Under torsdagkvällen nu i veckan så spelades århundradets fotbollsmatch på Stamford Bridge i London mellan ett stjärnspäckat Chelsea och ett skadedrabbat Djurgården. Inte de bästa förutsättningarna för mitt favoritlag kanske…

Beroende på hur man ser det så kanske inte riktigt alla tycker att detta var århundradets fotbollsmatch, men för mig som djurgårdssupporter var det så! Det började inte superbra i första matchen mellan lagen på 3 Arena i Stockholm, det startade med självmål och sedan behövde tyvärr inte Chelsea så många målchanser för att sätta dit bollarna. Deras passningar var sylvassa och avsluten satte de i mål ganska enkelt, och matchen slutade 1-4 till Chelsea.

Så för att Djurgården nu skulle avancera till finalen var de alltså tvungna att slå Chelsea på bortaplan med minst 3-0 för att få till en förlängning och kanske kunna vinna på straffar. Alternativt vinna med minst fyra mål mot dem under full tid, inget av detta låter egentligen realistiskt men hoppet är det sista som överger mig!

Det blev som förväntat en alldeles för tuff uppgift för vårt svenska lag och det tog inte lång tid innan Chelsea tog ledningen med 1-0, sedan stängde de matchen och spelade enkelt av den så att säga. Djurgården försökte och försökte men det hjälpte föga mot en övermäktig motståndare denna afton. Men matchen på läktaren mellan supportrarna var det däremot inget snack om vilka som tog hem segern, där sopade verkligen djurgårdsklacken hem det hela och de hördes högst under hela matchen. Även efter matchen så stod det kvar över 7000 supportrar och sjöng djurgårdsramsor och sånger, något som verkar ha imponerat och gjort avtryck i hela Europa.

”Sopa i Europa”, de hade ju detta som ett slagord under turneringen att de skulle vilket då syftar på att de skulle sopa bort allt motstånd. Det finns även en dokumentär på Disney+ för de som är intresserade, jag gillar ju lagets sportchef Bosse Andersson och tycker att han är så skön i sina utspel och dessutom en väldigt karismatisk herre i sina bästa år. Men nu är det alltså färdigsopat i Europa för lagets del för detta år, jag tycker dock att de gjort ett jäkla bra jobb med tanke på de motgångar spelarna har haft i form av skador samt att lagets främsta målskytt blev såld i vintras. Hatten av till ledare och spelare i laget, och förhoppningsvis kan man få uppleva något liknande snart igen.

Nu till andra saker än sport, nämligen… Smashburgers! Vi älskar dessa hamburgare, och Nova fick vara med när jag malde kött och förberedde dessa. Sedan ville hon självklart vara med vid grillen och hjälpa till, vilket hon självklart fick göra. Hon var duktigare på att vända burgarna än mig så det fick hon fixa, haha! Dessa blir otroligt mycket godare jämfört med att bara använda vanlig nötfärs och platta till dessa på grillen. Dessa har mer smak och texturen på det malda köttet är perfekt! Linda och jag blev ju bjudna på smashburgare hemma hos Marie och Mattias för någon vecka sedan, och det var så otroligt gott att jag inte slutat tänka på dessa sedan dess. Jag har gjort liknande hamburgare hemma tidigare men det var nog över ett år sedan nu, och de smakade inte alls lika gott som de vi blev bjudna på nyligen. Men Mattias gav mig lite hemliga tips och råd så förhoppningsvis lärde jag mig nåt av detta, familjen verkade nöjda i alla fall vilket var det viktigaste!

Linda fick en liten lådhurts eller vad det heter av Marie, och denna tänkte hon använda i sitt lilla hundrum. Jag föreslog att vi kunde ”Piffa” till den lite men det hade hon först inte tid och ork att göra, så då erbjöd jag mig fixa detta åt henne om det inte var superbråttom. Så nu har jag slipat och målat, och hittade även lite tapet som blev över efter att jag tapetserade väggarna i rummet som jag nu kunde dekorera med på hurtsen. Och den blev väl söt och fin, håller ni inte med? Kom igen, ge mig lite ryggdunkar och säg att jag är lite bra här nu. Haha!

Vi blev inbjudna att fira Lindas mor Åsa nu i helgen! Så under lördagen åkte vi dit en sväng, då fick jag även se hur det gått med deras ombyggnation där hemma. Lasse har rivit ut massor av sten under huset och byggt en källarvåning där hundarna och Åsa kan vara. Eller ja, alltså Åsa ska inte bo i källaren vad jag vet utan det är mer tänkt för alla hundarna samt att hon har möjlighet att bada och fixa med dem där nere. Men det har verkligen blivit superfint! Och nu finns även en trappa inne i huset ner till källaren så man slipper gå ut för att ta sig in där. Riktigt bra jobbat!

