Bandy har spelats, kroppen har värkt. Men det var skönt att ge kroppen en genomkörare igen, sedan kan man bara invänta träningsvärken lite fint. Det är ju mest trapporna på jobbet som är mest problematiskt, men det finns ju sätt att kringgå detta…

I tisdags förra veckan viftades det flitigt med klubbor och bollar flög kors och tvärs. Den självlysande lagvästen man har på sig hämmar mig lite eftersom den sitter åt som ett korvskinn runt magen och pressar hela västen uppåt så att den mer liknar en sport-BH. Men det är så himla roligt att spela, även om jag får be om ursäkt till alla mina snärtiga lagkamrater för att jag är så långsam och orörlig. Jag försöker ju springa, men kroppen tar väldigt lång tid på sig att svara om man säger så. Det är lite frustrerande när man ser vad som är på väg att hända i matchen och man vill rusa fram, men dessvärre står fötterna kvar och rör sig i någon form av ultra rapid. Så speluppfattningen kontra rörelseförmågan kunde inte vara mer osynkad just nu, men huvudsaken är ju att man kommit igång och börja träna igen. Jag sprang säkert flera meter sammanlagt i någon form av tjurrusning flertalet gånger, och flämtade som en häst varje gång. Det är märkligt vad dålig konditionen kan bli av att man tar det lugnt hemma på soffan några år…

Vi har vunnit, hurra för jobbet! SALAB blev nominerat till årets Värmdöföretag, och blev inbjudna med övriga nominerade till en kväll där vi fick berätta mer om företaget och visa upp några av våra produkter. Och när vinnarna utsetts så visade det sig att det var vårt företag som tog hem priset i år! Stort grattis till oss och alla inblandade, detta tycker jag vi kan vara stolta över. Här ser vi våra represen(tanter) på plats för att ta emot priset. Haha, nej de är inga tanter! Förlåt mig, utan här är SALABs finest på plats för att ta emot priset!

ÅRETS VÄRMDÖFÖRETAG: SALAB – Stockholms Analytiska Laboratorium
Motivering: Utvecklar och tillverkar/paketerar produkter bland annat inom hud, hår, vård och personhygien sedan 1996.
Ett företag som ständigt strävar efter förbättring, med stort fokus på bra arbetsmiljö för sina anställda. Med god ekonomi och en omsättning som ökar varje år – och med det fler anställda – strävar de efter att uppnå en optimal produktionsprocess för kunderna. Allt inom ramen för hållbarhet.

På lördagen var det äntligen dags att öppna första luckan på julkalendern. Jag skriver äntligen, men det var inte riktigt mitt ordval utan mer barnens. De har spanat in kalendrarna i över en veckas tid nu och har dagligen frågat när det är dags att öppna första luckan. Så på lördagen när vi började vakna till så frågade Nova om det var dags, fick de öppna första luckan nu. Det fick de, så vi väckte Theo och Freja som i princip flög upp ur sängarna med trötta ögon och rusade fram till sina kalendrar och öppnade första luckan. Nu har nedräkningen börjat på riktigt till julafton, snart är det jul!

KNOW YOUR FACT! Jag fick lära mig skillnaden på adventskalender och julkalender förra veckan när Edward Blom gästa något radioprogram jag lyssnade på en morgon. Att adventskalender är det ursprungliga uttrycket, och att julkalender är något som uppkommit när detta börjades visas på SVT. Så det korrekta att säga är alltså adventskalender, men att det kanske blev för religiöst att säga i TV så då började de kalla det för julkalender helt enkelt. Och om vi ska nämna julkalendern i år så verkar barnen bara måttligt intresserade än så länge, men det har bara gått två avsnitt ännu så det är nog för tidigt att säga något mer om huruvida den är bra eller ej. De kommer säkert att tycka om den ju mer de tittar på den, skulle jag tro. ”Storm på lugna gatan” heter årets julkalender. Ni som har sett den, vad tycker ni?

