Gud vad gott! Som jag längat efter att få mumsa i mig ett av dessa goda bakverk, ett helt år har gått sedan sist men nu är det äntligen dags!

Min inledande text syftar inte på något sätt till rubriken för detta inlägg, utan jag menar såklart semlorna som nu börjat dyka upp i våra matbutiker. Jag vet inte vad det är som är så lockande med semlor, för egentligen är de ju inte så himla goda som man vill få det att framstå. Kanske är det tiden mellan semlorna som bygger upp någon sorts förväntan och glädje över att få äta dem, sedan hjälper ju själva ”hypen” till en hel del när alla pratar om semlor i dessa tider.

Vi bakade egna semlor hemma i helgen och de blev otroligt goda, alla fick välja fyllning och hur de ville ha dem sedan snärtade jag ihop dessa till helgfikat. Nu är det ju inte fettisdagen förrän nästa vecka men vi tjuvstartade redan nu så att barnen skulle få i sig en semla innan de åker tillbaka till sin mor. De valde lite mer ungdomliga semlor fyllda med Nutella, jag lutade först mer åt den mer klassiska mandelmassan som fyllning men valde sen Nutella även jag. Linda verkade slitas mellan helvetets eldar och visste inte vad hon skulle välja, så hon åt två av varje för enkelhetens skull. Nej jag skojar självklart, hon åt bara en semla och inte fler. Men om ni gillar tanken på att äta MÅNGA semlor kan jag tipsa er att kika på ”Den Som Skrattar Förlorar”-gänget här nedan när de tävlar om att äta just så många semlor de klara av, men spara detta tills ni läst klart så ni inte missar viktig info om min kollega Henke längre ner…

Barnen har haft sportlov hela veckan, tyvärr var ju inte vädret det bästa men de verkar ha haft kul ändå. Vår lilla förening hemma där vi bor anordnade lite aktiviteter och spel i klubbstugan så jag uppmanade barnen att gå dit så fort de hade tråkigt. Tanken var inte enbart att de skulle ha något att göra utan jag hoppades även på att de skulle träffa andra barn i samma ålder, kanske hittar de en ny bästis att hänga med de veckorna de bor här hos oss. Freja har ju redan fått bra kontakt med några i området och speciellt en tjej som hon brukar hänga med, det visade sig vara dottern till en av min bror Tommys äldsta vänner. Världen är bra liten ibland, men roligt att de fann varandra bara sådär! Lindas Nova har också lärt känna några i vår lilla by som hon har kontakt med, och en av dessa är en snäll kille som bor några hus bort på samma gata från oss. Men Nova och Theo har inte riktigt hittat någon som de umgås med ännu, de har spelat lite fotboll med andra barn och så men utan att det ”klickat” med någon av dem. Det kan ju ta lite tid innan man blir bra kompis med någon men det kommer nog snart, de har ju varandra om inte annat och hittar på saker att göra med varandra. Men syskonkärlek kan ibland vara påfrestande ibland så därför tror jag att det skulle vara roligt om de lärde känna andra barn i området också, så har de ju fler att hänga med här hemma!

Som förälder förstår jag vikten av att göra ett gott intryck på barnen och att man gör allt för att stärka relationerna oss emellan. Vi har hunnit lära känna varandra väldigt bra under deras första år men vi fortsätter lära oss nya saker om varandra hela tiden, men vi har även många roliga minnen tillsammans som vi kommer bära med oss för resten av våra liv. Och jag brukar prata om sådant som kan förstärka minnen genom att man kopplar exempelvis en känsla, viss musik eller dofter till minnen. Därför blir man som förälder glad när man får höra att de kopplat sin pappa till en viss doft.

– Åh, det luktar pappa här! Ropade Freja och sniffade ett djupt andetag.

– Men tack vad gullig du är, hur luktar det då? Frågade jag nyfiket och kände mig lite nöjd över att barnen har någon sorts doftminne förknippat med mig.

– Det luktar liksom skit, och vitlök. Svarade Freja.

Freja bor inte längre med oss, utan är deporterad numera. Hon sattes på första flyg till Norge för att sedan skeppas vidare med färjan över till Svalbard, där ska hon stanna tills hon funderat över vad hon sagt. Förhoppningsvis ångrar hon sig innan isbjörnarna kommer och tar henne…

Haha, nej hon har inte sagt att jag luktar skit eller vitlök heller för den delen. Men alla barnen har sagt vid flera tillfällen när de kommer hem till oss för att börja en ny pappavecka att det luktar så himla gott, att det luktar ”pappa” vad det nu innebär. Inte skit och vitlök i alla fall, jag har nyfiket frågat flera gånger men de säger bara att det luktar gott och att de förknippar mig med doften. Så barnen är lika ”tydliga” som vanligt, haha. Nej men det är väl bara positivt känner jag, och roligt! Tänk om dessa doftminnen om mig och andra följer dem genom livet tills de själva blir gamla och grå, det är ju något fint med det kan jag tycka.

