Månadsarkiv: november 2024

Smalltalk – Episode VIII

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode VIII.

Tänk att vi har en sådan tur att barnen fortfarande bjuder oss på roliga ord och uttryck. Jag känner mig lyckligt lottad som har dessa guldklimpar i mitt liv och som fortsätter att utveckla sitt språk i rask takt. Men även om alla barnen nu snart blivit tonåringar så kan de fortfarande snubbla fram festliga ord som får mig att skratta, och här är några av de uttryck jag tänkte att vi ska gå igenom idag!

Det blir nästan ett tema kring mat och restauranger här inledningsvis, och vi börjar med att nämna en rikskänd hamburgerbar i Vega ute i Haninge… Bega Baren!

– Det var så länge sedan vi åt hamburgare på den där Bega Baren, kan vi inte åka dit pappa?

Med tanke på att detta handlar om Sveriges första hamburgerbar som funnits länge så kan nog de flesta av er lista ut vad barnen syftar på här, det är såklart Vega Baren. När vi bodde i Handen så passerade vi den ganska ofta, och i stort sett varje gång så utbrast barnen Bega Baren! Vi åt faktiskt inte där så ofta som man kanske kan tro med tanke på hur nära den låg vårt hem, jag har också blivit lite trött på maten där efter att ha sprungit dit och käkat i årtionden sedan jag var tonåring. Men barnen älskar maten där och fråga ofta om vi kunde stanna där och äta, oftast kunde vi ta en promenad dit och dela på en bricka med glass och pommes frites på somrarna. Så jag förstår förtjusningen med att de vill in och äta där varje gång vi passerar, och även om jag kanske ledsnat lite på deras mat där så är den fantastiskt god. Och för er som inte varit där någon gång kan jag rekommendera er att åka dit en lördag natt runt kl.02.00 när stället är fullt av människor som vill ha sitt fyllekäk. Sättet personalen snabbt hanterar och tar emot beställningar från den långa kön är otroligt imponerande och att de kommer ihåg allas beställningar utan att gör fel. Det är en imponerande upplevelse kan jag lova er…

Vi tar ett skutt vidare till något annat som kan vara gott att äta, och detta är något som även alla barnen här hemma tycker om att ha som pålägg på smörgåsen eller en liten klick till morgonägget när det nalkas frukost… Kajvar!

– Pappa finns det kajvar till mitt ägg? Är det gott med kajvar på sån här macka?

Detta är Frejas sätt att fråga om hon kan få lite kaviar, och då är det av typen ”Kalles Kaviar” på tub. Hon kunde även ibland fråga om hon kunde få lite Kajsas, hon menade då Kalles och hade då glömt bort namnet på tuben så det blev både roligt och lite fel. Det verkar vara så att många barn har lite knepigt med just ordet kaviar, om ni har hört andra uttryck för detta så får ni gärna kommentera längre ner i inlägget. Det vore roligt att höra hur det kan låta hemma hos andra familjer!

Ibland är det ju stressigt i vardagen och man känner inte alltid att varken tiden eller energin finns där för att laga middag hemma på kvällen. Då är det faktiskt smidigt med något snabbt, enkelt och gott! Som exempelvis snabbmat från hamburgerkedjan… Burpi King!

– Åh pappa, har du beställt hem mat från Burpi King?

Så glad kunde Freja bli när budet från Foodora plingade på vår dörr och överlämnade matpåsarna från Burger King och inget annat. Men jag delar helt hennes glädje i detta, för jag tycket att de har de bästa hamburgarna av alla snabbmatskedjor. Sedan fick jag ofta påtala att de inte heter Burpi King, det kunde ju förväxlas med det engelska ordet ”burp” som betyder rap eller att rapa. Men det verkar vara otroligt svårt att få henne att säga Burger King för än idag kan det slinka ut ett Burpi King när hon pratar, och jag tror att de där twinsen tagit efter henne för att jäklas med mig för nu säger de likandant vissa gånger när jag frågar dem vart de vill äta. Haha! Rackarungar…

Nu kommer det sista ordet och det är något som sades mer när barnen var i förskoleåldern, jag har inte hört någon säga det på länge i alla fall. Inte världens svåraste att lista ut kanske, här kommer det… Sovet!

– Varför måste jag sovet så himla tidigt, jag vill vara uppe en stund till! Vet du pappa, förut när du låg i din säng och gjorde sovet så snarkade du!

