Här har det tutats båt ute på Östersjön i helgen jo men visst! När Mogge, Tommy, Marcus och jag tog oss över till andra sidan havet för att upptäcka Helsingfors!

Allt började i fredags, jag var ledig och så fort alla de andra var redo så tog jag bilen och plockade upp dem en efter en. Vi parkerade framme vid terminalen och kunde se vårt ståtliga fartyg ligga där vid kajen, Silja Symphony.

Detta var samma fartyg som barnen och jag åkte med till Visby i somras, så jag hittar ju liksom asbra ombord på båten. Marcus är ju numera en stammis-kryssare och kunde planritningarna över fartygets alla däck lika bra som sin egen ficka, det kändes tryggt. Vi dumpade våra väskor i hytten och rusade upp till närmaste bar, hej första ölen!

Vi var alla peppade på att få komma iväg och hade länge sett fram emot denna kryssning, nu kunde vi skåla och bara njuta av resan. Efter lite barhäng så letade vi upp en restaurang där vi kunde äta middag, men eftersom vi inte hade bokat bord så fick vi vänta ett bra tag. Men då hittade vi en vinbar där vi fick fin service och tips på bra viner, så vi tog ett glass rött i väntan på att vi skulle bli tilldelade ett bord för middagssittningen. Men det sa liksom bara ”slurp” så var det goda vinet slut, då tog vi ett glas till och nu började någon plinka på en flygel bakom oss så att vi fick lite stämningsfull musik medan vi väntade. Och rätt som det var så kunde vi nu komma in och slå oss ned inne på restaurangen, vi kom rusande med våra vinglas i högsta hugg och våra magar kurrade högt. En vilsen dam som också skulle in på restaurangen nu hittade inte sin karl och försökte ringa honom flera gånger, så vi erbjöd henne att sitta med oss om han inte skulle dyka upp. Hon skrattade och tackade för inbjudan, men efter en stund dök hennes sällskap upp så allt ordnade sig.

Vi har ju en herre i vårt sällskap som tycker om att prata lite mer än oss andra, man skulle kunna säga att han är lite ”översocial” om man vill det. Detta gör att han är väldigt trevlig och ställer gärna frågor om vad personalen rekommenderar på menyn och så vidare, sådant kan såklart uppskattas och stämningen blir ju kanon! Vår servitris för kvällen hade fina flätor och charmigt namn, hon var otroligt glad och skrattade mycket. Min kära vän blev nyfiken på namnet och ville då fråga varifrån hon kom, eftersom hon hade lite asiatiska drag och enligt namnskylten kunde hon prata thailändska.

– Min mamma är från Thailand, min pappa vet jag tyvärr inte. Svarade hon.

Min känsla var att hon kanske inte ville prata så mycket mer om detta, men min kära vän var inte färdig utan avfyrade sedan en ny fråga…

– Hur länge har du varit tjej då?

Servitrisen tittade på honom men sa inget, och jag tänker inte hänga ut Marcus på bloggen här nu. Så det var ju tur att det inte var just han som ställde frågan utan en annan i sällskapet, ni som känner mig och mina vänner har säkert redan listat ut vem som är denna nyfikna men otroligt trevliga herre. Tommy heter han och är en av mina allra äldsta och bästa vänner, men även vi som är vana med alla hans frågor blev lite ställda denna gången. Och jag minns faktiskt inte exakt vad servitrisen svarade, men hon svarade i alla fall och tack och lov tog hon inte illa upp utan fortsatte servera oss bestick till förrätten och fyllde upp våra glas. Personen var alltså född man men har genomgått lite förändringar av utseendet för att bli mer kvinnlig, så kan man väl säga. Jag själv har någon sorts spärr inom mig och skulle aldrig ställa den frågan där i restaurangen även om jag vore nyfiken, men alla är så olika och tur är väl det! Men det slutade inte där…

– Så hur långt har du kommit i din förvandling från man till kvinna då?

