Nu har man lagt en hel arbetsvecka bakom sig efter semesterledigheten, men det har gått väldigt bra att börja arbeta igen. Jag låg självklart vaken lite för länge innan jag kunde somna på söndagen men nu är dygnsrytmen återställd igen!

Är det livsfarligt att ge sig ut på en paddleboard (SUP), jag frågar åt en vän… Haha, nej men jag försöker läsa på om detta och även prata lite med de som jag vet har varit ute och paddlat. Och jag har fått många bra tips, som att exempelvis skaffa en vattentät väska eller liknande att förvara mobil och annat i medan man paddlar. Så det har jag nu köpt, och denna var i en bra storlek så då kan man ju även få med sig matsäck och lite annat när man paddlar iväg. En annan sak som dock verkar vara en vattendelare bland erfarna paddlare är om man behöver flytväst eller ej, man sitter ju förvisso fast i brädan med ett snöre så den inte åker iväg om man trillar av och då kan man ju ta tag i den för att flyta. Till barnen så tänker jag självklart köpa flytvästar som de kan använda, men jag beslutade mig igår för att även skaffa en åt mig själv. För ni som känner mig vet ju att allt, precis ALLT kan hända när jag är på äventyr. Och vattnet är ju inte mitt rätta element utan här har jag lite dålig koll, så det är nog lika bra tänker jag.

– Men vad mesig du är Jimmy, vad tror du ska hända egentligen? Kanske några av er låtsastuffingar tänker då.

Låt mig då berätta om ett otippat men ändå ett fullkomligt rimligt scenario när jag paddlar ut för första gången… Det kan mycket väl vara så att jag ramlar av brädan hela tiden och aldrig kommer ut från strandkanten, eller så kanske jag vänjer mig snabbt och får in rätt teknik! Detta kan ju leda till att jag blir lite övermodig och tar rygg på en finlandsfärja eller liknande, så surfar jag fram på svallvågorna i kölvattnet och bara paddlar på tills man inte ser land längre. När jag upptäcker detta kommer jag inte att hantera situationen särskilt bra, så mycket kan jag nog säga. Det blir nog så att jag i panik försöker paddla in mot vad jag tror är land igen, men förmodligen har jag orienterat mig fel och det jag tycker se ut som en liten fyr längre bort i horisonten är förmodligen en rysk ubåt. Shit och jäklar! I rädslan av att bli skjuten av en torped så vänder jag min bräda alldeles för fort och ramlar av, då kan det ju vara bra med flytväst. Annars hade jag nog tappat fokus och snabbt försökt dyka ner efter min vattentäta väska när jag sakta ser den falla av brädan och sjunka ner mot havets djup. Nu är det inte hela världen att bli av med den, den kostade inte så mycket. Men allt detta onödiga plaskande i brist på simborgarmärket lockar säkert till sig djur, hajar ni…

Nej det vore väl helt galet om det skulle dyka upp en vilsen vithaj som börjar bita på mig där mitt ute på Östersjön, men jag utesluter det inte ändå. Istället minns jag det någon berättat för mig när jag var barn, att om du hamnar i nöd långt ute till havs så kan du slå med handflatorna mot vattenytan och tänka på delfiner så kommer de och räddar dig. Detta är väl definitivt en berättigad situation för att se om det fungerar eller ej?

– Okej Jimpa, tänk på delfiner nu. Tänk Flipper…

Inget händer, inte till en början i alla fall. Jag börjar frysa och försöker med jämna mellanrum ta mig upp på brädan igen men de stora vågorna kastar av mig hela tiden. Det är då det händer… Späckhuggare!

