Det börjar bli kallt ute nu, det märks inte minst på morgonen när man ska ta sig till jobb och skola. Man huttrar hela vägen fram till bilen och har även fått börja använda motorvärmaren nu för att undvika frostande överraskningar tidigt på morgonen.

I helgen så blev inget riktigt som planerat, men vi hade en bra helg ändå! Nova började hosta och vi hoppade därför över hennes fotbollsträning på lördagen. Istället så gjorde vi en gemensam matlista i fredags, där barnen fick välja vad de ville äta under en valfri måltid. Inte en och samma måltid, utan de fick välja en maträtt var och sedan fördelades detta över helgen. Hur skulle det annars gå, jösses! Haha! Nej men det är ett bra sätt att göra dem delaktiga i vår vecka tillsammans och låta dem vara med och bestämma lite. Freja valde inte helt oväntat tacos, Nova ville gärna ha en vegetarisk lasagne och Theo önskade hamburgare. Så i fredags hade vi tacokväll, i lördags blev det lasagne till lunch och på söndagen blev det hemmagjorda hamburgare. Jättegott alltihop! Men även jag flikade in ett önskemål denna helg, en grillafton på lördagskvällen. Ja ni läste rätt, det finns inget som heter grillsäsong. I så fall är den året om! Vi gjorde en stor grillbricka med kycklingdelar, mozzarellasticks, lite nuggets, pommes frites och annat. Och till detta fanns massor av goda såser att välja på, total lycka för mig som älskar denna typ av mat. Men även barnen tyckte detta var jätterolig mat eftersom det inte var sommar längre, och ändå åt vi så god mat. Mums!

I lördags så tänkte vi gå till stranden som ligger i närheten, så vi klädde på oss och gick ut. Jag såg att det stod massor av bilar parkerade i området och kom då på att det skulle vara något sorts lajv-event denna helgen, ni vet när man klär ut sig till alver och troll exempelvis och spelar någon form av rollspel mot varandra. Tror jag i alla fall, men jag är inte så insatt i detta. Så jag varnade barnen på vägen ut att de inte behöver vara rädda om vi möter ett troll exempelvis, att det bara är utklädda människor. De blev såklart nyfikna och ställde hundra frågor om detta så som bara barn kan göra. När vi kom ut ur porten så hörde vi musik, det kom från den gamla gården på andra sidan parkeringen. Vi gick förbi den vägen på vår väg mot stranden, och såg att det var massor av folk inne på gården som var utklädda till olika ”sagoväsen”. Det var musiker som spelade gammal folkmusik eller vad man ska kalla det för, och fullt av olika stånd där det såldes massor av grejer. Om Mogge läser detta så kan vi alla ta en paus just nu så han får skratta färdigt innan vi fortsätter, eftersom jag skrev stånd i förra meningen. Jag frågade barnen om vi skulle gå in där istället och ta stranden en annan dag, vilket besvarades av ett rungande JA! Vid ingången till gården så läste jag på en skylt att det var som en form av medeltidsvecka, med olika aktiviteter och att alla var välkomna. Så vi gick in…

Vid Odens öga! Tors hammare! Galande tuppar! Döda vildsvin! Glittrande alver! Det var som att komma in i en helt annan värld, direkt vid ingången fick man prova på smide och kunde även köpa olika fina föremål. Det var små versioner av Tors hammare Mjölner, örhängen, olika sorters krokar och massor av annat. Nova ville gärna ha något som liknade en sådan där man har på dörren och smäller med när man ”knackade” på hos folk förr i tiden, vet inte vad de heter. Den var i alla fall väldigt tung och dyr, men den ville hon att jag skulle köpa på hemvägen sen. Theo hittade ett horn man dricker ur, den ville han att jag skulle köpa till honom och ge honom när han började tycka om öl senare i livet. Haha, okej! Freja, ja hon hittade såklart ett stånd (kom igen nu Mogge) där de sålde pärlor och pyssel. Det var handgjorda pärlor i glas, de var jättefina och kostade såklart en slant. Hon tog sikte på en stor pärla, ungefär i storleken av en pingisboll med massor av häftiga motiv inuti. Men den pärlan kostade 400kr och så det var ju tur att jag hade lämnat plånboken hemma denna dagen. Då började hon förklara högt att hennes mamma alltid brukar swisha för att hon aldrig har pengar på sig, så jag ledde snabbt bort oss därifrån och pekade på ett vildsvin som hängde en bit bort där de grillade kött över öppen eld. Det gäller att vara smidig som förälder ibland!

