Bitter! Uppgiven och så otroligt besviken är jag, stackars stackars mig. Här såg man fram emot att få se två riktigt bra rockshower denna veckan, men så blev det inte…
Vad hände då, kanske ni undrar? Ja man kan väl säga att mina vänner och jag hade planerat och såg fram emot att ses på torsdagen, för att se Sabaton spela på Avicii Arena (konserten som tidigare flyttats fram på grund av pandemin). Så surret var ju redan i full gång nu kring vart vi skulle träffas för att kanske äta lite mat och inmundiga några öl tillsammans innan konserten började, alla var vi lyckliga och uppspelta. Vad vi inte noterade var att konserten tydligen hade flyttats fram till den 28 april, år 2023… Vi var alltså ett år för tidiga, åh grymma värld! När jag blev varse detta så trodde jag att min vän Jocke skämtade med mig, men han hade själv precis fått reda på detta av en bekant och när jag tog fram biljetterna så visade det sig att det stämde. Det finns absolut värre saker att råka ut för men besvikelsen vart ändå väldigt påtaglig, nu slutade vi dock alla att sväva uppe i det blå och hamnade snabbt nere på jorden igen. Men för mig var det som att luften gick ur mig en stund där på kvällen och jag blev en liten aning jättedeppig, så inspirationen till att snabbt hitta på en god middag hemma var ovanligt låg och dystopisk musik spelades på hög volym hemma. Fast sedan slog det mig att vi nu har en fantastisk konsert att se fram emot nästa år istället, och genast blev jag lite gladare igen. Sabaton! Sabaton! SaAaBaAaToOoN!!!
En konsert som blev av var ju fredagens konsert med Ghost, och jäklar vad bra den var! För Linda var detta första gången hon såg dem live, och hon var kanske inte lika peppad som mig inför konserten men jag hade ju mina aningar om vad som väntade. Och första gången jag såg Ghost tillsammans med min syster så hade hon exakt samma inställning, att de är väl helt okej och det kan väl vara kul att gå på konsert. Men hon blev ju alldeles kär i sångaren Cardinal Copia den kvällen, och efter det var hon ett fan hon också. Så nu var ju frågan vad Linda tyckte om den skönsjungande Papa Emeritus IV, är hon möjligen en av oss på den mörka sidan numera…
Svaret är: Nej! Hon imponerades inte alls av den satanistiska och förföriska Papa Emeritus IV, men hon gillade gastarna som spelade gitarr väldigt mycket! Och de är ju roliga på scenen samtidigt som de är grymt skickliga. Hennes elaka dom om hur hennes upplevelse varit under kvällen var hård, så nu tänker jag inte prata med henne mer förrän tidigast den 8 juni…
Jag ÄLSKADE konserten! Det var jättebra låtar som spelades, jag tycker de är charmiga och roliga att titta på samtidigt som de är väldigt bra musiker allihop. Så jag tycker årets konsert var snäppet vassare än den för tre år sedan. Nu återstår att se när de kommer tillbaka till Stockholm och spelar, och vem jag ska ta med mig då nu när Linda fått Ghost-förbud…
Mogge har levererat! Ja ordagrant alltså, han kom körde hem en köttbit till mig som jag köpt via hans jobb. Och här snackar vi fint kött, så kallat premiumkött från Nya Zeeland! Förstod jag honom rätt så är denna ryggbiff nästan i klass med exempelvis Wagyu eller liknande men inte riktigt lika exklusivt, så nu har jag över 4kg kärlek att skiva upp och förpacka hemma. Jag har ju tidigare handlat nästan allt mitt kött från Gårdssällskapet, och de är fortfarande väldigt bra men jag har handlat där i över två år nu så det var dags att prova något nytt. Detta känns väldigt lovande så jag ser fram emot att få tillaga och smaka på detta fina kött, oj vad hungrig jag blev här nu bara för det…
Nu väntar barnkalas för en av Theos kompisar, de har hyrt Laserdome i Farsta och kommer säkert att ha superkul. Vi andra ska förbereda oss för firande av Valborg, det nalkas grillspett och annat gott så kvällen kommer bli fantastisk. Önskar er alla en underbar Valborgsmässoafton, ha d biff!
Al Pitcher beskriver Valborg på sitt sätt!
