Det skrivs härmed historia på bloggen! Men först ska vi ta oss igenom en av årets absolut läskigaste och otäckaste händelser som utspelades sig denna veckan. Tyvärr är det heller ingen engångsföreteelse, utan ett återkommande moment VARJE år…

Tandläkaren? Prostataundersökning? Ni kan fortsätta gissa, men det är fel. Jag syftar på den årliga besiktningen av bilen. Den nervositeten man upplever när man lämnar över bilnyckeln till kontrollanten med de smutsiga händerna är inte att leka med.

– Tack! Du kan ta en kopp kaffe medan du väntar. Säger den glada farbrorn med värmländsk dialekt och lämnar mig ensam kvar där med mina mardrömslika tankar om bilen.

Kaffe? Jag behöver fasen sprit! Då kanske jag kan slappna av, för nu målar fantasin upp hemska bilder av vad som kan hända där i verkstaden där bilen sakta kontrolleras. Speciellt när de hissar upp bilen i den där lyften och spanar in hela undersidan på bilen, och när kontrollanten aggressivt börjar rycka och dra i bildäcken.

– Hörru du! Taiwanesiskt gummi, det är bara skit det. Dom här sulorna kommer bara hålla året ut sen blir det som att köra med flip-flops för din del, och det är INGET jag rekommenderar kan jag säga! Skriker farbrorn och pekar med ett argt finger på mina däck.

Jag som trodde jag hade Michelindäck, men jag hann inte fundera mer på saken innan han ville visa nästa otrevliga nyhet.

– Oj oj oj… Du ser den här vajern här va, den som hänger som en slak tvättlina på midsommardagen efter en blöt natt… Det är handbromsvajern, eller vajern till parkeringsbromsen som vi fackmän säger, den ska vara spänd och inte hänga såhär. Det är konstigt om du ens har någon bromsverkan alls, men du använder väl säkert inte parkeringsbromsen gissar jag? Säger han högt och stirrar på mig med tom blick.

– Eh, nej alltså… Hann jag bara svara innan han avbröt mig igen.

– Tänk att jag förstod det, så himla typiskt er med automatväxlade bilar. Ni bara parkerar och så i med P-växeln… Nåja, vi ska se vad vi kan hitta mer här under då… Säger farbrorn och lyser vidare med sin lampa.

Jag känner att tonläget inte är det bästa, men vill såklart inte påtala detta för då hittar han väl snabbt en jäkla massa fel på bilen. Bättre att stilla tiga denna gången.

– Men vad ända in i… Sten-Bert! Kom och kolla här får du se! Ropar farbrorn till en av sina kollegor som kommer och tittar under bilen.

Jag känner direkt vilket stresspåslag jag fick, vad tusan har de hittat för fel nu. Hur dyrt kommer detta bli egentligen? Det känns som att vi pratar om ett belopp med många efterföljande nollor här..

– Du det har samlats en hel del skräp här under bilen som du måste rensa bort med jämna mellanrum. Ropar kontrollanten och drar loss en gammal plastpåse, en tandborste, kvarlevorna av en död gammal räv och två tomma kartonger med vad som ser ut att ha innehållit pakistanska signalkräftor.

Oj tänker jag, att det kunde fastna så mycket skräp där under. Men då vet man det nu och får hålla lite koll i framtiden.

– Jävla djävel! Muttrade kontrollanten högt, och samtidigt drog han fram ett trasigt tennisracket på ett annat ställe under bilen.

Bilen sänks nu ner igen och jag tittar förvånat hur farbrorn nu står utanför bilen och rycker hårt i bilbältet på förarplatsen. Sedan går han bak och gör likadant med bältena i baksätet, han drar hårt så att det ser ut som att han fått en riktigt stor fisk på kroken ungefär. Men tillslut så blir jag nästan lite orolig över vad han håller på med, för när han skulle dra i bilbältet på passagerarsidan så drog han ut det så långt att han nästan tappade balansen. Och scenen ur ”Jönssonligan” när dynamit-Harry försöker dra bort plasten på sitt sexpack med öl utspelade sig nästan framför mig, så jag började småskratta lite för mig själv. Men då vänder han sig plötsligt om och stirrar irriterat på mig i någon sekund, sedan släpper han bara bältet och jag ser hur det sakta försöker rulla in sig i bilen igen innan han bestämt smäller igen bildörren. Sedan öppnas porten och han kör ut på baksidan av byggnaden i full fart, och jag kan höra hur de taiwanesiska däcken skriker mot asfalten!

Jag går tillbaka till väntrummet och ser efter en stund hur han kommer tillbaka med bilen och parkerar den utanför. När han kliver in genom dörren ser han fortfarande sur ut…

– Där är du ja, bra! Bromsskivorna bak låter fördjävla illa också, fy fan.. Säger han och antecknar vidare på sin surfplatta på sin väg fram till kassan.

Detta kändes fasen inte bra alls, jag minns att jag fick byta bromsskivor på Hyundaien för några år sedan och det kostade en slant. Och sen allt annat han klagade på under kontrollen också, detta blir fasen en dyr historia tänkte jag för mig själv och kände hur fattigt det plötsligt blev på det lövtunna bankkortet jag räckte fram för att betala med.

– Det var ju inga konstigheter det där, parkeringsbromsen ligger på lite bara men det är bara en anteckning. Så det är inget du behöver göra en ombesiktning för utan jag påtalar det mest för din egen skull så du vet om det. Här är nyckeln, tack och hej! Sa farbrorn med de smutsiga händerna och lämnade tillbaka bilnyckeln.

Jag blev helt ställd, men tog tacksamt emot nyckeln och betalade innan jag lämnade stationen. Haha! Man kan inte annat än älska Volvon, den gamla gubbsläden som stod pall även i år! Två felfria år på raken, det har jag inte varit med om på länge kan jag säga. Jag minns åren när jag besiktade Hyundaien med fasansfull skräck, eller Carnivalen där jag var tvungen att andas syrgas genom hela kontrollbesiktningen och sedan åka färdtjänst hem på grund av alla brister den där förbannade bilen hade. Nej tacka vet jag svensk stål, som Henke brukar säga. Det är nog faktiskt det enda vettiga han sagt för övrigt.

Detta tog nästan musten ur mig så jag orkar inte skriva mer nu. Riktigt såhär gick inte besiktningen till, men bilen blev godkänd och det är det viktiga. Önskar er alla samma lycka när det är er tur att besöka bilbesiktningen! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går för första gången någonsin till… mig själv! Det är faktiskt så pass illa att ingen för stunden kan bräcka det jag gjort. Jag ska ju förnya mitt körkort, så jag var och fotade mig i en automat och allt var frid och fröjd. Jag klippte ut fotot och skickade in handlingarna, allt var nu signerat och klart! Men när jag senare samma kväll tittade på resten av bilderna från fotoautomaten så ser jag något oroväckande. På min näsa syns två stora mörka fläckar efter solglasögonen jag haft på mig innan jag tog fotot… Jaha, jo men det var ju snyggt jobbat! Så de tio kommande åren ska jag alltså legitimera mig med ett körkort där jag liknar en gris eller ett eluttag i nyllet. Hoppas fotot blir underkänt innan det tillverkas så att jag hinner göra ett nytt försök. (Nej ni får INTE se någon bild på detta)