För mig så är detta inlägg en hyllning och ett sätt att visa min uppskattning för en person som betyder så oerhört mycket för mig, nämligen min underbara fästmö Linda. Just idag så firar vi alla hjärtans dag runtom i världen och det är väl ändå den dagen på året då vi verkligen kan visa våra käraste vår uppskattning. Det bör man såklart göra varje dag, men om vi nu ska ägna denna dag till att göra just detta så kan man ju passa på att vara lite extra kärleksfull. Så vad passar då bättre än att hylla de du älskar, och kanske även dela just dina framtidsvisioner med dem. Om du har en partner eller någon annan du älskar så hylla dem du också!

En reflektion jag gjort är att det upplevs vara ganska många som anser att alla hjärtans dag är lite onödig, och förr trodde jag att det kanske var mestadels singlar som tyckte så och kände en press eller liknande för att de inte hade en partner att fira denna dag tillsammans med. Men jag vågar nog påstå att även de som befinner sig i relationer är av åsikten att alla hjärtans dag bara är ett kommersiellt spektakel och ett slöseri med pengar. Men nu har vi ju denna dagen, och det är lite som kladdkakans dag tänker jag! Jag gillar kladdkaka oavsett vilken dag det är, men en dag om året väljer man ändå att hylla detta goda bakverk på samma sätt som man väljer att hylla kärleken på alla hjärtans dag. Så även om jag personligen inte gör en så stor grej av detta så tycker jag ändå att det är fint att fira kärleken tillsammans med sin partner om man är lyckligt lottad att ha en sådan, och att det blir en liten påminnelse om att inte ta varandra för givet en dag som denna.

Nog om det nu, jag ville bara berätta lite hur jag såg på det hela! Som jag inledde tidigare så är detta inlägg tänkt att vara min lilla hyllning till min fina fästmö, men det kommer även att handla om några gemensamma visioner för vår framtid ihop. För alla går vi väl ibland runt och funderar på vad som ska hända om några dagar eller ett par månader exempelvis, och vissa funderar mer än andra. Jag tillhör definitivt kategorin som analyserar mycket i allt jag gör och det jag upplever i min vardag, på både gott och ont. Linda säger att detta beror på att jag är jungfruns stjärntecken, de är tydligen väldigt analyserande och Linda är ju jungfru även hon så säkerligen vet hon vad hon pratar om. Haha! Men ibland kan analyser och tankar ta dig till en plats där du absolut inte vill vara, det är då man är tacksam över att det är enbart tankar och att man faktiskt kan göra något åt saken. Och även om jag kan oroa mig för framtiden ibland så låter jag inte oron eller ovissheten styra mitt liv, jag gillar bara att vara så förberedd jag kan om något oväntat kan inträffa men jag är nog även en person som vågar hoppas och drömma om en riktigt fin framtid. Så här nedan kommer en sorts reflektion och kärleksfull hyllning till mina nära och kära, men låt mig även berätta mer om mina förhoppningar och framtidsplaner!

Familjen, det absolut finaste jag har och som jag håller väldigt varmt om hjärtat. Då syftar jag inte enbart på min egen familj utan även mina fantastiska föräldrar och syskon som alltid stöttar och finns där när de behövs, samt deras respektive och andra nära släktingar som varit en stor del av mitt. Sen ser jag självklart några av mina närmaste vänner som min familj, de som alltid funnits där genom åren efter allt man gått igenom. Ja ni vet vilka ni är, och alla betyder ni oerhört mycket för mig! Men något har förändrats bara under de senaste åren, något som både är helt fantastiskt men som också oroar mig en del…