Det bjöds på grillkorv och tårta, och alla vi i familjen gillar ju korv så detta blev en smaskig middag. Theo åt så många korvar att jag nästan fick skämmas, haha! Vi hurrade för Åsa som fyllde 25 år eller liknande, så vi överräckte några presenter som gjorde henne glad. Men sedan var det dags att börja röra sig hemåt igen, barnen hade fått klappa många hundar och våra vovvar hade nu sprungit av sig och var väldigt trötta. Tack för trevlig firande och en härlig kväll!

Idag har vi fixat och pulat med grejer här hemma, vi bytte ju internetleverantör denna helg och det gick ju inte helt smärtfritt. Plötsligt slog det ena wifi-systemet ut det andra och inget fungerade, vilket gjorde mig vansinnig och allt med IT tar ju så lång tid att fixa med! Man får ju mest sitta och vänta på att systemen ska starta om och sedan fungerar det ändå inte, så man får börja om och börja om tills det plötsligt är läggdags. Nej, tur att man inte byter detta så ofta och nu får Telia duga ett år framöver känner jag.

Stort tack för att ni läser, nu får ni ha en fortsatt fin söndag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Telia. Inte nog med att deras säljare som var här lovade att bytet till dem som ny internetleverantör här hemma skulle ske problemfritt, deras streamingtjänster var ju inte alls vad jag tänkt mig. De erbjöd bredband via fiber samt streamingtjänsterna Netflix, Disney och Max till ett mycket lågt pris. Men den lilla detaljen att det var de billigaste paketen med reklam för dessa streamingtjänster missade de att berätta, samt att antalet användare var färre än tidigare gör det ju svårt för oss som är sex personer som tittar på olika saker här hemma. Det gick naturligtvis att uppgradera paketen till samma som vi hade innan, men då var plötsligt inte detta ett så mycket billigare alternativ längre än det vi hade innan. Och mina livstidsrabatter hos några av streamingtjänsterna försvann ju i och med att jag sade upp dessa, så detta var ingen rolig upplevelse och förhoppningsvis kanske ni som läser inte lockas att byta till Telia med deras ”lockande rabatter” om man får sämre kvalitet i utbyte. Känner mig besviken, behöver en kram… Linda!

Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 2 & 3, 2017. String City, Sweden.

Som vanligt på konferenser så vaknar jag tidigt, därför anslöt jag till övriga morgonpigga kollegor i matsalen för att äta en god frukost. Det var inte så himla många där men Ubbe, Henke och några fler satt redan där när jag kom dit. Dessa stunder brukar vara ganska underhållande, det är då jag brukar få höra vad som hänt under natten eftersom jag lägger mig tidigt. Men det verkar som att de flesta druckit med måtta och att inga ”skandaler” inträffat.

Efter frukosten skulle vi genomföra en intressant aktivitet tillsammans, som jag skrev tidigare så var det alltså dags att pröva på linedance för första gången i mitt liv. Hur skulle detta sluta?

Detta var faktiskt väldigt roligt, mycket roligare än jag kunde föreställa mig! Det var lite svårt i början, men sedan kom man in i det hela mer och mer. Vissa gick verkligen in för detta och många pratade med lite amerikansk accent för ta det hela till ytterligare en högre nivå, jag tror att jag bjöd på ett glatt ”haudi” på sin höjd som den bittra cowboy jag är på helgerna. Haha! Nej men det hade varit lite coolt om vi fått tillgång till cowboy-boots och egna hattar, man ska ju stampa med bootsen och vifta med hattarna emellanåt. Detta skulle såklart ske i takt till countrymusiken som spelades men jag tror att det gick ganska bra!

Mot slutet skulle vi alla ställa oss i fyra uppradade kolonner, och sedan försöka dansa alla tillsammans enligt instruktörernas anvisningar. Det låter kanske enkelt, hur svårt kan det vara att göra som någon framför dig visar egentligen? Det visade sig vara svårare än många trodde, eftersom man skymde sikten för varandra och inte såg instruktörerna så bra. Tricket var då att titta på personen framför dig i kolonnen och göra exakt samma rörelser som denna, det var där det sprack för vår dansande kolonn…

Längst fram stod nämligen René som hade lika mjuka höfter som ett antikt kylskåp och inte alls hängde med i instruktörernas dans. Bakom honom stod Affe som försökte hänga med i Renés aviga rörelser och samtidigt se vad instruktörerna visade längst där framme, och bakom Affe stod jag placerad och kände mig helt förvirrad av allt som hände. Jag såg ju att de dansade synkat och bra i kolonnerna bredvid oss, medan vi hamnade i någon sorts märklig skapandedans alldeles för oss själva. René bad om ursäkt och Affe var förtvivlad, det blev absolut inte bra men jag kan berätta att jag skrattade gott och det hela även om den fina dansen uteblev. Jag fick dock lite smak för detta och lovade mig själv att prova detta igen någon gång, men vi får se när det blir av och jag hoppas att ni vågar testa linedance om ni får chansen. För det var verkligen roligt!