Barnen verkade dock inte så intresserade av vildsvinet utan rusade upp på ett berg där det fanns ett hopsnickrat slott, sedan försvann de in där. Nova och Theo hörde man sedan på toppen av slottet efter en stund, de hade hittat en stege som de klättrat upp för och hade nu fin utsikt över hela den medeltida marknaden. Själv stod jag och stirrade argt på en get jag hittade.

– Bä-äh-äh-ääääh… Sa den och stirrade på mig.

Jag tittade stirrade bara tillbaka och ville inte ryckas med i något sorts spel med geten.

– Bä-äh-äh-ääääääääääh! Sa den högre.

Jag stod fortfarande kvar alldeles tyst och stirrade bara tillbaka utan att blinka, så nu började jag bli torr i ögonen. Varför gör jag detta kanske ni undrar? Jo vi har ju en historia ihop, denna get och jag. När jag var nyinflyttad i området och tyckte mig höra en gammal dam ropa på hjälp om och om igen, så jag sprang ju ut på gatan för att se vad som hände. Men det var ju bara den där jäkla geten som lät, den kan låta skithögt ibland och då låter det som att den ropar på hjälp. Så när jag trodde mig hitta den gamla damen i nöd så stod ju bara den där geten och tittade på mig med tom blick och avföring på hovarna. Nu kom Freja och räddade situationen genom att få mig på andra tankar, hon ville titta närmare på vildsvinet som hängde där. Nova och Theo följde efter, men ingen av dem trodde det var ett riktigt vildsvin. Jag försökte förklara det för dem att den skulle flås och grillas senare, men det var nog lika bra att de inte förstod att det var på riktigt för då hade nog alla tre ställt sig och skrikigt i förtvivlan. Säkert hade de velat att jag skulle köpa med mig vildsvinet hem då också så att vi kunde ”rädda” det från att bli uppätet. Istället så gick vi vidare och tittade på konstverk från en alv som hade en liten utställning med sina målningar där, men här verkade barnen mer intresserade av älvan än själva målningarna. Hon hade gröna kläder i olika material och var även sminkade i ansiktet med fina färger i grönt och guldfärgat glittter. Längre bort såg vi några andra alver som lät alla prova på bågskytte, här stormade två av tre barn fram snabbt för att skjuta pil!

Nova tittade nyfiket på hur Freja och Theo sköt pilar med stil och utan finess, pilarna flög iväg och de tyckte det var svårt men väldigt spännande. De fick god hjälp av en älva som visade hur de skulle göra, men Nova vågade ändå inte prova. Hon nöjde sig med att titta på, och när pappa Jimmy skulle visa hur man minsann skjuter orcher så avbröts aktiviteten plötsligt. Alverna var tvungna att gå till en annan aktivitet som skulle ske, men hälsade mig välkommen åter vid ett senare tillfälle. Ja, där stod jag nu med all min talang och fick inte visa vilken fräsig Robin Hood jag kunde vara. Så barnen och vi gick vidare på marknaden och blev stoppade av en försäljare som inte kunde prata ordentligt eller så talade han ett språk man inte förstod. Han ville att vi skulle köpa någon sorts bägare med dryck, men när jag frågade vad det var för något blev han grinig och sa att man skulle använda sin fantasi. För barnens skull så ville jag ju veta vad det var, men nu såg Theo att försäljaren även sålde svärd av olika sorter likt dem från ”Sagan Om Ringen”. Han ville självklart ha ett sådant, men jag sa nej till detta för att de inte var till för barn. Då tog försäljaren fram ett av svärden och sa att självklart skulle jag köpa ett varsitt svärd till alla barnen, sedan klappade han till mig med ett svärd på armen för att visa att de var lite mjukare än de såg ut. AJ! Jävla skitgubbe! Jag sa att vi nu definitivt inte ville köpa något svärd, sedan gick vi vidare. Nu började dock barnen bli trötta, de ville hem till sitt lördagsgodis som de visste att de skulle få när vi kom hem igen. Så vi lyssnade lite på musiken de spelade en stund innan vi sedan gick hem igen. Det blev ingen strand denna dag, men detta var ju mycket roligare och intressantare tyckte vi alla. Så vi får gå till stranden en annan dag istället, för efter detta väntade bullfika hemma med lite tända ljus och varma filtar. Höstkylan är onekligen här nu.

