Sådär ja, då har man varit med i radio också! Tror det var första gången för min del, någon annan som varit med i radio tidigare? Och då menar jag inte i någon tävling eller liknande, utan nu snackar vi riktiga grejer här…

Ja som ni förstår så har jag alltså inte varit med i någon tävling eller vunnit något, det gör jag ju aldrig. Och då menar jag ALDRIG! Jag har sådan otur i spel att till och med de där snörena man kan dra i på Gröna Lund som garanterar vinst, ja då går typ snöret av eller något annat konstigt när jag försöker tävla. Nej jag har minsann varit med på nyheterna, och inte vilka nyheter som helst utan trafiknyheterna!

Det där, det är jag! Det är mig de pratar om på radion och skriver om på Aftonbladet! Jo men visst, här gick bilen sönder lite plötsligt på morgonen. Så ni som hörde eller läste om detta, det var ju mig det handlade om! Tänka sig va, där kom vi åkande i Sicklatunneln och plötsligt slutade bilen växla. Det blinkade gula varningslampor på instrumentpanelen och mitt glada humör förvandlades snabbt till det sämre. Jag höll mig dock lugn för att inte skrämma barnen som satt och sjöng i baksätet, och jag lyckades växla manuellt och ta mig ut ur tunneln och upp en bit på den så kallade kaffebacken innan det nu blinkade röda varningslampor istället följt av griniga felmeddelanden. Där blev vi ståendes i bussfilen, och jag skyndade mig att få ut barnen ur bilen så inte en buss skulle köra in i oss. Det är ju en lite obehaglig kurva i uppförsbacken just där så sikten är inte den bästa för busschaufförerna. Barnen som tagit detta med hyfsat lugn började nu skrika och trodde att bilen skulle börja brinna när vi stannat, var de nu fick den idén ifrån vet jag inte. Men det blir ju inget mer Netflix för deras del från och med nu, så mycket kan jag säga…

Jag fick ut barnen och ställde dem en bit bort vid sidan av vägen medan jag satte upp varningstriangeln, sedan sprang jag tillbaka och gick ännu längre bort med dem från vägen. Därifrån försökte jag ringa försäkringsbolaget för att höra vilken bärgare jag skulle kontakta, men de jobbar ju kontorstider där så jag fick ingen hjälp. Medan jag försöker hitta ett journummer eller liknande så blir jag uppringd av ”Trafik Stockholm”, de har hittat min bil ståendes på väg 222 i riktning mot Värmdö. No shit Sherlock, men jag tackade för informationen vänlig som jag är och förklarade att vi står en bit bort från bilen. De hade skickat fram en stor gul bil från ”Vägassistans” som nu stod parkerad bakom vår bil och skyddade denna. Den vänliga chauffören frågade vad som hade hänt, och förklarade att deras bilbärgare tyvärr var upptagen just nu. De var inte många tillgängliga, kanske för att det var en klämdag just idag när min bil slutade fungera. Men han gav mig ett journummer till mitt försäkringsbolag som jag kunde ringa för att få tag i en bärgare, och då hade jag lyckan att få tala med den lugnaste personen i hela världen.

– Hej hur kan jag hjälpa er? Frågade han.

– Ja hej, jag har fått fel på bilen och skulle behöva få hit en bärgare. Förklarade jag.

– Då ska vi se… Vad har du för registreringsnummer på bilen? Frågade han.

Man kunde knappt höra vad han sa för att det dundrade förbi bilar i så hög fart på vägen intill oss, men jag gav honom mitt registreringsnummer och berättade att det var en Volvo.

– En Lancia säger du… Fortsatte den förvirrade mannen.

– Nej, en Volvo! Svarade jag då och undrade vart han fick det ifrån att det skulle vara en Lancia.

– Det står här att du har en röd Lancia… Berättade han vidare och mumlade medan han läste från sin datorskärm.

– Nej! En Volvo, jag har en Volvo! Förklarde jag högt utifall jag hördes dåligt.

– Okej… Vad hade du för registreringsnummer på bilen nu igen? Frågade han lugnt.

Men gud i himlen tänkte jag frustrerat, och samtidigt ser jag hur barnen nu tröttnat på att stå still i vad som troligen varit flera hela minuter och börjar klättra på vägräcket på vägen.

– Nej ner! Eller alltså, inte du utan barnen… Ner från räcket och ställ er på sidan tills jag kommer till er! Ropade jag högt så att mannen i telefonen blev ännu mer förvirrad.

– Oj, nej inte så… Hörde jag honom säga i telefonen.

– Ursäkta mig men jag var tvungen att ropa på barnen, behövde du mitt registreringsnummer igen sa du? Frågade jag.