Ni som först gissade på Sovjet har fel, för att sovet betyder i detta sammanhang att sova. Detta ord eller uttryck har kommit och gått lite under den perioden det var aktuellt, kanske beror det på att de alla sagt det fast i olika stadier. Jag minns det som att Nova var den som använde sig av sovet senast i alla fall, och jag kan idag sakna ord som sovet när det är läggdags för barnen. Kanske att jag borde införa det igen och röra till grammatiken lite?

Jag hade tyvärr inte fler roliga ord eller uttryck att ta med denna gång, men dessa har hängt med ett tag nu så jag ville publicera inlägget innan jag glömmer bort det. Ni som umgås och träffar mina barn kanske kan komma med fler förslag på sådant ni hört dem säga, det är ju så roligt att ha dessa uttryck som minnen sen om man vill läsa detta när man är gammal och grå. Stort tack för att ni tog er tid att läsa, ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till Linda, min kära fästmö. Nu såhär inför julhelgerna så har vi skapat varsin önskelista via en app hon hittat, där kan hon enkelt kan ge förslag på sådant hon önskar sig och då ser jag det samt en länk till butiken där man kan köpa detta. Det är otroligt smidigt faktiskt! Problemet är bara att komma på något man vill ha, jag tycker att jag är så pass lycklig och redan har det jag behöver. Det låter kanske lite klyschigt men jag har en fantastisk familj och vovvar som hårar ner våra möbler, sedan är Linda det bästa som hänt mig och jag skrev därför att jag önskade mig henne iförd en rosett i julklapp. Men det kunde jag tydligen FETGLÖMMA för hon vill inte ha på sig ”någon jävla rosett”, det tycker jag är lite taskigt. Jag kan förvisso ha skrivit att hon gärna får vara naken i sin rosett men det är ju enbart en petitess i sammanhanget, eftersom hon ju har precis allt jag kan önska mig.

Jag förstår att detta kan framstå som sexistiskt eller liknande, men jag menar bara att Linda är allt jag vill ha och att jag hoppas få tillbringa resten av mitt långa liv tillsammans med just henne.

Christmas Is Coming

Nu är det ungefär en månad kvar till jul, och man hör julmusik spelas lite här och var vilket jag kan tycka är trevligt. Men visst är det väl fortfarande lite tidigt att dra igång alla ”christmas feelings”, eller?

Jag ombads att skaffa en ljusslinga som vi kunde sätta upp på utsidan av huset, det kommer ju bli fint tänkte jag så självklart har jag kikat på detta och stolt hittade jag en slinga som var 100 meter lång. Denna bör räcka till flera varv runt huset så nu jäklar ska vårt hus lysa upp hela byn där hemma så att det syns hela vägen upp till internationella rymdstationen ISS!

En bild på Sverige tagen från rymden, där ser man tydligt hur det lyser starkt från vårt hus i Nynäshamn. Det är bra tryck i ljusslingan med andra ord…

Det blev ju faktiskt ganska bra om ni frågar mig, jag fick lite hjälp av barnen också för man kan ju föreställa sig att om man köper 100 meter ljusslinga så borde den vara förpackad på ett praktiskt sätt som gör det enkelt att rulla ut denna. Men icke! När vi öppnade kartongen fick vi till vår överraskning skåda 100 meter trassel, det såg fint ihoprullat ut men det trasslade genast ihop sig så vi fick rulla ut hela slingan innan vi ens kunde börja. Jag blev arg över detta och förklarade tydligt för barnen vad jag tyckte, som tur var så tyckte de att detta var roligt och höll julstämningen uppe genom att sjunga och och spela julmusik på sina mobiler. Det var ganska kallt ute, cirka -8 grader och då är det inte så enkelt att snickra upp slingan med frusna fingrar som försöker hålla de små spikarna på plats. Lilla Nova frös om fötterna och skulle bara in och värma sig lite snabbt, men sedan såg vi inte henne något mer utan hon försvann. Freja var hos en kompis men både Theo och stora Nova kämpade på med den griniga pappan tills allt var klart, och vi var alla nöjda efteråt.