Dolly Parton säger det så bra och i mitt fall stämmer detta väldigt bra in på dels barnen men även min framtida hustru, Linda. Hon gillar inte att bli omskriven här, så jag hoppas att hon har överseende denna gången med att jag öppnar upp mig en aning. För ingen har fått mig att känna så starkt för en annan person tidigare på samma sätt som jag har fått känslor för henne, hon som alltid står vid min sida och jag älskar denna otroliga kvinna så mycket att det inte riktigt går att beskriva. Sedan är ju självklart både hennes och mina barn minst lika viktiga i allt detta, och jag ska återkomma till just barnen längre ner i min text. Men det är rädslan för att förlora barnen eller Linda som kan oroa mig, för så är det ju när man håller någon kär och man håller dem så nära hjärtat och vill inte att de ska försvinna ur ens liv. Och just känslan av att hålla någon så kär blir även en påminnelse om hur smärtsam en förlust av personen skulle vara och att man aldrig skall ta den andra för given, för vi vet inte hur lång tid vi har tillsammans. Om något skulle hända Linda eller barnen så vet jag inte vad jag skulle ta mig till faktiskt, och jag vill inte ens tänka tanken. Men det lutar åt att jag troligen går in i någon sorts beige depression och klär mig i bleka shorts med uppdragna strumpor och bruna sandaler, och att med en ljusbrun basker på huvudet börja spela boule eller liknande. Alldeles ensam, ja typ så…

Nu är det tre år sedan Linda och jag träffades, men för mig känns det som att vi redan varit tillsammans i en evighet. I en positiv bemärkelse menar jag då såklart, just för att allt känns så himla bra och som en naturlig del av livet helt enkelt. Och ni kanske kommer ihåg den pirriga känslan man får när man börjar dejta någon ny, då allt känns så himla spännande och roligt i början men att den där känslan sedan börjar avta lite när man hamnar i en så kallad vardag tillsammans. Det är just detta som skiljer Linda från alla andra, för med henne finns den där underbara känslan fortfarande kvar. Det känns nästan helt overkligt att det kan vara så men mina känslor för henne bara växer och blir starkare för varje dag, vilket gör att jag känner mig så tacksam för att just jag får vara tillsammans med denna fantastiska tjej. Jag tycker att vi kompletterar varandra väldigt bra och har en kemi som känns alldeles unik, och hon fick mig att känna mig bekväm med henne direkt vilket gjorde att vi båda kunde vara öppna och ärliga med vad vi ville få ut av vår relation redan från början. Så inget skitsnack eller att man utgav sig för att vara någon man egentligen inte är, vi befann oss då i ett stadie i våra liv där vi började tappa hoppet om den sanna kärleken bland allt dejtande och var beredda att ge upp relationer helt och hållet. Men plötsligt så lyckades just vi två finna varandra, kanske var det en slump men när vi väl började lära känna varandra bättre så gick allt så lätt och det kändes verkligen så himla bra.

Det var därför ett enkelt beslut för mig att ta när jag bestämde mig för att Linda är den jag vill gifta mig med, så under vår magiska resa till ishotellet i Jukkasjärvi friade jag till henne. För jag var redan då så pass säker och helt övertygad om att det var just henne jag ville ha och ingen annan. Det blev också ett sätt för mig att verkligen visa hur mycket jag faktiskt tycker om henne, och att jag menar allvar när jag förklarat att jag vill vara tillsammans med henne för resten av våra liv. För vissa människor kan det ju ibland vara ”mycket snack och liten verkstad” som man brukar säga, men med mitt frieri så ville jag visa att jag är en man som står bakom mina ord.

