Hur länge ska man behöva få reklam i form av sms och mail om den här jäkligt onödiga konsumtionsdagen? Det har ju för tusan hållit på sedan förra veckan, snart stänger jag min mailkorg för inkommande e-post…

Vad är det för erbjudanden jag får då? Jo det ska jag tala om, att det är av den högsta kränkande sorten! För jag fick ett sms där jag blev erbjuden ytterligare 25% rabatt på de redan nedsatta priserna, och då tänkte jag att jag kan ju kolla om de har några träningskläder som passar mig kanske. Men vad kommer upp när jag klickar på länken? Jo det ska jag berätta… Gravidklänningar! Mammakläder och annat som inte alls passar sig när man ska spela fysisk innebandy. Alltså, jag känner mig så lurad och arg. Om det är så att de tycker att jag liknar en gravid kvinna så är det förstås smickrande, men det är inte alls så jag föreställer mig bilden av mig själv. Även om magen kanske… Fan! Någon där uppe i himlen fortsätter att gäcka min vardag, jag som trodde att gud och jag var polare numera. Men detta visar ju bara det jag så länge redan misstänkt, nämligen att gud troligen är en riktig retsticka.

Nu kanske jag låter grinig, men vad är grejen med all den här köphysterin egentligen? Först var det ”black friday”, som senare blev ”black weekend” och sedan ”mad sunday”. Och när man tror att allt är över så visar det sig att något som heter ”black week” existerar, men nu är det ju en ny vecka och slut på all denna reklam och tjat i media. Trodde jag ja, för då dök plötsligt något som heter ”cyber monday” upp istället! Suck…

Jag är en man i slutet av mina bästa år, som aktivt utövar fysiska aktiviteter. I alla fall två gånger i månaden. Det är fränt. Ikväll nalkas det innebandy igen, vilket ska bli riktigt roligt! Sist hade jag superkul, om man bortser från träningsvärken som hängde kvar i drygt 10 dagar efteråt. Så nu när jag känner mig bra igen så ska det bli kul att spela och dra på sig en ny period av stela leder och orörlighet. Marcus berättade att han minsann hade skaffat nya racerkläder till kvällens drabbning, då ville jag inte vara mycket sämre och gjorde likadant. Jag glömde även att ta med mig en vattenflaska sist, det misstaget gör jag INTE om igen kan jag säga. Så den är redan nerpackad tillsammans med de hala skorna. Och jag har dessutom lindat om skaften på mina bandyklubbor, ni kanske minns att jag skrev om det tidigare hur lindan på klubborna blivit så gamla och torra att de smulades sönder i händerna på mig. Och när jag blir rik så ska jag faktiskt köpa nya klubbor som räcker ner till marken, de jag har just nu är för korta eller så är det min mage som hindrar mig från att böja mig fram tillräckligt. Nu kanske jag blir smärt och fin av alla sidledsförflyttningar innan jag har råd att köpa nya klubbor, om jag bara springer lite extra så kanske magen försvinner och så kan jag spara pengarna till att köpa något riktigt fint. Men det verkar nog enklare att bara köpa nya klubbor…

Det är tusan vad kallt det är ute, ständigt dessa minusgrader. Det har ju kommit lite snö också, men jag skulle önska att det kom ett större lass med pudrande vit snö som lyser upp i mörkret. Då får det gärna fortsätta vara såhär kallt så snön inte smälter bort. Igår var jag och fyndade en ny snöborste till bilen, den jag hade var lite större men ändå helt hopplös. Handtaget snurrade ju på borsten, så när man ska borsta av snö med den så viker sig ju borsten bara och borstar ingenting. Det var många arga tillfällen förra vintern när detta inträffade när jag svor över borstens värdelöshet och lovade mig själv att köpa en ny. Nu är det gjort, och jag är redo för vintern på riktigt.

Jag har julpyntat hemma nu, om man kan kalla det för det. Jag ställde fram tre ljusstakar i fönsterna och fixade fram julgranen, så himla fint! Lite tidigt kanske men jag gillar ju julen, så nu får jag njuta lite längre. I brist på tomtar och annat pynt så får detta duga tillsvidare, jag hoppas att barnen pysslar något i skolan som vi kan ställa fram hemma. Jag pratade med dem i telefonen igår, men då hade de ännu inte börjat med något sådant i skolan. De blev dock jublande glada när jag berättade att jag hittade lite julklappar som låg gömda under granen, undrar om inslagningspappret håller fram till julafton när de nu kommer klämma och känna på varje paket. Men jag ska slå in fler presenter senare så då får jag väl laga de som barnen analyserat sönder. Det känns ändå skönt att vara klar med julklapparna i år, jag har nog aldrig varit klar i så god tid i hela mitt liv. Nu kan jag bara njuta av lugnet och höra på hur alla andra ska stressa för att fynda sina klappar i julhandeln. Så härligt!

Nu tackar jag för mig, det var ju kul det här. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGEN JERKER går till Henke som hotar att lossa alla mina däck på bilen och sno mina bromsskivor. Torkarbladen ska han också stjäla säger han. Varför undrar ni kanske? Jo för att han är elakheten själv! Jag är typ helt oskyldig och har inte busat med honom på jättelänge, så när han hotas på detta viset så får han också utmärkelsen här. Grattis!

