Det var ett tag sedan sist här nu, men här är jag tillbaka igen med ett nytt blogginlägg som jag filat på ett tag. Det har hänt grejer, precis som alltid. So let mig take er back för a sväng of vad have hänt!

En stor grej är såklart att min älskade far nu inte längre kan kalla sig ung, för nu har han fyllt massor av år. Hela 60 år faktiskt! Nu är han nära pensionen, något jag tror han längtar efter väldigt mycket. Men vem gör inte det? Den dagen man går i pension kommer förhoppningsvis bli helt fantastisk, för min del blir det väl vid 75 års ålder eftersom politikerna vill höja pensionsåldern. Den höjs säkert med något år i taget, men eftersom jag har så långt kvar så landar vi nog ungefär där för min del skulle jag gissa.

Farsan! Ja han firade vi med fika och morsans otroligt goda smörgåstårtor på lördagen samma vecka som han fyllde år, och det var asgott om jag får uttrycka mig så. Jag ÄLSKAR smörgåstårta! Vi hade klurat en del på vad tusan vi skulle hitta på för present till honom i år, och tillslut så tänkte vi att en resa vore kul. Så ett ekonomiskt bidrag från oss alla och lite förslag på olika resmål i den prisklassen fick bli den stora grejen. Sedan fick han en liten hårtrimmer och en stresstutte. Ja, det låter förstås märkligt men det är som en stressboll man klämmer och bollar med. Det var Linda som hittade den och tydligen var lilla Elton lite sugen på att skaffa en egen sådan ”tuttboll”. Hahaha! Nu vet vi ju i alla fall vad vi ska köpa till Elton när han fyller år.

Men en vecka senare, i lördags kväll för att vara exakt. Då hade han blivit lurad att möta upp morsan och Kent på en restaurang i Haninge. Samtidigt som alla vi barn och många av hans gamla vänner också var där för att överraska honom. Så när han och Sussie kom promenerandes så gömde vi oss så gott vi kunde, och när de klev in genom restaurangens entré så hoppade vi fram och sjöng högt för honom så det ekade i lokalen. Han blev väldigt glatt överraskad! Så vi åt en god middag tillsammans allihop innan vi sedan gick vidare till bowlinghallen, där det skulle spelas både shuffleboard och bowling. Här är lite bilder som jag ärligt stulit från min syster eller bror, minns ej eftersom jag ju var sååå full…

Det där med shuffleboard måste ju vara djävulens påfund, för det var ju skitsvårt! De där små puckarna eller vad man ska kalla dem för, de som man ska skicka iväg längsmed den där hala jäkla banan för att få poäng gled ju bara av och ner i diket. Och om man lyckades få den att stanna på rätt plats för att få poäng så kunde man ge sig fasen på att någon annan osportslig motspelare var där och krockade bort pucken av banan igen. Åh grymma värld!

Men det fanns öl där! Jag gillar öl, så jag drack det och hängde i en soffa där medan några andra spelade bowling med farsan. Det anslöt några fler vänner till farsan under kvällen, och det var kul att se så många komma och fira honom. När bowlinghallen stängde sen så gick de vidare på efterfest, men jag bangade ur och gick hem då. Det var en himla rolig afton, och farsan verkade uppskatta det enormt. Upplägget blev väldigt lyckat och uppslutningen var väldigt bra, vilket gjorde detta till en väldigt minnesvärd kväll. Så ett stort grattis till världens bästa far! Hurra! Hurra! Hurra! Du är bäst och vi älskar dig!

Barnen hade ett uppträdande med kören förra helgen, det handlade om moder jord och de var utklädda och sjöng olika låtar om detta i kapellet vid Sjöliden. Efteråt satt vi och fikade i kyrkans lokaler där med många andra familjer, och för att få plats allihop i lokalen så satt Freja i mitt knä och Nova i Jennys knä. Och när Jenny ska dricka ur sin kaffekopp så öppnar Nova munnen och säger detta.

– Det luktar fan om ditt kaffe! Säger hon högt.

Folket omkring oss vänder blickarna mot Nova och jag vet inte om Jenny hinner säga något innan Nova på nytt uttalar sig om kaffet högt så att alla hör.

