Men hallå där, nu känner jag mig en smula ensam här hemma faktiskt! Linda har rest till Gotland med hundarna över helgen och lämnat mig med alla barnen här hemma, fast de är krassliga och vill inte hänga med mig utan föredrar att spela tillsammans på sina rum. Åh grymma värld…

Jag saknar min fästmö, och hundarna också såklart men mest Linda. Det finns såklart fördelar med att vara ifrån varandra ibland och man kan uppskatta att få lite egentid, men för mig går det snabbt över till att jag känner mig lite ensam och tom när jag saknar min bättre hälft. Nu har jag ganska mycket att sysselsätta mig med här hemma ändå och jag försöker locka med barnen på lite roliga grejer som att gå ut med soporna tillsammans, eller spela sällskapsspel. Men de är så inne i deras egna spel just nu och vill inte gärna slita sig, jag får nog stänga av routern om de ska komma fram ur sina spelhålor och umgås med mig. Fast det är klart, om internet inte fungerar kommer de ju göra allt i sin makt för att få igång det igen. Då kanske de är villiga att offra mig i någon sorts läskig wifi-ritual…

Haha! Nej riktigt så illa är det faktiskt inte och jag har verkligen inte tråkigt, det är ju många som fyller år här nu i september så det finns en hel del att fixa med tills dess. Ovan nämnda fästmön fyller ju år på måndag och även om hon inte förväntar sig något firande så kommer jag sjunga och skrika på henne så att hon blir väldigt överraskad, samt försöka baka något gott som hon gillar. Vi kommer inte ha något större firande utan det blir vi här hemma, sedan ska vi alla firas lite när vi samlar släkten hemma hos min mor i mitten av september. De har bjudit in alla barn och barnbarn för att fira sin bröllopsdag och då passar vi på att säga lite grattis till alla som fyller år nu i samma veva. Även Sussie fyller 60 år så hon har bjudit in till kalas helgen innan, så det vill man ju också vara med och fira. Men mer firande än så kommer det nog inte när det gäller Linda och mig i år, det räcker och blir över ändå känner jag.

Vi kan glömma derbyförlusten senast för nu är Djurgården klart för gruppspel i Conference League, så jäkla roligt! Det är andra gången på tre år som de lyckas ta sig dit och det är inte många svenska klubblag som spelar internationell fotboll just nu. Och det är alltid kul att se dem möta lag från andra länder och deras sätt att spela fotboll, igår så vann de borta mot Maribor i Slovenien vilket säkrade avancemang till gruppspelet. Där kan de få betydligt roligare och tuffare motstånd i form av exempelvis Chelsea eller Fiorentina, men det bästa vore nästan om de fick möta FC Köpenhamn i ett nordiskt derby. Att de skulle vinna mot något av dessa lag känns inte rimligt men det kanske kunde bli roliga matcher att titta på i alla fall, de andra lagen har ju diverse världsstjärnor i lagen vilket mitt favoritlag saknar. Men spelar de bra så kan de spela in många miljoner kronor till klubben, och det vore ju toppen!

Ibland kan det dyka upp gamla minnen från barndomen från ingenstans, och i veckan kom jag plötsligt att tänka på ett gammalt datorspel jag hade när jag var barn som jag älskade att spela med mina kompisar och även mina syskon. Spelet heter ”Spy vs Spy” och jag tror farsan berättade att de härstammade från den komiska tidningen ”Mad Magazine”, det är alltså två absurda spioner (en vit och en svart) som gör allt för att ha ihjäl varandra samtidigt som de försöker komma över en väska full med pengar. Det låter kanske inte så kul men låt mig förklara!

Det fanns inte många spel som liknade detta när jag var barn, därför var detta så himla roligt att spela. Man väljer en av de två spionerna sedan börjar spelet i exempelvis ett stort hus med en massa rum, och man är enbart beväpnad med en kniv i början av spelet. Sedan ska man smyga runt från rum till rum för att kolla i alla byrålådor och garderober samt om det finns något gömt bakom tavlorna på väggarna. Hade man tur så hittade man kanske ett bättre vapen, eller något att gillra en fälla med för den andra spionen som befinner sig någonstans i samma hus. Det kunde vara elektriska mojänger som gav den andre en elchock, bomber eller dynamit som sprängdes. Men man kunde också hitta en väska full med pengar, och gjorde man det skulle man snabbt ta sig ut ur huset och rymma därifrån med den väntande helikoptern. Det var dock inte så enkelt, för den andre spionen lurade ju runt hörnet och sprang man på varandra blev det en kamp om livet eller så fick man fly därifrån. Charmen med spelet var ändå att se den andra spionen fastna i någon av fällorna man lagt ut, och då skrockade ens egen spion elakt medan den andre spionen förvandlades till en ängel som spelade på sin harpa samtidigt som den sakta svävade upp till himlen. Det behövdes inte mycket mer än så för att man skulle ha roligt när jag var liten, och jag skulle verkligen vilja testa att spela detta igen. Är det ingen av er som läser som känner igen detta och kan tipsa mig om vart jag kan få uppleva dessa nostalgiska spelminnen från barndomen?

