som fyllde hela min kropp. Att jag skulle köpa en trisslott! Nu inträffade detta precis när jag skulle lägga mig på kvällen så att köpa en lott i någon butik var uteslutet. Jag hade dessutom inga byxor på mig. Så då köpte jag en lott via Svenska spels app, en digital lott alltså. Och när man får den där känslan av att något stort kan vara på gång, då blir man jäkligt taggad av att skrapa den där lotten. Man vill ta sig tid och skrapa med spänningen hängandes i luften precis ovanför en, man skrapar en liten bit i taget. Först en, två och sedan tre symboler skrapade. Men ni vet ju, hur jag ska råka ut för dumma jäkla saker hela tiden. Titta vad som hände när jag skrapade min lott…

Vad fasen! Visst var det kul att få vinna för ovanlighetens skull, men hur spännande vart det där då? Tre likadana på mina tre första skrapningar, whats up with that? Jag som byggt upp värsta spänningen inför detta så vann jag direkt, det tog ju udden av hela upplevelsen. Nu kanske det låter som att det inte går att göra mig nöjd, så är det förstås inte. Jag är ändå tacksam över att jag fick vinna, pengarna lägger jag i sparburken till inköpet av min elbasgitarr.

Det hände en rolig sak tidigare i veckan som jag har glömt att berätta om här. Efter att jag hämtat barnen på skolan för några dagar sedan så hamnade vi mitt i rusningstrafiken. Vi brukar klara oss ganska bra i vanliga fall, men nu var det köer redan vid Nacka där de har ett pågående vägarbete. Det vänstra körfältet upphör där så man får samsas om de två övriga körfälten. Det rullade på ändå, men det gick långsammare än vanligt. Bilar kom i full fart i vänstra körfältet för att sedan kasta sig in i kön framför de andra bilarna precis innan vägen upphör, men så är det varje dag tyvärr. Så vi rullade på lugnt och stilla, men jag såg hur Freja följde bilarna som trängde sig med sin blick hela tiden.

– Men pappa det här duger inte! Ropade hon från baksätet.

– Vad menar du? Frågade jag lite förvånat.

– Kör om bilarna du med så vi kommer fram! Svarade hon.

”Det här duger inte”, vilken sjuåring säger så? Haha, jag tyckte det lät lite gammeldags och väldigt roligt! Men trots detta så motsatte jag mig hennes önskan om att trängas med de andra utan fortsatte köra lugnt och stillsamt. Det är något jag lärt mig med åren, att inte stressa upp i onödan i trafiken. Sen blir jag fortfarande irriterad på alla som ska trängas och kör vårdslöst, men jag hetsar inte upp mig för det. Det är bättre att höja volymen på musiken då istället, och har man tur så kanske låten ”Die Motherf***er Die” av Dope spelas just då. En lite hetsig och otrevlig låt kanske, men det blir mer effektfullt då på något vis.

Det är tufft att vara en världsstjärna och heta Cristiano Ronaldo just nu. Han anklagas nu för våldtäkt och sponsorer och liknande väljer att lämna honom. Än så länge så har det inte kommit någon dom mot honom, men en utredning är startad och det mediala drevet är igång för fullt. Det sistnämnda är ju inget jag önskar någon vare sig man är skyldig eller ej, eftersom media i princip nu kan förstöra hela hans karriär innan domen ens har kommit. Dock så hoppas jag att han döms om han är skyldig, det ska inte spela någon roll vem du är när du begår ett sådant fruktansvärt brott. Det framgår även tydligt i bevisningen att han efter våldtäkten ska ha köpt kvinnas tystnad, fy så vidrigt.

Själv så har jag ju aldrig riktigt gillat Ronaldo, mycket på grund av att han spelat i konkurrerande fotbollslag till de jag själv håller på i ligorna där han spelat. Men trots hans enorma talang och fotbollsmässiga karriär så har hans uppförande alltid stört mig. Han har verkat divig, arrogant och filmar mer än vad jag tycker att han faktiskt behöver och överdriver i många situationer när han spelar. Det betyder inte att han är sådan som person för det, jag känner ju inte honom. Men det är intrycket han gett mig och väldigt många andra skulle jag tro. Nu sitter inte jag och hoppas att han ska vara skyldig. Men däremot får vi hoppas att kvinnan får upprättelse om detta nu är sant, och att han i så fall döms för sina handlingar.

