I lördags skulle det firas! Lindas vän Marie och hennes Mattias firade bröllopsdag (36 år om jag inte minns fel) och vi åkte då iväg för att äta brunch tillsammans. Och för er som inte vet vad brunch är så kan man säga att det är en sammanslagning av både frukost och lunch, som på engelska då blir ”Breakfast + Lunch = Brunch”! Linda ville vara gullig och visa sin uppskattning för något jag gjort så hon bjöd mig på allt detta, men jag vet fortfarande inte riktigt varför. Haha, det var i alla fall väldigt fint av henne och jag måste säga att det var en riktigt god brunch vi fick njuta av där på ”Systrarna Sisters” i Haninge.

Jag trodde att min gamla arbetskollega Anna-Lena från ICA Brandbergen jobbade där, men det gjorde hon tydligen inte. Och inte har jag någon aning om varför jag fått för mig att hon skulle jobba där, men hon och Mia skötte alla beställningar av smörgåstårtor och liknande när vi jobbade ihop och jag tror att de brukade kalla varandra för ”systrarna sisters” eller dylikt. Det var ju tur att jag inte vrålade ut hennes namn när jag klev innanför dörrarna där på restaurangen. Kanske var allt en dröm, vem är jag och vad gör jag här?

Tankarna driver iväg här nu och jag tappar fokus från både den goda maten och det trevliga sällskapet. Denna brunch var en härlig buffé och den innehöll verkligen massor av godsaker, när vi kom dit så blev man tilldelad varsin tallrik att plocka ihop sin mat på men allt det goda fick ju inte riktigt plats på den. Så man fick springa flera gånger och fylla på med allt det goda, lite som man gör på ett julbord ungefär!

Den allra bästa godsaken var ju Linda som satt framför mig, men att lägga henne på tallriken ansågs förmodligen olämpligt. Men vi skrattade och hade väldigt roligt i vårt sällskap, speciellt när Marie fick någon form av hemlängtan och gjorde sitt ”hemliga tecken” för detta till sin make som genast frågade om hon längtade hem. Jag kan tyvärr inte gå in på detaljerna kring detta här för den förklaringen kräver en hög åldersgräns! Jag kände mig tyvärr inte riktigt i toppform efter att ha varit lite hängig ett tag, så min vanliga inställning till bufféer som brukar handla om att restaurangen skall gå back på det vi betalat kunde jag tyvärr inte leva upp till denna dagen. Det känns annars som en typisk grej för oss män va, inte sant? Att man ska äta mer än det man betalat för, det är så himla dumt egentligen och jag tror knappast att kvinnor resonerar på samma sätt. Men det går kanske jämnt upp ändå om man kommer dit som ett par för att äta. Jag menar många killar öser väl på tallrikarna och äter för två personer, men jag tycker att många tjejer ändå äter mer sparsamt och tar typ en bukett broccoli tillsammans med en pytteliten efterrätt. Sådant som vi ändå oftast hoppar över för att vi redan är proppmätta efter allt kött och annat gott som kostar mycket (man vill ju ändå få valuta för pengarna), men summan av det hela blir nog matportioner för två personer. Så märkligt…

Det var i alla fall väldigt gott och vi hade trevligt, så dit åker vi gärna igen! Och ja, självklart pussade jag på min fina Linda och tackade för allt. Hon är så söt när hon är gullig!

På söndagen fick vi besök av min syster och Marcus, de ville ha fika och självklart styrde man upp detta. Det fick bli morotskaka till fikat som är väldigt gott, så denna bakade jag i all hast på förmiddagen men då tog ju mjölken slut. Så det fick bli en sorts villkorlig fika, om de ville komma förbi fick de köpa med sig mjölk till kaffet vilket de självklart gjorde.

Och Marcus överlämnade en inflyttningspresent som han glömt hemma under ett års tid, men den var ju jättefin!

Att peka finger oss vänner emellan var ju något av ett tema vi hade för några år sedan och ibland väcks detta till liv igen, som nu med denna fina present. Jag tyckte den var himla rolig och ställde den framme vid vår TV så att varje gång jag tittar på nyheterna så kommer jag att se den och tänka på honom.

Det var trevligt att ha dem på besök och förhoppningsvis går det inte så lång tid tills vi ses igen. Nu nalkas det en vecka med alla barnen så då blir det full fart framåt här hemma, men det livar ju upp på ett positivt sätt så jag har längtat efter dem. Sedan har jag sett att några grannar redan börjat julpynta och gjort fint hemma, men vi ska försöka hålla oss till första advent i alla fall innan vi pyntar här hemma. Men vi ska tjuvstarta lite genom att sätta upp lite belysning runt huset nu till helgen, det har Linda beställt så jag ska se om jag hittar en lång sladd med en jäkla massa lampor som vi kan använda. Det kommer nog bli fint och bild kommer sen så fort vi är klara!

Det hade ju varit lite coolt att pynta huset som Clark Griswald och verkligen gå ”all in”, men jag är rädd att elräkningen ska skena iväg då så vi smyger fram lite juleljus sen. Ni andra kanske har börjat pynta hemma redan? Passa på att njuta av den kommande julen! Sen får ni andra börja när ni vill med att klä granar, ställa fram tomtar, sätta upp julstjärnor och lysande stakar överallt. Huvudsaken är att ni är nöjda, men vi väntar någon vecka tills vi börjar.

Freja ringde mig i helgen och frågade varför hon skulle få heta Pubert om hon föddes som en pojke. Jag blev lite ställd men visste ju att denna dagen skulle komma, så jag förklarade snällt att jag gillar det namnet och tycker att smeknamnet ”Pubbe” låter lite gulligt. Hon skrattade men höll inte alls med mig.

– Så du menar att om vi exempelvis hade varit på en stor lekpark och du ville ropa på mig, då hade du ställt dig upp och ropat högt efter Pubbe? Haha! Sade hon och skrattade.

Ja men så var det ju, jag var helt såld på namnet Pubert tidigare. Och min goda vän Tommy försökte ungefär samtidigt få igenom sitt namnförslag Belsebub hemma hos sig om de skulle få en pojke, men nu blev det en flicka vid namn Tuva för deras del istället. Men det hade varit så himla fint på något vis att se Pubbe och Bubbe sitta och leka tillsammans i någon sandlåda med oss stolta pappor där bredvid. Nu blev Freja lite mer lättad lät det som på henne och hon skulle tydligen redovisa detta i skolan sen efter att ha fått detta i någon sorts hemuppgift. Känner jag henne rätt så har hon skrattat sig genom hela presentationen, men jag hoppas att hon kunde hålla sig samman och göra ett bra jobb.

Okej då är det väl dags att avsluta lite för denna gången tänker jag, och vi gör det utan några som helst krusiduller. Stort tack för att ni läser och ha d biff!

DAGENS JERKER ja vem ska få den utmärkelsen tro… Jag vet ju att min namne vill att Henke alltid ska få den men jag måste tänka efter utifall någon annan utmärkt sig på ett sätt som förtjänar dess berömmelse. Fast vet ni, det får bli Henke! Jag hänvisar till den gyllene regeln om ni undrar, så grattis Henke din lilla Gustavsbergs tomte!