DAGENS JERKER går oavkortat till de som skötte ombokningen av våra biljetter när konserten flyttades fram, fy på er…
Solen skiner och nu kan vi väl knappats klaga på vädret, vilka dagar vi har haft under påskhelgen och hela förra veckan egentligen. Men i helgen bar det av norrut, då kunde snöstormar och isbjörnar snabbt förändra den härliga vårkänslan jag känt under den senaste veckan…
För så är det! Att när hjälpen kallar så svarar man, eller hur? Jag gjorde det när geten skrek hemma i bostadsområdet där jag bor för några år sedan, och jag gjorde det även nu när min kära vän Mogge behövde min och övriga vänners hjälp. Hans kära föräldrar har nu sålt sin fina gård uppe i Hälsingland, den som vi besökt flera gånger och skaffat oss så otroligt många goda minnen ifrån när vi önskat komma bort ifrån storstadens muller. Så i helgen gick det stora flyttlasset och självklart ställde vi upp för att visa vår uppskattning över att ha fått tillbringa så många roliga stunder där uppe, och hans föräldrar var överlyckliga över att vi kunde hjälpa dem.
Vi åkte upp i fredags eftermiddag och min uppgift då var att hålla Tommy sällskap i den stora lastbilen eftersom det bara var han som fick köra den, bara så att han inte blir uttråkad och somnar. Men den biten skötte han galant helt själv, han pratade på som vanligt och munnen gick i ett utan en tillstymmelse till att tröttna. Så resan gick rätt fort ändå trots att vi var tvungna att stanna för återhämtning vid två tillfällen, annars pep det om färdskrivaren i lastbilen att han MÅSTE vila innan vi kunde köra vidare. Viktiga grejer det där men vi skyndade oss så gott vi kunde, meep meep!
När vi kom fram sent på kvällen hade Mogges föräldrar förberett mat och goda tilltugg åt oss flyttgubbar, så vi smaskade i oss en hel del och byggde upp en massa energi inför den stora flytten nästkommande dag. Men nu fanns ju inte sängplatserna i det stora huset kvar där vi normalt brukade sova, istället fick vi sova i en av de mindre stugorna ute på gården och då hamnade Marcus och jag uppe på ett loft denna gången. Mogge förslog ju att de mest graciösa skulle ta sig upp på loftet och sova där, vilket per automatik innebär Marcus och jag då så påminner lite om tjocka ballerinor med enorm spänst. Och det gick ju lika bra att sova där uppe som i en vanlig säng, men man låg väldigt nära det lutande taket så varje gång man vände sig på natten så slog man sig och vaknade till lite. Det gällde även Marcus så jag gottade mig lite åt hans smällar också, mwohaha!
Nästa morgon gick vi upp tidigt och åt en rejäl frukost, sedan skulle vi bara köra fram bilarna lite närmare huset. Bara… Det var fuktigt i marken så det blev ju väldigt lerigt och en av bilarna körde fast, vilket drog ut på tiden innan vi tillslut fick loss bilen igen. Ibland måste man hitta lösningar likt MacGyver först för att lyckas, och det gjorde vi tillslut! Sedan började vi lasta in allt och det rullade på riktigt bra, Tommy visade på sina ”master-skills” kunskaper i spelet ”Tetris” och stuvade all last på ett säkert och effektivt sätt. Och det är alltid lika roligt att hjälpa Mogges far, han är nämligen en riktig hamster och samlar på allt som går att samla. Medan vi andra fokuserade på alla möbler och kartonger inne i huset så kunde han komma med en flera meter lång metallpinne som han gärna ville få med sig hem, eller lite marksten som kunde säkra parasollets fot där hemma i Tyresö. Och alltid när man hjälper någon att flytta så finns det ju vissa möbler som man befarar ska väga tyngre än något annat på denna jord… Personligen så hyser jag stort agg mot exempelvis IKEAs stora Malmbyrå som finns i nästan varje svensk familjs hem och som brukar vara väldigt otympliga och tunga, eller som när vi hjälpte Tommy att flytta och jag fick den stora äran att bära världens tyngsta flyttkartong som var uppmärkt ”Batterier och annat”. Flytten denna gången var inget undantag utan det fanns en del saker som vi fick hjälpas åt att förflytta, det var bland annat ett vapenskåp som krävde sina gubbar att förflytta. Samt en del möbler som inte nödvändigtvis var särskilt tunga utan mer stora och svåra att få grepp om för att kunna bäras. Men med lite svordomar och en vilja av stål likt metallpinnen Mogges far ville skicka med hem så löste sig det mesta, vi var alla otroligt starka!