Nej nu ska jag försöka få barnen att kolla på en film tillsammans med mig om de vågar sig ut ur sina rum, haha! Jag känner att det börjar bli dags för barnen att introducerar för en av filmhistoriens roligaste och mest underhållande skådespelare, Jim Carrey. De har nog redan sett ”Dum & Dummare” men annars börjar vi nog med den, annars får det kanske bli ”Liar Liar” eller ”Bruse Almighty” som också är roliga. Eller vänta, varför inte ”Ace Ventura: Pet Detective” som är helt knäpp! Den kanske det får bli, vi får se om jag lyckas eller vad de kommer med för förslag. Ni andra får ha en fortsatt trevlig kväll i alla fall, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Postnord som bråkar med mig. Jag hade beställt hem ett paket till en postbox där vi bor, vilket är väldigt praktiskt och smidigt. Men tydligen var paketboxen fullbokad så då hamnade mitt paket hos ett ombud i Nynäshamn istället, är det inte bättre att vänta en dag extra eller så tills paketboxen blir ledig? Sak samma, det tråkiga är att paketet nu hamnade hos det sämst belägna postombudet i hela Nynäshamn och jag avskyr när paketen hamnar där. För där finns ingen parkering och det blir alltid en omständlig historia att hämta ut paket där, så då valde jag att betala för att paketet skulle hamna hos ett annat ombud som passar mig bättre. Och nu några dagar senare så fick jag meddelande om att jag kan hämta ut mitt paket, men fortfarande hos samma dåliga ombud där det hamnade från början. Suck, orkar inte…

Sådär, då har man arbetat två hela veckor efter att semestern tog slut för denna sommar. Men som tur är så är det ju fortfarande en bit kvar innan hösten sveper in, så kanske får vi njuta av värmen ett tag till om vi har tur. Men man börjar se några gula löv på träden redan nu…

Semestern gick väldigt fort, fyra veckor bara visslade till sen var de förbi. Men jag tycker ändå att vi fick mycket gjort och hann röja upp en hel del här hemma, åtminstone de två första veckorna. Då kunde vi tömma ett helt rum på flyttkartonger och annat för att sedan göra om rummet till ett ”hundrum” där Linda kan vårda och styla hundarna (jag vill gärna döpa detta rum till Doggy-Style för det skulle ju passa ganska bra), så slipper hon stå i badrummet eller i köket och slita på sin rygg. Sedan fick vi bort en hel del i rummet utanför badrummet vi renoverar och kunde packa in våra saker i skåpen som finns där, men det som inte fick plats fick flytta ner till garaget. Så det har varit en hel del trixande och fixande här hemma, men bra blev det!

Lindas dotter Issa och hennes Benji var på besök hos oss i några veckor, så då åkte de runt på diverse utflykter runt om i Nynäshamn medan jag höll på där hemma. Och lite oflyt med vädret måste jag nog erkänna att jag hade, för när jag höll på som mest att fixa inomhus så var vädret som allra finast ute. Och när jag i slutet av semestern bara skulle ligga och koppla av i solstolen på baksidan så hade alla världens moln någon sorts sammankomst ovanför vårt lilla samhälle, men solen trängde sig fram lite då och då. Det gjorde inte mig så mycket egentligen, det är ju svalare och skönare då men jag har ju inte fått så mycket solbränna denna sommar om man säger så. Är faktiskt nästan lika solbränd och blek som innan semestern…

Men en rolig grej som hände var att vi besökte restaurangen Aifur som ägs av artisten E-Type, det var en riktigt spännande upplevelse. Den är belägen i Gamla Stan så Linda och jag åkte pendeltåget in till stora staden för att möta upp hennes syster och mor med sina respektive, och det var inte svårt att hitta entrén till restaurangen utan många nyfikna var samlade utanför.

