Det var en ganska intensiv vecka mellan jul och nyår för oss här hemma, men det var mysigt och roligt. Precis som det ska vara när familjen är samlad för att fira dessa högtider!

Om vi backar bandet lite så kan vi börja dagen innan julafton, alltså dagen före dopparedagen. Haha, då var det full aktivitet i köket här hemma. Det rullades köttbullar och skinkan griljerades, allt för att vi skulle få något gott att smaska på under Bingolotto på uppesittarkvällen. Barnen var hos Jenny och skulle fira julafton där, men vi som var kvar hemma spelade bingo och hoppades på storvinsten. Jag såg mest fram emot att få äta en skinksmörgås och provsmaka köttbullarna, men det fanns tydligen strikta regler kring när man fick göra detta. Efter ”tvåans bingo” fick man äta enligt Linda, min mage kurrade när man kände den gudomliga doften från köket och bingon kändes dötrist i väntan på den där skinksmörgåsen. Men tillslut fick man ÄNTLIGEN spela av den där bingon och kunde äta, och den där första biten julskinka går inte av för hackor. Gud vad gott det är med julmat!

Vann vi något då, nej det blev inget. Som vanligt när jag spelar, det var ju en himla massa V75 lopp mellan jul och nyår men inte tusan hjälpte det mig att vinna några pengar till ett hus. Eller jo jag vann tillbaka det jag spelat för på veckans näst sista lopp, så då gick jag ”all in” på en Harry Boy Chans i hopp om att vinna de STORA pengarna. Men där tog det slut, så nu är jag trött på alla hästar och dessa lopp som börjar på V. Lite som Birgitta i ”Kjell”, hon började ju skjuta på hästarna inne på Solvalla i sin besvikelse när fel häst vinner loppen, sedan lovade hon sig själv att köpa hästkött och äta upp alla travhästar i Sverige. Hon är för rolig, så pass kul att jag bad henne skicka en julhälsning från mig till barnen eftersom vi inte firade julafton ihop i år. Kika här så får ni se:

Hahaha! Jag höll på att dö så mycket jag skrattade, men jag är ju skadad av den där dockhumorn så nästan allt blir roligt då. Barnen blev väldigt förvånade av hälsningen, de kunde inte förstå att Birgitta talade till just dem. Freja berättade att Nova såg helt chockad ut, precis den reaktionen jag hoppats på och att de skulle känna igen vem det var. De har ju lyssnat massor på ljudboken ”Somna med Birgitta” på Storytel när de skulle sova tidigare, och de tycker att hon är kul så de blev väldigt glada. Vilken rolig överraskning!

På julafton skulle vi åka hem till Lindas mamma Åsa och fira jul, så vi klädde upp oss och t.o.m. GW fick en fluga av Linda så att han blev extra fin. Nu ser han kanske inte så glad ut på bilderna men det var mest för att han inte ville stå still under fotograferingen, själva flugan hade han inget emot alls. Men sedan packade vi ihop julklapparna och maten som skulle tas med, sedan åkte vi iväg.

Vi blev ganska många som samlades, det var Lindas syster och hennes långa man. Lasse och några fler var också där och firade, så det blev en lagom stor tillställning helt i min smak. Det man saknade var dock barnen, för detta är ju verkligen deras stora dag på året och att fira utan dem blir inte riktigt samma sak. Men Lindas äldsta dotter Isabell var ju med och firade, så hon fick representera de små denna dag även om hon fyller tjugo nästa år.

Det bjöds på god fika med glögg, och självklart kollade vi på Kalle Anka innan det var dags att äta. Men sedan njöt vi länge av den goda maten, Lasses julskinka var extra delikat! Haha, nej men allt var gott så vi var proppmätta efteråt. Och det var då vi skulle spela det där förbaskade julklappsspelet…

Jag ville inte vara med, detta förklarade jag tydligt. Men det spelade tydligen ingen roll för jag skulle tydligen spela ändå, dock slapp Lasse spela så på något vis blev jag bortfintad här. Men spelet startade ovanligt bra, jag förstod inte riktigt reglerna men det samlades många julklappar framför mig så något gjorde jag ju bra. Och när alla julklappar var utdelade så var jag mer än nöjd, alla hade köpt med sig fyra julklappar som användes i spelet men nu hade jag lyckats samla ihop betydligt fler än så. Skulle jag äntligen ha lite tur i spel, nu kändes inte gårdagens bingoförlust lika jobbig längre och kanske har vinden börjat vända nu när det gäller min tur i spel. Men den glädjeballongen punkterades snabbt, för det var tydligen först nu som spelet började på riktigt. Först skulle alla julklapparna öppnas, sedan skulle man slå tärningarna igen och nu börja stjäla saker av varandra som någon jäkla Grinch!

