Som rubriken lyder kommer jag i detta inlägg att både tacka och säga farväl, men det gäller inte själva bloggen utan det rör två aktuella ämnen i samhället. Och eftersom jag gärna vill framstå som en tacksam person så börjar vi där, med att säga tack. Till vadå? Ja läs själva…

Ja nu suckar nog en del, men jag är väldigt tacksam över att Djurgården efter flera år i Hockeyallsvenskan nu ÄNTLIGEN tar klivet upp till högsta ligan, SHL! De har kämpat med detta i flera år och tagit sig till final de senaste tre åren, för att sedan bli utslagna och missa avancemang till SHL. Men nu har det alltså hänt, de lyckades slå ut AIK i finalen och nästa år så är de tillbaka där de hör hemma, nämligen bland de absolut bästa.

Jag har inte klarat av att titta på så många av matcherna de spelat nu i slutspelet, jag har varit alldeles för nervös helt enkelt. Och när de ställdes mot AIK i finalen så jublade nog många över att det blev ett Stockholmsderby där de skulle mötas i bäst av sju matcher, men med tanke på Djurgårdens resultat mot AIK så jublade jag inte mycket alls. För AIK har gjort en helt sanslös uppryckning under våren och slagit ut både Karlskoga och Björklöven i slutspelet, två av topplagen i serien. Men nu steppade Djurgården upp ordentligt och lyckades slå ut AIK efter 4-1 i matcher, och sen var saken klar. Jag brukar inte berömma AIK, men om de hade tagit sig vidare upp till SHL så hade jag lyft på hatten och gratulerat dem. Deras prestationer i vår har varit helt sanslöst bra och de var minst lika värda att gå upp som Djurgården, jag är bara tacksam över att mitt lag presterade jämt och bra genom hela säsongen och nu får man äntligen se dem i SHL igen. Så jag längtar redan till i höst när serien startar igen så att vi kan heja fram laget mot nya bedrifter, alltid oavsett!

Det var det jag var tacksam för, nu till ett farväl. Vi nåddes för en tid sedan av nyheten att påve Franciskus avlidit, och när en påve dör blir det ju ofta stor uppståndelse kring detta. Hundratusentals människor hade tagit sig till Petersplatsen för att ta ett sista farväl och detta pågick i flera dagar innan själva begravningen som skedde nu i helgen.

Detta var väl troligen viktigast för världens alla katoliker, och det verkar ha varit en känslosam stund för många andra också. Jag är dåligt insatt i hur Franciskus varit som påve, men som det verkar har han varit uppskattad av väldigt många. Det som slog mig var att det oftast är väldigt gamla farbröder som blir påvar, som inte lever så länge. Eller jag kanske har fått det helt om bakfoten?

Jag vill så att säga, inte trampa någon på tårna eller verka okänslig kring detta men varför väljer man inte en yngre påve under konklaven som förhoppningsvis har många år kvar att leva? Kanske kan man välja en kvinna, eller måste det vara en man? Ni som vet får gärna upplysa mig mera om detta,

Det har rapporterats mycket från påvens begravning i helgen och det var många världsledare på plats. En diskussion uppstod om klädseln och huruvida vissa valt att bära en blå kostym istället för att följa klädkoden som var svart kostym. Det är tydligen enbart vissa som får ha en blå kostym, om det var kungliga katoliker eller liknande jag kan tyvärr inte reglerna om detta. Någon som inte skulle bära blå kostym men som gjorde det ändå var ingen mindre än USAs president, Donald Trump. Inte för att jag blir förvånad, men någonstans tycker jag väl att man får anpassa sig när det kommer till begravningar. Min brors fru, Sandra, delade en ironisk bild på sociala medier där herr Trump tydligen anser sig kunna bli vald till nästa påve. Tanken har säkert slagit honom…

Valborg är på intågande, jag passar därför på att önska er en härlig valborgsmässoafton. Och stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER är väl lämplig att ge Donald Trump igen, eller vad säger ni? Jag tycker det, grattis Donald…