– Go on! Stick ém up your bum bum!

Detta var vad jag fick höra när jag stod i skrivarrummet på jobbet idag och letade efter huvudvärkstabletter. Att jag skulle stoppa upp pillren i rumpan! Av någon kollega då kanske ni undrar? Nej, utav rösterna i mitt huvud. Ja jag har flera faktiskt, och detta var Grindolf med den mörka rösten som tyckte att det var en sådan dag helt enkelt. Att man skulle ta en näve mixade värktabletter och skicka dem rakt upp i ”Ragnarök”, sedan invänta det anala fyrverkeriet. Jag gjorde självklart INTE detta! Men det är jobbigt när Grindolf gör sig hörd, han brukar annars hålla sig ganska tyst i mängden av de övriga rösterna jag får lyssna till på dagarna. Men de gånger han väl hörs så bådar det inte gott kan jag säga, och det är oftast sattyg på agendan när han kommer till tals…

Är det halloween nu i helgen? Betyder det i så fall att det kommer barn och plingar på dörren och tigger godis? Så olämpligt, jag gillar mitt godis och delar inte gärna med mig. Men kanske är det bra om jag förbereder mig på detta och köper lite godis med mig hem idag, sådant godis som jag själv inte gillar. Annars kanske jag i min väntan på utklädda barn börjar tvivla på mig själv där hemma och så uppstår ett missförstånd så att jag äter upp godiset själv. Tänk vad ett litet svagt tillfälle kan ställa till det…

Imorgon åker jag och hämtar barnen hos Jenny på förmiddagen, sedan åker vi och kollar på dinosaurierna i Globen tillsammans. De verkar inte riktigt lika taggade på detta som jag är, för jag tror att det är en fantastisk show! Men de är väldigt hypade över att få gå in i Globen och titta, det är vad de har pratat om nu i nästan ett års tid. Så det blir en spännande upplevelse, och jag kommer skriva om allt senare i nästa blogginlägg och förhoppningsvis kunna visa lite bilder från showen.

Jag kan förstå om ni inte riktigt kan sluta tänka på rösterna jag beskrev i början av inlägget, eller om ni hakade upp er på det där med att ta piller likt en anal cocktail. Det sistnämnda kan jag tyvärr inte hjälpa er med, utan ni får googla vidare på det för att söka förståelse för Grindolfs påhitt. Men ni kanske vill veta vilka de andra rösterna är? För precis som rubriken lyder så är det alltså plural, vi snackar om fler än bara en röst här. Och jag tror att det enklaste sättet att presentera dessa för er är genom att göra en lista. Så mina damer, hen och herrar… Låt mig presentera rösterna i huvudet på ” The Mastermind of Jimmy”!

AGATHA – Är en brittisk, korrekt och en lite äldre kvinnlig röst som påpekar om jag slarvar eller tar genvägar i vardagen. Hon låter som en strikt lärarinna på en internatskola, och hennes röst är den mest påfrestande av alla där inne i mitt huvud. Hon dyker upp flera gånger om dagen, och är faktiskt nyttig samtidigt som jag avskyr när hon öppnar truten. Det påpekas och rättas till saker efter hennes pekpinnar hela tiden i allt från klädval till ordningen på mitt skrivbord. Hon kommer väldigt dåligt överens med en annan röst i huvudet vid namn Luciano och de bråkar ofta om vad som är bäst för mig. Något säger mig att de är lite förtjusta i varandra, kanske är det kärlek i luften där. Och det är när hon är som mest upptagen med att tjafsa med Luciano som den jobbigaste rösten tar sin chans att göra sig hörd, Grindolf…

GRINDOLF – Han är den som vill ställa till med elände och bus hela tiden, lite som Loke i den nordiska mytologin. Han är ingen ond person som vill mig eller andra något illa på något vis, men han är oerhört rastlös och uppskattar inte en trygg och lugn vardag. Han har en mörk och kraftfull röst likt ”Darth Vader”, men han talar svenska fast med en sorts brytning som jag ej kunnat placera under alla dessa år. Ledtrådarna leder dock till de mörka skogarna i Transsylvanien och greve Dracula. Grindolf får sällan utrymme i mitt huvud eftersom jag är så omtänksam och smart! Eller så beror det mest på att Agatha skäller och jagar bort honom med sina bruna fula tofflor så fort han vill säga något. Men de gånger han väl dyker upp så är det för att inspirera mig till att göra dumheter, och det kan handla om alla möjliga saker. Allt från att utsätta mina kollegor för olika ”pranks” och bus, till att förklara varför jag måste äta skräpmat och godis mitt i veckorna. Det är exempelvis hans fel att Harrys glasögon hängde uppe i taket en morgon när han kom till jobbet, och att Henke fick ett mystiskt paket levererat till jobbet från någon skum sexshop. Hans idéer uppskattas inte och allt han gör blir till kaos! Därför är jag tacksam för att jag nu lärt mig kontrollera honom i huvudet, och att Agatha finns där för att ge honom en omgång när jag inte klarar att stå emot hans frestelser.