Nu kom allas rätta personligheter fram, det var ju riktigt klåfingriga personer jag tycktes spela med för min fina hög med julklappar minskade snabbt som fasen. Och när den där sabla klockan ringde satt jag kvar med en dunk spolarvätska och ett litet paket micropopcorn… Alltså, vad fan! Det är precis detta jag avskyr med det här spelet, man blir så förbaskat lurad in i någon falsk glädje sedan tas allt ifrån en på något vis. Nej jag tänker aldrig spela igen, ALDRIG! Och om jag blir tvingad så har jag hittat en sida på nätet som säljer rostade syrsor och annat äckligt man ska äta, så då ska de få se på fan när de öppnar julklapparna från mig nästa år…

När vi kom hem senare på kvällen tog vi det lugnt och jag landade lite i min besvikelse. Som tur var hade jag skumtomtar hemma som fick mig att må mycket bättre, och Linda var ju lika vacker som vanligt så det hjälpte ju också såklart. Jag ville väldigt gärna hitta en gammal julshow med Michael McIntyre från 2014 som tidigare har visats på TV under julen, men i år verkade den inte sändas någonstans. Åh grymma värld! Så där låg jag på soffan med skumtomte i munnen och tittade på paketet med micropopcorn, spolarvätskan fyllde jag på i bilen så den var redan tom. Men nästa dag skulle jag få träffa barnen igen, det gjorde mig glad igen så det blev en väldigt fin julafton trots allt.

Ja som sagt, nästa dag hämtade jag hem barnen och nu skulle vi åka till min mor på lite julfika. Linda och hennes barn fick ta egen bil och möta oss på vägen, vi är ju en så stor familj numera att vi inte längre ryms i en bil. Men om ni tror att jag tänker skaffa en familjebuss á la Carnivalen igen så tror ni fel, för det kommer aldrig att hända. Min far och mina syskon plus deras barn kom också dit, och min mormor var tydligen redan där också vilket var roligt för henne har jag saknat sedan sist vi sågs. Sedan kom även Kents dotter förbi med nästan alla sina barn, så vi blev ganska många som träffades ändå. Hur som helst, nu var vi alla samlade och kunde fika tillsammans en stund. Alla barnen fick julklappar och de verkar ha skött sig väldigt bra i år för de fick fina paket, men det var de värda! Det var trevligt att träffa alla och gott med fika, många var även nyfikna på Lindas och min förlovning på ishotellet så det blev en hel del prat om det men självklart delade vi med oss om hur allt hade gått till och visade ringarna för de som ville se. Och kanske lyckades vi övertyga några i familjen att resa till Jukkasjärvi, för det var verkligen en sagolik upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

När vi alla var mätta och belåtna så åkte vi hem igen, och nu skulle vi ha julklappsutdelning hemma också eftersom vi inte hunnit med detta tidigare. Det hade samlats ganska många paket under vår julgran och barnen var ivriga och nyfikna, skulle de få några julklappar av oss i år? Haha, ja det skulle de få såklart och tydligen dök det upp en och annan överraskning. GW hade lyckats slå in paket till barnen och satt ett avtryck från sin tass på etiketten, detta var mycket uppskattat. Sedan har vi ju den där tomtenissen, Bert-Bruno… Ja han hade också fixat paket åt alla barnen, och till Linda såklart men inget till mig. Barnen fick fina smartklockor och blev jätteglada, men till Linda hade den lilla jäkeln köpt snygga underkläder från Victorias Secret! Han får fasen lägga av att stöta på henne nu, innan jag tappar det helt för det är inte roligt. Jag blev i alla fall extra glad över en kudde jag fick av Linda som ger jättebra stöd för huvudet, det känns som att det är vuxenpoäng på den julklappen. Men jag fick även andra fina julklappar som jag verkligen uppskattar, så tack alla för de fina julklapparna ni givit både mig och barnen!

Och angående Bert-Bruno så är jag allmänt less på honom här hemma, men det vet ni ju redan. I mellandagarna så möttes jag av denna syn på morgonen…

Han hade paketerat in våra skor i folie så de stod där som skimrande paket i hallen, men jag kanske kom på honom mitt i utförandet av detta hyss för han hade inte hunnit paketera alla våra skor. Inte såg man vems skor som var vems i paketen heller så man fick riva upp all folie för att hitta rätt dojor, men detta var ju spännande tyckte barnen. Dock så verkar dagen nu vara kommen, dagen jag så länge väntat på… När Bert-Bruno flyttar ut igen, wohoo! För idag var det tomt utanför hans lilla dörr, alla julsaker bortplockade och enbart en liten lapp till barnen låg kvar tillsammans med några godisar (som han för övrigt tomtesnott från mitt skafferi) utanför hans dörr där han brukar lämna sina presenter till barnen.