Glöm inte att använda reflex nu när det är mörkt ute. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som medvetet lämnar sitt skräp på marken på återvinningsstationerna. Först trodde jag att containrarna var fulla, men det var de ju inte alls. Detta måste väl bara bero på ren lathet, för han man väl tagit sig dit med sitt skräp så ska det väl inte vara så jobbigt att tömma sina påsar i rätt container. Fy så bitter och gammal jag låter, men detta är ju faktiskt riktigt nonchalant.

Denna torsdag så tog vi ännu ett sorgligt farväl, när vi samlades i Tveta kyrka för att närvara vid Niklas begravning.

Det första som slog mig var att det var så många människor som samlats utanför kyrkan när vi kom fram. För mig så var Niklas en ganska tystlåten person, men ändå social. Det betyder inte att han skulle vara en ensam person för den sakens skull, men när man såg att så många människor samlats där så förstår man vilket betydelse han haft på andras liv. Och lärdomen jag dragit av detta är att man kan göra stort intryck på andra människors liv på så många sätt, även om man kanske inte är den som syns och hörs mest alla gånger.

När vi kom in i kyrkan, som var en liten fin och intim kyrka, så fick vi ta emot ett begravningsprogram. Jag läste igenom detta och reagerade när jag såg att låten ”Karolinens Bön” av Sabaton skulle spelas i kyrkan. Det fick mig att fnittra till lite när jag läste det, och tyckte att det var ju coolt. Jag gillar den låten väldigt mycket, men att höra den i detta sammanhanget skulle bli intressant. Trodde jag i alla fall, för där satt jag stark i sorgen tills prästen talat en stund och låten började spelas. Då brast det direkt, och jag blev så himla ledsen. Jag förstod ju nu varför man valde att spela just den låten, den personifierar ju allt som var Niklas för mig. Musiken och känslorna blev överväldigande och tårarna rann för de flesta av oss där i kyrkan.

Mot slutet av begravningsgudstjänsten så var det nu dags att bära ut kistan till graven, något jag aldrig varit med om tidigare. Och när de sedan sänkte ner kistan i graven så blev allt så jobbigt påtagligt och verkligt igen, han var nu förd till den sista vilan. Alla tog nu farväl och lade en blomma på hans kista, och avlutade sedan med att krama om varandra.

Det var en vacker begravning, men samtidigt den jobbigaste jag varit med om. På min farmors begravning i våras var jag ledsnare och grät mer än vad jag gjorde idag, för saknaden av en person som funnits med mig och berikat mig genom hela mitt liv. Niklas hade jag ju inte samma erfarenhet av på samma sätt, men att förlora en människa så ung som honom är så sorgligt att det smärtar en på ett helt annat sätt. Det var så himla jobbigt och känslosamt, trots att det var en väldigt fin begravning. Och jag lider med Kent på ett sätt jag inte kan förmedla i tal, och tårarna rinner längs mina kinder här nu bara genom att skriva detta. Men att behöva begrava sitt barn, jag kan inte ens föreställa mig den bedrövelsen och sorgen. Det måste nästan upplevas som ett högljutt åskoväder inne i hjärtat. Och att det var jobbigt märktes på honom, men även för Camilla och Mattias som är Niklas syskon. Att förlora ett syskon måste såklart kännas fruktansvärt det med, men de var starka allihop. Vila i frid Niklas, kära styvbror.

Efter begravningen så åkte många av oss hem till min mor och Kent för att samlas och fika tillsammans. Nu var det en lite lättare stämning och det jobbigaste var över. Vi delade minnen med varandra, och pratade om allt möjligt som även lockade fram några välbehövliga skratt. Denna stunden behövs och är så viktig efter en begravning har jag lärt mig, man får lite distans till det man precis gått igenom och finner tröst i varandra. Och när man hör hur barnen som var där leker och busar så blir man påmind om att livet faktiskt går vidare även efter stunder som dessa. Det har varit ett riktigt tufft år, så nu får vi hoppas på att vi istället får glädjande saker att se fram emot.

Tack för att ni läser och ta hand om varandra.

Det börjar bli kallt ute nu, det märks inte minst på morgonen när man ska ta sig till jobb och skola. Man huttrar hela vägen fram till bilen och har även fått börja använda motorvärmaren nu för att undvika frostande överraskningar tidigt på morgonen.

