God fortsättning allihop! Äntligen lyckades jag avsätta lite tid för att skriva ett inlägg igen, det har varit lite för mycket sista tiden och inte funnits varken tid eller energi till att skriva. Även om detta är något jag gillar att göra, för skriva är roligt! Så låt mig nu få summera slutet på året 2021 och berätta lite om vad som händer framöver, nu kör vi!

Vi kan väl börja där vi avslutade sist, med twinsens födelsedagsfirande. De har nu börjat spela ett spel de själva kallar ”Forre”, och det är alltså ”Fortnite” som många andra kanske känner till om man gillar att spela. De har enorm inlevelse när de spelar detta, de är ju uppkopplade och spelar online med sina kompisar så ljudnivån är lite högre än vanligt. Men de har verkligen väldigt kul, för det mesta i alla fall.

Theo kan bli ledsen ibland om någon lurar honom och inte håller vad de lovat angående spelregler eller annat, men det brukar ganska fort gå över för hans del. Nova däremot visar upp sin mer missnöjda sida när det inte går som hon tänkt sig eller hoppats på i spelet, och då hoppar det så stora grodor ur hennes mun att forntida dinosaurier hade blivit avundsjuka. Hon kan också bli väldigt besviken och ledsen, så detta är något vi får träna lite extra på hemma. Spelet går ju ut på att man ensam kör alla mot alla eller i lag där man sedan ska överleva längst på den där ön spelet utspelar sig på, och klarar man sig längst får man fina belöningar. Men om man bara nästan klarar sig hela vägen men snubblar på målsnöret så att säga, då blir det känslostormar kan jag lova. Så spelet är utmanande på olika vis men huvudsaken är att de har roligt och det har de verkligen, men ibland kan de bli lite väl bedrövade och tycka att världen är grymt orättvis. Jag testade spelet själv för att se vad det hela gick ut på, men jag fick sluta ganska så omgående på grund av uselhet så att säga. Så det blir inga fler spelomgångar för min del, spelet får en bajs-emoji av mig i betyg.

Sedan så har vi den lilla skitnissen Bert-Bruno som nu har flyttat tillbaka till Nordpolen igen med sin goda vän, renen Svante. Tack och lov att han är borta nu! Men han var faktiskt lite lugnare i år mot vad han varit tidigare, så kanske har han börjat lyssna på min vädjan om en mer sansad nisse där hemma. Det enda hyss han gjorde utöver att dra av all klädsel på kuddarna i soffan var att färga mjölken blå och sedan rosa vid ett tillfälle. Han gjorde förvisso en storartad entré när han anlände genom att stöka ner diskbänken i köket och sedan bajsa bakom min ljuslykta i vardagsrummet, men jämfört med tidigare år så var han lugnare än vanligt. Barnen tyckte det var lite sorgligt att han flyttat nu, men de fick några fina minnen ihop och även en del presenter av honom under hans tid med oss denna gången. En succé var julstrumporna han gav barnen som de skulle hänga upp varje fredag, sedan låg det en liten överraskning i strumpan när de vaknade nästa dag. Det var fin gjort av honom tycker jag, han har ju sina stunder då han sprider en hel del glädje till framför allt barnen. Sen har han tyvärr sina andra sidor då han bara är en dryg liten skit, men det behöver vi inte älta mer i just nu…

Julen firade vi hos min mor och Kent tillsammans med min mormor och mina syskon med familjer som också kom dit. Barnen var först hemma hos Jenny på morgonen så att de kunde fira jul tillsammans, och de hade även spelat bingo på uppesittarkvällen. De gjorde faktiskt jag också, men inte fan vann jag nåt. Precis som vanligt! Har så förtvivlad otur i spel, kan jag inte få vinna bara lite någon gång så jag får känna hur det känns? Denna otur i spel gjorde ju att jag heller inte vill spela det där populära julspelet som alla gillar, japp så grinig kan jag vara!

