I torsdags när barnen var på sin kör så satt jag utanför och väntade med en annan förälder. Då kommer en av prästerna förbi och möter samtidigt en annan kvinna som jobbar med administrationen där. De börjar skratta och pekar in genom glasdörren mot barnen där de sitter och sjunger.

– Haha, ser du där. Det är ett av barnen som har klätt ut sig till ett skelett när de sjunger. Säger prästen och ler när hon pekar för att visa sin kollega.

– Ja titta där, vad roligt! Svarade hon och de båda skrattar tillsammans.

Den andra föräldern som satt där med mig blev nyfiken.

– Är det sant, ett skelett? Frågar hon prästen och ställer sig upp för att kika in hon med.

De skrattar tillsammans och tycker att det var väldigt påhittigt av barnet att klä ut sig och fortsätter prata om detta. Tills prästen frågar mig om det kanske är mitt barn eftersom jag satt kvar i fåtöljen och låtsades vara osynlig utan framgång.

– Ja… Ja det är ju min son Theo det där. Svarade jag lite försynt.

De fortsatte att skratta och frågade lite om hans klädval.

– Ja men vad fan ska man göra då? Han ville ju inte ha vanliga kläder på sig så jag har ju inget val! Och nu får man sitta här och skämmas, fan… Röt jag ifrån och låtsades titta ut genom fönstret på något viktigt där på utsidan.

Nej, ni som läser detta känner ju mig. Inte tusan skäller jag på en präst, då hamnar man nog garanterat i helvetet. Så istället förklarade jag bakgrunden till hans klädval denna dag och de lyssnade nyfiket. Jenny hade beställt lite utklädnadskläder till skoldiscot med temat Halloween som barnen skulle gå på under fredagskvällen, och Theo ville ju såklart genast ha sina skelettkläder på sig. Därav det lite roliga klädvalet för dagen, och inte skämdes jag för det. Jag var lite stolt och tyckte Theo var cool som gick runt utklädd till ett skelett hela dagen.

Så hur gick det på skoldiscot då kanske ni undrar? Jo men det gick väl som förväntat, man blev utbuad och till åtlöje inför hela skolan när man försöker vara engagerad och klä ut sig tillsammans med barnen. Jag ville egentligen inte klä ut mig alls, men fick kalla fötter utifall alla andra föräldrar som var där skulle vara utklädda. Så jag tänkte mig något enkelt, som att klä ut mig till Papa Emeritus…

Papa Emeritus är den mörka påven som är frontfiguren i rockbandet Ghost. Jag gillar ju verkligen Ghost så varför inte göra saken enkel och gå som Papa, så fick det bli! Men istället för att tillverka hela hans mörka utstyrsel så valde jag den enkla varianten, den när han har lite ”vanligare” kläder men fortfarande är sminkad i ansiktet. Så på med myggjagare, finkläderna och fram med barnens målarfärger så att jag kunde måla ett fint Ghost-emblem på bröstet. Och såklart ansiktet, den behöver ju en dödskallemålning om man ska förstå vem jag är. Barnen skrattade åt min utstyrsel, men vi var i alla fall utklädda och begav oss till skolmatsalen där discot skulle vara. Men när vi kom fram så blev det jävel på en gång!

– Wow! Kolla vilken häftig skelettdräkt det där barnet har! Och vilket tjockt skelettspöke hans pappa är! Ropade ett barn som stod utanför entrén till matsalen och pekade på oss.

Vad nu, tjockt skelettspöke? Jag blev ganska besviken på att barnet inte såg att jag var Papa Emeritus och fortsatte gå fram mot entrén.

– STOPP! Du får inte komma in sådär! Ropade en otrevlig förälder utklädd till en stor gul eller orange bollliknande sak (kanske en pumpa) vid entrén och pekade på mig.

– Vad menar du? Frågade jag.

– Ja men vad tror du, det är förbjudet att bära mask. Barnen blir ju jätterädda! Sa pumpajäkeln bestämt.

– Vad pratar du om? Jag har ingen mask på mig, det är en ansiktsmålning bara! Förklarade jag och ställde mig och pekade på mitt vackra yttre framför den onda pumpan.

– Det är också förbjudet! Man får inte klä ut sig i ansiktet så man liknar monster som skrämmer våra barn. Du får väl läsa vilka regler som gäller innan du bara stövlar dig fram här, du skrämmer ju barnen! Sa pumpan jättehögt vilket i sin tur skrämde barnen.

– Jag har inte läst om några regler, vart skulle man ha hittat åt dessa? Frågade jag irriterat.

– På Schoolsoft! Allt man behöver veta finns på Schoolsoft, det är en digital plattform för alla lärare, föräldrar och… Rabblade den onda pumpan vidare innan jag avbröt honom.

– Jo tack jag vet vad Schoolsoft är, men det har inte stått något om några regler där. Förklarade jag.

– …en digital plattform för alla lärare, föräldrar och elever här på skolan. Du får se till att ladda ner appen! Alla föräldrar har den, se till att skaffa dig den så du kommer in i matchen lite här. Fortsatte pumpan.

– Ja ja, jag hör dig och jag har redan appen men det har inte stått något om dessa regler där som jag har fått tagit del av. Förklarade jag vidare.

– Men suck… Alla föräldrar har den så att man kan läsa om allt som händer på skolan! Åtminstone alla föräldrar som bryr sig om sina barn har appen… Du får inte komma in sådär! Fräste pumpan.

– Okej men om vi gör såhär då, kan ni släppa in oss så tvättar jag bort ansiktsmålningen på en av toaletterna där innanför entrén? Frågade jag och pekade mot toaletterna innanför dörren.

– Nej inte med ansiktsmålningen på dig, du får tvätta av dig den först innan du kommer in. Nu får du flytta på dig så fler barn kan komma fram här, det blir kö! Sa pumpan och knuffade undan mig så att hela små två barn kunde betala och gå in till discot.

– Driver du med mig? Vem fan tror du att du är som står här och domderar utklädd till en stor jäkla hemorrojd eller en omogen ful paprika, låt oss komma in nu så tvättar jag av mig där inne så fort jag kommit in! Utbrast jag högt och blev riktigt upprörd.

– Fort! Hämta vaktis! Ropade pumpan vidare in till några andra föräldrar som stod innanför entrén och pratade.

Jag blev så arg och upprörd att jag swishade entrépengarna och tryckte upp mobilen i ansiktet på den orangea paprikan så han kunde se att vi betalt. Sen gick barnen och jag in ändå, utan att vaktis syntes till…

Alltså det var ungefär såhär jag målade upp en mental bild av hur allt skulle gå till om jag klädde ut mig. Så det var ju tur att jag inte gjorde det på riktigt…

Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jag är för lat idag för att fundera ut någon annan vinnare av utmärkelsen, så den oskrivna regeln träder därmed i kraft. Grattis Henke!