Plötsligt var tre veckors semester över och alla lediga sommardagar har nu passerat, detta innebär att jag nu skall vara utvilad och redo för ett nytt år av hårt arbete. Men då är ju frågan, är jag verkligen det?

Haha, ja men det är jag såklart! Annars hade jag ju valt att vara ledig lite längre, men eftersom Linda nyligen bytt jobb och ej fått någon semester nu i sommar så sparar jag lite på ledigheten tills vi kan göra något tillsammans. Så vi får se vad vi kan hitta på sen när vi får lite ledig tid ihop!

Under dessa veckor har det ändå hänt en del, vi har fixat en lite här hemma och stoltast är vi nog över att ha blivit av med sopberget i garaget. Jag lånade en släpvagn av min mor och Kent för att hämta hem en säng från min kära syster, de hade en lite bredare säng över som Theo skulle få till sitt rum. Så efter att ha hämtat hem den så passade vi på att köra ett lass med sopor till återvinningen som vi samlat ihop och förvarat i garaget det senaste året. Där hade vi en rejäl hög med kartonger och frigolit som vi sparat ihop sedan vi flyttade in i huset, jag avskyr verkligen att åka till återvinningen och blir så irriterad på alla andra som är där och står i vägen överallt där man behöver komma fram. Men Linda var så fantastisk denna eftermiddag och hjälpte till på bästa sätt, samtidigt som hon är sådär underbart attraktiv precis som alltid. Svetten rann när vi två kämpade och slet med detta, men med hennes hjälp och glada tillrop gick ju allt väldigt smidigt och bra. Teamwork!

Nova skall eventuellt få en annan säng från min mor som snart blir överflödig där, så då har alla barnen bra sängar sen. Tidigare har Nova och Theo delat på varsin del av en dubbelsäng och de är inte så breda, samtidigt som barnen växer och tar upp mer plats. Så det kommer bli bra, och i väntan på att sängen blir tillgänglig har vi möblerat om i Novas rum så att den ska få plats. Hon blev väldigt nöjd efteråt och längtar nu efter att få slappa i den nya sängen sen när den kommer.

Linda fick en briljant idé! Hon kände att det började bli lite trångt i det hundrummet vi ordnat åt henne, och nu när det varit så himla varmt håller man ju på att svimma där inne. Så hon föreslog att vi skulle använda hallen utanför vårat sovrum istället, där fanns en rejäl bänk och två högskåp sedan tidigare som förra ägarna till huset lämnat kvar. Men allt var lite dåligt placerat så vi delade upp allt och tog bort högskåpen, dessa placerade vi istället i fläktrummet där Linda pysslat om hundarna tidigare. Sedan flyttade vi bort resterande bänkskåp som blockerade fönstret, och vinklade upp dessa mot ena väggen istället. Vi var tvungna att kapa till bänkskivan lite för att allt skulle få plats men det var snabbt ordnat, och nu känns rummet mycket större och blev mer praktiskt att använda. Det finns nu gott om plats för hundvård och Linda kan föna deras pälsar utan trassel, samt att nu går det plötsligt att öppna fönstret i rummet. Det gick inte tidigare när alla skåp blockerade fönstret, så nu kan man ju få frisk luft och andas medan man tar hand om vovvarna vilket gör alla glada. Det som kvarstår är att sortera lite i fläktrummet nu så att sakerna får plats i högskåpen där inne istället, men där har vi en plan så förhoppningsvis blir allt bra. Och jag måste ju säga att detta var en riktigt bra idé av Linda, för resultatet blev ju kanon! (Bild kommer senare när vi är helt klara)

Det har tyvärr hänt sorgliga saker också, under sista veckan har legendarerna Ozzy Osbourne och Hulk Hogan gått bort. Båda som varit otroligt populära och inspirerande inom sin respektive genre. Ozzy i sin framträdande roll som frontmannen i det legendariska hårdrocksbandet Black Sabbath där han blev känd för att ha bitit huvudet av en fladdermus på scenen, och Hulk Hogan som ändå får ses som en av de absolut största stjärnorna inom WWE och fribrottning.

Ozzy, eller The Prince of Darkness som han kallade sig, har jag haft turen att få uppleva live vid ett tillfälle. Det var när han spelade på Globen för många år sedan och min vän Tommy hade fått en konsertbiljett i födelsedagspresent av oss grabbar, så vi hade en kanonkväll och även om Tommy tyckte det var varmt i lokalerna och somnade till lite så hade vi en oförglömlig afton. Den legendariska Ozzy Osbourne rockade loss på scenen men det var inte så mycket fart på honom heller för den delen, kanske tyckte även han att det var varmt för han stod mest och höll i sig i mikrofonstativet och hoppade lite i takt till musiken. Haha, nej hans hälsa var inte den bästa men ändå så levererade han en riktigt bra konsert. Ozzy och hans Black Sabbath har varit en ENORM inspiration för många utav dagens allra största rockband runtom i världen. Jag gillade faktiskt även hans realityshow ”The Osbournes” där han vandrade runt och svor i sitt stora hem, hans barn var lite skrikiga och påfrestande men annars gillade jag serien. Man märkte ju av hans dåliga hälsa redan då och det var därför så fint att han hann genomföra sin avskedskonsert bara veckan innan hans bortgång i sin hemstad Birmingham, därefter har hyllningar och kondoleanser vällt in från världskändisar och fans från hela världen.