De är ju som en blandning av delfin och haj typ med sina vassa tänder och stora gap, så kanske fungerade det lite att tänka på delfiner ändå. Eller så lockades de snarare av ljudet från det som lät som att någon kastade macka med en enorm stenbumling där ute på havet. Nu har jag ju sett filmen ”Rädda Willy” och vet att de inte äter människor, men det hindrar dem säkert inte från att klyva min bräda på mitten i tron om att det är en platt säl. Med en halv bräda kommer man ju inte flyta länge till, de kommer nog leka med mig där i vattnet och dra ner brädan med mig som fortfarande är fastknuten med foten i det där snöret. Några kalvar till späckhuggarna tycker jag ser rund och rolig ut och knuffar på mig hårt i magen, mobbingen fortsätter tills den ryska ubåten nu kommit närmare och lyckas hitta mig där i vattnet. Späckhuggarna flyr med flinen i halsen och en rysk sjöman, troligen vid namn Vladimir, plockar upp mig ur det iskalla vattnet. Äntligen räddad! Men så fort de förstår att jag är svensk så klipper de av det där snöret till brädan och kastar tillbaka mig i vattnet igen, men behåller brädan som souvenir eller nåt. De skrattar högt och ropar ”sputnik vodka” eller liknande innan ubåten gör en burn-out framför mig och drar iväg. Men svallvågorna blir enorma och jag åker med dem en bit tills jag efter flera timmar tuppar av och sedan spolas upp på Åland där en fiskmås och Henke… Nej, vet ni jag vill inte ha en SUP längre! Eller jo, kanske om jag har en JÄTTESTOR flytväst så kanske det blir bra…

Igår hände det, det var dags för mig att ta den andra dosen av vaccinet mot Covid-19! Alltså den smärtan jag fick uppleva i min arm, det var något fruktansvärt och jag nästan vred mig i plågor strax efteråt!

Min arm föll av! Haha, nej så blev det såklart inte utan det gick bra. Jag måste säga att själva sprutan gick väldigt snabbt och smidigt att ta, de har organiserat allt väldigt bra så jag vill ge en stor eloge till alla som arbetar med att vaccinera oss människor dag ut och dag in. Så nu är jag fullvaccinerad och förhoppningsvis skyddad mot att bli allvarligt sjuk om jag skulle bli smittad i framtiden. Sen ska man ju fortsätta följa restriktionerna ändå och det hoppas jag att alla gör, för kanske kan vi vaccinerade sprida smittan vidare utan att vi vet om det. Nu har jag inte full koll på hur det fungerar men jag lyssnar på Anders Tegnell, säger han att vi ska fortsätta hålla avstånd samt att tvätta händerna och använd munskydd så kör jag på det. För glöm inte bort våra hjältar och hjältinnor inom vården som måste ha dessa skydd på sig hela tiden när de sliter på sina arbetsplatser, så vi ska verkligen inte klaga tycker jag! Tänk på det…

Nu ska jag njuta av den kommande helgen! Vissa av er är förmodligen olämpliga och har semester fortfarande, eller kanske går ni på semester nu. Det är ni alla värda! Men jag har ett par kollegor som väldigt ofta ville berätta att idag, IDAG går de minsann på semester. Gärna flera gånger påtalades detta! Men jag är ju inte den bittra typen, utan funderar istället på hur jag på ett kreativt sätt kan piffa till min närmaste kollegas skrivbord tills hon kommer tillbaka. Det finns ju så många olika varianter att göra detta på, man kan ju förstås använda sig av ballonger och andra traditionella hjälpmedel. Men jag tänker gärna utanför boxen istället och försöker mig nog på något mer annorlunda, men vad det blir får ni kanske se längre fram när de är tillbaka på jobbet igen… Stort tack för att ni läser, ha d biff!

Till alla er som himlade med ögonen och tycker jag är en fegis angående om det kan finnas späckhuggare i Östersjön, läs detta: https://sverigesradio.se/artikel/1197878

DAGENS JERKER går fortsättningsvis till Henke, och så kommer det förbli tills han är tillbaka från sin semester på Åland där han går upp tidigt på morgonen för att stirra på broöppningar och andra häftiga upplevelser.