För länge sedan, i en galax långt långt borta… Haha, nej men vilken cool inledning på ett inlägg ändå! Vi ska stanna kvar i vår galax men här riktar vi blickarna mot andra sidan Sverige, närmare bestämt till västkusten och den lilla staden Laholm. Året var 2004 och det pratades då i min vänskapskrets om att fira midsommar tillsammans, så mina vänner och jag landade tillslut i att vi skulle spendera midsommarhelgen på Eriks familjs landställe i Laholm!

Ja detta var alltså över 20 år sedan när jag nu skriver detta, så vi får se hur mycket jag faktiskt minns av det hela från vår underbara resa denna sommar. Tre bilar skulle fyllas med packning och resenärer! Mogge körde ena bilen och i den åkte hans dåvarande flickvän Jenny, samt Tommy och hans dåvarande flickvän Malin. Jag fick äran att köra den andra bilen, som vi lånade av Erik och hans flickvän Johannas föräldrar. Vi skulle även plocka upp Johannas vän Helena och hennes dåvarande pojkvän Erik. I den tredje bilen åkte Marcus och Tess, de var tydligen inte tillsammans men ändå så var de nog det på något vis. Haha! Jag förstod aldrig riktigt det där och det är många så kallade ”dåvarande” partners här, men det blir lätt så när vi enbart var i tjugoårsåldern och i början av våra liv. Erik och Johanna har dock hängt ihop sedan dess och är numera lyckligt gifta, och jag är så glad för deras skull!

Vi körde ner till Laholm dagarna innan själva midsommarafton för att hinna handla och förbereda allt inför vårt firande. Första dagen vi kom ner hann vi inte göra så mycket än att installera oss och ordna med sovplatser till alla. Det var en mindre stuga med typ två eller tre sovrum så några fick sova på andra ställen. Jag exempelvis erbjöd mig att ta med mig ett tält och skulle sova i detta på tomten, sedan tror jag att Tommy och Malin skulle sova i ett tält eller liknande på tomten men minns inte exakt. Inne i huset sov Marcus och Tess i ett litet rum där de fick dela säng (bowchickawowow), och Erik och Johanna sov i ett annat rum. I det större sovrummet med dubbelsängen tror jag att Mogge, Jenny, Helena och Erik klämde ihop sig. Det ryktades om att det blev väldigt varmt att sova fyra personer i en och samma säng men de hade ju en madrass att sova på i alla fall, jag hade en liten tältsäng som jag klämde in i tältet där jag skulle sova men det gick förhållandevis bra ändå. Det var bara den lilla detaljen att hela tältet var fullt av flygmyror och andra insekter när jag vaknade på morgonen, då var tältduken alldeles svartprickig av flygfän på insidan. Först trodde jag att det fallit ner små blad och annat från trädet ovanför, men när prickarna började röra på sig så ville jag inte sova där något mer…

När alla vaknat så åt vi frukost och sedan delade vi upp oss i olika grupper för att förbereda inför midsommarfirandet kommande dag. Erik, Marcus och jag skulle åka och köpa alkoholhaltig dryck att inmundiga under midsommarhelgen, de andra åkte och handlade mat samt tillbehören som behövdes. Så alla åkte iväg, vi tre grabbar tog en färja över till Helsingör i Danmark där de hade någon sorts gränshandel för oss svenskar i hamnen. Så vi köpte massor av öl, vinboxar och såklart whisky av lyxmärket Vat 69 om jag inte minns fel. Sedan åkte vi tillbaka till Sverige igen och stannade till en snabbis på hemvägen för lite mer shopping, men efter det åkte vi tillbaka till stugan för att möta de andra. Nu hade vi allt vi behöver för att luta os tillbaka och enbart njuta av resten av var vistelse!

