Hjälp! Vad ska jag ta mig till, jag är lämnad helt ensam att dö här i vårt hem ute i Nynäshamns vildmark. Linda kom tillbaka hem igen!

Nu kanske ni upplever att jag överdriver situationen en smula, och ja det kanske jag gör men det är min känsla som jag vill förmedla här och i den känslan så känner jag mig väldigt ensam. Linda har nämligen tagit med sig hundarna och min bil för att åka på hundutställning i Ronneby som ligger i sketna Blekinge. Vilken grinig ton jag har när jag skriver, men vad tusan Blekinge är väl inte mycket att hurra för egentligen eller har jag fel? Nåja, Linda har i alla fall tagit med sig GW och Wilbur och lämnat mig alldeles ensam här hemma. Detta blev påtagligt när jag kom hem igår och inga vovvar skällde ut en eller hoppade på marken framför mig när jag klev in innanför ytterdörren…

Nu var förvisso barnen hemma med mig men de vaktar inte huset på samma sätt och har ingen päls som skall klappas, haha! Barnen är fantastiska och håller mig sällskap medan Linda är bortrest, och vi har fullt upp denna helg med dansrepetitioner på lördagen och sedan hade de två dansuppvisningar på söndagen. Planen var annars att under söndagen hade vi tänkt fira de som nyligen fyllt år i släkten samt gratulera min kära mor och andra morsor på morsdag, men det blev tyvärr en krock med barnens dansuppvisningen så vi får träffa släkten en annan dag istället. Men mina syskon och jag hade skramlat ihop till en häftig tavla åt vår kära mor, som min bror Tommy var ”tvungen” att modifiera lite innan han gav bort den tydligen…

För att lyxa till det lite i vår ensamhet så åkte jag med alla barnen till Pizza Hut för att äta en god fredagsmiddag. Vi hade inte varit där på länge nu så det är verkligen dags för pizzafrossa och smarriga milkshakes! Fasen vad gott det är med deras pizzor emellanåt, äter man där lite då och då så blir det riktigt gott vid varje tillfälle. Men jag minns när man brukade åka dit och äta pizzabuffé till lunch, och då proppade man i sig alldeles för mycket enbart för att det skulle vara värt pengarna man betalade för att få äta där. Då blev det tillslut så att man fick lite avsmak för deras pizzor ett tag, de är ju väldigt mättande och goda men proppar man i sig så mycket att man enbart måste fokusera på att andas resten av dagen så försvinner tjusningen. Men nu hade vi nog inte ätit där på nästan två år så det var verkligen dags igen för ett nytt besök, och det var riktigt gott kan jag lova!

På lördagen så åkte jag med twinsen till Gustavberg, och på vägen dit så släppte vi av Freja och stora Nova i Ösmo. Det skulle vara en stor marknad där hela helgen så de vill dit och kolla vad som fanns att göra där, och Freja skulle egentligen ha varit med på dansuppvisningen men eftersom hon bröt sin fot tidigare så får hon avstå dansen denna gång. Nu är hennes gips borta och allt har läkt ihop bra, men hon måste ta det lugnt och inte belasta foten så mycket. Så efter att vi släppt av dem där så åkte vi ut till Värmdö så att de kunde öva och förbereda sig för dansshowen.

Och på söndagen var det då dags, terminsavslutningen för alla dansgrupperna. Det var två föreställningar med 19 framträdanden i varje föreställning, så detta tog lite tid men det var väldigt roligt att titta på för oss alla. Det är ju blandade åldrar med allt från småbarn upp till äldre tonåringar, och alla var väldigt duktiga. Theo och en annan kille gjorde dessutom en soloframträdande, riktigt coolt och modigt gjort av dem! Det är alltid kul att se resultatet av alla timmars övande under terminen, de var alla väldigt duktiga och vi hejade på dem från läktaren i publiken. Bra jobbat twinsen!

Senare igår kväll så kom Linda hem igen med våra glada vovvar, hon var dock trött och sliten efter den långa bilresan så vi packade ur bilen och sedan var det läggdags mer eller mindre. Skönt att ha dem hemma igen, och det hade gått bra på utställning för GW som varit lite kinkig sista gångerna. Han vann inte denna gång men fick bra kritik och kom högt placerad, men Wilbur… Ja den lilla busen saknar tydligen en tand och fick nedslag på detta två gånger, visste faktiskt inte att det var så viktigt med detta men den får väl växa ut så blir det nog bra sen. Han hade skött sig jättebra i alla fall och bortsett från kritiken gällande den saknade tanden så fick han mycket beröm. Det blir spännande och se vad han får för resultat sen när han vuxit färdigt, sedan hörde jag att min svärmor Åsa vann någon tävling för uppfödare med sin kennel. Grattis och bra kämpat i värmen allihop, men glöm inte bort att det hade nog aldrig gått så bra om det inte vore för den eminenta ”markservicen” a la Lasse där på tävlingen som verkar ha fått rodda med förberedelserna. Heja er!