Finns det något att fira idag, kanske en kanelbulle eller något annat? Det brukar ju finnas olika saker att fira nästan varje dag numera, men jag kan inte hitta något som är speciellt för just denna dagen. Gör ni? Inte det? Men då har jag ett förslag på vad vi kan fira, eller vad sägs om inlägg nummer 400 här på bloggen!

Galet! Det är ju helt crazy att jag faktiskt publicerat 400 blogginlägg sedan jag startade för fem år sedan, och inte en endast gång av dessa 400 har jag lyckats få utmärkelsen ”Dagens Jerker”. För nya läsare kan jag meddela att detta är ingen trevlig utmärkelse, utan den går till den som utmärkt sig på ett mindre bra sätt genom klantighet, dåligt uppförande eller andra orsaker. Titta på Henke däremot, han har säkert fått utmärkelsen minst 200 gånger under dessa år. Men så går det när man inte uppför sig som en gentleman!

I och med detta stora firande så ändrade jag tema på hemsidan, vilket ni säkert redan har sett. Det blir en ny layout men allt ska fungera precis som vanligt, har ni klagomål så får ni vända er till min sekreterare Henke. Ni kan få hans telefonnummer och mailadress här senare, så lovar jag att han ska kompensera er för alla eventuella tråkigheter ni kan tänkas ha stött på här.

Smärta! Jag visste det, jag visste att kroppen skulle protestera mot att jag spelade innebandy i tisdags. Min kropp har slutat att fungera, den rör sig inte ens på röstkommandon längre. Jag säger res dig upp och gå, den dissar mig. Jag säger mer bestämt åt mina ben att jag vill resa på mig, men de spelar döda. Ingen kroppsdel vill lyssna på mig längre, detta är hemskt! Jag hoppas att kroppen återhämtar sig lagom till nästa gång vi ska spela, för min del blir det varannan vecka när jag inte har barnen hos mig. Så nu ska jag enbart köra rehab här hemma, på soffan… Med TV-serier och cola…

I veckan avled Stan Lee, även känd som en av grundarna till Marvel och alla superhjältarna. Han var 95år gammal, och brukade alltid dyka upp i en liten roll i filmerna om superhjältarna han varit med och skapat. Stor sorg såklart, men arvet lever ju helt klart vidare. Kan inte tänka mig att detta skulle innebära slutet för Marvel, men han var en festlig herre som kommer vara saknad av många. Vila i frid Stan Lee.

Djurgården har fått tillbaka en av fjolårets utropstecken som förstärker det redan suveräna hockeylaget. Axel ”Jägarn” Jonsson-Fjällby återvänder efter att ha försökt ta plats i NHL, men fortsätter som jag förstår det sin utveckling i SHL istället. Detta är en av mina favoritspelare! Han är stor och stark med långt hår, och åker skridskor med otrolig fart och energi. Detta ser bara bättre och bättre ut, vilken säsong vi har framför oss nu!

Stort tack till alla som läser, ni har stor del i detta jubileum idag. Sköt om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går lite jubileumsaktigt till Henke som fått utmärkelsen överlägset flest gånger av alla här under dessa 400 blogginlägg genom åren. Grattis Henke!

Why God why!! Varför inbillade jag mig att jag skulle vara ens i närheten av den en gång så snärtiga form fysiskt som jag var för nästan 10år sedan, det säger ju sig självt att detta skulle bli smärtsamt. Jag pratar innebandy här, innebandy…

Vi gjorde det i alla fall, Marcus och jag åkte dit och var redo att ge våra gamla kroppar en ordentlig omgång av fysisk aktivitet. Jocke valde att enbart sitta med och analysera situationen innan ett beslut om att deltaga kommer att publiceras, men hans långhåriga barndomsvän Mattias var med och spelade. Men att jaga en väldigt liten boll, i den hastigheten med alla de andra vältränade herrarna var ju nästan omöjligt. Jag ville ju byta redan efter fem steg i sidled, sedan var det ju ingen match för de andra att peta den där lilla bollen förbi mig och göra mål. Jag hann ju inte ens reagera på vart bollen och motspelaren tog vägen innan baklängesmålet var ett faktum. Till och med när jag stod stilla så stod jag helt fel. Men det var kul, och roligt att träffa några gamla bekanta ansikten igen som man knappt sett röken av sedan vi slutade spela ihop för många år sedan. Och jobbigt som tusan! Nu återstår det att se hur kroppen kommer att reagera på detta i efterhand, det kommer garanterat komma en reaktion. Det är jag säker på…

Vi kan ju säga såhär, att jag har idag haft kontakt med Marcus för att reda ut några frågetecken som uppstått med våra kroppar under natten sedan innebandypasset. För min del, så är jag orimligt stel och kraftlös. Jag kan knappt hålla i en penna ens! Minns ni Chandler och hans hand i ”Vänner” efter att han kämpat med att slå highscore i spelet MS Pac-man? Lite så mår min hand idag.