Jag vet inte vems idé det var men av någon anledning så drogs det igång en sorts senapstävling när vi kom hem och skulle grilla korv. Detta var knappast någon av tjejernas idé, utan mina misstankar riktades direkt till min uppviglande vän Erik. Tävlingen gick ut på att man skulle ha flest antal strängar stark senap på sin grillkorv och sedan äta upp denna, jag som inte alls var särskilt förtjust i senap på den tiden och ännu mindre starka saker tackade omgående för mig och lämnade ”walk over” direkt till de andra. Men det var kul att se dem stå där och dra på den ena strängen senap efter den andra, det såg verkligen inte gott ut alls men de tävlande påstod att det var jättegott. De skrattade och hetsade varandra att ta mer senap på korvarna hela tiden, Mogge lämnade tävlingen relativt snabbt han också. Tror inte att han heller är så förtjust i stark senap men Erik, Erik, Marcus och Tommy kämpade om segern. Tillslut hade vi en vinnare och jag har för mig att det var Tommy eller kanske Marcus som vann med hela 16 rejäla strängar stark senap på sin korv, men de åt upp hela korven och kanske mådde magen inte kanonbra efter detta. De andra kom inte långt efter och kämpade tappert, men så mycket senap på en korv kan ju knappast vara gott eller bra för magen…

Detta var ett riktigt skönt gäng och vi hade väldigt trevligt tillsammans allihop, vi spelade lite spel och lyssnade på mycket musik på högsta volym. Deltagarna från senapstävlingen verkade lite avslagna på eftermiddagen, kanske spökade deras magar och gjorde små uppror. Min mage skulle inte ha mått bra i alla fall efter att ha ätit så mycket stark senap, det kan jag garantera er. Så vi andra som var lite piggare började sakta att förbereda dagens middag, jag fick i uppgift att koka ris och misslyckades tydligen med min uppgift. Medan de andra hackade grönsaker och annat så stod jag där vid spisen och vakade över den stora kastrullen med ris, jag tog fram en träslev och rörde försiktigt i botten på kastrullen så att riset inte skulle bränna fast där.

– Men… Rörde du om i riset? Ropade Helena högt.

– Eh, ja jag ville inte att det skulle bränna fast i botten så jag rörde lite bara. Förklarade jag.

– Menar du att du rörde om i riset när det kokade, DET SKA MAN INTE GÖRA! Instämde Johanna högt och även Helenas Erik kom inrusande i det lilla köket för att kritisera mitt agerande.

– Men gud, har du på riktigt rört om riset? Sade han högt och skrattade.

Haha! Sedan kom det fler och ville påtala att man minsann inte får röra om i riset när det kokar, även om många gjorde det lite ironiskt så lärde jag mig den traumatiska vägen att aldrig mer röra om i kastrullen när jag kokar ris. Det blev gott ändå vill jag bara säga, och inget satt fast i botten på kastrullen. Så det så…

Stugan låg belägen inne i ett samhälle där det inte var så mycket hus eller andra människor, jag gissar att det var många så kallade sommarboenden där för när vi kom till självaste midsommarafton var det betydligt fler människor ute och rörde på sig. Vi startade vårt härliga firande med en god lunch, däremot regnade det lite till och från under dagen men det gjorde inte så mycket. Vi sjöng och spelade spel samtidigt som vi drack lite vin eller öl, det var underbar stämning helt enkelt! Framåt kvällen skulle vi grilla, det brukade alltid bli god mat när vi samlades eftersom många var duktiga på matlagning och hade stort intresse av detta. När vi ätit oss mätta och belåtna så ryktades det om en tipspromenad i området som vi var nyfikna på att besöka, och vi sprang på flera andra som även de letade efter frågorna de hade satt upp lite överallt. Vi hade med oss våra vinglas och en låda rödvin för att inte bli uttorkade under denna utflykt, sedan hade vi en liten CD-spelare med oss som vi spelade hög musik på såklart. Sedan minns jag inte riktigt vad som hände, men av någon anledning delades vi upp och jag befann mig nu tillsammans med Erik och Marcus vid ett litet vattendrag. Vi verkade vara vilse för en stund men vi hade lagt beslag på både vinet och musiken så det var ändå en trevlig stund vi hade där ute i skogen, men så många andra människor såg vi inte till nu längre. Och det där vattendraget blev nu bara större och större, vi behövde därför hitta ett sätt att ta oss över till andra sidan. Varför vi skulle över dit har jag ingen aning om, det känns nu i efterhand enbart som en dum idé. Erik fick i alla fall syn på ett träd som fallit ned i vattnet över den lilla ån, eller träd var kanske överdrivet för det var mer som en kraftig gren när jag tänker efter.

– Vi måste över här, det är vår enda chans! Ropade en uppjagad Erik likt en scen från filmen ”Stand By Me” och kastade sig sedan ut på grenen, och på något sätt lyckades han ta sig över till andra sidan utan att bli blöt.