I helgen så blev inget riktigt som planerat, men vi hade en bra helg ändå! Nova började hosta och vi hoppade därför över hennes fotbollsträning på lördagen. Istället så gjorde vi en gemensam matlista i fredags, där barnen fick välja vad de ville äta under en valfri måltid. Inte en och samma måltid, utan de fick välja en maträtt var och sedan fördelades detta över helgen. Hur skulle det annars gå, jösses! Haha! Nej men det är ett bra sätt att göra dem delaktiga i vår vecka tillsammans och låta dem vara med och bestämma lite. Freja valde inte helt oväntat tacos, Nova ville gärna ha en vegetarisk lasagne och Theo önskade hamburgare. Så i fredags hade vi tacokväll, i lördags blev det lasagne till lunch och på söndagen blev det hemmagjorda hamburgare. Jättegott alltihop! Men även jag flikade in ett önskemål denna helg, en grillafton på lördagskvällen. Ja ni läste rätt, det finns inget som heter grillsäsong. I så fall är den året om! Vi gjorde en stor grillbricka med kycklingdelar, mozzarellasticks, lite nuggets, pommes frites och annat. Och till detta fanns massor av goda såser att välja på, total lycka för mig som älskar denna typ av mat. Men även barnen tyckte detta var jätterolig mat eftersom det inte var sommar längre, och ändå åt vi så god mat. Mums!

I lördags så tänkte vi gå till stranden som ligger i närheten, så vi klädde på oss och gick ut. Jag såg att det stod massor av bilar parkerade i området och kom då på att det skulle vara något sorts lajv-event denna helgen, ni vet när man klär ut sig till alver och troll exempelvis och spelar någon form av rollspel mot varandra. Tror jag i alla fall, men jag är inte så insatt i detta. Så jag varnade barnen på vägen ut att de inte behöver vara rädda om vi möter ett troll exempelvis, att det bara är utklädda människor. De blev såklart nyfikna och ställde hundra frågor om detta så som bara barn kan göra. När vi kom ut ur porten så hörde vi musik, det kom från den gamla gården på andra sidan parkeringen. Vi gick förbi den vägen på vår väg mot stranden, och såg att det var massor av folk inne på gården som var utklädda till olika ”sagoväsen”. Det var musiker som spelade gammal folkmusik eller vad man ska kalla det för, och fullt av olika stånd där det såldes massor av grejer. Om Mogge läser detta så kan vi alla ta en paus just nu så han får skratta färdigt innan vi fortsätter, eftersom jag skrev stånd i förra meningen. Jag frågade barnen om vi skulle gå in där istället och ta stranden en annan dag, vilket besvarades av ett rungande JA! Vid ingången till gården så läste jag på en skylt att det var som en form av medeltidsvecka, med olika aktiviteter och att alla var välkomna. Så vi gick in…

Vid Odens öga! Tors hammare! Galande tuppar! Döda vildsvin! Glittrande alver! Det var som att komma in i en helt annan värld, direkt vid ingången fick man prova på smide och kunde även köpa olika fina föremål. Det var små versioner av Tors hammare Mjölner, örhängen, olika sorters krokar och massor av annat. Nova ville gärna ha något som liknade en sådan där man har på dörren och smäller med när man ”knackade” på hos folk förr i tiden, vet inte vad de heter. Den var i alla fall väldigt tung och dyr, men den ville hon att jag skulle köpa på hemvägen sen. Theo hittade ett horn man dricker ur, den ville han att jag skulle köpa till honom och ge honom när han började tycka om öl senare i livet. Haha, okej! Freja, ja hon hittade såklart ett stånd (kom igen nu Mogge) där de sålde pärlor och pyssel. Det var handgjorda pärlor i glas, de var jättefina och kostade såklart en slant. Hon tog sikte på en stor pärla, ungefär i storleken av en pingisboll med massor av häftiga motiv inuti. Men den pärlan kostade 400kr och så det var ju tur att jag hade lämnat plånboken hemma denna dagen. Då började hon förklara högt att hennes mamma alltid brukar swisha för att hon aldrig har pengar på sig, så jag ledde snabbt bort oss därifrån och pekade på ett vildsvin som hängde en bit bort där de grillade kött över öppen eld. Det gäller att vara smidig som förälder ibland!

