Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 1, 2017. String City, Sweden.

Här kommer en tillbakablick till 2017 när det var dags för årets konferens, och denna gång tog vi bussen till Trosa för att spendera en helg på Bomans Hotell. Trosa ligger ju relativt nära Stockholm så det tog inte så lång tid att köra dit, och vissa valde därför att ta sina egna bilar för att smidigare ta sig hem på söndagen.

Vi som valde att åka med den abonnerade bussen åt lite frukost ombord och hade det trevligt, vissa i sällskapet hörs ju mer än andra om man säger så. Ubbe var laddad till tusen trots att det var tidigt på morgonen, men han bidrog med en positiv känsla för oss som satt nära honom i bussen. Haha, kul var det och resan gick fort för plötsligt var vi framme vid hotellet. Alla tog sina väskor och köade sedan in till lobbyn för att checka in och få nycklarna till sina rum. Lobbyn var riktigt cool, det kändes nästan som att vi befann oss i vilda västern eller att vi var på väg ut på en safari eller liknande, inredningen var lite mystisk och speciell men jag gillade det verkligen.

Efter att ha fått min nyckel till rummet gick jag upp och lämnade min väska, det visade sig att alla rummen här var inredda i olika stilar vilket gjorde det väldigt speciellt. Mitt rum var alldeles orange med orangea skokartonger staplade på golvet, hyllor med skor på väggarna och det stod även ett par ridstövlar på golvet bredvid alla skokartongerna. Och en hästpiska hängde på väggen. Det var som att jag befann mig i det där otäcka rummet i filmen ”Fifty Shades of Grey”, men tydligen var allt detta något som hängde ihop med rummets design som då var en sorts hyllning till Hermès som tydligen är ett av världens mest värdefulla lyxvarumärken. Det är inte där jag shoppar om vi säger så, därför hade jag bara hört talas om namnet Hermès och visste inte mer än så…

Lite konfundersam var jag nog över själva rummet, men där skulle jag ju enbart sova så det störde mig inte alls. När vi alla sedan samlades så blev ju rummen en stor snackis såklart, och alla berättade om sina fantastiska rum. Vissa hade ju badkar och grejer på rummet, och de hade stora rum! Mitt var ju litet i jämförelse och något badkar såg jag tyvärr inte röken utav, men det var häftigt ändå och det fanns fler som hade fått de lite mindre rummen. Men jag tror aldrig jag haft ett sådant begär av att bada som jag hade där när de berättade om sina coola rum med olika sorters badkar, och vi fick gå runt och kika på varandras rum och se hur fantastiska de var och jag gillade konceptet med att inget rum är det andra likt.

Nu började dock konferensen på riktigt och vi samlades på hotellets vind eller övervåning kanske det var, där de inrett ett stort konferensrum för oss att sitta i under dagen. Det bjöds på mer frukost och alla verkade nyfikna på hur denna helg skulle se ut. Vi blev informerade om schemat för helgen och det innebar några roliga aktiviteter som hjälper företaget att stärka känslan av gemenskap och att vi mår bra av att göra saker tillsammans.

Bland annat väntar en tipspromenad i staden Trosa efter att vi haft vår genomgång, och under lördagen var det inbokat en lektion i linedance för alla. Det lät ju spännande, och jag kände redan hur en virtuell cowboyhatt tog plats på mitt huvud. Lördagkvällen skulle sedan avslutas med ett 70-tals disco, där alla fick klä ut sig och det finns ju en hel del intressanta modedetaljer från den tiden som man kan använda sig utav såklart. Detta hade vi blivit informerade om tidigare så många hade förberett sig på detta och lagt mycket tid och energi på sina utstyrslar.

När vi var klara i konferensrummet väntade en god lunch, och sedan blev vi indelade i par för att ta oss ann tipspromenaden. Jag fick Lill-Steffe som lagkamrat, han var nyanställd i vår beredning och var en glad och rolig kille. Så vi hade skoj när vi rusade runt där genom staden mellan de olika frågorna som skulle besvaras, och detta var ju ett bra sätt för alla att få ta del av denna vackra lilla stad. För den är verkligen mysig, och vi hade verkligen tur med vädret när vi var ute och sprang, för sedan började det regna kort efter att vi var tillbaka på hotellet igen. Nu minns jag inte vilka som vann hela tävlingen, men jag har för mig att det gick ganska bra för Lill-Steffe och mig i alla fall, även om vi inte kom etta.

Resten av eftermiddagen fick vi ledigt, vissa försvann in i staden och några av oss hängde på hotellet tills det var dags att göra sig redo för kvällens middag. Jag minns inte riktigt vad de bjöd på men säkert var det något gott! Sedan minglade några i hotellbaren innan det var läggdags på kvällen, det gällde ju verkligen att vila upp sig inför morgondagen då både linedance och disco väntade. Ha d biff!

DAGENS JERKER känns som att den landar hos Henke, eftersom ingen i stort sett skämde ut sig på något vis denna första dag i Trosa. Och då infaller ju den gyllene regeln helt enkelt…