Åh, orättvisan! Jag mår dåligt och försöker som vanligt finna en lösning på detta, men det är inte så lätt alla gånger. Åh grymma värld!

Det handlar inte om en sjukdom i detta fall, utan det är en annan sak som får mig att må som jag gör. Det handlar om en sorts separationsångest som jag inte vet hur jag ska tackla riktigt, något som börjat infinna sig de senaste veckorna. Det är när jag har haft barnen hos mig och ska lämna ifrån mig dem till Jenny för deras kommande vecka med henne. De har det bra där, så det är inte för deras skull jag har denna konstiga ångest. Utan jag har märkt att redan dagen innan jag lämnar dem så börjar jag sakna dem. Man vill bara krypa ihop i en familjehög i soffan och kramas hela kvällen, och suga åt sig av stunden så mycket man kan. När nästa dag kommer och jag lämnar dem så går det bra, men när man kommer hem till den tysta lägenheten sen är det jättetråkigt. Man går och plockar ihop deras saker som de alltid lyckas sprida ut med bravur varje vecka, sedan tvättar man deras kläder och snyftar lite när man viker ihop de små klädesplaggen till fina små högar. Man blir påmind om de små liven även fast de är borta och det blir en så tydlig kontrast mot när de är där…

Jag har rådfrågat några om de upplever samma sak och jag tycks inte vara ensam om detta. Men jag har även hört de som känner en sorts lättnad att vara barnfria, och lite så trodde jag nog att man skulle känna efter den intensiva veckan man har tillsammans. Fast det finns bara en stund på dagen när jag kan tycka att det är skönt att vara själv, och det är på morgonen när jag vaknar. Men det handlar mest om att jag inte vill bli väckt så tidigt på helgerna, barnen vaknar ju alltid runt halv sju på morgonen. Dock så frågar de bara om de får gå upp när de vaknar eller om klockan fortfarande är mitt i natten, sedan sätter de sig och pysslar eller ritar en stund. Då kan man ju ligga kvar i sängen och dra sig en liten stund, eller förflytta sig ut till soffan som jag gjort den sista tiden. Att somna om är inte så lätt med tanke på att de ju pratar och sjunger där de sitter och fixar med sitt, men det är skönt att lyssna på dem på morgonen utan att behöva blanda sig i vad de gör. De börjar bli stora nu, och när jag tänker efter så hänger nog denna separationsångesten ihop med att vi börjat ha barnen varannan vecka nu sista månaderna. Huvudsaken är ju att det funkar för barnen, sedan får jag tampas med detta själv till det går över. För det gör det väl hoppas jag?

Det råder hockeyfeber i Stockholm! I alla fall om man är djurgårdssupporter. På jobbet så pratar jag ofta om matcherna med Johnny som har säsongskort, och det har verkligen uppstått ett sug att gå och titta på en match igen. Min gode vän Jocke och hans firma tror jag sponsrar DIF hockey så de brukar också gå på matcherna, men även fraggeln har pratat om att dra till Hovet och kolla på hockey. Nu vet jag inte om Erik och Marcus har säsongskort, de har haft det tidigare. Trogna djurgårdare som de är!

Så igår var vi på hockeymatch på Hovet och tittade på när Djurgården mötte Timrå. Det var säsongens första match för min del, och det var en spännande match med många mål och känslor. Det var även intressant att se hur mitt sällskap ofta flyttade sitt fokus från händelserna i matchen till en enskild spelare, den burduse Alexander Urbom. Haha! Det var roligt och lite oväntat, men det gör inget tycker jag för Djurgården vann matchen med 7-4. En målrik match som slutade med vinst, det kan inte bli bättre. Att titta på hockey live är så himla kul, speciellt om de vinner som de gjorde igår. FORZA DIF!

Jag tog fram min varma jacka ur garderoben inför den kommande höstkylan och vintern. Då fann jag ett kvitto i ena fickan som fick mig att fundera. Vad tusan hade jag köpt egentligen…

Nu kan jag tänka mig att min gode vän Marcus ligger dubbelvikt av skratt på ett pendeltåg någonstans i Sverige. Haha, ja vad är detta tro? Jag fick fundera en stund men lyckades tillslut komma på vad det var för något jag köpt, det var en skämtleksak. Hahaha! Det blev ju inte mycket bättre av den förklaringen kanske! Men det är en liten miniräknare som man fyller med vatten, och när man trycker på knapparna så sprutar det ut en vattenstråle som träffar en i ansiktet. Det var Theo som ville köpa denna kom jag senare på, så den var inte ens till mig. Men kanske att leksaksbutiken skulle fundera på att byta namn på denna artikel i sitt kassasystem till ett lämpligare namn? Som inte väcker så mycket funderingar och kanske även inte blir så stötande för känsliga kunder.

Det får bli allt för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till det höga priset på diesel. Snart når vi gränsen för vad man har råd med, sen blir det ett besök till djuraffären. Där kan man köpa slang, det vet jag! Sen får man ställa väckarklockan på 03.00 och ge sig ut med slang och dunk för att slanga andra bilar, hur ska jag annars ta mig till jobbet sen… Kommunalt? Ja då får jag låta väckarklockan ringa klockan 03.00 varje natt sen, skulle inte tro det. Och enligt en säker källa så blir man så deprimerad av pendeltågsstationen i Handen att man vill hoppa framför tåget när det kommer. Om man tar sig dit vill säga, jag vet ju att det stinker urin i gångtunneln till stationen så att man nästan svimmar när man går där…