Jag hade aldrig varit förlovad tidigare och har alltid känt att det är något speciellt, så den dagen jag väl förlovade mig så ville jag att det enbart ska hända en gång i mitt liv och att det finns något vackert och även lite magiskt i det. Jag dömer ingen som varit förlovade flera gånger, det är helt upp till var och en hur man ser på detta men det är i alla fall så jag föreställt mig att det ska vara för min egen del. Och när jag träffade Linda så kändes allt bara så rätt, vi klickade direkt även om vi båda kanske var lite försiktiga med att uttrycka detta i början på grund av tidigare erfarenheter och besvikelser när man träffat en ny partner. Men jag minns vår första dejt så väl och när vi skulle träffas så kommer jag ihåg hur hon med glada och raska steg kom gåendes emot mig med sitt vackra ljusa hår och sina skimrande gröna ögon. Hon var verkligen ”breathtaking” för att använda ett engelskt uttryck, och hon charmade mig så otroligt mycket att jag blev helt såld redan första gången vi träffades. Hon framstod som jäkligt bestämd och nästan lite bossig där när vi träffades första gången, men så var inte min uppfattning om henne alls när vi pratat i telefon tidigare så troligen var det bara nerverna. Jag har nämligen fått höra i efterhand att hon tydligen var väldigt nervös över att träffa mig första gången, vilket är fullt naturligt men trots detta så tog hon mig verkligen med storm. För redan där och då visste jag på något märkligt sätt att hon var den rätta för mig, och att detta skulle kunna bli den där riktigt framgångsrika kärlekshistorien som vi båda hade längtat efter och behövde i våra liv.

Men bröllopet då frågar ju en del, när ska ni gifta er? NÄR? Haha, ja vi pratade lite lätt om att gifta oss inom ett år eller så efter att vi förlovade oss. Vi var till och med på en sorts bröllopsmässa för att få idéer på vilken typ av bröllop vi ville ha med förslag på catering, bröllopstårta, festlokaler, fotografering sedan tittade vi även på bröllopsklänningar och smycken som skulle matcha våra förlovningsringar. Men mitt uppe i allt detta dök ett hus upp till försäljning i Nynäshamn, så vårt fokus riktades istället till att köpa den villa vi numera bor i och därför har bröllopet fått vänta lite. Men vi pratar fortfarande om att vi ska gifta oss, så det kommer att ske var så säkra! Vi har nog hittat vår kyrka för vårt giftermål och därmed en bra plats att fira denna dag tillsammans med våra nära och kära. Och vi vill gärna ha ett riktigt härligt bröllop så därför vill vi inte skynda oss fram för fort eller snåla in för mycket på detaljerna, detta ska bli en dag att minnas för alla närvarande och jag längtar så galet mycket efter att få gifta mig med denna underbara kvinna. Då kanske några av er blir nyfikna på vad som gör henne så speciell, och det berättar jag så gärna!

Linda, hon är inte bara charmig och härlig att umgås med utan hon är även oförutsägbar och den absolut vackraste kvinnan på hela vår planet! Åtminstone i mina ögon och det vill jag att hela världen ska veta, och även om hon själv ibland pratar om att hennes utseende förändrats ju äldre hon blivit så gör det henne inte mindre vacker för det om jag får säga min mening. För jag känner verkligen ingen annan som åldras lika vackert och som är en sådan naturlig skönhet som hon faktiskt är, herregud! Ja till och med när hon är helt nyvaken och lite rufsig i håret på morgonen så är hon ju för tusan helt oemotståndlig, så hon gör det verkligen inte lätt för mig när jag försöker spela cool och sansad över att ha en sådan attraktiv kvinna i min närhet. Det går sådär ska jag erkänna, jag känner mig så förbaskat klängig och jobbig ibland men jag vill ju inget hellre än vara nära henne och njuta av hennes sällskap. Hon kom dessutom hem nyligen en dag efter att ha varit hos frisören och då slog mitt hjärta dubbla slag när jag fick se henne, och jag blir lika förvånad varje gång när jag inte tror att hon kan bli mycket finare men ändå lyckas hon ständigt överraska mig. Det är som att hon åldras likt ett fint årgångsvin och bara blir bättre med åren eller hur man brukar säga, och själv åldras man som mjölk eller liknande. Men trots detta så kan hon tydligen inte låta bli att jämföra sig själv med människor på TV ibland och att hon då kan sakna sitt utseende från när hon var yngre (det kan vi väl alla relatera till emellanåt). Jag har ju enbart fått se bilder på henne som ung, och även om hon var riktigt fin och attraktiv redan då så tycker jag faktiskt att hon är minst lika vacker idag som hon var på den tiden. Jag brukar i dessa stunder påminna Linda om hur fin hon är och att hon inte har något hon behöver skämmas för alls, jag tror snarare att väldigt många andra kvinnor skulle önska att de var lika vacker och fin om de får drömma lite. Så även om hon själv kan ha stunder precis som alla vi andra då vi kan tvivla på oss själva eller vårt utseende, så vill jag att hon både ska veta och känna att jag aldrig kommer välja bort henne för någon annan. ALDRIG I LIVET!