Jag kan inte andas på nätterna, tydligen… Linda tyckte först att jag börjat snarka väldigt högt, så pass högljutt att hon inte kunde sova. Jag har själv reflekterat över att jag haft svårt att få luft vissa nätter och vaknar då nästan lite i panik, men då har andningen kommit igång som vanligt och sedan har jag kunnat somna om igen. Okej men då kollar jag upp om man kan göra något åt detta tänkte jag och kontaktade en läkare som tyvärr inte kunde hitta orsaken till de höga snarkningarna, så denne skickade mig vidare till en läkare som var professor inom området. Han undersökte mig noggrant men tyckte att luftvägarna i näsan såg bra ut och inte heller att halsmandlarna var för stora så de behövde opereras bort. Men han misstänkte att något påverkade min andning så pass på nätterna så han ville utreda saken ordentligt och hitta orsaken till detta. Då blev jag skickad till en klinik på Sabbatsbergs sjukhus där jag fick hämta ut en sorts utrustning som jag skulle sova med under en natt. Den kunde mäta och registrera min sömn och hur andningen betedde sig nattetid, en bra början enligt honom så kunde han sedan utvärdera resultatet av mätningarna.

Men jag fick inget svar, utan blev kallad tillbaka till kliniken istället där de sa att jag hade alldeles för många andningsuppehåll under nätterna så detta var tvungen att åtgärdas. Jag fick nu träffa en annan specialistläkare som undersökte mig och hon konstaterade ganska bestämt och omgående att min tunga var för stor (?), något jag aldrig hört talas om tidigare. Hur kan ens tunga vara för stor, det låter ju konstigt. Jag förklarade att jag provat bettskena och diverse sprayer för näsa och hals men att inget har hjälpt särskilt bra.

– Nej det är inte så konstigt, din tunga är ju så stor så hur ska du få plats med en bettskena i munnen då. Det är inte möjligt, det får inte plats där inne. Konstaterade läkaren.

Jag kunde bara hålla med, för den där bettskenan hittade jag på kudden varje morgon så på något sätt lyckades jag spotta ut den under natten när jag sov. Så jag började nu förstå problematiken, och lyssnade vidare på vad läkaren hade att säga.

– Du ska få prova att sova med en mask kopplad till en maskin som hjälper dig med andningen nattetid när du sover, den pressar in luften åt dig så att du inte får dessa andningsuppehåll. Vi testar hur det fungerar på dig, men jag tror den kommer hjälpa dig direkt. Förklarade läkaren och skickade mig vidare för att få prova ut vilken mask som passade mig bäst.

Det fanns tre olika varianter att välja mellan där den första var en heltäckande mask för näsa och mun, en för enbart näsan och sedan en sorts konstig grimma såg det ut som som man fäster i näsborrarna. Den sista gick bort direkt och var inget för mig, och den heltäckande masken håller inte tätt om man har skäggväxt så då fick det bli den man har på näsan för min del. Så denna har jag nu testat hemma med varierat resultat, två av fyra nätter har det gått bra att sova. Men två gånger har jag vaknat på natten med en känsla av panik och inte riktigt vant mig med att ha denna lilla mask på näsan, så då har jag dragit av mig den och kippat efter andan. Eftersom den hela tiden hjälper till att blåsa in luft så är det lite svårare att andas ut efter andetagen, man får lite motstånd då så att säga. Och drömmer man något läskigt eller actionpackat som jag oftast gör, då behöver man kunna andas bra om man blir jagad av varulvar i sömnen eller liknande. Då tar masken emot lite och andningen blir svårare, men med lite mer vana så kommer nog detta bli bra. Fördelen är att när den fungerat så har jag sovit bra hela natten utan att vakna, och andningen har inte påverkat mig längre så jag ser fram emot att få sova ut ordentligt varje natt framöver när jag kommit in i det hela lite mer. Och så cool upplevelse det blir för Linda att få sova tillsammans med en lite tjockare version av Darth Vader där hemma, så vansinnigt elegant och spännande! Men tänk så pigg och glad jag kommer att bli, det är ju helt fantastiskt! Men jag undrar om Linda verkligen blir lika glad, hon tycker säkerligen att det är häftigt att få sova med Darth Jimmy och kommer uppenbarligen att skryta om detta för sina vänner och kollegor. Men jag tror kanske att hon tycker att jag är ganska jobbig redan som det är i dagsläget, så vi får väl se om hon och de andra i familjen orkar med en piggare mr Jim där hemma. Kanske med ett rött lasersvärd i handen…

Jag är i alla fall tacksam och glad över att hela familjen nu är samlad igen, men det blev kortvarigt för nu åker barnen till sin mamma igen. Passar på att önska alla mammor en fin morsdag i efterskott, jag hann tyvärr inte fira min fantastiska mor igår men vi kunde fira Linda lite på kvällen i alla fall när hon kom hem. Vi hade fixat en fin bukett blommor, ett doftljus från Rituals som hon gillar och en ask Noblesse choklad (som hon också gillar). Så stort grattis alla morsor där ute, och jag hoppas att alla ni andra har haft en fin helg. Som det verkar just nu så kommer det fina vädret hålla sig kvar ett tag till vilket bara är härligt, förutom på västkusten där ett oväder skulle dra in under måndagen. Men man behöver faktiskt spola rent Sveriges baksida lite då och då… Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, för han måste ha varit otroligt bekymrad nu när han inte har sett min bil parkerad utanför jobbet när jag har åkt med Lindas bil under några dagar. Kan tänka mig att han kliat sig i huvudet och ringt runt en hel del för att dels ta reda på vem som parkerat en grå Toyota ”Hot Rod” Auris på jobbets parkering, samt att han säkert har sett mig på jobbet men inte min bil. Det där är upplagt för konspirationsteorier i hans värld tror jag och det är nästan så att jag mår lite bra av att han troligen grubblat väldigt många timmar över detta… Haha, heja dig Henke!