Det har varit fart och fläkt hela helgen, något som startade redan i fredags när jag hämtat barnen på skolan efter jobbet. Då skulle vi till ett utlämningsställe på Värmdö för att hämta ett paket som levererats dit av någon anledning, men vi skulle även köpa nya skridskor till Freja. Hon har nu vuxit ur sina gamla och behöver nya nu när de ska ha en isdag med skolan den kommande veckan. Men vi hittade ett par som hon gillade väldigt mycket, ett par vita. Det var något hon reflekterade över förra året, att så många andra hade vita skridskor medan hon hade svarta. Nu har även hon vita som många andra och var väldigt lycklig.

Efter detta så skyndade vi oss hem, men vi kunde inte riktigt enas om att vad vi skulle äta till middag denna fredag. Så då åkte vi till ett ställe som de länge velat besöka, Pizza Hut!

De hade lite problem med namnet, först uttalade de namnet som Pizza Hatt. Men när jag förtydligade detta några gånger så trodde jag att jag lyckats, men då hör jag Freja högt och tydligt säga detta inne på restaurangen:

– Åh vad roligt att äntligen få prova att äta här på Pizza HUUUT!

Nåja, man kan inte lyckas med allt här i livet som förälder. Men detta var ju en succé helt klart, de tyckte väldigt mycket om maten och fick även ett litet pysselhäfte av personalen. Plötsligt plingade det till på mobilen, en påminnelse om att en matleverans ska levereras samma kväll. Om 30 minuter kunde den dyka upp, och jag kände mig genast aningen stressad. Och det var lite som om jag lös upp där vid vårt bord för precis då kom servitrisen fram och berättade att det ingår gratis glass som efterrätt till barnen. Så lägligt! Jag som precis skulle berätta för barnen att jag helt glömt bort matleveransen och ville att vi skulle börja göra oss klara att åka. Men de jublade ju såklart åt gratis glass, så vem är jag att säga nej till detta. De mumsade i sig sista pizzabitarna och sedan rusade vi bort till glassbaren. Där fick man ta glass ur mjukglassmaskinen helt själv, och välja mellan olika sorters topping. Jag följde matbilens resväg så att vi kunde äta upp glassen i lugn och ro, sedan kunde vi åka hem mätta och belåtna. De ville tillbaka dit nästa dag igen, men även om jag gillar pizza så var jag tyvärr tvungen att sätta stopp för den iden.

I helgen har barnen och jag har uträttat ärenden och julpysslat. Vi gav oss tidigt ut på lördagsförmiddagen för att åka till Haninge C och hämta ut ett paket med julklappar som jag hade beställt. Det är mycket nytt som hänt där sedan jag röjde runt där som tonåring, det är knappt man känner igen sig. Men Systembolaget ligger kvar där det ska vara och det känns tryggt i alla fall. När vi hämtat ut paketet så skulle vi leta efter en ny gympapåse till Freja eftersom hennes hade spruckit sönder av all gympastik. Hon hittade en som hon kallade för reflexpåsen, men materialet är inte reflex utan mer sådan där kameleontaktigt tyg som skiftar färg i ljuset. Hon var väldigt nöjd med denna påsen och bar den stolt hela vägen ut till bilen.

Sedan åkte vi vidare till Port 73 för att hämta ut ytterligare ett paket där, och även julshoppa lite. Vi behövde lite tillbehör till vårt byggande av pepparkakshus senare på eftermiddagen, och även lördagsgodis såklart. Barnen ville även titta om det fanns något de kunde köpa för sin månadspeng, men det var bara Freja som ville handla en boll som innehöll en ”My Little Pony”. Nova och Theo bestämde sig för att spara sin månadspeng istället. Sedan åkte vi hem igen och började med lunchen innan det var dags för julpysslet.

Vi ställde fram lite tomtar som vi köpt och hängde upp lite dekorationer i julgranen som barnen hade pysslat ihop hemma. Sedan var det ju dags för det som de alla längtat efter, att bygga ihop pepparkakshuset. Fram med godisskålen, kristyr, skumtomtar, julmust och allt annat som behövs för att lyckas. De delade upp huset i olika delar som de fick dekorera, så någon fick ett tak och en annan fick en stor vägg. Jag fick bara skorstenen. Men vi satt där och åt godis och fick tillslut ihop ett fint hus som barnen var väldigt nöjda med. Det blev inte lika mycket godis på själva pepparkakshuset i år, jag tror orsaken till det kan vara att det ramlade ner en och annan godis i barnens små magar istället. Men här är det!