Kära barn,

Vad roligt det har varit att få fira jul med er under alla dessa år och jag kommer verkligen att sakna er. Er glädje och kärlek i denna familj kommer jag att minnas under resten av mitt liv.

Det har varit så kul att fixa och busa här hemma, mest för att er tokiga pappa blir så upprörd. Hoho! Men det är nu dags för mig att flytta hem till Nordpolen igen, för jag vet att Tomten saknar mig där hemma och behöver min hjälp att förbereda inför nästa jul. Om det är okej så kommer renen Svante att komma tillbaka till er nästa jul, han vill inte lämna er så jag sa att det var okej att åka tillbaka till er barn när ni ska fira jul nästa gång. Men själv är det dags för mig att hitta en ny familj att busa med, där det finns små barn eller kanske någon vuxen som är ensam på julen och kan behöva mitt sällskap. Tack för allt, att jag fått vara hos er dessa år och alla minnen vi skapat tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma er, ni är verkligen bäst!

Hälsningar

Bert-Bruno

Det kändes lite sorgligt att ta farväl nu när man vet att han inte kommer tillbaka, men säkerligen hittar han en ny familj eller någon ensam person som han kan ta hand om och busa med för att skapa julstämning. Kort efter att jag hittade den lilla lappen så plingade det till på mobilen från ett okänt nummer, det var en bild på Bert-Bruno när han poserade på sitt nya färdmedel nu när han inte kan rida fram på renen Svante längre…

En falmingo, på riktigt? Ja han tog tydligen en rejäl omväg till Nordpolen för det finns fasen inga flamingos här i Sverige vid den här årstiden i alla fall, så vida han inte brutit sig in på djurparken i Eskilstuna och stulit en flamingo där för det vet man ju aldrig med honom. Han är så knasig, men jag gissar att han passade på att ta en välbehövlig semester eller liknande innan han reser hem igen. Det kan han ju trots allt vara värd efter allt fixande och pysslande i jul, och jag är ändå gansska tacksam för att han inte varit alltför stökig här hemma denna gången. Bortsett från hans entré när han kom hit då han verkar ha fått i sig alldeles för mycket julglögg och stökade till en hel del, samt när han ställde till med kaos på badhuset. Men annars har han inte varit så busig som han brukar, kanske börjar åldern komma ikapp honom?

Jag vet inte riktigt varför jag ens tänkte tanken att han börjar bli gammal, för få tomtenissar har väl hans energi vid hans höga ålder. Och bara någon timme senare fick jag ett nytt meddelande från honom där han verkar ha fastnat på någon stackares övervakningskamera, han ser ut att smyga runt i någon grön trädgård så jag gissar att han befinner sig långt söderut för här är det ju kallt som tusan.

Jag vet inte varför han skickade bilden till mig, för jag gissar att han raderar filmen från övervakningskameran sen så att han inte blir upptäckt. Men vart han är och vad han gör där har jag ingen aning om, fast det råder ju inga tvivel om att det är han på bilden. Och det hann inte gå många minuter innan det plingade till på mobilen igen, även denna gången från ett okänt nummer men vem det är på bilden ser vi ju klart och tydligt…

Varför skickar han bilder på sig själv där han ligger halvnaken och solar sin rumpa? Jag vill inte se detta! Nu började jag känna att jag fått nog av honom så jag valde att blockera det okända numret så nu kan han inte höra av sig till mig igen, vilket kändes bra. Jag behöver en paus från honom nu känner jag, och då kom jag ju att tänka på att han nu flyttat för gott… Hurra! Genast blev jag gladare och efter en stund hade jag helt glömt bort honom. Nu kommer han bara att vara ett minne, om än ett plågsamt sådant, men hans hyss kommer ta tid att glömma bort. Tack för att du underhållit barnen under dessa år Bert-Bruno, men jag hoppas att jag lyckas förtränga dessa dumheter du ställt till med ju längre tiden går och att du hittar ett nytt hem nu. P.s jag tror att min kollega Henke skulle behöva en liten tomtenisse hemma hos sig, bara ett tips…