Det ville han ha så då fick han det igen och jag hörde honom knappa långsamt på sina tangenter på sin dator, ni vet pekfingermetoden eller ”Stoffemetoden” som den kallas mer internationellt. Jag blev bara mer och mer stressad nu och insåg att tiden började rinna iväg, och jag var dessutom tvungen att meddela skolan att barnen och jag ej kommer i tid tills lektionerna börjar. Men försäkringsmannen var så lugn och fortsatt förvirrad att detta tog lite onödigt lång tid, vilket resulterade i att bärgaren från ”Vägassistans” nu hunnit bli ledig och var påväg till oss. Denna bärgare skulle dock bara forsla bort bilen från vägen, sedan fick bärgaren från försäkringsbolaget möta upp oss och bogsera den vidare till verkstaden. Jag meddelade glatt detta för försäkringskillen som nu blev ännu mer förvirrad.

– Jaha, okej… Då ska vi se här… Då måste jag göra om allting här bara… Mumlade han långsamt.

Och efter en hel EVIGHET var han äntligen klar, och förklarade då för mig att en bärgare kommer att ringa fem minuter innan denne är framme så kan vi berätta vart vi blivit lämnade. Sedan körs bilen till närmaste verkstad, vilket i det här fallet var Bilia i Nacka. Hurra, det som är så billigt och bra! Jag ville ju få bilen bogserad till min favoritverkstad i Mölnvik men det blev ju inget med den saken, vilket var synd för den är bra mycket billigare och det går fort att få bilen lagad där.

När vi blivit lämnade vid idrottsplatsen vid Nacka gymnasium så stod vi och väntade länge på att den andra bärgaren skulle komma dit och köra oss vidare. Barnen tycker detta var jätteroligt, de kastade kottar och fick varsitt äpple under tiden. Jag hann med att meddela skolan om vad som hade hänt och även grubbla en hel del över vad tusan det var som hade hänt med vår fina bil. När den andra bärgaren kom dit var han upprörd över att den förra bärgaren inte körde upp oss till Bilia på en gång när det ändå var så pass nära, sedan provade han att köra upp bilen på sin bärgarbil.

– Det gick ju galant det där, det tändes inga varningslampor eller felmeddelanden alls! Ropade han uppe på flaket.

Jag stod som ett frågetecken, skulle bilen bara fungera nu då helt plötsligt? Vi fick åka med upp till Bilia, och barnen som nu fått åka bärgningsbil två gånger denna morgonen var överförtjusta! Sedan uppstod samma sak där när han backade av bilen vid verkstaden, inga varningslampor eller felmeddelanden fanns kvar. Jag tackade för hjälpen och gick glatt in till kundmottagningen med breda kliv, då kanske man kommer lindrigt undan rent ekonomiskt denna gången då tänkte jag. Då är min fråga till er som läser, tror ni verkligen att jag har sådan tur?

– Då ska vi ta och kika på bilen vad det kan vara för fel, en felsökning kostar 2400kr bara så du vet om det. Men vi hinner inte kolla på bilen idag eftersom vi bara jobbar halvdag, utan tidigast i början på nästa vecka. Vi hör av oss! Sa den oljiga mannen bakom skrivbordet.

Jag lämnade alla mina kläder i pant innan jag gick därifrån naken med mina barn. Nej inte riktigt men det kändes så, att nu ska man bli ordentligt skinnad av bilverkstaden här. Jag muttrade hela bussresan hem över detta, ja klockan var så pass mycket nu att det inte var någon idé att åka till skolan eller jobbet. Barnen skulle bara gå i skolan halva dagen och jag jobbade bara halvdag, som tur var kanske man kan tycka. Så nu är det bara att invänta domen från verkstaden när de ringer och meddelar vad som är fel och hur mycket det kommer att kosta. Men om man nu ska se positivt på detta så vet jag ju nu vad jag ska göra med årets bonus som jag fått från jobbet och även med den lilla skatteåterbäring jag får tillbaka. Det är ju i alla fall kul!

Jäkla elände och bilstrul, jag orkar inte med detta så nu slutar jag att skriva. Vill tacka min kära far som vänligt nog lånade ut sin bil till oss undertiden, det underlättar ju oerhört mycket får vår del. Stort TACK till dig farsan! Och tack ni andra för att ni… *snyft*… läser… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Coca Cola och deras nya design på läskburkarna. Varför gör de detta, varför byter de formen på burkarna? Kan någon svara på det? Är det ur ett miljöperspektiv kanske, eller något annat… Hm? I så fall ska jag inte klaga, men tills jag vet bättre så kommer jag svära över detta då burkhållarna i bilen inte passar till burkarna längre. Utan nu kommer ju burken ramla runt där i hållaren, och säkert spilla ut en massa klibb… Fan…