Nu har en vecka passerat, och inget är sig likt längre. När man numera parkerar bilen på jobbet så står inte längre den mörkgrå Volvokombin parkerad precis utanför personalingången som den alltid gjort de senaste åren…

Ägaren till bilen är Harry, denna eminenta och jättegamla herre som nu valt att lämna företaget och gå vidare i karriären. I drygt 30år jobbade han och slet hårt här varje dag, i sin vita eller blå overall. Det var någon som tyckte att vi skulle hissa upp hans overall som man gör med hockeystjärnors matchtröjor efter deras fulländade karriärer, det tycker jag är en alldeles strålande idé! Harry blandade hudkrämer som ingen annan, det gick fort och var i stort sett felfritt varje gång. Jag har ju själv jobbat med honom, och att hålla hans tempo är snudd på omöjligt. Med hans rutin och erfarenhet så briljerade han i beredningen, och det jag oftast fick höra var nåt i stil med:

– Nu står du i vägen igen!

Jag har många minnen från tiden då han skulle lära upp mig inne i beredningen, och jag minns hur jag med blandade känslor började förbereda mig för att jobba med honom på hans stora beredningstank. Vi hade ju inte pratats vid så mycket tidigare, mer än hälsat på varandra och så. På rasterna så var jag oftast i lunchrummet och Harry stod ute och rökte, så jag hade inte så bra koll på honom. Det enda jag visste om var att han kunde bli riktigt arg, och det skrämde mig ju lite förstås. Vart går gränsen för att göra honom upprörd, det hade jag ju ingen aning om. Så min första dag i hans våld skulle därför bli en dag där jag tog kommandot tänkte jag, och anmälde mig därför med utspänd mage och enorm pondus på morgonen.

– Super Jimmy! Ready for duty old man! Sa jag och gav Harry en high five.

Haha, nej det stämmer inte! Hade jag gjort det så hade ni sett ett Jimmyformat hål i väggen eller så hade jag blivit söndersmiskad av hans slickepott. Jag var lite rädd för honom i början och tyckte att han påminde om en Tyrannosaurus Rex, som vrålade ut sitt budskap till omvärlden som den läskiga dinosaurien i ”Jurassic Park” med tillhörande pondus. Och jag minns ett tillfälle under min andra dag hos Harry i beredningen när jag stod och spolade ur stora bingar med hett vatten, och Harry stod bredvid och berättade något viktigt om exempelvis Queen eller något liknande. Samtidigt så drack han ur sin vattenflaska och det var då jag med kladdiga händer tappade taget om pistolgreppet på vattenslangen, när jag reflexmässigt fick tag i det igen så sköt jag av en hård stråle hett vatten rakt i skrevet på Harry. Det var bland de längsta sekunderna jag upplevt i hela mitt liv, jag tänkte att nu dödar han mig. Det var äkta rädsla jag upplevde där, och den bästa reaktionen var knappast att börja skratta mitt i allt detta som jag gjorde. Men Harry skruvade bara lite på sig och drack sedan vidare ur sin flaska, han rörde knappt en min annat än att han gav mig en blick som löd ”gör inte om det där grabben” i bästa Clint Eastwood stil. Jag fick leva vidare, och kan därför berätta om detta här idag.

Under mina år med Harry så växte i en vänskap fram och vi respekterade varandra. Han lärde mig otroligt mycket, och jag fick en helt annan förståelse för hur våra produkter tillverkades. Han visade ett engagemang som smittade av sig på mig och tiden med honom var kanske den mest lärorika jag haft på företaget. Han var otroligt kunnig, inte bara när det gällde våra beredningar utan han kunde även briljera i musikkunskap! Detta blev en röd tråd för oss, för jag är ju likadan. Vi pratade massor om onödigt vetande vad gällde musik och diverse artister, och det var intressant och roligt att ta del av alla hans historier och berättelser. Även om jag aldrig känt mig så kränkt som när han sa att han inte hade mycket för Jocke Berg i Kent, det svider fortfarande. Han var även en passionerad whiskyälskare och delade gärna med sig av sina egna rekommendationer så att även jag skulle få uppleva en riktigt god whisky. Men vi busade även med varandra, och ett av mina bästa blogginlägg var detta från när Harry var på semester i Barbados. Det var år 2014 i ”vabruari”, så var jag höll hus då är inte så svårt att räkna ut. En del av blogginlägget finns att läsa här nedan…

