Fy vilken trälig tid man genomgår just nu! Det är mörkt och blött överallt utomhus, dock så är det ju svalt inomhus och det uppskattar jag enormt mycket!

Men med dessa tider kommer också de små bacilluskerna och förökar sig så att de sprider sig överallt, och värst av allt är att jag tycks ha fått ta del av deras snuskiga kalas i min hals! För jag har hostat, och så pass kraftiga hostningar att det kändes som att mitt huvud skulle spricka. Detta pågick i flera dagar, och tillslut hostade jag även bort min ljuva stämma. Så nu kan jag inte prata, bara viska fram mina små önskemål och tillsägelser. Så det är inte många som tar en på allvar nu direkt, men kroppen känns piggare och hostan har nästan försvunnit helt nu. Så jag är tacksam, men skulle bli ännu gladare om även sviterna från huvudvärken kunde försvinna helt. Min värdefulla hjärna börjar bli orolig för det ömmande höljet som ska skydda den…

I söndags var det farsdag, en dag för alla daddys! Vi skulle först ut till Värmdö kyrka för att lyssna på barnens uppträdande med kören på morgonen, och det är som sagt alltid lika spännande varje gång jag kliver in i en kyrka. Ska jag börja brinna för att jag lyssnar på djävulsmusik eller ska gud förlåta mig? Denna gången kom jag lindrigt undan, men jag undrar om jag kommer få stå tills svar inför sankte Per vid pärleporten sen när jag dör…

– Jimmy Mats Hanell, jag har här en hel lista på djävulsmusik som du lyssnat på under hela din livstid. Hur förklarar du detta? Frågar sankte Per.

– Oj vilken lång lista, det kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle bli så mycket. Men vet du herr Per, att jag i min ungdom tvingades att lyssna på Roxette hemma som barn. Och i min mors bil! Det var en himla massa ”Joyrides” och olika ”Lookar” hela tiden, osäkra sånger om kärlek som tagit slut och andra sorgsna melodier. Jag tror det startade en ond spiral inom mig som… Förklarade jag innan jag blev avbruten.

– Tack det räcker! Men att lyssna på Roxette rättfärdigar dig knappast att lyssna och sprida din djävulsmusik vidare bland familj och vänner. Kallar du detta för att visa din kärlek och tro till vår Gud? Frågade sankte Per.

Innan jag svarade så kikade jag bakom honom för att se vad som dolde sig där på andra sidan pärleporten. Jag hörde ljuva toner från harpor som säkerligen spelades av änglar, men kunde inte se något på grund av det starka varma ljusskenet som lyste mot pärleporten.

– Nej du har nog rätt bäste Per, det kunde jag nog ha visat på ett annat sätt. Jag har ju alltid sett mig själv som en agnostiker, du vet säkert vad det betyder. Och då är det svårt att visa tro på något om man inte vet vad man ska tro riktigt förstår du, men jag gillar kyrkan och deras arbete. Det gör jag! Sedan så finns det alltid utrymme för förbättring heter det ju, så från och med nu kan jag lyssna på bara annat! För du vill väl släppa in mig, herren förlåter vet du! Ropade jag glatt och gav två tummar upp.

Sankte Per bara stirrade på mig, sedan vände han sig om och började gå mot pärleporten. Han greppade tag om en guldfärgad spak som stack upp ur marken bland en massa rosa och vita blommor, skulle han öppna porten nu tänkte jag! Han tittade på mig igen med sorgsen blick.

– Herren förlåter kära Jimmy, men jag gör det inte. Jag älskar Roxette och Per Gessle, så efter vad du har sagt så kan jag inte längre välkomna dig till herrens rike. Du ser för övrigt aningen för orakad och pluffsig ut också för att umgås med änglarna så du kan behöva springa av dig lite i värmen, farväl… Sa sankte Per och drog i spaken så att ett hål öppnades under mina fötter ner till helvetet.

– PELLE DIN JÄÄÄÄÄ… Skrek jag medan jag föll ner i helvetets plågande varma eldar och stinkande svettlukt.

Men det visade sig att det inte var helvetet jag hamnat i, utan en finsk bastu på Silja Line. Jag vet inte vad som hade varit värst egentligen, jag avskyr ju att basta så detta går säkert att likna med helvetet. Men varför hamnade jag här, hade jag fått en andra chans att visa min lojalitet? Kanske om jag bara lyssnade på Per Gessle och Roxette så skulle allt bli bra igen och min entré till himmelriket vara säkrat. Men vet ni, då säger jag såhär… Aldrig i livet!

