Läskigt! Spring för livet! Plingande barn – Mayday Mayday! På dörren, jag svär! De har kommit för att mörda mig!

Förmodligen är det inte så alls, men när läskiga och utklädda barn stryker runt i kvarteret så blir man lite extra vaksam. Jag får kanske sätta upp en lapp på dörren nästa år, som informerar om att när jag precis tittat på ”The Walking Dead” så får man inte vara utklädd till zombie eller den obehagliga karaktären Neegan om man plingar på min dörr. Det kan ske en reflexmässig och högst olämplig reaktion då från min sida som vi inte behöver gå in på just nu. Men låt oss säga att alla blev utan godis i alla fall…

Barnen har faktiskt inte sagt något om att de ville gå ut och köra ett race med ”bus eller godis” i år, men jag hade ändå planerat in detta. Det enda de sa var att de inte vågade plinga på hos folk de inte känner, vilket förstås drog ner utbudet ganska drastiskt. Men med lite planering utan deras vetskap så fick de klä ut sig och sedan ska vi nu åka hem till barnens farmor och plinga på där. Där vågar de fråga om de ska busa eller få godis, och när vi ändå är där så passar vi på att Halloweenfika lite. För fika är gott, och jag säger ju aldrig nej till en kopp kaffe.

Allhelgonahelgen är ju annars en tid att besöka gravar hos bortgångna nära och kära, men jag har aldrig tyckt om att göra detta. Det känns bara så otroligt sorgligt att besöka kyrkogårdar och det gör mig riktigt nedstämd, det är verkligen inte så jag vill känna när jag tänker på de som lämnat oss. Men så har jag känt för kyrkogårdar ända sedan jag var barn, att jag inte vill vistas där. Istället föredrar jag att tända ljus hemma, och tänka tillbaka på de gamla fina minnen man har av personerna så att det blir till en mer positiv minnesstund och känsla. Men det är bara min åsikt, och ni som vill besöka era nära och käras gravar eller minneslundar ska naturligtvis göra det. Det brukar ju vara väldigt stämningsfullt med alla dessa ljus som över hela kyrkogården. Jag kommer dock tända ljus här hemma, och ägna dem alla en tanke. I år har ju som sagt tre stycken nu vandrat vidare så det är främst de jag kommer minnas och tänka på, men självklart även andra som varit borta en längre tid. Vila i frid, vi saknar er alla.

Barnen har haft höstlov nu denna veckan, och jag kunde själv vara ledig både torsdagen och fredagen så vi fick vara lediga tillsammans. Heter det höstlov numera eller bytte regeringen namn till läslov, någon som vet? Vi har i alla fall bakat och pyntat lite hemma inför Halloween. Sedan läste vi läskiga sagor tillsammans, men inte för läskiga för pappa Jimmy måste kunna sova på kvällen sen också. Det blev både spännande berättelser om asagudarna ur boken om ”Nordiska Myter”, men även en kort och lite läskig saga om Sinbad från boken ”Tusen och En Natt”. Barnen har verkligen uppskattat dessa sagor, speciellt Freja kanske eftersom Nova och Theo oftast somnar när jag läser för dem på kvällen. Men nu är snart böckerna slut och jag vet inte riktigt vad det ska bli för sagor härnäst. Har ni några bra tips på böcker med många olika sagor så tar jag tacksamt emot dessa! Helst inte Rödluvan och de gamla sagorna, de har barnen redan hört. Jag funderade annars på att läsa böckerna om Harry Potter för barnen, om jag inte hittar något annat istället. Men tips mottages gärna!

Ni vet min lilla hustomte, Bert-Bruno. Vi är inte på god fot med varandra just nu, och allt började efter att han kom hem från sin kickoff i söndags natt. Det var en storslagen fest med alla de andra tomtenissarna där de förberedde sig inför den kommande julen.

De hade tydligen haft femkamp i form av att fånga ren, hoppa säck, snabbast paketinslagning, hitta tomten och match i russinboll. Allt detta låter ju ganska kul, men det som verkar ha spårat ur var glöggprovningen. Här blev han uppenbart överförfriskad så att säga, och det var ju först när jag kom hem från jobbet på måndagen som jag upptäckte att han kommit hem. Då låg det ett spår av små kläder från ytterdörren in till badrummet, och jag vet fasen inte vad som hade hänt där inne men jag vägrade att städa upp efter honom så mycket kan jag säga. Sedan hittade jag Bert-Bruno naken och hupkrupen under en filt på soffan, han var fortfarande väldigt bakfull. Stackars lilla tomte, så jag bäddade ner honom i hans säng som är min byrålåda. Och jag ställde även ett glas saft och lämnade några pepparkakor till honom utifall han skulle bli fyllehungrig. Sedan så sov han vidare, och när jag åkte till jobbet på tisdagsmorgonen så låg han fäckad fortfarande. Det måste ha varit en helsikes kickoff de där hustomtarna har haft den där kvällen…

Så i onsdags när jag kom hem från jobbet, då var han pigg och vaken igen. Han var tacksam för att jag tagit hand om honom och han visade sin uppskattning genom att ha köpt en flaska Coca-Cola som han lagt på kylning till hockeymatchen senare på kvällen. Jag frågade hur han mådde och berättade om att han missat att vi haft finbesök på söndagen, och när detta kom på tal så tog samtalet en ny vändning och så blev han irriterad. Jag sa berättade att vi bara hade kollat på fotboll och käkat glass medan han var på sin kickoff, men då blev han sur som fan! Han klättrade upp i frysen och hämtade en glass, när han kom tillbaka så ställde han sig framför mig och bara släppte glassen på golvet i någon sorts markering eller protest. Sedan gick han in genom sin lilla dörr av kartong och smällde igen den efter sig. Hårt!