Marcus och jag tittade med ofokuserade blickar på varandra… Skulle vi verkligen försöka ta oss över här, när vi var onyktra så är ju risken stor att vi faller ner i vattnet? Där kan det ju finnas krokodiler och annat, i värsta fall kunde vi ju drunkna! Men Erik lät så övertygande om att vi inte kunde ta oss över vattnet på något annat sätt utan det här var vår enda möjlighet. Så övertygande om detta kastade sig Marcus och jag oss ut på grenen likt Chuck Norris, sedan klättrade vi över till andra sidan utan att bli blöta eller ramla ner i vattnet. Nu blev Erik jätteglad och sade sig plötsligt veta vägen tillbaka, så vi fortsatte att spela musik och vandrade där i skogen drickandes direkt ut pipen på rödvinslådan. Våra glas måste ha försvunnit längs vägen någonstans, och efter en stund slet vi ut påsen med vin ur själva kartongen eftersom den bara var otymplig och i vägen för oss. Så nu såg det ut som att vi gick runt och sög på en stor blodtranfusionspåse, och när vi äntligen mötte några främlingar och frågade om vägen så såg de lite besvärade ut. Men de pekade bort mot en liten bro knappt hundra meter från platsen vi kastat oss över ån, jäkla Erik och hans förbaskade påhitt alltså! Det fanns alltså en bro precis i närheten där han hävdade att vi var tvungna att riskera både liv och lem för att korsa ån, så typiskt honom. Men han insisterade på att han inte visste om detta och nu kunde vi i alla fall återvända till de andra igen, om vi hittade hem vill säga…

Men ännu en gång förvirrade vi oss bort från de andra, och eftersom man blir törstig av att traska runt där i värmen så gick det åt mer vin än planerat. Erik försvann längs vägen men Marcus och jag hittade en bordsbänk intill några stora majsfält där vi valde att stanna för att återhämta oss en stund, än fanns det lite vin kvar i tranfusionspåsen som vi sög i oss. Vi lade oss på bordet och tittade upp mot den klara stjärnhimlen, sedan började vi hitta på olika romantiska rim och verser (med viss ironi skall påtalas) som man kunde använda sig utav för att förföra kvinnor. Haha, vi hade så jäkla kul och skrattade åt våra dåliga försök till rim! Men det var nog där och under denna midsommarresa som jag blev riktigt god vän med Marcus, sedan dess har vi haft bra kontakt i alla år och numera kan jag stolt kalla honom en av mina närmaste vänner. Så denna vilsna vildmarksupplevelse var inte så dum ändå, vi tappade kanske bort oss själva där ute i skogen men fann ju en vänskap för resten av våra liv.

När vi rimmat färdigt så tror jag att Johanna kom för att hämta hem oss igen, eller så var hon enbart en hägring där ute på fälten. Men vi återvände tillbaka till stugan och de andra, glädjande nog så var det inte enbart Marcus och jag som var överförfriskade denna midsommarafton utan flera andra skålade och skrattade högt när vi kom tillbaka. De frågade vart vi varit och vi berättade kort om vår poetiska upplevelse där borta på bordsbänken ”under the starclear night”, men de verkade inte riktigt förstå vad vi pratade om. Och jag klandrar dem inte, för vi var nog inte vid våra sinnens fulla bruk att återberätta och förklara allt på ett vettigt sätt. Istället fortsatte vi midsommarfirandet där i stugan tillsammans, de andra var upptagna med något sällskapsspel men jag valde att enbart titta på denna gången. Malin och Jenny blev helt förtjusta i låten ”Little Stereo” av Teddybears STHLM, så denna ville de höra flera gånger och dansade varje gång den spelades. Om ni undrar vilken låt det är så finns en länk här nedanför. Framåt natten var det dags för alla att sova och som tur var fick jag nu sova på min tältsäng bakom soffan den natten. Det var skönare att sova inomhus och slippa alla insekter.