När barnen kom till mig på julafton så åkte vi direkt hem till min mor, där vi fikade och åt god julmat. Jag hade även stor glädje av ”Kalle Ankas Jul” denna gången, det dök ju upp ett kort klipp på snögubben Olof från ”Frost” där han framförde sin egen tolkning och version av ”Den lilla sjöjungfrun”. Detta var bland det roligaste jag sett på länge, och även min bror Tommy roades mycket av detta korta men festliga filmklipp. Om ni missade det så finns tydligen klippet att se på Disney+, det är kort så unna er själva detta om ni gillade filmen ”Den lilla sjöjungfrun” för att få er ett gott skratt.

Efter att vi öppnat julklappar började klockan bli mycket, så vi åkte vidare hem sen för att fira det sista hemma utfall barnen skulle bli trötta och somna. Vilket de tillslut blev och då låg vi i deras sängar och summerade dagen som varit, de var så glada att de fick träffa släkten och var så tacksamma för de julklappar de fått. Sedan somnade de en efter en, och då kunde jag unna mig en liten glögg innan det var dags att sova.

Men julhelgen och allt firande såg ett tag ut att gå förlorad för min del. Bara två dagar innan julafton fick jag nämligen veta att en jag träffat dagarna tidigare hade testats positivt för Corona, så nu låg ju hela julfirandet i farozonen! Jag bokade ett PCR-test direkt och fick tid morgonen efter, men frågan var ju om jag skulle hinna få provsvaret till nästa dag när det var julafton. Det kändes ju högst osannolikt, så min syster kom förbi med ett självtest man kunde använda. Det visade att jag var negativ, och tro det eller ej men tidigt på julaftons morgon kom ett SMS med mitt provsvar som var negativt. Snacka om flyt! Då kunde vi ju fira tillsammans, men vi höll avstånd så gott vi kunde ändå bara för att vara på den säkra sidan.

Nyårshelgen var lugn, och efter det så hade barnen och jag bokat in oss på ”Disney on Ice” i Globen. Denna gången var de lite äldre och uppskattade det mer, första gången var för tre år sedan och då förstod de inte riktigt allt som hände och kände heller inte igen så många av karaktärerna. Men nu har de sett fler filmer och serier från Disney så nu satt de med stora ögon och var väldigt fascinerade, de till och med dansade och sjöng med i låtarna ibland. Jag tyckte också att det var kul, och alla konståkare är ju väldigt duktiga. Sedan blir det en härlig inramning med alla ljuseffekter och musiken, och trots att restriktionerna som införts innebar att vi fick sprida ut oss på läktaren så var det bra stämning. Det var alltså inte fullsatt men det märktes inte så mycket, nu hoppas jag bara att årets inplanerade konserter inte ställs in eller skjuts fram alldeles för mycket. De har jag ju sett fram emot så otroligt mycket nu när man knappt gjort något de sista två åren, så det ska bli kul att komma ut igen den dagen restriktionerna försvinner. Vi behöver bara hålla ut lite till hoppas jag!

Annars har det varit en del sjukdomar och annat som påverkat våra sista veckor, det har inte alltid gått att träffa de man vill och vissa saker man planerat har fått skjutas fram. Men det är ett nytt år med nya möjligheter som det så fint heter, även om jag tycker att man kan genomföra de förändringar man önskar när man vill på året utan att vänta tills det nya året börjar. Så man kan väl ha en nystart när man vill tänker jag, haha! Men det blir såklart lite enklare att ta ett nytt rejält avstamp när det nya året börjar, och kanske är det enklare att motivera sig själv då också på något vis. På nyårsafton brukar jag alltid vråla högt att det nya året ska blir mitt år, det har jag gjort sedan tonåren och något år kommer det ju kicka in ordentligt. Så jag önskar er alla det bästa året på länge nu när vi gett oss in i år 2022!

Jag har redan börjat skissa på den årliga Top-5 listan som kommer att presenteras i nästa inlägg, så får vi se om den kan inspirera till några nya favoriter för er som läser. Men tills dess vill jag tacka alla er som läser och hoppas att det nya året börjat bra, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, inte för att han skämt ut sig eller gjort något dumt. Utan mer för att jag tycker att han har låtit ovanligt mycket och högt den sista tiden. Henke! Shhhhh…