Och vad har egentligen hänt med min ena tå? Minns ej att jag blivit trampad på eller fått något slag på tån, den har nog helt enkelt bara tackat för sig och loggat ut på obestämd tid. Det kan vara förklaringen till att jag idag inte kan gå rakt, utan jag drar åt höger när jag går framåt. Mycket märkligt, och Marcus har det inte lättare. Hans hjärna spelade honom ett spratt så han glömde något passerkort hemma när han kommit fram till jobbet, så han har mest åkt pendeltåg denna dag. Han har även uttryckt sin oro över att fläsket värker på honom, och jag lovar att återkomma med hur mitt fläsk mår så fort jag får tillbaka känseln i min kropp. Jag måste även fråga hur Jocke mår idag, jag såg honom göra en rush på 10 meter från ena avbytarbåset till det andra under en av matcherna igår. Det är ju så man kan dra på sig en skadad muskel eller en ledbandsskada. Med alla dessa skador så måste vi nog överväga vår framtid i innebandygänget, men vi är troligen inte så begåvade utan vi kommer nog fortsätta dra på oss nya skador varje vecka ett tag framöver…

Igår när jag gjorde mig klar efter ett toalettbesök hemma så fick jag kontakt med självaste Gud, och det lät såhär.

– Jimmy… Mullrade en mörk röst högt och tydligt så det vibrerade i hela badkaret och allt annat i badrummet.

– Eh… Ja, hallå? Svarade jag förvånat.

– Det är jag, Gud, som talar till dig. Förklarade den höga mullrande rösten.

– Okej? Svarade jag frågande.

– Jag vill bara säga, att du är bra… Väldigt bra! Mullrade den mörka rösten högt så spegeln på väggen skakade.

– Jo tack, det… Det var vänligt sagt av dig… Svarade jag försiktigt.

– Fortsätt så, det var allt. Mullrade rösten innan den sakta försvann från badrummet och lämnade mig ensam kvar där på toaletten.

Badkaret slutade att vibrera och spegeln tystnade, allt lugnade ner sig igen. Detta var märkligt, varför kontaktar högre makter mig när jag är på toaletten? För visst är det väl konstigt, är det inte barnen som bankar på dörren med massor av frågor så är det Gud som stör en. Aldrig får man lugn och ro…

Jag har någonstans tänkt att om Gud verkligen finns, och om jag skulle komma i kontakt med Gud så föreställde jag mig att det skulle ske på en annan plats än badrummet. Kanske ute på en blomstrande sommaräng där jag låg i gräset och funderade över livet medan myrorna mumsade i sig min picknickkorg, eller om jag stod på toppen av ett högt berg och skrek ut hur häftig jag kände mig. Det skulle kännas mer storartat på något vis, än den dramatiska upplevelsen jag nu fick uppleva i mitt badrum. Men det jag nu har lärt mig är att Gud måste vara en man, med tanke på den mörka rösten. Det kan förstås ha varit en kvinna ändå, jag har någonstans alltid hoppats och trott att Gud skulle vara en kvinna. Så jag väljer nog att fortsätta tro det, och att hon kanske blev utsatt för något bus av ängeln Gabriel som gjorde att megafonen hon talade i förvrängde rösten åt det mörkare hållet. Gud och jag, nu är vi polare. Kanske att det borde skrivas ett nytt testamente där jag får vara med och berätta bra grejer? Vi kan kalla det för ”Det Senaste Testamentet”, upplevd och skriven av filosofen Jimmy. Undrar om kristna blir kränkta nu, det borde jag ha kollat upp innan. Jag menar i alla fall inget ont med detta, Gud och jag är ju polare nu!

Efter att ha haft ett obekvämt samtal på toaletten med Gud så valde jag att titta på en serie som heter ”Outlander”, den är ganska spännande faktiskt. Jag har bara sett första säsongen nu, men jag hoppas den blir ännu bättre ju längre serien fortsätter. Det handlar om en kvinna som efter andra världskrigets slut åker ut med sin man på den engelska landsbygden, han släktforskar och söker information om sina förfäder. De hittar ett sorts sten monument eller vad de kallas för, lite som Stonehenge fast mindre. Där några kvinnor som kallar sig själva för häxor eller druider har en sorts dansritual på kvällen medan kvinnan och hennes man gömmer sig i buskarna där. När hon återvänder dit själv nästa dag för att hämta en blomma som hon såg på platsen, så rör hon vid en av de stora stenblocken och kastas tillbaka i tiden. Och vaknar upp när engelsmännen och skottarna är riktigt osams med varandra, eller något sådant. Jag har som sagt inte sett så allt ännu, men den är lite spännande att titta på så jag kommer ge den en chans i alla fall. Sedan så återkommer jag om den är något att rekommendera eller ej.

Förra veckan så tittade barnen på Barnkanalen, och då var det ett reportage under ”Lilla Aktuellt” om vaccinet mot livmoderhalscancer. Jag höll på att förbereda barnen innan det var läggdags, så jag lyssnade inte så noga på reportaget. Men det gjorde Theo.

– Pappa, i skolan så kommer man att få en spruta när man är 11år. Berättade han.

– Ja det stämmer, vet du vad det är för spruta? Frågade jag och mindes stelkrampssprutan man fick i skolan och trodde det var den han syftade på.