Vi var först på plats av sällskapet så vi väntade in de andra innan vi gick in, och det var dunkel belysning och gammal inredning där inne. Allt hade ett tema med vikingatiden i fokus så det var häftigt, och personalen såg ut som medeltida bönder eller liknande. Vi hörde trubadurernas höga sång och hur de spelade sin musik inifrån matsalen, och där välkomnades vi av en hovmästare som frågade vart vi kom ifrån.

– Narnia! Ropade jag och knuffade fram den eleganta enhörningen Linda.

Nej det gjorde jag självklart inte, jag tror att Liz eller om det var någon annan som berättade att vi kom från Stockholm. Då tog hovmästaren fram ett horn som han blåste högt i och sedan presenterade han oss Stockholmare för alla andra i restaurangen som applåderade innan vi blev visade till våra platser. Det kändes konstigt att hamna i centrum på det viset, men lika bra att vänja sig tänker jag eftersom jag kan slå igenom med mitt rockband ”Gods of Thunder” vilket år som helst nu (vi har bara inte repat tillräckligt mycket ännu och jag har fortfarande ingen elbas eller elgitarr att rocka loss på, men det kommer). Det var uppdukade långbord genom lokalen och vi hamnade väl i mitten kan man säga, så vi hälsade lite på de som satt runt omkring oss innan vi slog oss ner.

Det var varmt denna somriga afton, jäkligt varmt. Och luften upplevdes ganska kvav där inne till en början innan man hann vänja sig, Åsa protesterade högt mot värmen och trodde inte att hon skulle klara av att äta. Men sen fick hon en Cola Zero och då verkade allt lugna ned sig, haha! Och så fort det kom nya sällskap så blåstes det högt i hornet och sedan ropade hovmästaren ut vart de kom ifrån innan de välkomnades av alla oss andra som satt där och tjoade högt för att de skulle känna sig välkomna. Det kom folk från hela världen och besökte restaurangen, ända från Sydamerika, USA samt från Nya Zealand. Sedan var det folk från Storbritannien, Irland och andra europeiska länder så det var en salig blandning människor på plats.

Menyn var spännande så Linda och jag valde att beställa in varsin skaldjurs soppa till förrätt som var jättegod, men väldigt mättande. Sedan delade vi alla i sällskapet på en stor bricka med mat som innehöll bland annat dvärgkyckling, flankstek och lammkotletter. Till detta fick man rotfrukter och potatis med några olika sorters såser, och det var verkligen fantastiskt gott! Sedan provade några av oss att dricka mjöd till maten, Andreas tror jag valde en sort som var smaksatt med chili men den var satans stark och absolut inget för mig. Jag vet inte ens om jag svalde något när jag smakade eller om det bara dunstade bort i munnen, själv så hade jag valt en polsk mjöd variant som var mycket mildare. Den smakade helt okej och doftade glögg, men jag hade nog föredragit en vanlig öl med facit på handen. Det var kul att testa mjöd men öl är fasen godare, enligt mig i alla fall.

Under middagen så sjöng och spelade trubadurerna för oss, och en av servitriserna tog ton tillsammans med dem för att sjunga någon ramsa som alla fick hänga med på om man ville. Texten stod i menyn men den hade jag inte memorerat så jag hängde tyvärr inte med alls, men det var en rolig kväll med dessa musikaliska inslag. Jag kan varmt rekommendera er att besöka Aifur, det är nog uppskattat av såväl barn som vuxna och maten var verkligen jättegod. Så det blir garanterat ett återbesök för detta var en kväll att minnas.

Vi har även upptäckt något som heter Chokladhuset i Nynäshamn, där finns massor av godsaker men framför allt fanns där väldigt god glass! Jag vet inte hur många gånger Linda var där i sommar, det lät som att så fort de var i närheten så slank de in där. Jag fick i alla fall åka dit en gång och kan ju bara instämma i att deras chokladglass var magiskt god, men där fanns andra smaker också som jag ännu inte hunnit provsmaka.

Jag valde att testa en smak med apelsinchoklad och den smakade helt underbart, jag är inte mycket för chokladglass men denna var verkligen supergod! Barnen valde också varsin glass och satt bara och njöt medan de åt, de var så nöjda efteråt och berättade att det var bra att vi flyttat till Nynäshamn för här finns så mycket gott att äta överallt. Haha, jag kan bara hålla med dem och detta var verkligen ett litet smultronställe som vi kommer att besöka oftare. Personalen var också jättetrevlig och fick oss att känna oss välkomna trots att vi hade hundarna med oss på dagens äventyr. Annars kan det vara lite kinkigt om man har hundar med sig ut på vissa ställen, men här erbjöd de hundarna vatten och var himla goa mot oss. Så åk dit, med eller utan hund, till Chokladhuset i Nynäshamn!