På söndagen var vi förbi hos min mor och gratulerade henne i förskott, hon fyller år nu på fredag när vi har julbord på jobbet. Men nu passade vi på att åka dit med en blomma och fika lite så att barnen kunde säga grattis de också. Tyvärr tror jag att de missade just det, att gratulera sin farmor. Det var så mycket annat skoj som hände hela tiden som fick dem att glömma varför vi faktiskt åkte dit denna söndag. De skulle göra egna glassbåtar med sin farmor, mata fiskarna med sin farmor och en massa andra saker. Och Theo han umgicks flitigt med hundarna, även Freja som är så rädd för att de ska slicka på henne vågade busa och klappa hundarna denna gång. Efter att ha varit där och fikat en stund så berättade även barnen vad de önskar sig i födelsedagspresent och julklapp. Nova och Theo fyller ju år här innan jul så det blir dubbelt firande för deras del på kort tid. Men sedan var det dags att åka hem igen, barnen hade uttryckt sin önskan att få titta på Harry Potter och det brukar vara bäst att inte göra det för sent på kvällen eftersom Nova tycker Voldemort är så läskig. Vi tackade för oss och åkte sedan hem igen efter en rolig eftermiddag, och barnen sjöng till Sean Banan nästan hela vägen hem. Det var inte lika roligt tyckte jag…

Till middag skulle det bli kycklingburgare! Något vi inte gjort tidigare, men jag tänkte att detta kunde vara något som de skulle tycka om. Och när maten var klar kom de springande och började genast ställa frågor.

– Åh vad det luktar gott! Är det vegetariskt? Frågade Nova.

– Nej det är kycklingburgare. Förklarade jag.

– Är kycklingburgare vegetariskt? Så bra! Utbrast Freja.

– Nej kycklingburgare är ju gjort på kyckling. Förklarade jag vidare.

– Är det fiskpinnar? Frågade Theo och petade försiktigt på den panerade kycklingburgaren.

– Men, nej det är kycklingburgare. Förklarade jag igen.

– Jag har smala fötter, som fiskpinnar. Berättade Freja för Theo.

– Det smakar som chicken nuggets! Ropade Theo och gav tummen upp.

– Som vegetariska nuggets? Frågade Nova direkt.

– Är det här vegetariska nuggetburgare pappa? Fråga Theo bekymrat.

Alltså, ibland blir dessa diskussioner helt galna. Men roliga! Haha, det är så roligt att höra dem diskutera och alla roliga saker som sägs. Jag förklarade vidare att kycklingburgare ser ut som fiskpinnar eller nuggets eftersom de är panerade, men att de är gjorda på kycklingkött. Vi har tidigare ätit vegetariska nuggets hemma och det tyckte barnen om, så nu tror de att allt som är panerat är vegetarsikt verkar det som. Men när jag trodde att jag lyckats förklara att detta inte var vegetariska burgare utan kycklingburgare så kom bakslaget när de tackade för maten senare.

– Tack för maten, jag ska berätta för alla i skolan imorgon att vi ätit jättegoda vegetariska kycklingburgare till middag. Sa Freja innan hon lämnade köket.

Jag är helt matt här nu, så ni för nöja er med detta som skrivits tillsvidare. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till Postnord. Inte för att de slarvat bort något paket för mig, eller försenat någon leverans. Utan för att jag inte kan välja utlämningsställe där jag hämtar ut mina försändelser. Det kanske inte ens är Postnords fel? Min bror som jobbar där kommer säker bli grinig över detta och rätta mig sen, förhoppningsvis här som en kommentar så att vi alla kan lära oss hur det fungerar. I dagsläget är det i alla fall så att jag får några försändelser skickade till Port 73, vilket jag föredrar för att det känns närmare och är smidigare. Men ska jag hämta ut paketen i Haninge C, vilket är bra mycket rörigare när det gäller att hitta parkeringsplatser och hur långt man måste släpa paketen ut till bilen. Som ni hör så är jag en bekväm herre som helst vill ha allt levererat hem till mig, men ibland måste man ju gilla läget helt enkelt. Så Tommy, berätta nu hur detta fungerar och vem jag egentligen ska vara arg på!