Men hon är inte enbart vacker, hon har redan varit med om en hel del i sitt liv och fått utstå otroligt mycket mer skit än vad en person ska behöva uppleva under en livstid om ni frågar mig. Därför är hon dessutom en urstark kvinna som har sina stenhårda murar uppe runt omkring sig och är alltid på sin vakt, men när hon väl sänker garden och vågar visa sin mer mjuka sida så får hon mig att smälta inombords. För bakom det där hårda och tuffa skalet gömmer sig en väldigt kärleksfull person som är omöjlig att inte tycka om, och när vi båda släpper varandra in på livet och vågar vara lite mer sårbara så tycker jag att vi har våra bästa samtal. Att visa sig sårbar är så himla svårt för de flesta människor, så att jag får förmånen att se denna sida av henne är så otroligt fint. Och jag vill verkligen förtydliga att jag inte ser mig som en bättre person inför någon som vågar blotta sina svagheter, utan jag känner mig väldigt hedrad att bli anförtrodd av henne på det sättet. Så jag kommer verkligen aldrig att såra henne eller medvetet göra något som kan göra henne ledsen. För hon är min drottning som jag ser upp till och när hon mår bra, ja då mår även jag väldigt bra. Och hennes vackra ögon är numera fyllda av visdomar och erfarenheter som ger dem ett otroligt djup som man bara vill drunkna i…

För hon är precis allt jag kan önska mig och mycket mer än så, vilket gör mig till en otroligt lyckligt lottad man. Hon har min fulla respekt och uppmärksamhet, något jag anser vara väldigt viktigt om man ska kunna bygga en långvarig relation med varandra. Men på så vis kommer jag alltid att älska henne för den hon är och jag vill att hon ska känna sig trygg och älskad i vår relation oavsett vad som korsar vår väg tillsammans. Vi kan prata om allt och det är alltid intressant att prata och diskutera med henne, att vi dessutom delar värderingar och åsikter bidrar såklart till minskad osämja och mindre slitningar mellan oss. Sedan kan jag inte låta bli att ännu en gång påtala hur otroligt fin jag tycker att hon är, hon attraherar mig något helt gränslöst mycket och jag blir så glad av att bara titta på henne. Ibland kan jag fastna med blicken på henne för att jag tycker att hon är så elegant i sättet hon rör sig på, och då menar jag inte att hon går runt med näsan i vädret på ett fisförnämt sätt eller tycker att hon är märkvärdig på något vis. Nej jag syftar mer på att hon rör sig lika smidigt som en stark lejonhona ungefär, och det kan vara lite frustrerande för mig att hon så enkelt kan få mig att tappa fokus från allt annat. Men hon kan verkligen få mig att tappa hakan ibland…

För denna charmiga kvinna är utan tvekan den person jag aldrig vill vara ifrån och den som jag längtar efter varje gång vi är ifrån varandra, och att det är med just henne jag vill åldras med i resten av mitt liv råder det inga tvivel om. När vi är ifrån varandra så känner jag ett tomrum och det är lite som den gamla klyschan att jag inte känner mig hel utan henne, och det är en känsla med en helt ny dimension mot vad jag har upplevt tidigare. Aldrig har jag känt att man kompletterar varandra på ett så bra sätt, det är så himla fint och fantastiskt.

