Idag fick jag ett högst oväntat telefonsamtal, och personen i andra änden var inte alls glad och jag fick mig en ordentlig utskällning för första gången på väldigt länge…

Tydligen så hade den där förbaskade tomtenissen dragit iväg hemifrån imorse efter att vi alla åkt till skola och jobb. På sin renkompis Svante red han hela vägen från oss, genom centrala Handen och sedan vidare förbi Fredrika Bremer gymnasiet innan tillslut parkerade Svante i cykelstället utanför Torvalla Simhall. Och enligt personalen som ringde upp mig har han inte föregått med gott exempel alls som tomtenisse i deras badhus…

Bert-Bruno hade tydligen varit stojig i sin ankomst och högljutt ropat ”Elda på glöggkitteln nu för den här nissen ska bada”, och hans höga skratt ekade i hela vänthallen när han klev innanför entrédörrarna. Men det var väl inte så farligt tänkte jag, men framför receptionen stod tydligen en skolklass som väntade på att få komma in och ha sin simskola. Dessa barn jublade först högt när de fick syn på den glada lilla tomtenissen, men då hade han tydligen börjat klä av sig nästan alla sina tomtekläder i entrén inför alla barnen vilket fick deras lärare att säga till Bert-Bruno på skarpen.

– Det där beteendet passar sig verkligen inte här inför alla skolelever, du får väl byta om i omklädningsrummen som alla andra! Sade läraren bestämt.

Bert-Bruno ryckte oförstående på axlarna och vaggade med korta små steg in i omklädningsrummet, och tomtekläderna lämnade han bara på marken i ett spår efter sig. Problemet var bara att det naturligtvis var in i damernas omklädningsrum han gick, så skriken från de som bytte om där inne lät inte vänta på sig. En i personalen fick hämta ut tomtenissen och leda honom vidare in till herrarnas omklädningsrum.

– Vad är problemet? Jag är en modern tomtenisse och gör ingen skillnad på kön, så vad spelar det för roll vart jag byter om? Förklarade han högt så det hördes hela vägen ut till receptionen.

Bert-Bruno skrattade hela vägen och tog upp en 50-lapp från sin mankini som han räckte fram till personalen som lotsade bort honom, detta var tydligen hans sätt att betala för sitt besök i simhallen. När han kastat av sig kläderna så skuttade han glatt in till bassängerna och tjoade högt av lycka.

– Här ska badas! Här ska plumsas! Ho-ho-ho! Ropade han högt och klättrade samtidigt upp på trampolinen.

Det pågick tydligen ett pass med motionssimning där många pensionärer spärrade upp ögonen och började viska mellan varandra. Eller viska gjorde de förmodligen inte för då hör de ju inte vad de säger till varandra, så jag kan föreställa mig att ljudnivån steg rejält där i simhallen när Bert-Bruno gjorde sin entré. Men han skötte sig tydligen inte alls och följde inga ordningsregler fick jag höra efteråt.

– BOMBEN! Skrek Bert-Bruno när han tog sats på trampolinen och med ett tyst litet ”plopp” landade i vattnet.

Men pensionärerna blev såklart livrädda och trodde simhallen var bombhotad så de började simma in till kanten i panik och bråkade om att komma upp först vid den lilla stegen. Bert-Bruno brydde sig inte alls om detta utan klättrade upp på trampolinen igen, nu med en stor boll som han hittat. Han skrattade och försökte sig på en bakåtvänd volt, men tappade både balansen och sin boll. Sedan fastnade hans mankini på trampolinen och för en kort stund blev han hängandes där…

Men som tur är så är vår lilla tomtenisse ganska finurlig och besitter ju magiska krafter, så han knäppte med fingrarna och sedan kom han loss på något sätt. Med alla pensionärer borta så fick han nu hela simbassängen för sig själv en stund och flöt runt där på rygg, det såg inte mycket ut för världen med tanke på hur liten han är men han njöt för fullt. Kort därefter började eleverna trilla in för att förbereda sig för sin simskola, och de kanske inte såg den lilla tomtenissen i sin tomteluva flyta runt där ute i vattnet. För när de började kliva ner i vattnet skapades vågor på vattenytan och Bert-Bruno blev en aning irriterad över att de väsnades så högt, och ropade till några av barnen att inte skrika så högt.