Barnen verkade dock inte så intresserade av vildsvinet utan rusade upp på ett berg där det fanns ett hopsnickrat slott, sedan försvann de in där. Nova och Theo hörde man sedan på toppen av slottet efter en stund, de hade hittat en stege som de klättrat upp för och hade nu fin utsikt över hela den medeltida marknaden. Själv stod jag och stirrade argt på en get jag hittade.

– Bä-äh-äh-ääääh… Sa den och stirrade på mig.

Jag tittade stirrade bara tillbaka och ville inte ryckas med i något sorts spel med geten.

– Bä-äh-äh-ääääääääääh! Sa den högre.

Jag stod fortfarande kvar alldeles tyst och stirrade bara tillbaka utan att blinka, så nu började jag bli torr i ögonen. Varför gör jag detta kanske ni undrar? Jo vi har ju en historia ihop, denna get och jag. När jag var nyinflyttad i området och tyckte mig höra en gammal dam ropa på hjälp om och om igen, så jag sprang ju ut på gatan för att se vad som hände. Men det var ju bara den där jäkla geten som lät, den kan låta skithögt ibland och då låter det som att den ropar på hjälp. Så när jag trodde mig hitta den gamla damen i nöd så stod ju bara den där geten och tittade på mig med tom blick och avföring på hovarna. Nu kom Freja och räddade situationen genom att få mig på andra tankar, hon ville titta närmare på vildsvinet som hängde där. Nova och Theo följde efter, men ingen av dem trodde det var ett riktigt vildsvin. Jag försökte förklara det för dem att den skulle flås och grillas senare, men det var nog lika bra att de inte förstod att det var på riktigt för då hade nog alla tre ställt sig och skrikigt i förtvivlan. Säkert hade de velat att jag skulle köpa med mig vildsvinet hem då också så att vi kunde ”rädda” det från att bli uppätet. Istället så gick vi vidare och tittade på konstverk från en alv som hade en liten utställning med sina målningar där, men här verkade barnen mer intresserade av älvan än själva målningarna. Hon hade gröna kläder i olika material och var även sminkade i ansiktet med fina färger i grönt och guldfärgat glittter. Längre bort såg vi några andra alver som lät alla prova på bågskytte, här stormade två av tre barn fram snabbt för att skjuta pil!

Nova tittade nyfiket på hur Freja och Theo sköt pilar med stil och utan finess, pilarna flög iväg och de tyckte det var svårt men väldigt spännande. De fick god hjälp av en älva som visade hur de skulle göra, men Nova vågade ändå inte prova. Hon nöjde sig med att titta på, och när pappa Jimmy skulle visa hur man minsann skjuter orcher så avbröts aktiviteten plötsligt. Alverna var tvungna att gå till en annan aktivitet som skulle ske, men hälsade mig välkommen åter vid ett senare tillfälle. Ja, där stod jag nu med all min talang och fick inte visa vilken fräsig Robin Hood jag kunde vara. Så barnen och vi gick vidare på marknaden och blev stoppade av en försäljare som inte kunde prata ordentligt eller så talade han ett språk man inte förstod. Han ville att vi skulle köpa någon sorts bägare med dryck, men när jag frågade vad det var för något blev han grinig och sa att man skulle använda sin fantasi. För barnens skull så ville jag ju veta vad det var, men nu såg Theo att försäljaren även sålde svärd av olika sorter likt dem från ”Sagan Om Ringen”. Han ville självklart ha ett sådant, men jag sa nej till detta för att de inte var till för barn. Då tog försäljaren fram ett av svärden och sa att självklart skulle jag köpa ett varsitt svärd till alla barnen, sedan klappade han till mig med ett svärd på armen för att visa att de var lite mjukare än de såg ut. AJ! Jävla skitgubbe! Jag sa att vi nu definitivt inte ville köpa något svärd, sedan gick vi vidare. Nu började dock barnen bli trötta, de ville hem till sitt lördagsgodis som de visste att de skulle få när vi kom hem igen. Så vi lyssnade lite på musiken de spelade en stund innan vi sedan gick hem igen. Det blev ingen strand denna dag, men detta var ju mycket roligare och intressantare tyckte vi alla. Så vi får gå till stranden en annan dag istället, för efter detta väntade bullfika hemma med lite tända ljus och varma filtar. Höstkylan är onekligen här nu.