CONSTANÇA – Eller ”Bianca” som hon ibland väljer att kalla sig efter att vi råkade titta på ”Wahlgrens Värld” på TV en gång, hon gillade uppenbarligen dottern där. Hon talar med en blandning av spanska och portugisiska, så jag har aldrig förstått ett ord av vad hon säger. Men jag har lagt märke till att de enda tillfällena när jag hör hennes röst, är när jag druckit för mycket tequila och blivit berusad. Hon låter glad på ett språk jag inte förstår, kanske för att muntra upp mig när jag stått framåtlutad i en buske och lovat mig själv att aldrig mer dricka tequila. Då kan man höra hennes dansande klackar, glada rop och skratt eka i huvudet. Nu var det många år sedan hon hördes, men vem vet vad som händer nästa år när jag fyller 40…

BJÖRN-BERIT – Hen har inget med min sexuella läggning att göra alls! Utan Björn-Berit är mer en könsneutral, lugn och förstående röst. Hen talar väldigt rogivande och med en norrländsk dialekt som påminner lite om de som bor i Umeå. Är man lite orolig någon gång som när man exempelvis tvingas att åka kommunalt, ja då hörs Björn-Berit lugnande ord där inne i huvudet som förklarar att allt kommer att gå bra. Skulle en vän eller kollega ha några problem som de vill prata med mig om, ja då är Björn-Berit där och förtydligar problemen för mig så att jag framstår som en förstående och trygg vän. Björn-Berit blir ibland retad av Grindolf som tycker att hen bara förvärrar och rör till det i min vardag, så de drar sällan jämnt. Men som vanligt så är Agatha där och skäller på Grindolf om han behandlar någon illa. Björn-Berit har lärt mig att det är okej att vara en känslosam man i dagens samhälle, och ökar min förståelse för samhällsproblemen vi brottas med dagligen ute i stora vida världen. Jag är väldigt tacksam för Björn-Berit, som alltid finns där och stöttar mig i den dagliga stressen och den problematik som den kan medföra. Björn-Berit är en av mina favoriter när jag känner mig nedstämd eller ledsen, och jag önskar att ni alla hade en egen Björn-Berit som hjälpte er genom vardagen.

LUCIANO – Är även han en engelsktalande röst med kraftig italiensk brytning. Han har oftast ett glas rödvin i handen och är en väldigt känslosam och förförisk röst som vill hjälpa mig att vara en passionerad och sensuell man. Han kallar sig själv för en ”Panini Passionate” och tvingar mig ibland att själv säga detta vid de mest olämpliga tillfällen. Han vill ju bara hjälpa till, men ibland blir det så himla fel. Jag som är en blyg person som inte vågar tala med andra människor och definitivt inte främmande kvinnor, kan behöva hans hjälp ibland. Men jag har inte samma karismatiska uttal och eleganta ordförråd som han har, och han säger åt mig att säga vissa saker som exempelvis ”Le-Grrr” eller att jag ska puta lite med läpparna för att framstå som romantiskt och oemotståndlig. Jag snubblar dock på orden och blir oftast bara stående där med öppen mun, tom blick som gör att jag ser osmart och osexig ut. En gång när detta hände så tvingade han mig istället att slita upp min skjorta och blotta mitt brösthår (som inte är mycket att skryta om) så att knapparna for all världens väg, det skulle tydligen rädda hela situationen enligt honom. Men det gjorde det inte. Han vill som sagt bara att jag ska vara lite mer uttrycksfull lite oftare, men jag är ju inte alltid så bekväm med detta och det genomskådar då Agatha som genast är där och påpekar detta för Luciano. Han försöker då allt som oftast att charma Agatha med sina smöriga komplimanger utan framgång, eftersom hon är en ”fin” dam som inte faller för sådana tricks. Men jag vet att hon innerst inne är lite förtjust i honom, så deras katt och råtta lek börjar bli lite uttjatad. Lucianos passion för livet är något jag uppskattar väldigt mycket, och jag önskar att jag var lika öppen att omfamna livets utmaningar som honom med hans optimism.

SALLY – Hon är den viktiga och logiska rösten som är den som får kämpa mest med mig på dagarna. Ibland kör hon fast i sina förklaringar och tar då hjälp utav Agatha, och tillsammans så uppfattas de som två riktigt arga kvinnor som otåligt skriker på mig flera gånger om dagen. Jag har inga problem med att vara logisk, inte alls. Tvärtom, jag uppskattar logik och förnuft. Kruxet här är dock att logiken hon förmedlar är vad Grindolf kallar för ”kvinnlig logik”, och detta är tydligen något som förändras hela tiden och enligt honom då ej är så logisk som hon själv tror. Jag har hört talas om de så kallade ”oskrivna reglerna” som kvinnor gärna förmedlar till sin partner i deras relationer, och det är tydligen regler som ständigt ändras när det passar dem eller deras egna behov. Lite så upplever jag också att Sally gör med sin logik, att hon förändrar den när det passar henne. Detta kan ofta krocka med mitt sinne som är mer åt det strukturerade och praktiska hållet, och att jag då inte alltid uppskattar hennes ibland omständiga logik i vardagen. Men när jag påpekar detta för Sally så kommer genast Agatha och skäller på mig. Detta eggar upp den annars så sansade Sally och ger henne mod så att även hon börjar skälla ut mig, så efter bara några sekunder kan man ha två arga kvinnor vars höjda röster skäller ut en där inne i huvudet…