Servitrisen tittade bara på honom. Marcus lämnade genast bordet i panik och rusade iväg till toaletten, Mogge höll händerna för ansiktet och gömde sig i tron om att han kanske blev osynlig. Men servitrisen såg att han blev obekväm och lugnade honom genom att lägga en hand på hans axel, sedan svarade hon lugnt att hon kommit ungefär 50% i sin förvandling till att bli kvinna. Min vän förklarade att han inte menade att vara otrevlig utan bara är nyfiken, och att en annan person han känner gjort samma typ av resa, och att det var en av de mest fantastiska personer han träffat så hans frågor var verkligen inget illa menat. Servitrisen svarade vänligt på hans frågor och tog det hela väldigt bra, men Mogge ville bara sjunka genom golvet och försvinna därifrån och Marcus… Ja han sprang ju faktiskt därifrån, haha! Jag själv blev såklart också lite förvånad av dessa frågor men måste ha varit för berusad för att bli obekväm, utan jag satt lugnt och lyssnade på deras konversation och hoppades att vi inte skulle få varsin spottloska i vår mat sen. Men detta är tjusningen med pratglada vänner, man har aldrig tråkigt och eftersom han har en otroligt bra känsla många gånger så blir inte dessa samtal så jobbiga som man kan tro. Vi fick fantastisk service hela middagen och hade supertrevligt trots den lite oväntade och obekväma starten för några av oss. Och den ensamma damen från tidigare kom förbi vårt bord och presenterade sig som Stina och visade upp sin man Sonny, hon presenterade oss som hennes favoritkillar och försökte få med oss till karaoken där de minsann skulle sjunga senare. De var aningen dragna men väldigt trevliga, det visade sig att de bodde i Tungelsta av alla ställen så när vi berättade att flera av oss var från Haninge så jublade de. Men det bör man göra när man träffar oss, för vi är ju vansinnigt coola och bra! Och om vi skulle framföra en låt denna kväll så skulle det bli ”I’m on a boat” med Lonely Island…

Vår heroiska kvartett minskade till antalet efter att Tommy nådde sin peak och ville gå och lägga sig (21.00 lokal tid), så vi fick fortsätta som de tre musketörerna istället. Först köpte vi dricka och ”Sips” i taxfreen sedan hängde vi i hytten en stund. Där hittade vi en däckad Tommy men även ett nysläppt videoklipp av ”Den som skrattar förlorar” som fick oss att må kanon, sedan lyssnade vi på musik innan vi gav oss ut på nya äventyr inne i fartyget. Vi minglade runt lite och väntade på att DJ Jussi skulle dra igång nattklubben, men resenärerna ombord var antingen ungdomar i 18 års åldern eller i våra föräldrars ålder. Så vi kände oss inte riktigt hemma någonstans, och efter några timmar i de olika barerna blev klockan mycket så vi återvände till hytten för att sova.

Nästa morgon var Tommy jättepigg! Ja men han hade ju sovit i nästan tolv timmar och sprudlade av energi och hördes högt i hytten. När vi alla var vakna så intog vi frukostbuffén och åt massor, jag älskar att ha mycket att välja på till frukost. Det känns så lyxigt, och nu gällde det ju som vanligt att äta så pass mycket mat att restaurangen går back på priset vi betalat för buffén. När vi var mätta och belåtna så klev vi ut på finsk mark och stegade bestämt in mot Helsingfors, vi hade nämligen tänkt att bada lite på fartygets SPA-avdelning senare men då behövde Tommy först hitta ett par Speedos att bada i såklart. Det var ganska blåsigt och kallt, men vi traskade på och letade efter badbyxor i varje sportbutik vi hittade utan lycka. Det kändes även som att marken gungade lite under oss, och det berodde inte på att vi var bakis utan jag tror att blåsten på havet fick fartyget att gunga så pass att det satt kvar i kroppen. Vinglandes besökte vi gallerior och olika shoppingcenter utan framgång, och Marcus visade oss en byggnad med en stor trappa där Darude spelade in sin musikvideo till låten ”Sandstorm”. Vi nynnade på musiken effektfullt och traskade vidare i vår jakt på Speedos till Tommy.

Tillslut hittade han ett par inne på XXL sport som han vill köpa och stegade med svenska kliv fram till kassörskan och slängde upp badbyxorna på disken. Hon knappade in priset i kassan sedan sade hon något på finska som lite grann ställde honom…

– Nu är min finska inte så bra men jag antar att du frågade om jag vill ha en påse? Frågade Tommy artigt och väldigt högt så att alla i butiken hörde honom.

– Eh, nej… Svarade hon och sedan förklarade hon något på engelska som jag ej kunde höra eftersom jag och de andra höll på att bryta ihop av skratt en bit bort.