Jag gillar min hjärna. Den tar mig på så många äventyr varje dag utan att det kostar mig något alls, bara lite tid. Och nu vet inte jag hur vi hamnade på detta sidospår, hur det slutar för mig får vi veta först när jag dör om typ 100år. Men vi besökte i alla fall Värmdö kyrka på farsdag och efteråt så åkte vi hem till min bror Tommy där vi skulle fika lite för att fira vår far. Barnens kusiner Elvira och Elton hade sovit hos över hos oss kvällen innan och stannade hemma medan vi åkte till kyrkan, så farsan plockade upp dem på vägen och sedan anslöt även Linda till vårt firande. Barnen lekte och busade medan vi vuxna gjorde det vi gör bäst, drack kaffe och åt bulle!

Jag bara älskar detta diplom av Karsten Torebjer som han publicerade på sin facebooksida för något år sedan. Den säger liksom allt!När vi kom hem så möttes vi av en riktig överraskning. Barnens rum var städat och allt låg sorterat i sina respektive lådor, det var så undanplockat och snyggt! Jag blev helt paff, för så städat har inte deras rum varit sedan vi flyttade in tror jag. Barnen blev överlyckliga och vi förstod att det var deras kusin Elvira som varit i farten och storstädat. Sedan när jag kom ut i köket så såg jag att hon även hade tagit hand om all disk, vad händer! Vilken härlig tjej, jag skrev och tackade så mycket för hjälpen med allt. Hon ville bara vara omtänksam och hjälpa till lite, men det hon gjorde var så mycket mer än så tycker jag. Tack Elvira!

Barnen blev inspirerade av sin kusin. Efter att jag tagit en dusch och kom tillbaka till vardagsrummet så satt de i soffan, och Freja hade extra mycket bus i blicken. Jag såg ju direkt på henne att hon hittat på något så jag frågade henne vad hon gjort för bus. Då pekade hon där min hög med nytvättade kläder legat och nu låg allt snyggt hopvikt i sorterade högar till var och en av oss. Mitt pappahjärta smälte lite där och då, så himla fint gjort! Och jag som tycker det är skittrist att vika kläder, men nu fick jag det i farsdagspresent av barnen som de uttryckte det. Ingen blev så glad som jag, vilka härliga barn man har och vilka fantastiska kusiner de har!

Det tycks krylla av bittra supportrar till både AIK och Hammarby i vår stad. För när Adidas som är en av Djurgårdens sponsorer målade en målning på en husvägg i stan som en hyllning till deras guld, var det genast supportrar där och kastade färg på målningen. Men om de tror att de vinner något guld på grund av detta är väl tveksamt, och jag tyckte att målningen var riktigt snygg innan den förstördes.

Glada nyheter! Idag läste jag att skådespelarna från min favoritserie ”Vänner” har tackat ja till att återförenas, hur stort är inte detta! Det har man ju drömt om i typ 20år eller något liknande, det känns nästan overkligt. Nu är tydligen inga kontrakt skrivna eller så, och man vet heller inte vad det ska bli utav detta. Men någon form av TV-program verkar det viskas om, så jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Tänk om vi nu verkligen får se dessa fantastiska människor på TV igen, wow!

Nova, min mer fritalande dotter har uttryckt sig sådär bra igen som hon brukar göra. Hon skulle åka skateboard och jag påminde henne då om att hon måste ha hjälm och sina arm- och benskydd på sig så hon inte gör illa sig om hon ramlar. Hon letade länge efter detta och frågade mig flera gånger vart de var, men jag visste inte utan sa att vi kunde leta tillsammans. Efter en stunds letande så tröttnade hon och började muttra lite om att hon inte ville ha några skydd på sig.

– Pappa… Du borde lära dig att köpa nya skydd för dom är ändå för små. Sa hon märkbart irriterat.

Jag borde lära mig det, okej… Haha, vad ska man svara på det? Det lät väldigt roligt i alla fall och jag får väl lov att ta och lära mig att köpa saker till henne innan de blir för små. Frågan är ju om skydden hon har verkligen är för små eller om det bara var lite tråkigt att behöva leta efter dem…

Det räcker väl så, det tycker jag. Nu ska jag njuta av denna kvällen och jag ska göra det ordentligt! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till min ena vindrutetorkare på bilen som börjat gnissla. Vet ej om det är torkarbladet som är smutsigt eller dåligt, men jag glömmer ju alltid att kolla upp detta innan jag ska åka iväg någonstans. Sedan sitter man där i regnet i en lång bilkö i över en timme till oljudet… *gnissel*… *GNISSEL*