Det ku de ha varit min arm till höger och Tommys till vänster, han jobbar mycket utomhus så…
Innan vi skulle åka hemåt igen så fick vi lunch, efter det så kunde vi köra på utan några längre stopp och hemresan gick smidigare än väntat. Nu roterade vi lite mellan bilarna från när vi åkte upp och denna gången var det Marcus tur att sitta och lyssna på Tommy i lastbilen, medan Mogge och jag tog den så kallade fiskbilen som ju kunde köra lite snabbare för att hinna fram och börja lossa vår last tills de andra kom fram med den stora lastbilen. Och att tömma flyttlass går ju verkligen mycket fortare än att lasta och det var väl förberett när vi kom fram, så när vi lossat allt i Tyresö åkte vi hem. Mogge körde hem mig och när han ringde upp sina föräldrar i telefonen för att berätta att allt var flyttat och klart hördes det hur tacksamma de var för all hjälp. De skulle vara kvar i Hälsingland och få klart det sista samt ordna med flyttstädningen, de var väldigt generösa med berömmet och uppskattade verkligen att vi hjälpte dem. Men de hade ju själva faktiskt förberett allt väldigt bra så det är tack vara dem allt gick så smidigt, och har man superhjältetendenser så hjälper man alltid till när det behövs. Bauta-dudes to the rescue!
Påskhelgen blåste ju snabbt förbi tidigare och jag hann tyvärr inte skriva så mycket om detta tidigare. Men påskägg delades ut och god mat inmundigades, precis som vanligt! I år samlades vi hemma hos Lindas mor och mumsade i oss en hel del godsaker, men själva jakten på påskägg hade vi hemma på påskafton. Och tänk att påskharen fortfarande besöker vår knäppa familj, trots att barnen börjar bli äldre nu så uppskattar de de alltid en rolig skattjakt med ledtrådar som de får pyssla ihop för att hitta belöningen. I år fick de hjälp av Lindas yngsta barn Nova som var en riktigt bra skattletare, så de hittade alla äggen väldigt snabbt i år!
Snart är det äntligen dags för konsert, eller konserter ska jag säga. Först är det konsert med grabbarna på torsdag, då ska vi se Sabaton spela på Avicii Arena (Globen) för första gången. Det är inte första gången vi ska se Sabaton live utan det är första gången vi ska se dem spela i Globen, jag tror nämligen inte att de spelat där tidigare. Så det kommer att bli kul som fasen! Och dagen efter det ska Linda och jag tillbaka till samma arena men då är det dags att se Ghost spela, så det är två riktiga favoritband som uppträder dagarna efter varandra. Undrar om jag ens kan hantera det, haha! Det som är roligt är ju att båda de svenska banden blivit internationellt stora nu, Ghost framför allt, så att deras konserter blir både större och häftigare att besöka. De är ju rockband båda två men med två olika typer av rock, Sabaton har jag ju gillat i över 15 år tror jag medan Ghost mer har blivit en stor favorit de senaste åren. Och de är riktigt jäkla bra liveband båda två, så jag ser fram emot detta väldigt mycket. Och ni har väl sett reklamaffischerna för Bandit Rock i bland annat tunnelbanan? Hur coolt vore det inte att stå där och vänta på tunnelbanan, och när dörrarna öppnas så möts man av Cardinal Copia…
Igår var jag på min första hundutställning, detta utspelade sig i Västerås där Linda skulle visa upp GW för första gången. Så vi åkte tidigt i ottan och förberedde oss så gott vi kunde, eftersom detta var första gången för GW så ville han gärna skälla på andra hundar. Och de var ju ganska många hundar där skall tilläggas, men han var inte ensam om att säga voff utan det var gott om hundar som skällde och hela hallen mullrade av hundarnas voffande. Han är ju bara 10 månader gammal så mycket är fortfarande nytt och väldigt spännande för honom att utforska, samtidigt som han kan vara en riktig fegis och då blir vissa saker väldigt läskigt. Då kan främlingar eller andra hundar (oavsett storlek) få sig en utskällande tillrättavisning i förbifarten, och han verkar även vara väldigt inställd på att vakta Linda också vilket personer som kommer för nära snabbt får erfara. Då tror han att han är stor som ett lejon eller något liknande och blir otroligt stöddig, men jag vill att han ska bli lite mer som illern Göran när han blir stor. Det vill säga en riktig kompis!