Nu kan även vi mäta oss med grannarna på gatan här hemma. Många har nämligen pyntat sina hus med ljusslingor och det ger en riktigt mysig känsla i vintermörkret, så jag hoppas att grannen mitt emot oss på gatan inte tycker att vårt hus lyser in hos dem nu. Haha! Men det är i så fall bara under resten av året så det kanske inte är så farligt. Jag menar, det finns de som har betydligt mer ljus än oss så det kunde onekligen varit värre…

När vi var klara skulle jag bara justera inomhustemperaturen på vår värmepanna i pannrummet innan vi skulle gå in och värma oss, då kom Lindas kompis Marie på besök och berömde vår fina ljusslinga. Sedan skulle de tvätta hundarna med något dyrt mirakel shampoo och se om det fungerade bra på GW och Wilbur, så medan de pysslade med detta så satte jag upp lite mysig julbelysning inomhus så att vi kommer i julstämning även där. Sedan fikade vi lite innan Marie var tvungen att åka hem igen, men nu hade vi två riktigt vita och fluffiga vovvar här hemma så blev jättefina i pälsen. Och det verkar ha varit bra grejer hon hade med sig, så Linda ska nu ge sig ut på nätet och leta efter dessa.

Till middag körde vi en favorit i repris, det blev hemmagjorda langos som alla verkar älska. Jag tycker också att det är gott men de andra verkar helt galna i detta, så de fick slåss om sista bröden och tillbehören. Nova och Theo bestämde sig för att de vill ha langos snart igen på sin födelsedag i december, så då blir det dags igen om några veckor med andra ord. Kul att de fastnat så mycket för denna lite udda maträtt som vi anpassat lite efter vad vi själva gillar här hemma. Vi brukar ha både gräddfil och aioli, räkor i citronsaft med dill och gräslök, sedan finhackad rödlök, röd och svart kaviar. En succé tydligen!

Jag hann inte ta en bild på våra langos eftersom de åt upp allt väldigt snabbt, men typ som denna såg de ut i all sin enkelhet. Gott!

Linda är på jakt efter en större bil, hennes Toyota börjar nu bli lite för trång när hon ska resa runt på sina hundutställningar med allt hon ska ha med sig. Sedan så brukar hon ha med sig någon som antingen själv ska ställa ut, eller så är det kanske någon av barnen som vill följa med och hjälpa till eftersom de tycker det är roligt. Men då får de inte riktigt plats med allt och alla längre, så vi får se vad hon kan få för sin bil och sedan byta till en lite större. Hon är sugen på en Mazda CX30 som är himla fin med en ganska unik röd färg, men det gäller att hitta en till rätt pris som vi har råd med också. Så vi håller lite koll framöver och ser om rätt bil dyker upp på marknaden, då kanske det blir ett bilbyte den närmaste tiden.

Ett riktigt snygg vrålåk i lyxförpackning, med typ 14 HK (haha) och gott om lastutrymme på taket.

Vi rundar av lite där för denna gång och jag kan berätta att jag har en del inlägg under arbetning framöver. Bland annat har jag lyckats knåpa ihop ett nytt ”Smalltalk” med lite roliga ord och uttryck från barnen, sedan är jag nästan helt klar med en ”Flashback” som ska skildra min tid i Kosovo. Det sistnämnda blev en lång historia som fick delas upp i tre delar, och det som är kvar att fixa nu är att få in lite bilder från min utlandsmission på Balkan. Alla dessa fyra inlägg kommer förhoppningsvis att publiceras innan julhelgen, så alla ni som vill har något att läsa under ledigheten får hålla lite utkik framöver. Tills dess får ni alla ta hand om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den person som beställt ett paket i mitt namn och detta ska jag nu hämta ut för att se vad tusan det är för något. Paketet väger tydligen 8kg och kommer från en butik som säljer köksartiklar, men jag har inte beställt något därifrån vad jag kan minnas. Jag hoppas inte att jag råkat ut för något bedrägeriförsök eller liknande nu såhär till jul…

Let’s Do Brunch

I lördags skulle det firas! Lindas vän Marie och hennes Mattias firade bröllopsdag (36 år om jag inte minns fel) och vi åkte då iväg för att äta brunch tillsammans. Och för er som inte vet vad brunch är så kan man säga att det är en sammanslagning av både frukost och lunch, som på engelska då blir ”Breakfast + Lunch = Brunch”! Linda ville vara gullig och visa sin uppskattning för något jag gjort så hon bjöd mig på allt detta, men jag vet fortfarande inte riktigt varför. Haha, det var i alla fall väldigt fint av henne och jag måste säga att det var en riktigt god brunch vi fick njuta av där på ”Systrarna Sisters” i Haninge.