Resten av eftermiddagen fick vi ledigt att göra vad vi ville, några åkte och spelade golf medan jag och några andra hittade en pub inne i Trosa som vi fastnade på en kort stund. Ja det rann väl ner en öl där, eller två kanske. Men sedan återvände de flesta tillbaka till hotellet för att förbereda sig inför det stundande 70-tals discot som skulle gå av stapeln under själva middagen och kvällen.

Kvällens tema hämtade inspiration från den välkända klubben Studio 54 i New York som verkar ha varit sjukt populär under den stora discoeran i slutet av 70-talet. Jag föddes ju mitt i all denna uppståndelse av discomusik och minns tyvärr inte så mycket utav den, men jag har ju hört musiken spelas och sett bilder på klädmodet från denna epok. Varken klädstilen eller musiken har aldrig riktigt varit min favorit, men jag måste säga att mångas utstyrslar för kvällen var riktigt bra!

Några fick mig att skratta högt och kvällens vinnare gällande klädsel gick till Oscar, men han förtjänade verkligen att vinna med sin utstyrsel. Han påminde lite om den där roliga artisten ”Gunther” eller vad han heter, som sjöng den där låten om ”You touch my tral-la-la”. Haha, väldigt lika är de i alla fall och jag tycker att han förtjänade att vinna tävlingen.

Middagen serverades som sagt samtidigt som det spelades hög discomusik av en DJ på plats, och han försökte dessutom liva upp stämningen med ett litet musikquiz. Det var såklart discomusik från det glada 70-talet så jag kunde ju dra något gammalt över mig, hade det varit rockmusik från den tidsperioden så hade jag nog klarat det bättre. Men nu hade jag ju inte en susning och vissa låtar kände jag inte ens igen, fast det var trevlig ändå! Maten var riktigt god och många dansade sig genom natten till den höga musiken, men jag rundade av runt midnatt och hoppade i säng för att vara någorlunda pigg på bussresan hem nästa morgon.

Nästa morgon var det dags att resa hem igen och bussen gick tidigt, så jag var på plats med alla morgonpigga i matsalen för att hinna få i mig en riktigt god frukost innan det var dags att åka. Som ni kanske redan vet så älskar jag hotellfrukostar, vem gör inte det! Egentligen är jag inte mycket för att äta när jag vaknar men när det finns så mycket godsaker serverat och klart kan jag inte låta bli, då slinker det ner både goda smörgåsar och äggröra med tillhörande korv och bacon. Underbart! Det fanns såklart yoghurt och frukter om man ville ha det, men jag vill inte ens gå djupare på den saken här utan nu vet ni vad jag gillar helt enkelt.

Alla hann eller orkade väl inte ta sig till matsalen för att äta frukost, utan de kom direkt till bussen med trötta ögon och tilltuffsade frissyrer. Så vissa valde att sova av sig ruset på hemresan medan vi lite piggare själar höll låda för de andra, även denna gången så var Ubbe den som höll i taktpinnen och sjöng för oss alla på bussen. Detta var första gången jag besökte Trosa och jag kommer absolut åka dit fler gånger, somrarna där är underbara och jag vill gärna bo på Bomans Hotell igen men i ett annat rum nästa gång. Har ni inte varit där så kan jag varmt rekommendera detta, är det sommar och sol så har ni en hel stad att utforska dessutom. Och det finns både pubbar och glass till försäljning vilket ju gör alla glada, så jag säger på återseende Trosa. Ha d biff!

DAGENS JERKER måste vid detta tillfälle ges till René, som under vår linedance helt tappade kontrollen över sin kropp och även musikens rytm om ni frågar mig. Vilket fick konsekvensen att alla andra kolonner dansade synkroniserat och i takt utom vår, som mer sprattlade likt en döende orm eller liknande. Vi fick tyvärr inga bonuspoäng för detta enligt instruktörerna…

Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 1, 2017. String City, Sweden.

Här kommer en tillbakablick till 2017 när det var dags för årets konferens, och denna gång tog vi bussen till Trosa för att spendera en helg på Bomans Hotell. Trosa ligger ju relativt nära Stockholm så det tog inte så lång tid att köra dit, och vissa valde därför att ta sina egna bilar för att smidigare ta sig hem på söndagen.