Haha, nej vi ska inte supa ner fina lilla GW som är så fin. Hur gick det igår då? Jo då, efter en stund blev han lugn och när Linda gick med honom i ringen så gick det jättebra. Han fick fina betyg och vitsord, så han kan nog bli en riktig champion när han blir stor. Lite som mig, även om domaren inte verkade bry sig om hur fantastisk jag var där igår vid sidan av de som tävlade. Jag fyllde ju på vatten i GW:s skål och vaktade vår plats jättebra! Om inte mina insatser uppmärksammas av domarna där nästa gång vi tävlar så ska jag skandera: Skandal! Skandal! En domarskandal!
Där sätter vi punkt för dagens inlägg, måste nog återhämta mig nu eftersom musklerna i mina armarna har svällt upp så mycket efter flytten i helgen. Ha det biff! Beefcake! BEEFCAKE!
DAGENS JERKER går till domaren som förvisso gav finaste kompisen GW höga betyg men som helt ignorerade mig, gubbjäkel…
Som ni alla redan upptäckt själva så hade meteorologerna rätt och det blev kallare i veckan med inslag av snö, brrr! Men det kom ju inte så mycket snö denna gången så det var faktiskt inget att bli upprörd över tycker jag, men det har varit riktigt kallt på morgonen några dagar nu. Det finns verkligen inslag av krisp i luften…
Jag har länge dragit mig från att pröva på den lite nyare streamingtjänsten Paramount+, men nu blev jag så nyfiken på en ny serie där att jag var tvungen att testa den gratis under en veckas tid. Och den var faktiskt bättre än jag trodde, så jag valde att köra vidare på den ett tag till framöver. Men ett STORT minus är att det ej går att ladda ner deras app direkt till min TV, trots att jag har en ny TV. Nu får jag istället använda mig av min TV-box och titta via appen där, så det är ju inte hela världen men ändå ganska irriterande att en så självklar sak som att en app ej finns att ladda ner. Skärpning Samsung!
Något som jag uppskattade med Paramount+ var att en gammal favoritserie fanns att streama där, nämligen ”Kungen av Queens” som jag tittat mycket på tidigare. Och jag inser att jag fortfarande älskar att se hur Arthur driver Douglas till vansinne, medan Carrie försöker hålla dem sams samtidigt som hon försöker göra karriär.
Den serien var faktiskt den största anledningen till att jag valde att betala för en fortsättning av abonnemanget, men det fanns som sagt annat smått och gott som fick mig att stanna kvar som kund. Men vad var det då som fick mig att bli kund från första början, vad lockade mig till att nyttja deras erbjudande att testa tjänsten gratis en vecka kanske ni undrar? Jo det var denna nya serie…
Halo – Som då är baserat på ett storsäljande TV-spel jag aldrig spelat, men som av dess trailer såg väldigt intressant ut ändå. Det är ju ganska ovanligt att filmer och serier som är baserade på spel brukar bli bra kan jag tycka, men det finns såklart undantag som exempelvis ”The Witcher” som jag gillar väldigt mycket. Och denna gången får jag en känsla av att det kan vara till min fördel att inte ha spelat detta spel som ”Halo” är baserat på, så jag gick in med låga förväntningar ska jag erkänna men med stor nyfikenhet. Och vad tycker jag då? Ja, en sak jag inte gillar med serien är att Paramount+ släpper ett avsnitt i veckan och det finns i skrivande stund bara två avsnitt att tillgå. Jag föredrar att streamingjättarna släpper hela säsonger när det gäller serier, men förstår samtidigt varför de väljer att släppa bara ett avsnitt i veckan. Denna serie utspelar sig längre fram i tiden, mer än så vet jag inte eftersom jag inte spelat spelen. Det börjar på planeten Madrigal där människorna har som en liten bas och utvinner tungt vatten, och i närheten så håller något alienförbund kallat ”The Covenant” eller liknande på att undersöka en grotta efter en gammal magisk artefakt. Nu skrattar säkert alla som förstår sig på spelet och serien åt min beskrivning här, och jag inser att det låter lite märkligt men det så jag uppfattade handlingen. Hur som helst, när dessa aliens blir upptäckta av några mänskliga tonåringar som lämnat sin bas för att utforska omgivningen lite brakar helvetet löst. De stora bestarna med sina högteknologiska vapen anfaller människornas bas hänsynslöst för att skydda artefakten skulle jag tro, och när de mer eller mindre har intagit basen kommer då äntligen skepp för att hjälpa människorna. Och ut hoppar fyra supersoldater kallade ”Spartaner” som är smartare, snabbare och starkare än vanliga människor. De är speciellt framtagna för att skydda mänskligheten eller något i den stilen, och speciellt en av dessa soldater verkar vara hyllad till skyarna och det är honom serien verkar handla om. Han leder sitt team och blir kallad demon av en rymdgubbe, sedan blev det massor av action på den basen kan jag säga utan att spoila något för den som vill titta. Och efter att ha sett två avsnitt nu så är jag inte helt fast ska jag erkänna, men här finns potential att bli något bra. Den är välgjord och skådespelarna som för mig är helt okända gör en bra insats, så jag ska fortsätta titta och se om jag fastnar eller ej. Gör det ni också om ni inte redan gör det, så kan vi skapa en diskussionstråd sedan och hjälpa varandra med handlingen. Haha!