Därför är det så roligt att fokusera på våra framtidsplaner och våra ambitioner tillsammans, det ska jag nu berätta mer om här nedan!

Vi pratar ofta om att resa utomlands, men det har hittills enbart blivit kortare resor inom Sverige. Det är inte illa pinkat det heller för det finns många vackra platser här också, men vi skulle så gärna vilja åka iväg på en solsemester och bara få koppla av med varandra. Men nu när vi har funnit våra drömmars hus i Nynäshamn med närhet till både hav och natur så känns detta perfekt för hela familjen, och därför får vi skjuta lite på våra resedrömmar just nu i alla fall. För i vårt nya hem så fick barnen egna rum och vi har en stor tomt där hundarna kan jaga varandra eller gräva små gropar (främst Wilbur). Huset som är byggt i mitten av 70-talet behöver också få lite kärlek och vi har därför stora planer på hur vi kan förädla detta hus till ett drömhem för hela familjen. Sedan tänker inte Linda och jag att vi ska bo kvar där resten av livet, utan planen är att det ska bli ett bra hem för barnen och oss själva tills de vuxit upp och flyttar hemifrån. Sedan kan vi tänka oss att sälja huset och köpa ett lite mindre hus närmare havet som är placerat lite mer centralt i Nynäshamn. Men vi har redan börjat med en del saker i vår nuvarande villa som att fräscha upp det mindre badrummet, och fixat iordning alla barnens rum där de fått välja färg och tapeter själva. Sedan har vi hunnit tapetsera lite i vardagsrummet och även gjort om vårt fläktrum till ett hundrum där Linda kan pyssla om sina pälsklingar. Men vi har fler projekt på gång och först på tur står det stora badrummet, och tack vare Kent som har hjälpt oss massor så har vi nu kommit riktigt långt med den omfattande renoveringen. Nu är allt jobbigt grundarbete i stort sett klart, så snart ska Linda och jag börja kika på lite kakel och klinker som vi vill ha där inne. Och tankarna har hela tiden varit ett lite mörkare badrum, som ger den där avslappnande spa-känslan. Typ i samma färger som detta:

Som tur är, så har Linda och jag ungefär samma smak och stil när det gäller heminredning. Det är tacksamt och uppskattat att få vara tillsammans med en tjej som är så likasinnad som en själv, för det underlättar verkligen mycket och man slipper vara oense om saker hela tiden. Sedan kan hon förstås vara både knäpp och rolig ibland vilket jag säkert också är, men detta gör ju att allt blir lättsamt och roligt i allt det enkla vi kallar vardagen. Vi gillar inte att krångla till saker och ting i onödan utan håller det enkelt och har lärt oss att uppskatta de små detaljerna och gesterna i vår vardag, även våra intressen är ganska lika så vi följer gärna med varandra på diverse aktiviteter som dyker upp. Sedan kanske inte hon är så förtjust i att se en fotbollsmatch med mig och jag är kanske inte blir lika exalterad av att åka på en hundutställning, men det är ändå fint att vi följer med varandra på sådant som den andre gillar och gör dessa saker tillsammans. Vi brukar även gå på bio ibland och konserter har vi varit på flera stycken, och dessa saker är något jag älskar att göra tillsammans med henne!