Jag trodde att min gamla arbetskollega Anna-Lena från ICA Brandbergen jobbade där, men det gjorde hon tydligen inte. Och inte har jag någon aning om varför jag fått för mig att hon skulle jobba där, men hon och Mia skötte alla beställningar av smörgåstårtor och liknande när vi jobbade ihop och jag tror att de brukade kalla varandra för ”systrarna sisters” eller dylikt. Det var ju tur att jag inte vrålade ut hennes namn när jag klev innanför dörrarna där på restaurangen. Kanske var allt en dröm, vem är jag och vad gör jag här?

Tankarna driver iväg här nu och jag tappar fokus från både den goda maten och det trevliga sällskapet. Denna brunch var en härlig buffé och den innehöll verkligen massor av godsaker, när vi kom dit så blev man tilldelad varsin tallrik att plocka ihop sin mat på men allt det goda fick ju inte riktigt plats på den. Så man fick springa flera gånger och fylla på med allt det goda, lite som man gör på ett julbord ungefär!

Den allra bästa godsaken var ju Linda som satt framför mig, men att lägga henne på tallriken ansågs förmodligen olämpligt. Men vi skrattade och hade väldigt roligt i vårt sällskap, speciellt när Marie fick någon form av hemlängtan och gjorde sitt ”hemliga tecken” för detta till sin make som genast frågade om hon längtade hem. Jag kan tyvärr inte gå in på detaljerna kring detta här för den förklaringen kräver en hög åldersgräns! Jag kände mig tyvärr inte riktigt i toppform efter att ha varit lite hängig ett tag, så min vanliga inställning till bufféer som brukar handla om att restaurangen skall gå back på det vi betalat kunde jag tyvärr inte leva upp till denna dagen. Det känns annars som en typisk grej för oss män va, inte sant? Att man ska äta mer än det man betalat för, det är så himla dumt egentligen och jag tror knappast att kvinnor resonerar på samma sätt. Men det går kanske jämnt upp ändå om man kommer dit som ett par för att äta. Jag menar många killar öser väl på tallrikarna och äter för två personer, men jag tycker att många tjejer ändå äter mer sparsamt och tar typ en bukett broccoli tillsammans med en pytteliten efterrätt. Sådant som vi ändå oftast hoppar över för att vi redan är proppmätta efter allt kött och annat gott som kostar mycket (man vill ju ändå få valuta för pengarna), men summan av det hela blir nog matportioner för två personer. Så märkligt…

Det var i alla fall väldigt gott och vi hade trevligt, så dit åker vi gärna igen! Och ja, självklart pussade jag på min fina Linda och tackade för allt. Hon är så söt när hon är gullig!

På söndagen fick vi besök av min syster och Marcus, de ville ha fika och självklart styrde man upp detta. Det fick bli morotskaka till fikat som är väldigt gott, så denna bakade jag i all hast på förmiddagen men då tog ju mjölken slut. Så det fick bli en sorts villkorlig fika, om de ville komma förbi fick de köpa med sig mjölk till kaffet vilket de självklart gjorde.

Och Marcus överlämnade en inflyttningspresent som han glömt hemma under ett års tid, men den var ju jättefin!

Att peka finger oss vänner emellan var ju något av ett tema vi hade för några år sedan och ibland väcks detta till liv igen, som nu med denna fina present. Jag tyckte den var himla rolig och ställde den framme vid vår TV så att varje gång jag tittar på nyheterna så kommer jag att se den och tänka på honom.

Det var trevligt att ha dem på besök och förhoppningsvis går det inte så lång tid tills vi ses igen. Nu nalkas det en vecka med alla barnen så då blir det full fart framåt här hemma, men det livar ju upp på ett positivt sätt så jag har längtat efter dem. Sedan har jag sett att några grannar redan börjat julpynta och gjort fint hemma, men vi ska försöka hålla oss till första advent i alla fall innan vi pyntar här hemma. Men vi ska tjuvstarta lite genom att sätta upp lite belysning runt huset nu till helgen, det har Linda beställt så jag ska se om jag hittar en lång sladd med en jäkla massa lampor som vi kan använda. Det kommer nog bli fint och bild kommer sen så fort vi är klara!

Det hade ju varit lite coolt att pynta huset som Clark Griswald och verkligen gå ”all in”, men jag är rädd att elräkningen ska skena iväg då så vi smyger fram lite juleljus sen. Ni andra kanske har börjat pynta hemma redan? Passa på att njuta av den kommande julen! Sen får ni andra börja när ni vill med att klä granar, ställa fram tomtar, sätta upp julstjärnor och lysande stakar överallt. Huvudsaken är att ni är nöjda, men vi väntar någon vecka tills vi börjar.