”Han försökte ringa mig i fredags. Men jag var dessvärre upptagen med dessa sjuka barn som med oändliga bajsblöjor försökte komma med i Guinness rekordbok. Harry ska vara ledig i ett par veckor nu, gissar att han ville retas lite angående det bara. Tror det vankades semester på Barbados för hans del, så honom ser vi nog aldrig mer…
Hur tänker jag då? Jo att i min värld så kommer han trivas ypperligt i Karibien. Det börjar säkert med att han besöker öns lokala romdestilleri. Efter att ha smakat i sig en del där så greppar han nog två rejäla romflaskor, kastar sin sarong och springer ut naken längs hotellets strand i månskenet. Där knäcker han en roddbåt på mitten och gör upp en brasa på stranden, samtidigt som han försöker dra tunga halsbloss när han tänder på en av årorna. När han sedan vaknar mitt i natten av två ilskna sköldpaddor, som lockats av ljusskenet från båtbrasan och har fullt upp med att göra mini-turtlar, blir han rädd och springer upp till hotellrummet. Där blir han troligen förtvivlad över att all rom är borta/slut. Kanske fattar han ett livsavgörande beslut! Han gräver fram sin blå arbetsoverall ur sin resväska, hoppar i den och klipper upp byxbenen så att de hänger i korta trasor. Tömmer minibaren och springer sedan ner till stranden igen. Där finns säkert en trampbåt som han nu belägrar och börjar trampa ut med till havs. Där hissar han upp sin necessär med jolly roger motiv likt en piratflagg, och börjar nu skrika åt stora kryssningsfartyg att de kör på fel sida farlederna. Han brottas med hammarhajar och trampar ifatt turister ned sin trampbåt för att plundra dem på skatter. Ett fantastiskt äventyr signerat kapten Harry ”Sheasmöret” Svartskägg! Inte undra på att han kommer trivas där, och vad synd att jag inte fick säga farväl när han ringde tidigare… Skepp ohoj!”

Allt är såklart bara gissningar om hur jag tror att hans semester utspelade sig där, men det kan även vara baserat på verkliga händelserna. Och det var roligt att leva sig in i hans värld för en stund. Han är en påhittig herre den där Harry, och kontrar direkt med något elakt om man har busat med honom. Jag minns en gång när några av oss hade sett ett avsnitt av ”Solsidan” där karaktären Fredrik tog upp begreppet PLP (Pung Längre än Penis) som tydligen är något som inträffar när man blir gammal, att pungen på en man hänger längre ner än själva penisen. Det mest naturliga för oss var ju att skoja om detta med Harry som då var en av de äldsta personerna på företaget, så jag ritade några årtal på väggen och med ett snöres hjälp kunde jag demonstrera hur Harrys PLP-utveckling troligen kunde ha sett ut. Ja jag vet, det var omoget. Men kul! Hur Harry reagerade på detta vet jag inte, för jag vabbade dagen efter och kom först någon dag senare. Men då hade han tejpat upp det där snöret längs väggarna genom hela beredningsrummet och skrivit att detta var ”Jimmys VAB-dagar”, och sedan satt det en kort stump av snöret på ett ställe där det stod ”Jimmys fullbordade arbetsdagar” eller något liknande. Riktigt elakt, men ack så roligt! Han ritade även dit extra bokstäver med en spritpenna på min registreringsskylt på Carnivalen en dag, med följande resultat…

Jag hade nog förtjänat det den gången. Det viskas fortfarande i korridorerna här om ”vem” som vid ett tillfälle hade hissat upp hans läsglasögon i taket, de hängde perfekt utom räckhåll i ett snöre så att han inte skulle kunna nå dem utan att behöva ta fram sin stege. Läsglasögonen hade även ”någon” tejpat med transparant tejp på glasen, det syntes knappt men det resulterade i att han såg väldigt suddigt. På hans vita overall satt det även en morgon en uppblåst vit gummihandske fasthäftad i baken likt en kaninsvans, och en stund senare så satt den inte kvar där när jag såg honom. Det var märkligt. Han var tacksam att busa med, och myntade även en hel del klassiska uttryck som kommer att leva vidare inom organisationen. Som de dagar då det kunde vara fasansfullt varmt inne i lokalerna på sommaren och han kämpade i hettan med vattenflaskan ständigt i sin hand.

– Jag har säkert druckit flera liter vatten idag och inte pissat en endaste gång! Kunde han säga bestämt och började sedan att sakta förvandlas till en vattensäng.

Jag kan intyga att det var otroligt varmt vissa dagar, nästan outhärdligt faktiskt. Och jag som jobbade i någon form av tjockis slowmotion i jämförelse med honom blev ändå bara hälften så svettig. Nu ska jag inte vara elak här, men jag är imponerad över hur stark han är trots att han är byggd som en dartpil. Hur han rusade upp och ner på sin höga stege med tunga bingar och säckar på axeln som han tömde i sin beredningstank. När jag skulle styla och göra samma sak så resulterade det ju nästan i ett tillbud, med tappad balans och råvaror på golvet. Han hade även starka nypor likt krokodilkäftar, och ibland kunde man möta honom när han kom springandes runt hörnet från det sanerade råvarulagret i full fart som den där fågeln Hjulben med en tung 25kg säck i vardera hand. Meep-Meep!