– Det är mot en sjukdom som man kan få om man inte tar den där sprutan, och tjejerna kan få en sån där kransen lättare än killar. Förklarade han.

Kransen betyder cancer i Theos värld, och han hade uppenbarligen lyssnat noga på vad som sades under reportaget. Jag kollade med honom om det var något han funderade över eller om det var läskigt när de pratade om sprutor och cancer på TV. Men det tyckte han inte, utan gick raka spåret till badrummet för att kissa och borsta sina tänder innan det var läggdags.

Rammstein ska spela på Stockholm Stadion nästa sommar! Hur coolt är inte det, och hur gärna vill man inte gå på den konserten! Jag har aldrig sett dem spela utomhus någon gång tidigare, men jag har nog sett dem spela i Globen tre gånger. Det är alltid fantastiska shower, med mycket eld och pyroteknik. Och musiken är ju så grymt bra, de pratar ju nästan aldrig mellan låtarna heller utan setlistan bara trummar på och publiken får åka med i ett rasande tempo.

När biljetterna skulle släppas så satt Marcus och jag redo att boka. Men efter några minuter krashade sidan och man hamnade i en väntande loop som aldrig verkade ta slut. Men efter 40 minuter i loopen, så meddelade Marcus att han fått tag i några biljetter. Nu hoppades jag att även jag skulle få igenom min bokning. Eftersom det är sådan stor efterfrågan och högt tryck på biljetterna så fick man bara boka max 4 stycken, och vi är ju sex personer i sällskapet som skulle gå så vi var tvungna att boka på två olika fronter här. Men tillslut gick även min bokning igenom! Så i augusti nästa år så går jag på konsert med Tommy, Mogge, Erik, Jocke och så Marcus såklart. Fasen vad kul det kommer bli, eld och musik till alla! Och öl till alla över 18 år…

Vilket fantastiskt år 2019 kommer att bli! Redan nu är ju tre av mina absoluta favoritband klara för spelningar i Sverige, och jag har lyckats få biljetter till alla tre konserterna. Först ska Ghost spela i Globen i februari, sen Metallica (med Ghost som förband) på Ullevi i juli och Rammstein på Stadion i augusti. Jag lär ju utveckla tinnitus efter dessa högljudda konserter, men det kommer bli otroligt mäktigt. lite som en dröm som går i uppfyllelse att få se alla dessa samma år. Marcus och jag har pratat länge om att Rammstein måste komma hit och spela igen, och jag missade Metallicas spelning på Globen i år så nu får jag min revansch. Ghost har jag aldrig sett live, så det kommer bli en intressant upplevelse. Jag har hört väldigt gott om deras spelningar, nu måste jag bara lyssna in mig lite mer på deras musik än de två senaste skivorna. Rock on!

Jag vill ha snö nu, så att vi blir av med allt det här gråa skitvädret. Det är så tråkigt disigt och fuktigt ute, kan det in skina lite sol åtminstone? Eller som sagt, ge oss snö. Ge oss vit puderlik snö som lyser upp vardagen och ger oss en härlig stämning… Nu vet jag vad jag ska önska under min kvällsbön. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till taxibilen som trängde sig in på ett osmakligt sätt framför en av bilarna i kön idag när jag var på väg till jobbet. Detta resulterade i en sorts omogen och barnslig tävling i dåligt trafikvett och uppförande mellan den upprörda bilen och taxibilen, där de började gestikulera och köra in framför varandra och tvärbromsa om vartannat. Verkligen en fröjd för oss övriga bakomliggande trafikanter som på ett mer moget och säkrare sätt bara ville ta oss fram i trafiken, jäkla pajasar! Ni borde inte få köra bil alls…

Fars dag, en dag för alla daddys där ute! BDD – Big Daddy Day!

Det var trevligt att denna annars så gråa söndag få fira vår kära far, och även att själv bli firad av barnen. Med favoritgodis och vinstlotter blev jag firad av dem och Jenny tidigt på söndagen innan jag sedan åkte tillbaka ut till min egen far för att fira honom med mina syskon. Så det blev mycket kaffe denna söndag, men det var gott!

Sedan skyndade jag mig hem för att ta del av den sista omgången i årets Allsvenskan, i den match som även skulle bli Andreas Isakssons sista i karriären. Djurgårdens målvakt hyllades med sång genom i stort sett hela matchen, och i slutet av matchen på övertid så byttes han ut till stående ovationer och applåder från läktarna. Även jag blev rörd, detta är ju Sveriges främsta målvakt genom tiderna och att han representerat Djurgården under många år gjorde ju bara saken ännu bättre. När han kom som lovande tonåring från Juventus och hjälpte Djurgården vinna två guldtitlar i början av 2000-talet, innan han senare efter många år som utlandsproffs återvände till laget och avslutade sin karriär här i Stockolms stolthet. Stort tack för allt ”Isak”, för alla minnen i både landslaget och Djurgården!

Är ni noggranna med handhygienen nu, för det är nämligen tid för svininfluensa och kräksjuka. Detta har tyvärr barnen fått erfara nu, de är sjuka och till och med Freja som brukar klara sig har blivit sjuk. Vi får se hur denna vecka blir och hur de mår, men hoppas att alla blir friska snart igen.