STEN – Är den arga rösten som tack och lov väldigt sällan kommer till tals där inne i huvudet. Jag föreställer mig att han ligger och vilar på ett sorts sofflock där inne i skallen mestadels av tiden, men visst vaknar även han till ibland. Oftast skriker han på mig när jag inte får saker att fungera som jag försöker lösa i form av små tekniska ingrepp, eller så kan det vara ett oerhört jobbiga sportresultat inblandade i hans uppvaknanden. Att exempelvis vara djurgårdssupporter har inte alltid varit så lätt, och jag minns exempelvis de tillfällen som laget trillat ur högsta serien i både fotboll och ishockey. Då var det Sten som tog täten och visade vägen, på barrikaderna stod han och skrek ut sin förtvivlan så att det ekade högt i huvudet. Tyvärr så uppfattas inte detta av er andra eftersom jag låser in Sten och hans utbrott kvar inne i mitt huvud, så ni slipper oftast uppleva detta raseri som han vill förmedla. Däremot så resulterar det nästan alltid av en enorm huvudvärk efteråt när han gått och lagt sig på sitt sofflock igen. Och Sten är den röst som Agatha inte tar fighten med, hon tycker bara att han är omogen och ska växa upp och lära sig hantera sin ilska. Detta har resulterat i en tyst överenskommelse dem emellan som pågått i snart 10 år, där ingen av dem talar med varandra. Sten har även ett väldigt dåligt tålamod och kort stubin, något som rösten J17 fått erfara flera gånger under min livstid. Ni kan läsa mer om J17 här nedan, så kanske ni förstår varför de har sina konflikter och att dessa jobbiga situationer uppstår ibland. Det händer inte ofta, men när det väl händer att det flyger ut svordomar och könsord ut genom min mun så är Sten oftast den skyldige till detta. Men det var länge sedan Sten var vaken nu, jag tror att den senaste gången var i somras när det var så olidligt varmt och min hårt kämpande fläkt gick sönder där på kvällen när jag skulle sova. Så låt oss hoppas att det tar lång tid innan vi hör något från Sten igen.

J17 – Ja som ni hör på namnet så är detta en robot. Den är märkligt nog kopplad till min oro och ängslan här i huvudet, vilket tyvärr kan inträffa lite då och då i mitt annars så häftiga liv. När dessa situationer uppstår så börjar robotrösten pipa och tjuta i höga toner, och ju större oro jag upplever desto snabbare och mer frenetiskt piper den. Detta underlättar inte min pågående oro alls utan bidrar snabbare till att en annan röst sakta vaknar i mitt huvud, Sten. Sten vill ju hemskt gärna vila och det är inte så lätt när man blir väckt av en robot som tjuter och gör höga blippande ljud likt R2D2 från Star Wars. Jag försöker dock undvika dessa konflikter dem emellan så gott jag kan, och därför förbereder jag mig så gott jag kan inför olika scenarier som kan uppstå här i livet. Men man kan inte förutse allt, och det är då det brakar loss ordentligt där uppe i skallen. Och jag hoppas ju att ingen annan människa ska behöva uppleva och höra det jag hör vid dessa tillfällen.

Är ni nöjda nu, där har ni alla mina röster som förgyller och ibland förstör min vardag. Hittade ni någon favorit kanske? Eller kan ni inte berätta lite om era egna inre röster? Det är första gången jag berättar om dem så vårda denna kunskap väl nu, och se till att behandla mig väl så att ni inte väcker Sten i onödan. När jag tänker på det så är det märkligt att dessa inte hörts mer när jag har haft mina utvecklingssamtal med mina chefer under alla dessa år. Frågan är om min nuvarande chef kommer våga ha ett samtal med mig nästa år efter detta avslöjande, kanske att hon inte läser bloggen och så blir hon lyckligt ovetande…

Glöm ej att klä er varmt och ta väl hand om er där ute i höstkylan. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den förvirrade polska lilla bilen som höll på att köra in i mig två gånger idag när jag åkte till jobbet. Den hade en oerhörd beslutsångest med sina filbyten och hoppade i sidled mer än vad man såg Ingmar Stenmark göra när han tävlade i slalom. Jag ville gärna föreslå att de använde GPS, men såg när jag körde om bilen att de redan hade en i framrutan. Kanske var den på ett språk som inte de förstod…