Jag gör ibland små försök att vara ”down with the kids”, att vara en trendig far som hänger med i snacket och tekniken bland kidsen. Ibland smått desperata försök faktiskt, jag köpte exempelvis tidigare ett VR-set (Virtual Reality) till vårt Playstation hemma. Detta kunde ju även jag ha glädje av och inte bara barnen, tänkte jag. Men då blev det ju jävel med den där VR-grejen, för dels var det omständigt att dra om alla kablarna så att det skulle bli snyggt och fint runt vår TV. Men när jag svurit över detta och fått allt snyggt och prydligt igen så uppstod ett oväntat problem när jag skulle prova denna häftiga upplevelse. Jag satte på mig den fula hjälmen med glasögonen eller vad man ska kalla det för, och klev in i den virtuella världen…

Wow! Det var verkligen min första reaktion, vilken häftig känsla. Jag vände mig om, tittade upp och fann hur jag var helt omgiven av den virtuella världen som i det här fallet var en sorts märklig rymd med små busiga robotar. Jag tog mig vidare in i denna upplevelse som fick mig att känna mig som ett barn på nytt, vilken häftig mackapär! Men detta var bara roligt så länge som allt styrdes av sig självt. För när man sedan själv skulle styra sig fram med sin lilla robot eller mus, vad det nu kunde vara så blev det direkt en annan upplevelse. Dels blev det för svårt och jag tappade ofta bort figuren som man skulle styra, men jag kunde tyvärr bara spela i några minuter innan jag började må illa. Jag tog av mig headsetet och lugnade ner ögonen och hjärnan en stund tills det kändes bättre, sedan dök jag in i denna underbara och magiska värld igen. Enbart för att inse att jag är för gammal för detta och började genast må illa igen. Vad fasen! Jag har aldrig varit åksjuk, heller har jag inte mått illa av att åka karuseller eller andra saker. Det är bara ostkaka som får mig att må illa! Så vad händer här egentligen?

Jag lät sedan barnen testa detta och var beredd på att de skulle uppleva samma känsla. Vi pratade om att man måste säga till om man känner sig snurrig eller konstig när man kliver in i den virtuella världen. Så jag satt precis bakom dem när de prövade, redo att ta av dem headsetet direkt om de började må illa så att de inte kräks rakt in i den dyra tekniken. Men tror ni de kände av några problem? Nej inte alls, de sträckte sina armar efter saker där inne i deras värld och snurrade runt och allt möjligt utan problem. Det fina med detta är att vi som inte har headsetet på oss kan se på vår TV samtidigt vad personen ser där inne. Men eftersom de inte kan titta åt ett håll lugnt och försiktigt utan kastade med blickarna runtomkring sig så började jag må illa av det också.

– Sådär ja, nu var lekstunden över innan pappan vänds ut och in!

Haha, nej inte riktigt så men jag fick undvika att titta på medan de testade detta. De tycker ju detta är superhäftigt, och är speciellt förtjusta i en sekvens där man dyker ner i en hajbur förbi rockor och självlysande maneter innan man träffar på en stor vithaj som nyfiket börjar naffsa på buren. Summa summarum av detta är att det är en väldigt häftig pryl, och det är häftigt vilken upplevelse det ger en. Men tyvärr så får jag väl motvilligt erkänna att jag är för gammal för att leka med denna, jag kan ju inte riskera att kräkas bara för att jag ska verka ungdomlig och ”down with the kids”…

Det får bli bra så, jag stannar där för denna gång. Nu väntar en helt ny vecka med massor av utmaningar. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den konstiga försäljaren på den medeltida marknaden som slog mig med sitt svärd. Hoppas att han blir bortrövad av dvärgar om natten som säljer honom dyrt till en hord med elaka orcher, som i sin tur försöker para sig med honom innan de tillslut ger upp och slänger in honom i en grotta för att ätas upp av bergstroll…

”Kom vatten kom, kom vatten kom. Kom vatten, kom vatten, kom vatten koooom!”

Nej, inget vatten. Trots att jag kallat in rörsmällarna från ”Fragglarna” så kommer inget nytt friskt vatten ur kranen hemma. Det är samma gamla vatten, rikt på järn och koliforma bakterier. Så man måste fortfarande koka allt vatten innan man dricker det eller borstar tänderna med mera. Min teori om att det kommunala arbetslaget som leddes av den glada göteborgaren i fredags gick hem tidigt verkade stämma, för det har inte hänt någonting under hela helgen. Mer än att någon legat hemma och uppdaterat statusen på kokrekommendationen av vattnet under helgens gång. Nu är det onsdag och det återstår att se i vilket skick vattnet är nu ikväll. Jag skrattade skrockfullt åt en person på Haninges facebookgrupp som skrev att han druckit vattnet hela helgen utan att må dåligt. Då kontrade någon annan med den fakta att det tar sju dagar innan man insjuknar efter att ha druckit vattnet. Så grattis till dig stöddiga herre som trotsat kokrekommendationen, du kan nog se fram emot flera dagar av ständiga toalettbesök och rallybajs. Hipp hipp hurra!