– Ditt kaffe luktar fan! Säger hon allvarligt.

Nu ser jag hur några andra föräldrar börjar skratta, och det var väl tur det så att de inte tog illa upp där i Kristi hus. Men Nova alltså, vad ska man ta sig till med dessa svordomar och märkliga utspel? De kommer ju inte alls ofta, men när de väl kommer så är det på ganska olämpliga platser och situationer. Det är ju roligt, absolut! Men ibland också väldigt genant. Haha, hon är för rolig alltså!

Freja hade ju väldiga problem med sin mage när hon var yngre, och tyvärr har det börjat hända igen. Inte samma typ av problem verkar det som, utan nu är det mer en jobbig och illamående känsla som kommer och går hela dagarna. Hon fick vara hemma några dagar för att se om det skulle gå över, men det gjorde det inte så hon fick träffa en läkare tillslut. Men tyvärr kunde de inte fastställa någon orsak till varför hon mår dåligt, utan nu ska hon få träffa sin gamla barnläkare som hjälpte henne tidigare. Men är man en bra läkare så är också väntetiderna långa, så i mitten av februari fick hon en tid. Under tiden har måendet pendlat, ibland har det gått bra i längre perioder medan andra dagar är det tvärtom. Hon tycker att det är jobbigt och är orolig över varför illamåendet aldrig går över. Så vi kämpar vidare och hon försöker så gott hon kan, hoppas ju helst att detta går över helt innan vi ska träffa läkaren.

Freja hade namnsdag förra veckan, och när vi var i mataffären så pratade vi om vad vi skulle ha för fikabröd på kvällen när deras farmor skulle komma på besök. Men valet blev svårt och hon kunde inte komma på vad bakverket heter som hon tänkte på, så jag började rabbla några exempel på fikabröd. Och när jag nämnde mazarin så stannade hon upp och funderade, twinsen blev också nyfikna. Vad var egentligen en mazarin för något? Jag tänkte att jag skulle visa dem sen när vi kom till hyllan med fikabröd, men innan vi hann dit så såg jag ett bekant ansikte stå bland grönsakerna. Det var Markoolio! Jag vände mig till barnen och berättade att det var han, men de kunde inte riktigt förstå vem det var. Då sa jag att det var pappan, Drak-Olle, från barnprogrammet ”Familjen Rysberg” som de brukar titta på ibland. Då förstod de vem det var och blev väldigt uppspelta! Detta skulle berättas för klasskamraterna i skolan, att de träffat på en kändis. Sedan sjöng de på hans låt ”Jag Orkar Inte Mer” medan vi fortsatte vår shoppingtur inne i butiken.

När vi tillslut kom till hyllan med fikabröd så höll jag fram ett paket med mazariner och visade hur de såg ut. Theo blev lyrisk!

– Är det där partifiner? Jag tycker om sånt! Sa han glatt.

Jag fick rätta honom lite fint och berätta att det heter mazariner, så vi köpte med oss ett paket hem till fikat. Men när vi skulle fika med dessa så visade det sig att han inte alls tyckte om att äta partifiner, han tog en tugga och grimaserade innan han gav mig sin mazarin. Det var inget för honom, så dessa fick jag äta upp helt själv. Det tog mig hela fyra dagar…

Starten på året var kanske inte det bästa och det blev faktiskt inte alls som jag hade hoppats. Men så är det ibland, året har ju precis börjat och jag har en känsla av att det kan bli ett riktigt bra år ändå. Visst? Bring it on 2019!

Det blev mycket på en gång här nu och det finns mer att berätta, så det får vi ta i nästa inlägg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till dessa VAB-tider som utspelar sig nu. Det har inte blivit en endaste full arbetsvecka ännu, men vad tusan ska man göra. Barn blir sjuka, så är det. Och om de är sjuka nu så kan man ju hoppas att de är friska länge innan det är dags för nya sjukdomar senare i år. Tänk om de är resten av året sen, hur coolt vore inte det! Vi kör ett lufttrumsolo på det! *ba-da-pom-pych*