I övrigt så har det inte hänt så mycket, barnen har börjat skolan igen och Freja på en ny skola dessutom. Hon har valt en musikklass i Nacka med mer inriktning på sång, och har varit superpeppad på att byta skola igen. Nova och Theo är kvar på Kulturama men flyttar nu in i ”Stora Kulturama” som ligger vid Luma i Hammarby Sjöstad, de var inte lika lyriska som Freja när skolan skulle börja men nu efter en vecka så tycker de nog att det är ganska kul trots allt. De har ju lämnat skolbänkarna och istället fått skåp att förvara skolböckerna i, och det har alla de äldre eleverna på skolan så de känner sig nog lite stora nu. Sen får vi se om de väljer att gå kvar där efter detta läsår eller om de vill följa med Freja till Nacka istället, det märker vi sen.

I helgen var det hundarna som stod i fokus, Lindas mor Åsa hade anordnat en stor hundträff ute i Ådran och massor av människor dök upp med sina små vovvar för att träna något som heter ”nose work” eller liknande med sina hundar. Jag är helt inkapabel att göra några avancerande övningar med våra hundar annat än att rasta dem, så jag fick ansvaret att fixa med all mat till alla besökare tillsammans med Lasse. Han serverade kaffe och jag förberedde lite pajer och annat, sedan när alla var klara så hade vi en kräftskiva tillsammans. Det var trevligt och alla verkade väldigt hungriga efter att ha tränat med hundarna hela eftermiddagen. Men det var en ganska lugn kräftskiva, för på söndagen var det dags för hundutställning i Eskilstuna och tills dess ville alla känna sig någorlunda pigga och fräscha. Men som sagt, helgerna bara blåser förbi numera sedan är det dags för en ny arbetsvecka igen. Och nu väntar en ganska hektisk period med många hundutställningar och dessutom ska vi fira en massa släktingar som fyller år närmaste veckorna, så det kommer vara fullt ös närmaste tiden med många hundar och en massa tårta!

Ja men vi kan väl runda av där lite för denna gången, så känner jag nu faktiskt. Får se när jag hinner klämma fram ett nytt blogginlägg igen men någon uppdatering ska vi väl kunna ordna längre fram mellan alla spektakel som väntar. Ni ska ha stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER tar emot men jag måste nog ge den till min namne och kollega herr Nilsson på jobbet. Det har tydligen skett någon sorts förändring där alla busshållplatser har förflyttats inne vid Slussen, och den dagen detta trädde i kraft så verkar det ha varit total kalabalik där inne. Man hittade inte till den busshållplats där bussen skulle avgå på morgonen och busschaufförerna visste inte vart de skulle stanna och släppa av alla passagerare, för avstigningsplatsen verkade vara förflyttad ca 700 meter bort. Alla dessa förändringar gjorde att det tydligen lyckades brinna till i herr Nilssons underbara huvud, för på Facebook kunde man läsa ett inlägg från honom där han ville spränga hela Slussen och att alla ansvariga skulle sparkas. Just detta brukar hända ibland när bussar och tåg inte rullar på som det ska, då blir han ganska upprörd. Men denna gången började Steffe, direktör Sjölund och jag spåna på vad som skulle kunna hända efter hans inlägg på Facebook. Att det hade varit lite kul om nationella bombskyddet (polisen) hade knackat på hemma hos honom mitt i natten som en konsekvens av detta, och på grund av brottsmisstanke så skulle de beslagta både herr Nilssons Playstation och hans Airfryer. Hans kanske två mest älskade prylar där hemma, men de kanske liknar bomber eller något som gör att man behöver ta dessa i förvar.

Det hade gissningsvis vänt upp och ner på hela hans värld, så även om det hade varit lite festligt så vill vi honom inget ont. Det var tur att inget hände, för tänk så snöpligt det hade kunnat bli. Just därför får han dagens utmärkelse, men Henke finns annars alltid tillgänglig och prenumererar ju i stort sett på utmärkelsen med tanke på hans dåliga uppförande och annat. Eller vänta här nu, Henke hade ju lagt en massa plommon på min bil en dag när jag skulle åka hem! Tänk om alla fåglar hade festat loss på dessa och bajsat ner hela min bil, nej vet ni… Jag ångrar mig, herr Nilsson slipper få Dagens Jerker. Den går till Henke istället!