Nästa morgon var det många tunga huvuden som vaknade upp i stugan, det suckades och stönades när alla försökte ta sig upp på morgonen. Vi fixade kaffe och de som orkade åt lite frukost, men sedan var det inte några större kraftansträngningar från någon av oss egentligen. Jag var så utmattad att jag drog ut min tältsäng på altanen och låg där en stund, det är inte värt att dricka för mycket vin vissa dagar insåg jag och mådde inte toppen. Till min glädje så var som sagt de flesta andra empatiska och mådde lika dåligt eller bra, beroende på hur man ser det. Erik var väl piggast av oss alla eftersom han är duktig på att dricka mindre än majoriteten varje gång, han ser oftast till att alla andra får i sig dricka men dricker knappt något själv. Ett smart knep, men han blev nog snabbt uttråkad av att alla var så sega på midsommardagen. Därför bestämde han sig för att detta var ett utmärkt tillfälle att klippa gräsmattan!

När han kom glad runt husknuten med grästrimmern i sin hand ville jag skada honom, allt jag önskade var lite lugn och ro där ute på altanen så drar han igång en högljudd maskin som lät mer än mitt huvud klarade av. Så jag gick in och tog en huvudvärkstablett sedan gick jag ut för att hjälpa honom klippa klart så vi andra kunde få vila i lugn och ro. Jag frågade om han hade ett extra par gummistövlar eller liknande som jag kunde få låna för att inte skita ner mina vita fina sneakers, men det hade han inte så jag fick sätta två plastpåsar på fötterna. Sedan kunde jag klippa gräsmattan medan han gick loss med grästrimmern längsmed husväggen, och då skedde något otroligt oväntat och roligt. När han klippte gräset under fönstret till Marcus och Tess sovrum verkar det ha hörts väldigt högt, så då flög gardinen bort och fram i fönstret tittade Marcus förvånad och bedrövad på en och samma gång. Han undrade såklart vad fasen som pågick och hans ansiktsuttryck är inbränt i mitt minne än idag, jag började skratta så högt att jag halkade omkull i mina plastpåsar. Haha! Erik förstod inte vad problemet var och skrattade bara åt Marcus, som bestämt drog för gardinen igen och jag anade en viss uppgivenhet och ilska hos honom där inne. Ett helt otroligt roligt ögonblick!

På kvällen så skulle vi titta på fotbollsmatchen mellan Sverige och Holland, de skulle möta varandra i kvartsfinalen under det pågående EM-slutspelet och vi var många som var peppade på att se matchen. Detta var på den tiden när Zlatan Ibrahimovic precis slagit igenom och var på väg att bli den mest legendariska fotbollsspelaren vi haft inom svensk fotboll. Alla samlades runt den lilla TV-apparaten med god dryck och tilltugg, och matchen blev en spännande historia. Vid full tid var det fortfarande oavgjort och övertiden startade, men inte ens det kunde skilja lagen åt. Holland hade ett riktigt bra lag då och vi var nog alla lite förvånade över att Sverige lyckades stå upp så pass bra ändå, tänk om det fanns en chans att gå vidare…

Matchen gick vidare till straffar och Mogge klarade inte av att titta längre, han låg på golvet och blundade när det var som mest spännande. Men tyvärr förlorade Sverige kvartsfinalen med 5-4 efter straffdramat. Zlatan sköt över och i den sjätte rundan sköt Olof Mellberg rakt på Hollands målvakt, Edwin van der Sar, och Sverige var därmed ute ur EM. Så nära ändå, men Holland var riktigt bra men även de slogs ut i semifinalen mot Portugal. Tillslut vann Grekland EM-finalen lite oväntat mot Portugal, men det är roligt när någon nation vinner lite otippat.

Efter att vi tittat klart på matchen den kvällen så beklagade vi oss lite, några tyckte till och med att Zlatan var överskattad. Men det har man ju fått äta upp i efterhand med facit på handen så att säga, när vi nu vet vilken otrolig spelare han utvecklades till senare. Nästa dag skulle vi åka hem igen så alla hoppade i säng för att vara utvilade inför den långa hemresan. Fast det är klart, alla ville tydligen inte sova direkt. När jag låg där i min tältsäng så hörde jag Tommy och Malin samtala tyst med varandra…

– Nej Tommy, inte nu. Hörde jag Malin viska.

– Men vadå, får jag inte kramas lite? Viskade Tommy ganska högt tillbaka, diskretion har ju aldrig varit hans starkaste kort om man säger så.

– Men inte nu Tommy, alla försöker ju sova. Viskade Malin bestämt.

– Nu förstår jag inte, jag älskar ju dig och vill bara… Fortsatte Tommy förklara men avbröts snabbt av att Malin gav honom en kram.