Vi som valde att åka med den abonnerade bussen åt lite frukost ombord och hade det trevligt, vissa i sällskapet hörs ju mer än andra om man säger så. Ubbe var laddad till tusen trots att det var tidigt på morgonen, men han bidrog med en positiv känsla för oss som satt nära honom i bussen. Haha, kul var det och resan gick fort för plötsligt var vi framme vid hotellet. Alla tog sina väskor och köade sedan in till lobbyn för att checka in och få nycklarna till sina rum. Lobbyn var riktigt cool, det kändes nästan som att vi befann oss i vilda västern eller att vi var på väg ut på en safari eller liknande, inredningen var lite mystisk och speciell men jag gillade det verkligen.

Efter att ha fått min nyckel till rummet gick jag upp och lämnade min väska, det visade sig att alla rummen här var inredda i olika stilar vilket gjorde det väldigt speciellt. Mitt rum var alldeles orange med orangea skokartonger staplade på golvet, hyllor med skor på väggarna och det stod även ett par ridstövlar på golvet bredvid alla skokartongerna. Och en hästpiska hängde på väggen. Det var som att jag befann mig i det där otäcka rummet i filmen ”Fifty Shades of Grey”, men tydligen var allt detta något som hängde ihop med rummets design som då var en sorts hyllning till Hermès som tydligen är ett av världens mest värdefulla lyxvarumärken. Det är inte där jag shoppar om vi säger så, därför hade jag bara hört talas om namnet Hermès och visste inte mer än så…

Lite konfundersam var jag nog över själva rummet, men där skulle jag ju enbart sova så det störde mig inte alls. När vi alla sedan samlades så blev ju rummen en stor snackis såklart, och alla berättade om sina fantastiska rum. Vissa hade ju badkar och grejer på rummet, och de hade stora rum! Mitt var ju litet i jämförelse och något badkar såg jag tyvärr inte röken utav, men det var häftigt ändå och det fanns fler som hade fått de lite mindre rummen. Men jag tror aldrig jag haft ett sådant begär av att bada som jag hade där när de berättade om sina coola rum med olika sorters badkar, och vi fick gå runt och kika på varandras rum och se hur fantastiska de var och jag gillade konceptet med att inget rum är det andra likt.

Nu började dock konferensen på riktigt och vi samlades på hotellets vind eller övervåning kanske det var, där de inrett ett stort konferensrum för oss att sitta i under dagen. Det bjöds på mer frukost och alla verkade nyfikna på hur denna helg skulle se ut. Vi blev informerade om schemat för helgen och det innebar några roliga aktiviteter som hjälper företaget att stärka känslan av gemenskap och att vi mår bra av att göra saker tillsammans.

Bland annat väntar en tipspromenad i staden Trosa efter att vi haft vår genomgång, och under lördagen var det inbokat en lektion i linedance för alla. Det lät ju spännande, och jag kände redan hur en virtuell cowboyhatt tog plats på mitt huvud. Lördagkvällen skulle sedan avslutas med ett 70-tals disco, där alla fick klä ut sig och det finns ju en hel del intressanta modedetaljer från den tiden som man kan använda sig utav såklart. Detta hade vi blivit informerade om tidigare så många hade förberett sig på detta och lagt mycket tid och energi på sina utstyrslar.

När vi var klara i konferensrummet väntade en god lunch, och sedan blev vi indelade i par för att ta oss ann tipspromenaden. Jag fick Lill-Steffe som lagkamrat, han var nyanställd i vår beredning och var en glad och rolig kille. Så vi hade skoj när vi rusade runt där genom staden mellan de olika frågorna som skulle besvaras, och detta var ju ett bra sätt för alla att få ta del av denna vackra lilla stad. För den är verkligen mysig, och vi hade verkligen tur med vädret när vi var ute och sprang, för sedan började det regna kort efter att vi var tillbaka på hotellet igen. Nu minns jag inte vilka som vann hela tävlingen, men jag har för mig att det gick ganska bra för Lill-Steffe och mig i alla fall, även om vi inte kom etta.

Resten av eftermiddagen fick vi ledigt, vissa försvann in i staden och några av oss hängde på hotellet tills det var dags att göra sig redo för kvällens middag. Jag minns inte riktigt vad de bjöd på men säkert var det något gott! Sedan minglade några i hotellbaren innan det var läggdags på kvällen, det gällde ju verkligen att vila upp sig inför morgondagen då både linedance och disco väntade. Ha d biff!

DAGENS JERKER känns som att den landar hos Henke, eftersom ingen i stort sett skämde ut sig på något vis denna första dag i Trosa. Och då infaller ju den gyllene regeln helt enkelt…