Freja ringde mig i helgen och frågade varför hon skulle få heta Pubert om hon föddes som en pojke. Jag blev lite ställd men visste ju att denna dagen skulle komma, så jag förklarade snällt att jag gillar det namnet och tycker att smeknamnet ”Pubbe” låter lite gulligt. Hon skrattade men höll inte alls med mig.

– Så du menar att om vi exempelvis hade varit på en stor lekpark och du ville ropa på mig, då hade du ställt dig upp och ropat högt efter Pubbe? Haha! Sade hon och skrattade.

Ja men så var det ju, jag var helt såld på namnet Pubert tidigare. Och min goda vän Tommy försökte ungefär samtidigt få igenom sitt namnförslag Belsebub hemma hos sig om de skulle få en pojke, men nu blev det en flicka vid namn Tuva för deras del istället. Men det hade varit så himla fint på något vis att se Pubbe och Bubbe sitta och leka tillsammans i någon sandlåda med oss stolta pappor där bredvid. Nu blev Freja lite mer lättad lät det som på henne och hon skulle tydligen redovisa detta i skolan sen efter att ha fått detta i någon sorts hemuppgift. Känner jag henne rätt så har hon skrattat sig genom hela presentationen, men jag hoppas att hon kunde hålla sig samman och göra ett bra jobb.

Okej då är det väl dags att avsluta lite för denna gången tänker jag, och vi gör det utan några som helst krusiduller. Stort tack för att ni läser och ha d biff!

DAGENS JERKER ja vem ska få den utmärkelsen tro… Jag vet ju att min namne vill att Henke alltid ska få den men jag måste tänka efter utifall någon annan utmärkt sig på ett sätt som förtjänar dess berömmelse. Fast vet ni, det får bli Henke! Jag hänvisar till den gyllene regeln om ni undrar, så grattis Henke din lilla Gustavsbergs tomte!

Jag Är En Buss!

Att fylla 40 år är ingen lek, fråga mig… Jag vet! Nu var det dock min kära bror Tommys tur att ta steget över till den andra sidan bland oss medelålders och vuxna individer, men han var nog inte beredd på att det skulle bli såhär…

Han firade sin födelsedag tillsammans med sina barn eftersom de flesta av dem i hans familj fyller år i oktober, så det var inget konstigt med det alls. Men han var nog inte beredd på att vi hade en överraskning på gång till honom! Under denna lördag så skulle vi fira farsan på farsdag och inte på söndagen som ju är den korrekta dagen för farsdag. Vi skyllde på att han skulle vara upptagen på söndagen och min syster fyllde på med att Elton har fotbollsmatch då, så för att det skulle kunna firas så flyttade vi allt till lördagen istället. Så vi åkte dit och medan vi var där och firade farsan så pågick förberedelserna för fullt hemma hos Tommy, där Sandra med hjälp av morsan och Kent dukade fram till fest. Så när vi fikat klart hemma hos farsan så låtsades vi alla åka hem var till sig, men så fort Tommy rullat iväg i sin bil så började vi sakta att åka efter hem till honom. Vi kunde ju inte åka för fort för då skulle han ju se våra bilar, så vi gav honom ett kort försprång innan vi rullade iväg. Sedan skulle han få sig en sjujäkla överraskning som heter duga!

Plötsligt så dök hela familjen upp hemma hos honom, och alla hans vänner kom också dit. Han såg lite förvånad ut där i sin keps men verkade ändå glatt överraskad. Det bjöds på välkomstdrinkar och tilltugg, sedan hade morsan hjälpt till att fixa smörgåstårta till alla. Småbarnen kan ju vara lite kinkiga gällande smörgåstårta så de fick korv med bröd istället, jag kan inte för allt i världen förstå hur man kan föredra något sådant före smörgåstårta som är så himla gott.

Sedan hade det ordnats en spellista via Spotify där man kunde lägga till låtar som vi tror att Tommy skulle gilla, man kunde exempelvis lägga till sådana låtar som man vet att han lyssnat på tidigare så blir det lite nostalgi för honom. Och mycket riktigt, han stod där och skakade den där gamla höften till ”blip-blip” musiken som spelades (Blip-Blip = House, Techno, Dance m.m). Jag hade tänkt bidra med en del låtar men då hade ju alla redan lagt till dessa, så snöpligt. Men då råkade jag kanske lägga till lite andra låtar som kunde få dem att lyfta lite på ögonbrynen där senare på kvällen när jag hade åkt hem. Jag bidrog bland annat med lite låtar med en del tveksamma texter från Joddla med Siv, den tyska barnsången ”Schnappi das kleine krokodil” och lite andra låtar med helt galna tempon. Sedan försökte jag lägga till låten ”Bumbibjörnarna” 16 gånger på raken men det fick jag inte för Spotify, det hade ju varit roligt annars om den spelades nästan hela tiden. Och Tommy hade nog funderat lite över vad som pågick, men nu gick det ju tyvärr inte…

Tommy när ”Schnappi” spelas högt på stereon.