Imorgon ska jag göra något intressant, jag ska nämligen spela innebandy igen. Jag skickade en överviktig förfrågan till bolltrollaren Nicklas om man fick vara med och spela igen. Allt detta är egentligen Marcus fel som har en livskris eller något, han framhävde att vi inte rör på oss tillräckligt längre. Jag kan bara hålla med, men varför dra in mig i detta? Är jag så tjock? Nicklas välkomnade oss i alla fall med öppna armar, tack och lov. Men jag kände mig ändå så pass kränkt att jag var tvungen att fråga om inte min andra lättkränkte vän, Jocke, ville följa med och spela innebandy med oss. Efter att ha haft en tävling via sms om vem som är tjockast av oss två så tackade han tillslut ja, och lovade att ta med dig sin sparrisliknande vän vid namn Wase.

Så på onsdag får vi se hur kroppen mår. Jag uppskattar kroppsskadorna till punkterade ljumskar, inflammerade hälsenor och en något felplacerad knäled. Men det kommer det vara värt! Detta kommer bli så kul!

Theo hade namnsdag i fredags, och detta med namnsdagar är ju som sagt stort för barnen. Nova hade även hon namnsdag för bara någon vecka sedan, men nu var det som sagt Theos tur att fira sin namnsdag. Vi firade honom tidigare när barnen var hos mig, och han ville så gärna se filmen ”Tarzan”. Det var Disneys tecknade version, inte den livsfarliga och arga versionen med hunken Skarsgård.

Jag hade inte sett hela filmen tidigare, utan bara korta snuttar av den. Men den var bra, barnen gillade den också. Det är en sång med i filmen som de lyssnat på flera gånger har jag sett när man ser sökhistoriken på Youtube på plattan hemma. Så nu har jag fått höra den också, den var fin. Sedan rundade vi av kvällen med en saga, nu är boken ”Tusen och en natt” utläst och klar. Så nu behöver vi verkligen tips på nya sagoböcker, hit me!

Igår kväll så slötittade jag på TV och råkade hamna framför programmet ”Helenius Hörna” där Mats Sundin var en av gästerna för kvällen. Och jag kände direkt att jäklar vad jag har saknat honom, denna gigant bland giganter! Då syftar jag inte på att han såg helt enorm ut i jämförelse med programledaren och de andra gästerna, även om han faktiskt liknade en jätte där bland de andra. Han slutade med ishockeyn för 10år sedan och har inte gjort mycket väsen av sig efter det. Han har inte sålt sitt namn till något kalsongföretag eller någon toffelfabrikör, utan han har tydligen valt att lägga nästan all sin tid på sin familj istället. Han har ju dykt upp i landslagssammanhang några gånger som någon sorts professionell rådgivare till landslagsledningen tillsammans med både Niklas Lidström och Peter Forsberg, men det är nog allt jag hört honom göra sedan han avslutade sin magnifika hockeykarriär. Och när han nu satt där i soffan hos David Helenius så insåg jag hur saknad han var, vi behöver mer ”Sudden” i TV-rutan! Det var kul och intressant att höra honom prata på ett mer personligt plan om annat än bara ishockey. Världens bästa Mats Sundin, en levande legend!

Den har anlänt nu, den senaste filmen i ”Jurassic Park” serien. ”Fallen Kingdom” heter den, och jag har inte sett den ännu. Men har man sett de andra så känner man ju sig nästan tvungen att titta på denna också, så jag hoppas att den är sevärd. Den förra var helt okej om man jämför med de tidigare uppföljarna. Men någonting säger mig att dinosaurierna kommer att rymma även i denna filmen…

Även här så återkommer jag med ett omdöme när jag sett den, men förhoppningarna är inte skyhöga direkt.

Bert-Bruno är tillbaka! Men jag berättar mer om det i nästa inlägg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till väderguden. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilken typ av väder vi haft senaste veckan, men det har inte varit bra i alla fall. Det har liksom inte regnat, utan det har bara varit som en väldigt fuktig dimma som legat som en blöt filt över Stockholm. Jag gillar att det är svalt och skönt ute, men all den här fuktigheten är inte bra för mitt hårs volym. Håret står ju rakt ut…

Här kommer en fortsättning på helgens inlägg. Och vi kan väl fortsätta där vi slutade i lördags, när vi skulle hem till barnens farmor för lite bus eller godis!

De var såklart utklädda och redo när de ringde på dörren. Men Kent hade en lite överraskning till barnen när dörren öppnades, skelett damen Benita! Jag hade förberett barnen på detta, att det kunde vara ett skelett som öppnade dörren. Men jag tror att de blev lite skraja ändå, och när hundarna kom utspringande genom dörren så skrek Freja för hela sitt liv. Av någon anledning så är hon alltid rädd när de springer fram och ska hälsa på henne, för hon vill inte att de ska slicka på henne. Vilket de bara gör om hon håller fram handen, men det glömmer hon ju bort varje gång.