Vi har sammanlagt hela fem barn tillsammans, och två hundar. Förvisso är barnen från våra tidigare relationer, men jag ser självklart hennes barn som min familj också och jag bryr mig om dem väldigt mycket. Hennes äldsta dotter ”Issa Pissa Päron Pung” bor i Falkenberg som jag nämnt tidigare, men hennes yngsta dotter ”Nova the EPA-Dunk Girl” bor fortfarande hos oss och mina barn älskar att ha dem båda som storasystrar. De har såklart lärt känna Nova lite bättre eftersom de träffas oftare och de har otroligt roligt tillsammans, jag märker hur de ser upp till henne väldigt mycket och det gläder mig att de fått så fin relation till varandra. Och de trivs alla så bra i vårt hus och har även lyckats skaffa sig lite nya vänner i området, min förhoppning är att de ska hitta ännu fler kompisar men de kommer ju alltid att ha varandra. I alla fall under de kommande åren innan de en vacker dag flyttar hemifrån, men jag hoppas att den dagen dröjer tills de tröttnat på oss föräldrar. För jag vill gärna att de ska hänga här så mycket som möjligt innan de växer upp och skaffar egna hem, tänk så tomt det kommer bli här hemma då. Känner jag Linda rätt så kommer hon vilja bygga ut sin hundverksamhet och skaffa fler rum till hundarna, och fler hundar förmodligen! Oj oj…

Så för att summera det hela lite här nu då så vill jag säga följande, att jag har inte varit såhär lycklig innan vi träffades och har jag verkligen fått uppleva hur det känns att vara i en relation som känns helt rätt på alla sätt man kan önska sig. Där vi bråkar otroligt sällan och i de sällsynta fall det händer då handlar det mer om missförstånd eller att vi inte alltid förstår varandra till en början. Men när vi väl pratar så respekterar vi ändå alltid varandras eventuella olikheter utan att döma den andre eller att för den delen försöka övertyga varandra om att en av oss alltid måste ha rätt i våra diskussioner. Det har nog enbart hänt någon enstaka gång att vi inte håller med varandra, men oftast blir det då bara komiskt och sedan kan vi skratta åt det hela. Vi håller faktiskt väldigt ofta med varandra och har samma värderingar i livet, men visst händer det att vi ser på lite olika sätt gällande saker och ting här i livet annars vore det väl konstigt. På så sätt kan vi lära oss mycket av varandra och fortsätta att utvecklas i vår fina relation. Så nu på denna hjärtliga dag vill jag tacka alla som tagit sig tid att läsa detta, men jag vill också skicka en hälsning till Linda som jag hoppas kommer att läsa detta annars blir det lite genant för mig…

Tack för att du låter mig få vara en så stor del av ditt liv, och du betyder mycket mer för mig än jag tror att du nog förstår. Vi båda längtar och drömmer om vårt framtida bröllop och jag ser fram emot att en dag få stå framför dig framme vid altaret när vi gifter oss. Att få se dig iklädd en vacker brudklänning kommer troligen att vara bland det mest känslosamma för mig att få uppleva någonsin. Och jag vill ju inget hellre än att spendera mina dagar med just dig, helst för resten av mitt liv.

För jag vill att du ska veta, att jag kommer alltid att finnas vid din sida genom både glädje och sorg. Djupast i mitt hjärta, där finns ditt namn och jag älskar dig så himla mycket 💕

DAGENS JERKER går till den 100 meter breda och alarmerande asteroiden 2024 YR4 som 2032 beräknas kollidera med vår planet. Risken för detta är dock väldigt liten men det finns tydligen 1.3 % chans att den träffar oss, och vågar ni slå vad om vart den i så fall skulle kunna tänkas slå ned? Självklart träffar den vårt hus i Nynäshamn, jo men så blir det ju! Det är ett litet samhälle med enbart ett fåtal invånare som skulle drabbas, så förmodligen bryr sig myndigheterna inte ens om att evakuera oss utan låter bara naturen ha sin gång och sedan bygger de säkert höghus där när allt brunnit ned. Det vore väl fasen om vi efter alla renoveringar och fina framtidsplaner som jag skrivit om här ovan skulle gå i stöpet på grund av detta, så jag är fasen sur redan nu 7 år innan asteroiden ens eventuellt kolliderar med oss. Det är detta är jag menade med i början av mitt inlägg att jag analyserar alldeles för mycket, åh grymma värld…