Vilken tur att man har familj och vänner i dessa tider av vattenbrist, inte sant? Ni kanske tror att de kommer förbi med vatten till mig då? NEJ! Nej ni har helt fel. De flesta skrattar bara åt att jag bodde i den lilla flärpen av zonområdet på kartan som omfattades av detta vattenavbrott.

Men några har även passat på att dela med sig på Messenger och annat när de avnjuter gott friskt vatten hemma. Och att de inte gärna delar med sig till mig, men att jag kan få köpa vatten av dem dyrt. Vilka jobbiga businessmen jag är vän med, dags att fylla en vattenflaska här hemma med infekterat skitvatten och sedan doppa deras tandborstar i detta nästa gång jag planerar ett besök hemma hos dom…

Jag lyckades bli sjuk här i några dagar, så onödigt. Jag jobbade i helgen och när jag kom hem i söndags så kom först huvudvärken, sedan följdes den upp av feber. Men efter att ha vilat upp mig några dagar så är febern nu borta och jag känner mig som Jimmy igen. Kan jag skylla på det dåliga vattnet tro? Haha, nej troligtvis inte. Men det är ju tyvärr sådana tider nu för förkylningar och annat, så jag hoppas för min del att jag är klar med detta för i år.

När man är sjuk så kan man ju ligga hemma och titta på film. Det gjorde jag igår när jag började känna mig lite bättre, men filmen var så dålig att jag började få andra symptom tror jag. Jag köpte filmen ”Ghost In The Shell” för länge sedan, men den har bara legat hemma sedan dess. Dessvärre har jag inte hört någon som tycker om den efter att ha sett den filmen. Jag läste dock när den gick upp på bio att den var visuellt vacker och häftig enligt våra kända filmrecensenter. Men det vägde inte upp mot hur fullkomligt korkad och dum handlingen var, så här kände jag att jag bara slösade bort min tid och stängde av filmen. Vilket får mig att fundera igen, börjar jag bli gammal? Ska jag nöja mig med att titta på nyheterna och ”Skavlan” på TV, och ”Antikrundan” när man vill lyxa till det lite kanske? Detta känns inget vidare, bäst att jag tar och tittar på filmen ”Starship Troopers” ikväll så att jag känner hur snabbt blodets ungdom pumpar runt inom mig igen. Rasczak’s roughnecks!

Vi hade brandutbildning på jobbet idag, något vi har vartannat år numera så man är uppdaterad och förberedd vid händelse av brand eller andra olyckor. Vi har ju en hel del kemikalier och annat på vår arbetsplats så detta är väldigt bra och lära sig detta. Det handlar även om hur man ska larma och underlätta för räddningstjänsten när de kommer hit och lite sådana saker. Så nu är jag ”up to date” med att släcka ruskig eld om olyckan är framme. Jag var lite som självaste Chuck Norris med brandsläckaren, elden blev rädd när den såg mig och släckte sig själv helt enkelt.

Det var vad jag hade att förmedla för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER måste jag nog tyvärr ge till mannen jag delar kontor med, Affe. Han berömde en annan kollega idag för hens fina hår som såg annorlunda ut efter att ha använt plattång eller vad det heter, och jag påpekade då (på skoj) att även jag plattat till mitt hår denna morgon. Då fick jag också lite beröm för mitt fina hår, men att jag har så kort hår att det inte syns lika tydligt på mig om jag ansträngt mig för att fixa frisyren på morgonen. Jag tackade för komplimangen och förklarade samtidigt att fördelen med att ha så lite hår är att det heller inte syns lika tydligt när man har en så kallad ”bad hairday”. Affe höll glatt med och skrattade, men jag tycker att han skrattade lite väl högt och skrockande åt detta skämt. Haha, så får man väl inte göra? Jag ska önska mig mer hår i julklapp sen bara för det…