Farsan och Sussie var redan på plats, och Sussie hade med sig sitt barnbarn Isabelle. Sedan kom även min syster och bror med sina familjer, så det blev många barn som nu var redo att gå ut i området och knacka dörr. Jag skickade med barnen en rulle toalettpapper utfiall de skulle behöva busa hos någon granne. De fick använda den precis hur de ville, det kallar jag fri uppfostran. Och vi andra satt kvar och fikade med allt gott som erbjöds. Bland annat så hade Nova bakat blodiga muffins, söta va!

Det är inte riktigt blod, det är hallonpure som vi dekorerat muffinsen med. Och frosting såklart! I bakgrunden kan man se något som liknar en kattlåda med små delikatesser, det var ett av min mors goda bidrag till denna fikastund. Fyndigt, och barnen hade väldigt kul åt dessa små bajskorvar av choklad. Det fnittrades en hel del när ordet bajskorv nämndes där de satt och fikade. Och när vi alla var mätta och belåtna så var det dags att åka hem igen, det var tacos beställt till middag denna afton och det kräver ju viss förberedelse. Så tack för denna härliga fikastund alla ni inblandade!

I fredags så var ju Nova och Theo bjudna på kalas hos en skolkompis. Detta var ett kalas med Halloween tema, så de var utklädda även då. Och föräldrarna hade pyntat hela huset med läskiga saker när vi kom fram. Utanför hade de även lagt ut en gravsten med lysande pumpor och benpipor som stack upp ur jorden, läskigt! När Freja och jag lämnat av twinsen på kalaset så skulle vi åka och äta middag, och hon ville äta på restaurang. Lasagne ville hon ha! Så vi åkte till RnR i Gustavsberg, en trevlig italiensk diner. Men tyvärr så fanns inte lasagne på menyn, vilket man kan tycka är lite märkligt på ett italiensk restaurang. Men hon blev inte alls upprörd över detta, för det fanns ju carbonara istället. Och tydligen så var den väldigt god!

Det var riktigt mysigt att äta middag med Freja på tu man hand, då kunde vi fokusera på henne hela middagen. Hon berättade massor om skolan och hur hon redan kan multiplikationstabellen, i alla fall lite. Haha, så fort hon lär sig hur något fungerar så anser hon sig kunna allt om det sen. Det var en jätterolig middagsstund, men tillslut så var vi tvungna att åka. Vi skulle stanna på ICA och köpa en döskalle fylld med godis innan vi hämtade twinsen., eftersom Mathem i vanlig ordning lyckats klanta till det med leveransen igen. Vi hade beställt tre döskallar med godis, men fick bara två. Ni kan få gissa hur reaktionen blev bland barnen när jag berättat att dessa skulle komma med matbilen, och så blev en utan på grund av deras slarv. Och när jag ringde och påpekade detta så kunde de absolut inte leverera ut den sista som saknades, men jag kunde få pengarna tillgodo för framtida köp. Nej tack, skulle inte tro det. Jag slutade handla på Mathem för ett tag sedan för att de är alldeles för oprofessionella och slarviga, men nu var det tyvärr bara de som hade kvar dessa döskallar så då fick jag svälja min stolthet och beställa där igen i alla fall. Men ingen fara som sagt, de lyckades såklart med bedriften att göra ett misstag igen. Men detta var absolut sista gången jag handlade där, det finns så många andra alternativ numera som sköter sig bra mycket bättre när man beställer mat med hemleverans.

När vi handlat Frejas döskalle så hämtade vi upp Nova och Theo igen, och de var alldeles uppspelta och svettiga. De hade haft så himla roligt på spökfesten att de inte alls ville följa med hem, men tillslut så insåg de att man måste åka hem. Så vi hoppade in i bilen och åt godis hela vägen hem för att hålla oss vakna, eller ja barnen gjorde det rättare sagt. Jag höll mig ju såklart vaken eftersom jag körde bilen. Och nu hade de alla varsin döskalle med Halloweengodis som de längtat efter och sett fram emot, nu kunde allhelgona helgen börja!

I söndags så kunde vi inte låta bli att fixa lite fler goda muffins, och dessa fikade vi snabbt upp på eftermiddagen. Det fick bli chokladmuffins som vi bakade tidigare i veckan men nu med dekorativ rosa frosting, lakritstopping och en döskallegodis toppat med jordgubbsströssel. Barnen slukade dessa i ett naffs, jag med om jag ska vara ärlig.

Men nu är barnens lov över, och det var nog lika bra det för de har fått godsaker nästan varje dag. Dags att komma in i vardagsrutinen igen och istället blicka fram emot nästa ledighet som blir julhelgen.

Det får bli allt för denna gången, jag har tyvärr inga nyheter om Bert-Bruno för er som undrar. Han drar sig undan hemma mest hela tiden, men så fort jag vet mer kommer ni att kunna läsa om det här. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till Mathem… Vad tusan är det som händer där egentligen? Jag minns för några år sedan när jag började handla där, då flöt allting på felfritt för det mesta. Men nu drar man sig verkligen för att beställa därifrån, för man vet att något kommer bli fel. Jag kan förstås ha oturen att vara den enda som drabbas av deras slarv, men så grym kan väl ändå inte världen vara? Eller, kan den det…

Läskigt! Spring för livet! Plingande barn – Mayday Mayday! På dörren, jag svär! De har kommit för att mörda mig!