Jag tror att han har misstänkt att vi skulle ordna en överraskningsfest för honom, men efter att han fyllt år så har ju inget hänt vilket nog fick honom på andra tankar. Så detta blev väldigt lyckat och jag åt onödigt mycket smörgåstårta på festen, så pass mycket att jag inte är speciellt stolt över mig själv nu i efterhand men mätt blev jag. Efter att ha gratulerat honom så var det dags för mig och barnen att åka hem igen, nu fick de festa vidare själva resten av natten och det lär ha blivit fullt ös får jag hoppas. Jag tänkte att jag skulle ringa till Georg och fråga, eller till Tommy menar jag! Nu blandade jag ihop det med Rolf Bengtssons sketch ”Dagen efter kvällen före”, men det vore ju lite kul om Tommy vore lika ”pigg” som Roffe i den monologen idag… Mwohahah!

”Nä re borde jag kanske inte ha gjort, hehe. Rakt ut genom fönstret bara! Du Georg, vilken tur att det inte stod nån nedanför på gatan där… Gjorde re de…”

Nu har vi röjt och fixat på vår tomt runt huset och ordnat klart med allt inför vintern. Alla utemöbler är nu undanplockade eller förvaras under presenning, så att de ska klara vintern och hålla även nästa år. Jag drog även fram en stege och likt den Tarzan jag är så klättrade jag upp och lagade en hängränna som bråkat ett tag. Den hade glidit isär på ett ställe och saknade även ett stopp ute i kanten där rännan tar slut så vattnet rann ut lite överallt, men inte längre! Sedan hade vi flera väldigt taggiga nyponbuskar som jag nu har dräpt, de stack mig några gånger men jag skrek tillbaka och slet bort dem till komposten där de nu får bo istället. Sedan klippte jag gräsmattan en sista gång, hoppas jag i alla fall. Så nu borde vi vara redo för vintern, jag tycker det. Bra jobbat och heja oss!

Sedan missade Theo hemkunskapen i skolan nu i veckan på grund av ett återbesök till läkaren, det gjorde honom lite ledsen för de skulle göra pannkakor på lektionen och han ville så gärna visa att han kunde detta. Men då föreslog jag att han kunde göra det hemma nu i helgen så kan jag filma allt och skicka till hans lärare sen. Så får vi hoppas att läraren blir nöjd och att Theo får möjlighet att visa sina kunskaper i köket.

Passar på att önska en härlig fars dag till alla fina pappor där ute, jag hade turen att bli uppvaktad med kaffe och presenter här på morgonen av min underbara familj. Alla ni andra får ha en fin söndag, och stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till alla bilister som väljer att köra i bussfilen på morgonen när alla andra sitter i köerna. Jag har tagit upp detta tidigare och det stör mig egentligen inte så mycket på det, eftersom de som kör där inte påverkar mig som ändå rullar fram sakta i köerna. Men jag kan bli lite konfundersam över att man är så egosistisk och nonchalant, man kan ju bara tänka på sig själv när man kör förbi alla på det viset. De som blir mest irriterade på detta är ju de som faktiskt får köra där, det vill säga bussar och taxibilar. Fast det är klart, jag vet ju inte varför vissa väljer att smita fram den vägen. Det kan vara som min gode vän Tommy brukade säga, de kanske håller på att dö där i bilen och är akut på väg till ett sjukhus. Men det är väldigt många döende i Stockholms rusningstrafik i så fall, och det gör mig inget om det står en polis längre fram och vinkar in dessa för det händer ju lite då och då. Men jag funderar på att göra samma sak nu, att tränga mig fram i kollektivkörfältet. Och om en polis då skulle stanna mig så kan jag ju bara säga att jag identifierar mig som en buss, vad ska de säga då? De kan ju inte hävda motsatsen för då blir jag ju kränkt och kan stämma dem.

Jimmy – Rättssystemet 1-0…