Jag gör ibland små försök att vara ”down with the kids”, att vara en trendig far som hänger med i snacket och tekniken bland kidsen. Ibland smått desperata försök faktiskt, jag köpte exempelvis tidigare ett VR-set (Virtual Reality) till vårt Playstation hemma. Detta kunde ju även jag ha glädje av och inte bara barnen, tänkte jag. Men då blev det ju jävel med den där VR-grejen, för dels var det omständigt att dra om alla kablarna så att det skulle bli snyggt och fint runt vår TV. Men när jag svurit över detta och fått allt snyggt och prydligt igen så uppstod ett oväntat problem när jag skulle prova denna häftiga upplevelse. Jag satte på mig den fula hjälmen med glasögonen eller vad man ska kalla det för, och klev in i den virtuella världen…

Wow! Det var verkligen min första reaktion, vilken häftig känsla. Jag vände mig om, tittade upp och fann hur jag var helt omgiven av den virtuella världen som i det här fallet var en sorts märklig rymd med små busiga robotar. Jag tog mig vidare in i denna upplevelse som fick mig att känna mig som ett barn på nytt, vilken häftig mackapär! Men detta var bara roligt så länge som allt styrdes av sig självt. För när man sedan själv skulle styra sig fram med sin lilla robot eller mus, vad det nu kunde vara så blev det direkt en annan upplevelse. Dels blev det för svårt och jag tappade ofta bort figuren som man skulle styra, men jag kunde tyvärr bara spela i några minuter innan jag började må illa. Jag tog av mig headsetet och lugnade ner ögonen och hjärnan en stund tills det kändes bättre, sedan dök jag in i denna underbara och magiska värld igen. Enbart för att inse att jag är för gammal för detta och började genast må illa igen. Vad fasen! Jag har aldrig varit åksjuk, heller har jag inte mått illa av att åka karuseller eller andra saker. Det är bara ostkaka som får mig att må illa! Så vad händer här egentligen?

Jag lät sedan barnen testa detta och var beredd på att de skulle uppleva samma känsla. Vi pratade om att man måste säga till om man känner sig snurrig eller konstig när man kliver in i den virtuella världen. Så jag satt precis bakom dem när de prövade, redo att ta av dem headsetet direkt om de började må illa så att de inte kräks rakt in i den dyra tekniken. Men tror ni de kände av några problem? Nej inte alls, de sträckte sina armar efter saker där inne i deras värld och snurrade runt och allt möjligt utan problem. Det fina med detta är att vi som inte har headsetet på oss kan se på vår TV samtidigt vad personen ser där inne. Men eftersom de inte kan titta åt ett håll lugnt och försiktigt utan kastade med blickarna runtomkring sig så började jag må illa av det också.

– Sådär ja, nu var lekstunden över innan pappan vänds ut och in!

Haha, nej inte riktigt så men jag fick undvika att titta på medan de testade detta. De tycker ju detta är superhäftigt, och är speciellt förtjusta i en sekvens där man dyker ner i en hajbur förbi rockor och självlysande maneter innan man träffar på en stor vithaj som nyfiket börjar naffsa på buren. Summa summarum av detta är att det är en väldigt häftig pryl, och det är häftigt vilken upplevelse det ger en. Men tyvärr så får jag väl motvilligt erkänna att jag är för gammal för att leka med denna, jag kan ju inte riskera att kräkas bara för att jag ska verka ungdomlig och ”down with the kids”…

Det får bli bra så, jag stannar där för denna gång. Nu väntar en helt ny vecka med massor av utmaningar. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den konstiga försäljaren på den medeltida marknaden som slog mig med sitt svärd. Hoppas att han blir bortrövad av dvärgar om natten som säljer honom dyrt till en hord med elaka orcher, som i sin tur försöker para sig med honom innan de tillslut ger upp och slänger in honom i en grotta för att ätas upp av bergstroll…