– Håll klaffen din lilla skitnisse innan jag skvätter vatten på dig så att du kanske drunknar! Ropade en av de kaxiga eleverna.

Men då fick Bert-Bruno nog och släppte av två rejäla brakfisar som gjorde att han snabbt blåste över vattenytan hela vägen fram till den kaxiga eleven. Sedan tog han ett djupt andetag och dök ner under vattnet, trollade fram en rackarns stor badboll som magiskt nog blåstes upp i badbrallorna på eleven som då tappade balansen och började flyta runt i vattnet utan att lyckas ställa sig upp. De andra barnen i klassen fnissade och Bert-Bruno gjorde ett läckert delfinhopp upp ur vattnet och ställde sig nöjd bredvid simbassängen.

Den kaxiga eleven blev nu jättearg och deras lärare ropade åt tomtenissen att sluta upp med sina dumheter. Då knäppte Bert-Bruno med fingrarna igen och plötsligt började badbollen låta högt som en pruttkudde när luften sakta pyste ut ur badbollen, och detta gav ju bra fart i simbassängen så eleven åkte runt där i cirklar likt en skruttig motorbåt. Och när luften slutligen tog slut slet eleven ut den tomma badbollen ur badkläderna och simmade raskt in till kanten för att kliva upp ur vattnet. Men då var ju badbyxorna alldeles uttöjda och bak i rumpan hängde badbyxorna som en stor badbalja fylld med vatten som sakta rann ut på golvet. Generat sprang eleven tillbaka in i omklädningsrummet och hade förhoppningsvis lärt sig en läxa skrockade tomtenissen för sig själv. Läraren rusade efter eleven för att trösta denne och simskoleläraren började nu springa efter tomtenissen runt simbassängen för att få tag på honom. Men Bert-Bruno var för snabb med sina kvicka små nisseben och låg hela tiden steget före.

– Man får inte springa i badhuset, golvet är halt och man kan halka här inne! Ropade tomtenissen till personalen som jagade honom.

Eleverna skrattade massor åt den lilla nissejakten och Bert-Bruno hade helt rätt, för kort därefter halkade simskoleläraren och föll rakt ner i simbassängen med kläder och allt.

– Tur att ni redan kan simma, annars kan du ta tag i en sån här! Ropade Bert-Bruno och kastade i alla de där gula simdynorna till simskoleläraren.

Barnen hoppade nu glatt efter ner i vattnet för att ta på sig varsin simdyna så att simlektionen kunde börja, men den där simläraren plaskade fortfarande argt och ropade svordomar efter tomtenissen som nu tydligen badat färdigt. Han lämnade simhallen, trodde man. Men det visade sig att han svängde av in mot babybassängen och barnfamiljerna som satt där och lekte med sina barn. Med uppspärrade ögon stirrade de på Bert-Bruno när han kom in, han gav alla en tumme upp och ställde sig på bassängkanten och sedan tog han ett skutt ner i vattnet.

– Ho-ho-ho! Nämen, här bottnar man ju! Ropade han glatt och bjöd på ett stort leende.

Men när han hoppade i vattnet så stänkte det tydligen vatten i ögonen på några av de små barnen som badade där, så de blev väldigt ledsna och föräldrarna kallade på personalen som kom rusande. De tyckte att det var dags för Bert-Bruno att avlägsna sig från bassängen så att barnen kunde få bada ifred, och tydligen så lyssnade han på dem. Han klättrade upp ur bassängen men såg lite sur ut.

– Jag vill ändå inte bada här mer, bassängen är ju alldeles varm och full av babykiss… Muttrade Bert-Bruno när han med sura och bestämda steg lämnade simhallen och gick tillbaka ut mot omklädningsrummet.