– Så, nu får du försöka sova. Viskade Malin och sedan lät det som att hon vände på sig i soffan.

– Okej, godnatt… Mumlade Tommy och sedan blev det tyst i rummet.

Haha, jag undrar om de tänkte på att jag låg där i samma rum. Malin gjorde nog det i alla fall, men Tommy hade nog glömt bort det eller missat den lilla detaljen. Det var ju tur att det inte hände så mycket mer, inget ”bowchickawowow” när jag är i närheten tack! De hade nog heller inte varit så bekväma med att jag då fått resa mig upp och påminna dem om att vi faktiskt delade rum. Men att höra hur gulliga de var mot varandra var ju fint ändå!

Nästa morgon var det dags för oss att packa bilarna och köra hem, så vi städade ur stugan och låste efter oss. Sedan började en lång bilresa mot Stockholm och alla var nog lite sega fortfarande efter midsommarfirandet. Mogge gasade på i sin lilla bil som han lånat av sin syster, de hittade tydligen en CD-skivan ”Let’s Pök” med Ronny & Ragge i handskfacket som de lyssnade på och fick därmed en nostalgisk biltur. Det var mycket bilar ute på vägarna och det blev så att vi körde om varandra lite då och då. Men då vinkade vi glatt till varandra, roligast var dok att köra om Marcus och Tess. Han låg så bakåtlutad i förarsätet och Tommy skojade lite om att det enda som saknades var att han satte upp sin fot på instrumentpanelen, då hade han verkligen sett helt ”relaxed” ut där bakom ratten. Dock vet jag inte om han var särskilt avslappnad, för det verkade vara lite stel stämning i den bilen om jag inte minns fel. Vi trodde ju att det var något ”på gång” mellan Marcus och Tess, men det verkade inte bli så utan de blev enbart goda vänner. Vilket inte är fel alls!

I vår bil lät det annorlunda, stämningen var på topp även om vi var sega. Den på den tiden populära artisten Anastacia hade då släppt en ny låt som heter ”Sick and Tired” och den gillade vi alla i vår bil. Sedan uppstod den återkommande diskussionen gällande om Anastacia möjligen kunde vara en man eller om hon verkligen var en kvinna. Johanna och Helena hävdade bestämt att hon självklart är en kvinna! Medan Erik, Erik och jag inte var helt övertygande med tanke på att hon ju har en ganska ovanlig och mörk röst. Vi kom inte fram till något gemensamt beslut, utan låten spelades om och om igen under hemresan. Det blev kanske lite tjatigt mot slutet men Johanna insisterade på att fortsätta spela den tills vi parkerade bilen hos hennes föräldrar hemma i Haninge igen. Här nedan finns en länk till den om ni är nyfikna på vilken det är, ni kommer säkert att känna igen den:

Kort efter vår hemkomst så beslutade vi att ses igen allihopa, och vi träffades för att grilla tillsammans en kväll. Jag kommer ihåg att jag var lite stressad inför denna sammankomst och hade inte hunnit förbereda något kött att grilla, så på ren instinkt köpte jag med mig ett paket grytbitar och några grillspett. De såg ju fina ut och inte alls med så mycket fett, men tyvärr fick jag veta den dagen att grytbitar är otroligt segt om det inte får kokas länge i en gryta. Därav namnet såklart, men de andra tyckte det var roligt att se mig gnaga och slita sönder de torra köttbitarna från grillspettet. Efter middagen pratade vi lite om det som hände under midsommarhelgen och skrattade högt åt alla roliga saker som sagts och gjorts. Tyvärr minns jag inte allt men om någon av er som var med på resan läser detta så får ni gärna fylla i minnesluckorna, kommentera gärna inlägget i så fall. Men trots detta så kan jag se tillbaka på denna midsommarhelg och minnas den som en av de bästa i hela mitt liv, och förhoppningsvis var det lite roligt för er andra att läsa om det hela. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

UPPLEVELSENS JERKER går tveklöst till Erik som dels lurade oss att begå farliga stunts mitt ute i skogen i närheten av vattnet, men även för att han ansåg det vara lämpligt att dra igång gräsklippare och trimmer som orsakade enormt oljud när övriga enbart ville vila och ta det lugnt. Men självklart var han piggast av oss alla när han förmodligen var den som drack minst alkohol i sällskapet. Vi borde ge igen för allt han ställt till med genom åren känner jag…