Med badbyxor i handen började vi vår promenad tillbaka till båten igen, och varje gång vi passerade den där stora trappan så nynnande vi på låten ”Sandstorm” igen. Så kulturella vi kan vara i helt främmande städer, helt sjukt! Sedan av en slump så hittade vi plötsligt ett bryggeri, alla kände att vi var tvungna att smaka åtminstone en öl där inne så vi rusade in…

Det var inte många där alls, kanske hade de precis öppnat. Men vi testade några ölsorter och satt kvar där inne och pratade massor som vi alltid gör, vi liksom bara fördjupar oss mer och mer i våra samtal om allt mellan himmel och jord. Personalen var glada och trevliga, det var ett himla fint bryggeri faktiskt och ölen smakade bra. Kan varmt rekommenderas om ni är i krokarna!

När vi var tillbaka på båten rusade vi upp till SPA-avdelningen för att inta bubbelbadet, det var otroligt skönt att värma sig lite efter en kall dag på stan. Självklart fick vi (dvs Tommy) kontakt med andra badare och hade lite lättsamma och roliga samtal, vi fick även lära oss den hårda vägen att drycker ej var tillåtna i bubbelpoolen! Ja man fick skäll helt enkelt, men vi hade en lång avkopplande stund innan vi kände oss nöjda och återvände tillbaka till hytten.

Vi fräschade upp oss och gjorde oss redo för kvällen, denna gången väntade en middag på en italiensk restaurang ombord där det inte var lika lång väntetid som kvällen innan. Vi fick en charmig servitris med skinn på näsan och som var riktigt rapp i käften, det var väldigt roligt och triggade såklart Tommy att ställa frågor som numera oftast kunde inledas med frasen: Detta är kanske en lite personlig fråga, men…

Haha, man kan ju bara beundra honom för hans nyfikenhet och ständiga jakt på svar på alla sina frågor. Men denna servitris satte även gränser utan att för den sakens skull vara otrevlig för vad hon tycker var för privat för att prata om när hon jobbade. Men jag tror hon gillade oss och hängde kvar vid vårt bord en stund efter att vi betalat notan, men sedan rusade Marcus och jag iväg till taxfreen för att handla det vi skulle inför hemfärden. När vi var klara lämnade vi allt i hytten och sedan drog vi alla vidare mot dansgolvet. Det kändes som att det var fler människor ute och minglade denna lördag, och Tommy började prata med en ny människa varje gång han fick chansen.

– Vad många trevliga människor det finns överallt! Sade han glatt.

Haha, ja är man själv trevlig och måste prata med allt och alla så känns det nog så. Vi andra skrattade och förundrades över denna entusiasm han känner så fort han får prata med någon, inte för att vi är osociala eller otrevliga utan mer för att han har sådan energi att ständigt söka nya samtal med helt främmande människor. Men för det älskar vi honom och ingen kan säga att man har tråkigt i hans sällskap.

Vi slog oss ner och drack några drinkar där livebandet spelade och lyssnade på musiken, det var inte riktigt vår favoritmusik men det gick bra ändå. Vi fortsatte våra härliga samtal och skrattade precis lika mycket som vanligt resten av kvällen, tills jag kände att huvudet behövde vila så då gick jag till hytten. Då passade de andra på att besöka discot med DJ Jussi en sväng igen, men det var tydligen inte så roligt där så de kom tillbaka till hytten igen men då hade jag redan somnat…

På söndagen var vi tillbaka i Stockholm igen, lite trötta kanske men laddade med härlig glädje efter en fantastisk helg tillsammans. Jag har säkert missat vissa saker som hänt här nu, men detta var vad jag kunde minnas nu i alla fall. Jag måste smälta allt som har hänt och har fortfarande såhär 24 timmar senare inte landat riktigt ännu, men väldigt kul hade vi och det har vi ju alltid. Bästa vänner när de är som bäst, stort tack för en underbar resa!

Och såklart stort tack till er andra som läser detta och förmodligen höjde på både ett och två ögonbryn under inlägget. Men ni kan sluta gapa nu, ni blir nog tyvärr inte mycket klokare av detta. Haha, ibland måste man vara med för att förstå allt det tokiga som händer. Men stort tack för er tid och hoppas att ni alla får en fortsatt trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till resenären Sonny som kallade Marcus ful och Mogge för gay, han gjorde det förstås med glimten i ögat i ett tafatt försök att vara rolig. Det var han inte, så någonstans på Östersjön kunde man höra oss ropa ”man överbord” innan man hörde ett svagt ”plupp” när Sonny kastades överbord. Haha, nej självklart inte! Men vi ville…