Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 2 & 3, 2017. String City, Sweden.

Som vanligt på konferenser så vaknar jag tidigt, därför anslöt jag till övriga morgonpigga kollegor i matsalen för att äta en god frukost. Det var inte så himla många där men Ubbe, Henke och några fler satt redan där när jag kom dit. Dessa stunder brukar vara ganska underhållande, det är då jag brukar få höra vad som hänt under natten eftersom jag lägger mig tidigt. Men det verkar som att de flesta druckit med måtta och att inga ”skandaler” inträffat.

Efter frukosten skulle vi genomföra en intressant aktivitet tillsammans, som jag skrev tidigare så var det alltså dags att pröva på linedance för första gången i mitt liv. Hur skulle detta sluta?

Detta var faktiskt väldigt roligt, mycket roligare än jag kunde föreställa mig! Det var lite svårt i början, men sedan kom man in i det hela mer och mer. Vissa gick verkligen in för detta och många pratade med lite amerikansk accent för ta det hela till ytterligare en högre nivå, jag tror att jag bjöd på ett glatt ”haudi” på sin höjd som den bittra cowboy jag är på helgerna. Haha! Nej men det hade varit lite coolt om vi fått tillgång till cowboy-boots och egna hattar, man ska ju stampa med bootsen och vifta med hattarna emellanåt. Detta skulle såklart ske i takt till countrymusiken som spelades men jag tror att det gick ganska bra!

Mot slutet skulle vi alla ställa oss i fyra uppradade kolonner, och sedan försöka dansa alla tillsammans enligt instruktörernas anvisningar. Det låter kanske enkelt, hur svårt kan det vara att göra som någon framför dig visar egentligen? Det visade sig vara svårare än många trodde, eftersom man skymde sikten för varandra och inte såg instruktörerna så bra. Tricket var då att titta på personen framför dig i kolonnen och göra exakt samma rörelser som denna, det var där det sprack för vår dansande kolonn…

Längst fram stod nämligen René som hade lika mjuka höfter som ett antikt kylskåp och inte alls hängde med i instruktörernas dans. Bakom honom stod Affe som försökte hänga med i Renés aviga rörelser och samtidigt se vad instruktörerna visade längst där framme, och bakom Affe stod jag placerad och kände mig helt förvirrad av allt som hände. Jag såg ju att de dansade synkat och bra i kolonnerna bredvid oss, medan vi hamnade i någon sorts märklig skapandedans alldeles för oss själva. René bad om ursäkt och Affe var förtvivlad, det blev absolut inte bra men jag kan berätta att jag skrattade gott och det hela även om den fina dansen uteblev. Jag fick dock lite smak för detta och lovade mig själv att prova detta igen någon gång, men vi får se när det blir av och jag hoppas att ni vågar testa linedance om ni får chansen. För det var verkligen roligt!

Resten av eftermiddagen fick vi ledigt att göra vad vi ville, några åkte och spelade golf medan jag och några andra hittade en pub inne i Trosa som vi fastnade på en kort stund. Ja det rann väl ner en öl där, eller två kanske. Men sedan återvände de flesta tillbaka till hotellet för att förbereda sig inför det stundande 70-tals discot som skulle gå av stapeln under själva middagen och kvällen.

Kvällens tema hämtade inspiration från den välkända klubben Studio 54 i New York som verkar ha varit sjukt populär under den stora discoeran i slutet av 70-talet. Jag föddes ju mitt i all denna uppståndelse av discomusik och minns tyvärr inte så mycket utav den, men jag har ju hört musiken spelas och sett bilder på klädmodet från denna epok. Varken klädstilen eller musiken har aldrig riktigt varit min favorit, men jag måste säga att mångas utstyrslar för kvällen var riktigt bra!

Några fick mig att skratta högt och kvällens vinnare gällande klädsel gick till Oscar, men han förtjänade verkligen att vinna med sin utstyrsel. Han påminde lite om den där roliga artisten ”Gunther” eller vad han heter, som sjöng den där låten om ”You touch my tral-la-la”. Haha, väldigt lika är de i alla fall och jag tycker att han förtjänade att vinna tävlingen.

Middagen serverades som sagt samtidigt som det spelades hög discomusik av en DJ på plats, och han försökte dessutom liva upp stämningen med ett litet musikquiz. Det var såklart discomusik från det glada 70-talet så jag kunde ju dra något gammalt över mig, hade det varit rockmusik från den tidsperioden så hade jag nog klarat det bättre. Men nu hade jag ju inte en susning och vissa låtar kände jag inte ens igen, fast det var trevlig ändå! Maten var riktigt god och många dansade sig genom natten till den höga musiken, men jag rundade av runt midnatt och hoppade i säng för att vara någorlunda pigg på bussresan hem nästa morgon.

Nästa morgon var det dags att resa hem igen och bussen gick tidigt, så jag var på plats med alla morgonpigga i matsalen för att hinna få i mig en riktigt god frukost innan det var dags att åka. Som ni kanske redan vet så älskar jag hotellfrukostar, vem gör inte det! Egentligen är jag inte mycket för att äta när jag vaknar men när det finns så mycket godsaker serverat och klart kan jag inte låta bli, då slinker det ner både goda smörgåsar och äggröra med tillhörande korv och bacon. Underbart! Det fanns såklart yoghurt och frukter om man ville ha det, men jag vill inte ens gå djupare på den saken här utan nu vet ni vad jag gillar helt enkelt.

Alla hann eller orkade väl inte ta sig till matsalen för att äta frukost, utan de kom direkt till bussen med trötta ögon och tilltuffsade frissyrer. Så vissa valde att sova av sig ruset på hemresan medan vi lite piggare själar höll låda för de andra, även denna gången så var Ubbe den som höll i taktpinnen och sjöng för oss alla på bussen. Detta var första gången jag besökte Trosa och jag kommer absolut åka dit fler gånger, somrarna där är underbara och jag vill gärna bo på Bomans Hotell igen men i ett annat rum nästa gång. Har ni inte varit där så kan jag varmt rekommendera detta, är det sommar och sol så har ni en hel stad att utforska dessutom. Och det finns både pubbar och glass till försäljning vilket ju gör alla glada, så jag säger på återseende Trosa. Ha d biff!

DAGENS JERKER måste vid detta tillfälle ges till René, som under vår linedance helt tappade kontrollen över sin kropp och även musikens rytm om ni frågar mig. Vilket fick konsekvensen att alla andra kolonner dansade synkroniserat och i takt utom vår, som mer sprattlade likt en döende orm eller liknande. Vi fick tyvärr inga bonuspoäng för detta enligt instruktörerna…