Nu ser inte Harry ut som en fågel, men ansiktsuttrycket har de i alla fall gemensamt. När det gäller Harry så var han alltid ärlig, brutalt ärlig emellanåt faktiskt men jag tycker om raka personer som säger vad de tycker. Bara de inte skriker på mig för det gillas ICKE! Men det gjorde aldrig Harry, utan han kunde även komma smygandes med en liten komplimang ibland. Det var inte alltid så smickrande, utan det kunde låta ungefär såhär när han ville berätta för mig hur han tyckte vårt samarbete fungerade när vi jobbade tillsammans.

– Ja… Du är ju inte den sämsta som jag har jobbat med här inne.

Taget! Bättre än så kan det inte bli, det är en riktigt bra komplimang för att komma från Harry. Jag minns att när jag berättade om just den komplimangen för en annan arbetskamrat här på jobbet, Affe, då sa han att det var ju helt galet bra och att hade det varit han som fått den komplimangen så hade han tagit ledigt resten av dagen. Haha! Annars var det vanligt förekommande att om man fick en komplimang så följdes den snabbt upp av en elak kommentar, så att man inte rubbar på balansen. Ja du Harry, din lilla mupp. Inget kommer att vara sig likt här nu när du försvunnit…

Harry har ju haft sin alldeles egna lilla bonde Lill-Steffe (eller lärling kanske låter bättre) inne i beredningen nu de senaste tre åren och tanken är ju att han ska axla ansvaret nu. Och när vi tackade av Harry i personalrummet på hans sista arbetsdag så höll Lill-Steffe ett helt fantastiskt fint tal, eller ett rim var det faktiskt som innehöll både svordomar och snuskiga ord. Och det löd såhär:

Från SALAB säger han nu tack och hej
han har varit som en gammelfarfar för mig.
Listig och skruttig som en räv med skabb
men springer uppför stegen som om han vore en grabb.
Med händer som dasslock suger han tag i säcken
försöker göra samma sak men krossar mitt bäcken.
Hur är det möjligt, jag börjar att undra
gubben måste ju vara några år över hundra.
Stark som en oxe, hal som en ål
en farbror med pondus i en blå overall.
Envis som en åsna, stolt som en tupp
hittar problemen, som en blodhund med lupp.
”- Grabben vad gör du, stäng av propellern”
blänger ilsket, nu kommer smällen.
Han lyfter upp mig och ska slänga mig i tanken
jag synar hans Hells Angels-tatuering i svanken.
Ser livet passera, farväl grymma jord
är gubben verkligen kapabel till mord?
Men så skrattar han gott och säger ”hallå,
du ska nog kunna bli en blandare ändå”.
Med en sån jäkla galning tar man inget för givet
men jag hoppas på vänskap för resten av livet.
Så åk nu härifrån och klia dig på pungen.

Alla applåderade och skrattade högt! Det var helt i Harrys stil som han vill ha det, och sedan fick han en tavla som en vän till Lill-Steffe målat eller ritat. Och den var otroligt bra, så hatten av till Lill-Steffe! Nu saknar vi inte Harry längre, haha! Motivet på Harry var klockrent och Lill-Steffe hade lyckats få med allt som på något vis står för den Harry är och kommer att vara. Riktigt häftigt!

Nej men om du läser detta, så kommer jag att sakna dig Harry. Jag har nog aldrig sett någon jobba på så bra som du gjort och du lärde mig väldigt mycket. För oavsett vad andra tycker så har du varit en bra förebild på många vis, och hade jag inte vabbat så förbaskat mycket hade jag förmodligen varit rena rama druiden eller häxmästaren på att blanda grejer idag tack vare dig. Jag kommer är evigt tacksam för alla dina visdomsord och det förtroende vi hade för varandra när vi pratade, och även den vänskap som jag tycker att vi hade och förhoppningsvis kommer att ha kvar på något sätt. Det vore väldigt kul att få träffa dig igen, så tveka aldrig att höra av dig eller hälsa om du ser mig ute någonstans. Jag är stor och snygg så jag är svår att missa även för dig och din dåliga syn. Tack för allt Harry, och lycka till framöver!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag inte orkar ta reda på om någon annan misskött sig den senaste tiden. Och den gyllene regeln är ju då som sådan att Henke får utmärkelsen automatiskt, hurra!