Jag förstod inte riktigt varför han var så upprörd, men bad om ursäkt om jag sårat honom. Sedan så tog jag ett avkopplande varmt bad och lyssnade på Rammstein till skenen av stearinljusen i badrummet. Det var så skönt och badoljan doftade harmoniskt och gav mig ro. Men då ropade Bert-Bruno att jag skulle sänka musiken och dämpa min glädje lite, men jag förstod inte hur han resonerade så jag brydde mig inte om det. Det var ju inte så att det var hög volym som kunde störa honom på något vis, men han har visserligen mycket bättre hörsel än vi vanliga människor. Efter en stund kom han in i badrummet med bestämda små tomtesteg och drog ut sladden till min högtalare, då satte jag mig upp i badet och försökte resonera med honom. Men han var på så dåligt humör att det inte gick att prata med honom, så då passade jag på att lossa på pluggen till badkaret och släppte ut lite vatten så att jag kunde fylla på med nytt varmvatten igen. Men när jag skulle sätta tillbaka den lilla pluggen igen så fick jag den inte på plats och började halka runt där i badkaret medan vattnet fortsatte att rinna ut i avloppet. Då tar den där jäkla Bert-Bruno fram toalettrullen och river av små ark, sedan tar han fram sin penna innanför den stickade lilla västen och skriver siffror som ska föreställa poäng och höll sedan upp dessa framför mig. Och börjar referera mina stressade rörelser där i badkaret till något han kallar för konstsim…

– Ja det blir inte bra betyg för Sverige i detta OS, men vad förväntar man sig egentligen när man skickar en otymplig knubbsäl som tumlar runt på det där viset. Det är osmakligt! Berättade Bert-Bruno på ett sätt som påminde om en elak kommentator.

Då fick jag nog, och sköt en droppe duschgel som jag lyckades pricka rakt i ansiktet på honom. Han skrek argt och sprang ut ur badrummet innan han smällde igen dörren efter sig. Jag kunde nu fortsätta mitt avkopplande bad igen, men grubblade på hans elaka kommentarer. Vad tusan har det tagit åt Bert-Bruno egentligen, varför är han så arg? Han brukar ju oftast vara väldigt glad och omtänksam, men nu var han ju helt hopplös.

När jag klev upp ur badet och hade klätt på mig så gick jag ut i köket, då såg jag honom sitta på fönsterbrädan och titta ut i regnet genom fönstret. Jag frågade om vi inte kunde försöka bli sams igen istället för att bråka, och undrade hur han mådde egentligen.

– Du kan hoppa upp i ditt eget arsle och dö… Svarade han innan han hoppade ner från fönsterbrädan.

Sedan klädde han på sig sin lilla kappa och tomteluva och gick ut. Jag förstår ingenting, vad har hänt egentligen? När jag gick och lade mig senare på kvällen efter hockeymatchen så hade han fortfarande inte kommit hem. Men jag hörde bara en stund senare att han trippade in genom ytterdörren och hängde av sig ytterkläderna, så han var inte lika berusad som sist i alla fall. Jag somnade om och hörde inga ljud från honom på hela natten, så när jag kom hem igen på onsdagen efter jobbet så hade jag tänkt prata mer om vad som händer i hans liv. Men han hade låst i sig och ville vara ifred, och jag har inte sett till honom på hela veckan. Han brukar i och för sig hålla en låg profil när barnen är hos mig, så kanske är det därför han inte har synts till på några dagar. Men jag trodde ju att han ville följa med ut när barnen skull klä ut sig och knacka dörr och fråga efter godis. Men inte denna gången tydligen…

Nu vet ni om läget, det är inte lätt att ha en hustomte. Trots att Bert-Bruno är över 100år gammal så påminner han om ett litet barn emellanåt, men oftast fungerar detta ganska bra. Hur har ni det, är det någon annan som har en hustomte hemma?

Det fick vara allt för denna gången, hoppas ni alla får en trevlig allhelgona helg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, igen! Men han kan ju för fasen inte uppföra sig, en likhet han har med Bert-Bruno ibland. Så fort jag kommer ut på rasterna för att hänga med de lite häftigare rökarna på jobbet så ska han alltid hälsa genom att kalla mig för diverse onödiga saker. Varför han sitter där med alla oss tuffingar vet jag inte, och alla kan ju se att hans snuttiga lilla säkerhetsfilt sticker ut genom jackfickan hos honom. Men i fredags kväll skickade han ett meddelande på fyllan där det stod att jag var så ”jävla gay” av en okänd anledning. Men om han nu sitter och tänker på mig en fredagkväll så kanske man ska ställa sig frågan vem som egentligen är gay av oss två… 1-0 till Jimmy!