Förmodligen är det inte så alls, men när läskiga och utklädda barn stryker runt i kvarteret så blir man lite extra vaksam. Jag får kanske sätta upp en lapp på dörren nästa år, som informerar om att när jag precis tittat på ”The Walking Dead” så får man inte vara utklädd till zombie eller den obehagliga karaktären Neegan om man plingar på min dörr. Det kan ske en reflexmässig och högst olämplig reaktion då från min sida som vi inte behöver gå in på just nu. Men låt oss säga att alla blev utan godis i alla fall…

Barnen har faktiskt inte sagt något om att de ville gå ut och köra ett race med ”bus eller godis” i år, men jag hade ändå planerat in detta. Det enda de sa var att de inte vågade plinga på hos folk de inte känner, vilket förstås drog ner utbudet ganska drastiskt. Men med lite planering utan deras vetskap så fick de klä ut sig och sedan ska vi nu åka hem till barnens farmor och plinga på där. Där vågar de fråga om de ska busa eller få godis, och när vi ändå är där så passar vi på att Halloweenfika lite. För fika är gott, och jag säger ju aldrig nej till en kopp kaffe.

Allhelgonahelgen är ju annars en tid att besöka gravar hos bortgångna nära och kära, men jag har aldrig tyckt om att göra detta. Det känns bara så otroligt sorgligt att besöka kyrkogårdar och det gör mig riktigt nedstämd, det är verkligen inte så jag vill känna när jag tänker på de som lämnat oss. Men så har jag känt för kyrkogårdar ända sedan jag var barn, att jag inte vill vistas där. Istället föredrar jag att tända ljus hemma, och tänka tillbaka på de gamla fina minnen man har av personerna så att det blir till en mer positiv minnesstund och känsla. Men det är bara min åsikt, och ni som vill besöka era nära och käras gravar eller minneslundar ska naturligtvis göra det. Det brukar ju vara väldigt stämningsfullt med alla dessa ljus som över hela kyrkogården. Jag kommer dock tända ljus här hemma, och ägna dem alla en tanke. I år har ju som sagt tre stycken nu vandrat vidare så det är främst de jag kommer minnas och tänka på, men självklart även andra som varit borta en längre tid. Vila i frid, vi saknar er alla.

Barnen har haft höstlov nu denna veckan, och jag kunde själv vara ledig både torsdagen och fredagen så vi fick vara lediga tillsammans. Heter det höstlov numera eller bytte regeringen namn till läslov, någon som vet? Vi har i alla fall bakat och pyntat lite hemma inför Halloween. Sedan läste vi läskiga sagor tillsammans, men inte för läskiga för pappa Jimmy måste kunna sova på kvällen sen också. Det blev både spännande berättelser om asagudarna ur boken om ”Nordiska Myter”, men även en kort och lite läskig saga om Sinbad från boken ”Tusen och En Natt”. Barnen har verkligen uppskattat dessa sagor, speciellt Freja kanske eftersom Nova och Theo oftast somnar när jag läser för dem på kvällen. Men nu är snart böckerna slut och jag vet inte riktigt vad det ska bli för sagor härnäst. Har ni några bra tips på böcker med många olika sagor så tar jag tacksamt emot dessa! Helst inte Rödluvan och de gamla sagorna, de har barnen redan hört. Jag funderade annars på att läsa böckerna om Harry Potter för barnen, om jag inte hittar något annat istället. Men tips mottages gärna!

Ni vet min lilla hustomte, Bert-Bruno. Vi är inte på god fot med varandra just nu, och allt började efter att han kom hem från sin kickoff i söndags natt. Det var en storslagen fest med alla de andra tomtenissarna där de förberedde sig inför den kommande julen.

De hade tydligen haft femkamp i form av att fånga ren, hoppa säck, snabbast paketinslagning, hitta tomten och match i russinboll. Allt detta låter ju ganska kul, men det som verkar ha spårat ur var glöggprovningen. Här blev han uppenbart överförfriskad så att säga, och det var ju först när jag kom hem från jobbet på måndagen som jag upptäckte att han kommit hem. Då låg det ett spår av små kläder från ytterdörren in till badrummet, och jag vet fasen inte vad som hade hänt där inne men jag vägrade att städa upp efter honom så mycket kan jag säga. Sedan hittade jag Bert-Bruno naken och hupkrupen under en filt på soffan, han var fortfarande väldigt bakfull. Stackars lilla tomte, så jag bäddade ner honom i hans säng som är min byrålåda. Och jag ställde även ett glas saft och lämnade några pepparkakor till honom utifall han skulle bli fyllehungrig. Sedan så sov han vidare, och när jag åkte till jobbet på tisdagsmorgonen så låg han fäckad fortfarande. Det måste ha varit en helsikes kickoff de där hustomtarna har haft den där kvällen…

Så i onsdags när jag kom hem från jobbet, då var han pigg och vaken igen. Han var tacksam för att jag tagit hand om honom och han visade sin uppskattning genom att ha köpt en flaska Coca-Cola som han lagt på kylning till hockeymatchen senare på kvällen. Jag frågade hur han mådde och berättade om att han missat att vi haft finbesök på söndagen, och när detta kom på tal så tog samtalet en ny vändning och så blev han irriterad. Jag sa berättade att vi bara hade kollat på fotboll och käkat glass medan han var på sin kickoff, men då blev han sur som fan! Han klättrade upp i frysen och hämtade en glass, när han kom tillbaka så ställde han sig framför mig och bara släppte glassen på golvet i någon sorts markering eller protest. Sedan gick han in genom sin lilla dörr av kartong och smällde igen den efter sig. Hårt!