Själv har jag jobbat medan barnet haft sitt sportlov, och det har varit en ganska behaglig vecka nu när min nemesis Henke varit ledig. Eller ledig och ledig, han var tydligen iväg på någon sorts kampsportsläger på Åland för att anamma konsten i sumobrottning. Detta gör han nog för att verka lite påläst om asiatiska kulturer, samt att vara så förberedd han bara kan inför sin flytt till Mongoliet i sommar. Vår arbetskollega Lill-Steffe informerade mig om detta och roades samtidigt över att sumobrottning faktiskt är en japansk kampsport och inte mongolisk, frågan är om Henke känner till detta? Nu verkade dock inte detta läger särskilt seriöst utan man verkar ha tagit bra betalt av alla deltagare och samlat ihop en skara människor i en avlägsen fiskeby långt utanför Mariehamn, för att sedan träna i något stort sunkig båthus där man bjudit in japanska turister att titta på spektaklet. Jag gillar ändå Henkes ambitioner och att han tar sitt nya äventyr på stort allvar, jag kunde aldrig föreställa mig att han skulle ens försöka anpassa sig till andra kulturer och deras traditioner. Det lär ju tyvärr bli stelt och lite konstigt om han som huvudskyddsombud försöker sumobrottas med sin nya chef där på persiennfabriken, eftersom sumobrottning ju är en japansk kampsport. Jag har dessutom för mig att Mongoliet och Japan har en ganska sorglig historia med gamla krig och andra eländen länderna emellan…

Jag hoppas att Henke läser detta så att han kanske hinner ändra sig och inte gör något förhastat, för även om han är en retsticka så vill jag inte att han ska råka illa ut där borta. Jag tror att straffen i Mongoliet är betydligt tuffare än här i Sverige, och jag vill heller inte att hans barn och exfru ska få problem om han döms till straffarbete i några årtionden eller att de ska stena honom eftersom han har en riktig persikohy som lätt får blåmärken. Ju mer jag tänker på saken så känns denna flytt mer och mer riskabel, inte trodde jag att Henke var en så modig person utan han har ju alltid varit den oroliga och nyfikna typen som gapar och skriker borta i Gustavsberg. Jag vet inte om Ungerns tragiska beslut att förbjuda pride kan vara en orsak till Henkes beslut att flytta till Asien, för han känns som en person som mer uppskattar langos och ungersk kultur. Men om pride förbjuds där så har han ju inte så mycket att se fram emot på somrarna längre om han nu var lockad att flytta dit från början, och vi är nog många som överraskats av detta och att han valt att genomföra detta smått overkliga beslut. Men jag hoppas att han startar en Facebook-grupp i Mongoliet sen så att de som vill kan fortsätta följa honom genom alla mongoliska tillbud på persiennfabriken, han borde döpa gruppen till ”Huvudskyddsombud blir mongo”! Eller förlåt, ”Huvudskyddsombud blir mongol” skall det ju vara, hihi! *retas bara med dig Henke*

Istället för sumobrottning så kan jag tipsa honom om lite mongolisk musik som han kan lyssna på och kanske kan det vara något som är enklare att använda som en ”isbrytare” för att undvika stela samtal med sin nya chef och de andra skyddsombuden. Detta verkar dessutom vara mer uppskattat i bland mongolerna själva, så låt mig presentera The HU och deras låt ”Wolf Totem” som ni kan lyssna på genom att klicka på länken här nedan.

Tack så mycket för att ni tog er tid att läsa och förhoppningsvis får alla ni som älskar semlor även ett bakverk att sätta tänderna i, haha! Min semla är slut nu men jag har siktet inställt på Lindas bak istället, den går inte heller av för hackor men jag är ytterst tveksam till att hon tillåter mig att bita i den. Kanske får jag göra Freja sällskap på Svalbard om jag låter det gå så långt… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de grannar i området som i vår lokala Facebook-grupp kritiserade en säljare från Telia som gick runt och erbjöd deras tjänster i området. Vissa verkade inte vilja öppna dörren eller ens prata med säljaren, utan drog nog tyvärr förhastade slutsatser och gjorde sig roliga över detta. Jag valde dock att lyssna på säljarens erbjudande och lyckades därför spara lite mer än 200kr/mån på att byta vårt bredband och TV-tjänst till dem istället för vårt nuvarande abonnemang. Tack för det televerket!