Precis innan nyårsafton så nåddes fotbollsvärlden av ett sorgligt besked, att den legendariska Pelé hade avlidit. Han har av många, ja kanske de flesta, varit den största och bästa fotbollsspelaren vi kunnat skåda. Jag var dock inte född när han var som bäst så jag har aldrig sett honom spela förutom på gamla filmklipp som visats på TV, så jag kan inte uttala mig om hur bra han var som spelare. Men han är väl den enda fotbollsspelare som vunnit tre VM-guld med sitt Brasilien och det säger väl det mesta, dock tycker jag att han alltid verkat väldigt jordnära och sympatisk som person när jag hört honom i intervjuer och liknande. Det är något jag värdera högt bland de som lyckats inom sina sporter, för arroganta personer som framträder som väldigt egoistiska eller diviga går bort helt (ping Christiano Ronaldo). Därför var det för mig ett sorgligt besked att vi förlorat en så stor förebild, han gjorde mycket för sporten. R.I.P. Pelé…

Samma dag som vi nåddes av de tråkiga nyheterna om Pelés bortgång så hade jag tydligen bestämt mig för att tillaga kalkon för första gången i hela mitt liv. Fasen vilken stor fågel det är alltså! Den vägde nästan 5kg och det var ett jäkla pyssel och förberedelser för att få in denna i ugnen, det skulle fixas fyllning och man skulle peta in kryddsmör under skinnet. Min största fasa var att den skulle bli torr så jag följde mitt recept slaviskt innan den skulle skickas in i ugnen, och där skulle den stanna i nästan fem timmar.

Men resultatet blev faktiskt bra om ni frågar mig, den blev inte lika glansig och fin som de man ser på bild men smaken var god och den blev inte alls torr. Köttet var väldigt mört så att dela den var hur lätt som helst, köttet lossnade från benen av sig själv utan större ansträngning. Däremot smakade såsen skit, den man skulle göra på skyn från kalkonen alltså. Den blev otroligt besk och inte alls god, jag tror att det var beskan från citrusfrukternas skal som förstörde smaken för någon annan beska kan jag inte komma på som källa till fiaskot. Men bortsett från såsdebaclet smakade kalkonen bra, och nu har jag i alla fall testat. Var det värt allt jobb och den tid man fick lägga ner? Nja, inte riktigt kanske. Men gör man det bara en gång om året så kanske det är värt mödan, och det blev mycket mat över så nu kan man mumsa i sig goda kalkonmackor i flera dagar.

Nyårsafton höll jag ju på att missa, den firade vi ju såklart! Med tanke på att vi har GW här hemma så valde vi att inte ge oss ut och fira för man vet ju inte hur han reagerar på alla smällare och raketer, men det gick bra kan jag förmedla för er som undrar. Vi hade planerat en trerätters middag här hemma och sedan skulle vi spela nyårsbingo, jo jag vet att det blev mycket bingo för vår del men vi spelar aldrig annars.

Isabell skulle åka hem till Falkenberg så hon firade inte med oss hela kvällen utan åkte strax innan middagen, så när vi sagt hejdå till henne började vi med förrätten. Det blev toast skagen och den var jättegod! Till varmrätt ville barnen ha plankstek, ja de vill tydligen äta det varje nyår här hemma. Så då åt vi det, med hemmagjord potatis och oxfilé för att lyxa till det lite. Och hjälp vad gott det var, och mätta blev vi som valrossar. Vi väntade sedan länge med efterrätten för ingen var direkt sugen på mer att äta, så istället kikade vi på ”Grevinnan och betjänten” på TV innan Bingolotto startade. Barnen skrattade åt hur betjänten James snubblade över det där tigerhuvudet på mattan men Linda var nog den som skrattade mest, men det är ju fortfarande roligt även fast man har sett den sketchen massor av gånger. När vi skrattat klart började bingon och då skrattade vi inte mer, för vi vann inga större summor denna gången heller. Men vi höll oss i alla fall vakna fram till tolvslaget allihop och samlades framför fyrverkerierna utanför huset, och kunde önska varandra ett riktigt gott nytt år!

Så god fortsättning! Jag orkar inte skriva mer nu, men i nästa inlägg så kommer ni få ta del av min Top 5-lista precis som vanligt när vi påbörjar ett nytt år. Stort tack till alla er som läser, hoppas att ni har haft en fin jul och ett bra nyår. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bert-Bruno, för det plingade till från ett nytt okänt nummer några dagar efter hans avfärd. Tydligen har han hittat hem till Nordpolen och de andra nissarna nu om man ska tyda bilden, de tycks ha någon sorts nissefest eller liknande. Eller vad tror ni…?