Jag förstod inte riktigt varför han var så upprörd, men bad om ursäkt om jag sårat honom. Sedan så tog jag ett avkopplande varmt bad och lyssnade på Rammstein till skenen av stearinljusen i badrummet. Det var så skönt och badoljan doftade harmoniskt och gav mig ro. Men då ropade Bert-Bruno att jag skulle sänka musiken och dämpa min glädje lite, men jag förstod inte hur han resonerade så jag brydde mig inte om det. Det var ju inte så att det var hög volym som kunde störa honom på något vis, men han har visserligen mycket bättre hörsel än vi vanliga människor. Efter en stund kom han in i badrummet med bestämda små tomtesteg och drog ut sladden till min högtalare, då satte jag mig upp i badet och försökte resonera med honom. Men han var på så dåligt humör att det inte gick att prata med honom, så då passade jag på att lossa på pluggen till badkaret och släppte ut lite vatten så att jag kunde fylla på med nytt varmvatten igen. Men när jag skulle sätta tillbaka den lilla pluggen igen så fick jag den inte på plats och började halka runt där i badkaret medan vattnet fortsatte att rinna ut i avloppet. Då tar den där jäkla Bert-Bruno fram toalettrullen och river av små ark, sedan tar han fram sin penna innanför den stickade lilla västen och skriver siffror som ska föreställa poäng och höll sedan upp dessa framför mig. Och börjar referera mina stressade rörelser där i badkaret till något han kallar för konstsim…

– Ja det blir inte bra betyg för Sverige i detta OS, men vad förväntar man sig egentligen när man skickar en otymplig knubbsäl som tumlar runt på det där viset. Det är osmakligt! Berättade Bert-Bruno på ett sätt som påminde om en elak kommentator.

Då fick jag nog, och sköt en droppe duschgel som jag lyckades pricka rakt i ansiktet på honom. Han skrek argt och sprang ut ur badrummet innan han smällde igen dörren efter sig. Jag kunde nu fortsätta mitt avkopplande bad igen, men grubblade på hans elaka kommentarer. Vad tusan har det tagit åt Bert-Bruno egentligen, varför är han så arg? Han brukar ju oftast vara väldigt glad och omtänksam, men nu var han ju helt hopplös.

När jag klev upp ur badet och hade klätt på mig så gick jag ut i köket, då såg jag honom sitta på fönsterbrädan och titta ut i regnet genom fönstret. Jag frågade om vi inte kunde försöka bli sams igen istället för att bråka, och undrade hur han mådde egentligen.

– Du kan hoppa upp i ditt eget arsle och dö… Svarade han innan han hoppade ner från fönsterbrädan.

Sedan klädde han på sig sin lilla kappa och tomteluva och gick ut. Jag förstår ingenting, vad har hänt egentligen? När jag gick och lade mig senare på kvällen efter hockeymatchen så hade han fortfarande inte kommit hem. Men jag hörde bara en stund senare att han trippade in genom ytterdörren och hängde av sig ytterkläderna, så han var inte lika berusad som sist i alla fall. Jag somnade om och hörde inga ljud från honom på hela natten, så när jag kom hem igen på onsdagen efter jobbet så hade jag tänkt prata mer om vad som händer i hans liv. Men han hade låst i sig och ville vara ifred, och jag har inte sett till honom på hela veckan. Han brukar i och för sig hålla en låg profil när barnen är hos mig, så kanske är det därför han inte har synts till på några dagar. Men jag trodde ju att han ville följa med ut när barnen skull klä ut sig och knacka dörr och fråga efter godis. Men inte denna gången tydligen…

Nu vet ni om läget, det är inte lätt att ha en hustomte. Trots att Bert-Bruno är över 100år gammal så påminner han om ett litet barn emellanåt, men oftast fungerar detta ganska bra. Hur har ni det, är det någon annan som har en hustomte hemma?

Det fick vara allt för denna gången, hoppas ni alla får en trevlig allhelgona helg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, igen! Men han kan ju för fasen inte uppföra sig, en likhet han har med Bert-Bruno ibland. Så fort jag kommer ut på rasterna för att hänga med de lite häftigare rökarna på jobbet så ska han alltid hälsa genom att kalla mig för diverse onödiga saker. Varför han sitter där med alla oss tuffingar vet jag inte, och alla kan ju se att hans snuttiga lilla säkerhetsfilt sticker ut genom jackfickan hos honom. Men i fredags kväll skickade han ett meddelande på fyllan där det stod att jag var så ”jävla gay” av en okänd anledning. Men om han nu sitter och tänker på mig en fredagkväll så kanske man ska ställa sig frågan vem som egentligen är gay av oss två… 1-0 till Jimmy!