När han passerade förbi duscharna där alla tvättade av sig fick han en sista rolig idé. Alla duschar var monterade på rad längs en stor vägg, och det satt små skiljeväggar mellan varje dusch men de räckte inte hela vägen ner till det blöta golvet. Bert-Bruno hade gått in till den första duschen i hörnet och mannen som stod där och tvättade av sig blev genast obekväm och lämnade plats åt tomtenissen. Men Bert-Bruno var inte där för att duscha, istället satte han sig ner på det blöta golvet. Sen tittade han bak över sin axeln och petade sedan in sin mankini mellan skinkorna, därefter tog han spjärn med fötterna mot väggen och tog i allt han kunde för att knuffa iväg sig själv i hög fart med sina ben.

– Wiiie!! Ho-Ho-Hooo! Tjoade han högt medan han gled fram på sin rumpa över golvet.

Tänk alla stackars människor som stod där och tvättade av sig, och att helt oförberett få se en halvnaken tomtenisse glida fram på det blöta golvet framför fötterna på dem. De trodde väl knappast sina ögon när de tittade fram ur sina små bås och bara stirrade förvånat på varandra, alla undrade just om det där hände på riktigt eller ej. Men Bert-Bruno brydde sig inte om de som var där, utan han ställde sig upp och torkade av sig vattnet från sin bak. Det var då han fick syn på bastun…

– Raka mig på ryggen alltså… Åh den där bastun är nog både större och varmare än den där diskmaskinen jag brukar basta i hemma hos den tjocka pappan och hans familj. Sade han och gick med ett stort leende in i bastun.

När han kom in i bastuns värmande ångor tog han ett djupt andetag och njöt för fullt. Det gjorde däremot inte pensionärerna som gömde sig där inne, det var de som tidigare lämnade simbassängen i panik när Bert-Bruno gjorde bomben. De hade blivit så rädda men orkade inte utrymma simhallen så de tog skydd i bastun, och när de efter en stund märkte att ingen explosion kom så passade de på att återhämta sig i bastun en stund. Men nu var tomtenissen tillbaka och pensionärerna skrek medan de i högsta pensionärsfart lämnade bastun. Bert-Bruno fattade ingenting men njöt av att få lite lugn och ro för sig själv, han klättrade upp en bit och lade sig raklång i värmen en stund. Men plötsligt tyckte han att det luktade lite unket, lite som pälsen på en blöt hund. Han satte sig upp och sniffade med sin lilla näsa. Och bland ångorna kunde han skymta fyra små hovar som låg sträckta upp mot taket, det var ju hans renkompis Svante som blivit frusen ute i kylan och som på något vis lyckats smita in i bastun. Bert-Bruno började skratta och skrattade så pass högt att det hördes hela vägen ut i simhallen. När personalen kom för att undersöka vad som pågick fick de syn på tomtenissen och hans ren, och blev utkastade från badhuset med kläder och allt. Bert-Bruno lämnade en lapp till receptionisten i luckan där han skrivit ner mitt mobilnummer, och bad dem kontakta mig för att få en ursäkt samt ersättning för det han orsakat. Så jag fick ett samtal, blev utskölld och har förmodligen en välsaltad faktura att se fram emot lagom till jul…

När jag kom hem så mötte jag Svante i vardagsrummet, han tittade på mig samtidigt som han knaprade på några värmeljus. Men det var ju inte honom jag var arg på, utan hans nissekompis. Jag frågade Svante omedelbart vart Bert-Bruno höll hus.

– Golare har inga polare… Svarade han och såg sådär smart ut som bara han kan göra.

Sedan reste han sig mot soffbordet och började slicka på vårt änglaspel som stod där, och nu är den fläckig och full av rendregel. Så nu sitter jag här och väntar på att tomtenissen ska komma fram, och då ska vi prata lite om hur man INTE ska uppföra sig i badhuset om han nu skulle få för sig att återvända dit igen…

DAGENS JERKER kan inte gå till någon annan än den inte helt oskyldiga tomtenissen här hemma…