Igår kväll nåddes vi av den sorgliga nyheten att Sven Melander avlidit efter en tids sjukdom. Det känns så konstigt att skådespelare och artister från ens uppväxt börjat lämna oss, är jag verkligen så gammal? Men de lämnar efter sig många fina och väldigt roliga minnen, och Sven har ju gjort massor av roliga sketcher med härlig humor. Hans karaktär från ”Sällskapsresan” och alla roliga kvällar när de roade oss med TV-programmen ”Nöjesmassakern” och ”Tack för kaffet” var väldigt underhållande trots att jag var ganska ung på den tiden. Men klippen lever vidare än idag och dyker upp på sociala medier lite då och då, och jag kan lova er att jag skrattar högt fortfarande åt detta. Så honom kommer jag och många andra att minnas med stor värme, R.I.P Sven Melander…
Det är tyvärr livets gång att många fina människor lämnar jordelivet, ibland alldeles för tidigt. Någon som inte får lämna oss på många MÅNGA år är mina kära syskon Linda och Max som vi ska fira i helgen, där Linda nu fyller 40 år och glatt kan titulera sig tant eller som äldre dam om hon vill. Och det spelar ingen roll hur ungdomlig du vill hävda dig vara med sena partykvällar och evigt tjat om att få spela paddel med mig, nu är du på den äldre sidan av strecket och ju snabbare du förlikar dig med det desto lugnare blir du… Haha! Nej jag bara retas, att fylla 40 år är ju ingen ålder och jag vet att vi båda känner oss unga i sinnet fortfarande även om vi inte springer 60 m lika fort som vi gjorde på skoltiden. Så det ska bli kul att få fira detta i helgen och att Max nu dessutom blivit så pass stor att han köpt sin första lägenhet och snart flyttar hemifrån, det känns nästan lite overkligt. Jag tror att jag måste krama om mina barn lite extra i helgen innan de flyttar hemifrån, tiden verkligen rusar iväg. Tänk om man kunde få ersättning från staten och vara ledig säg en dag i veckan, så att man kan ta sig tid att reflektera över allt som händer i livet. Det är svårt att hinna med känner jag, och man vill ju kunna uppskatta det härliga och fina i livet också och inte bara vara inne i vardagshjulet hela tiden. Det skulle nog vara nyttigt för oss alla. Nog om det, stort tack för att ni läser och ha nu en trevlig helg allihop. Ha d biff!
DAGENS JERKER går till årets säsong i SHL. Vad har hänt med Djurgårdens hockeylag egentligen? Just nu spelar de en kvalserie mot Timrå i bäst av sju matcher för att få hänga kvar i högsta serien, men verkar ha tappat det helt och ligger nu under med 0-3 i matcher. Förlorar de nästa match så åker de ur SHL och får spela i Hockeyallsvenskan nästa säsong, det känns helt overkligt. Men det är inte över ännu, jag hoppas att de står för en historisk vändning av matchserien nu och tar kommandot igen. Älskade järnkaminer, kämpa in i det sista nu!
pappatarzan.com 