Hulk Hogan var omåttligt populär på 80-talet när jag växte upp och den kanske största inom WWE-wrestlingen. Detta var bland det häftigaste som fanns att titta på för oss grabbar i barndomen, vi förstod inte att det var på låtsas utan trodde på riktigt att de slogs för sina liv. Och som de gjorde det, vilka matcher och shower de bjöd på! Jag tror även att wrestlingen var uppdelat mellan två sidor, lite som de onda mot de goda och där Hulk Hogan var den stora hjälten på de godas sida eller liknande. Hans ikoniska entré inför varje match där han slet sönder sitt linne inför en skrikande publik har nog alla sett någon gång, samt att han dök upp i en av ”Rocky”-filmerna i en fight mot en betydligt mindre Sylvester Stallone. En rolig scen för övrigt! Men han har även haft en egen realityserie samt dykt upp i några mindre bra actrionfilmer och serier, men jag kommer dock alltid att minnas honom som den enorma best han var som wrestlingstjärna under min barndom.

Nu får de göra varandra sällskap i himlen, om nu Ozzy hamnar där men det är jag övertygad om att han gör även om han som rockstjärna gjort en hel del tvivelaktiga saker på scenen. Men även om dessa två kanske har upplevts som otäcka på något vis så verkar båda haft riktigt stora hjärtan och varit en inspiration för många människor på olika sätt, och jag gissar att de kan blicka tillbaka på sina karriärer som gett oss mycket glädje och minnesvärda upplevelser. Tack för allt, R.I.P. bästa Ozzy och Hulk…

Min moster var på besök från norrland nyligen, jag blir alltid lika glad när jag får träffa mina norrländska släktingar. Det sker inte så ofta men jag blir alltid lika glad och vill så gärna besöka dem uppe i Jämtland där jag spenderat så många år i min barndom. Vi hann i alla fall prata lite en stund, men vi hade så kul att jag missade helt att fråga hur det gått för min moster och den behandling hon precis gått igenom. Hon verkade dock både pigg och glad så förhoppningsvis verkar allt bra med henne, och även övriga släktingar där upp i norra Sverige. Jag hoppas ju att det ska dyka upp en hundutställning eller liknande i närheten av där de bor så att vi kan hälsa på dem om vi ska åt det hållet. Annars får vi helt enkelt bara ta och köra dit ändå! Så att jag kan hälsa på min kära moster och hennes Lasse, alla kusinerna, min morbror och så härliga Tesse såklart! Henne har jag inte träffat sedan jag var tonåring och det vore himla kul att få skratta med henne igen, så ja det får nog bli en tur till Jämtland med familjen snart känner jag.

Det blev även två minnesvärda utflykter denna sommar! Den första var ute i Lövhagen i Nynäshamn, de hade några promenadstråk där samt ett café där vi köpte lite fika. Men naturen var verkligen det som förvånade mig, det var så himla vackert och påminde väldigt mycket om Gotland på något vis. Så hit vill jag åka flera gånger så fort vi får möjlighet, det är ju så pass nära och det där caféet hade mycket gott att erbjuda så vi ses nog snart igen.

Sedan åkte vi på en utflykt ut till Ekerö i söndags, vi tog färjan över dit och hade bokat en brunchbuffé på restaurang Kolmilan precis i hamnen där färjan kom in. Och jösses, maten var helt fantastisk där! Lindas syster Liz och deras mor Åsa med tillhörande Lasse följde också med, samt deras vän Vompan. Så vi var ett stort sällskap som tömde faten i buffén, detta ställe kan vi verkligen rekommendera och vi kommer garanterat att åka tillbaka dit igen. Alla var så mätta och belåtna efteråt att ingen orkade äta middag på kvällen, så det är väl ett gott betyg om något. Mums!

Vi får helt enkelt se vad vi kan hitta på med resterande semesterdagar, men jag sparar dem tillsvidare. Vill ju gärna spendera tid med min underbara fästmö så vi får se när hon får vara ledig och vad vi kan hitta på för kul då, men en kortare hotellvistelse ska vi försöka unna oss i alla fall. Men nu är hon på jobbet och därför ska jag lägga mig tidigt ikväll för maximal återhämtning efter de inledande arbetsdagarna, ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till flera världsledare som jag är vansinnigt less på just nu. Sluta bråka och upphör med era jäkla krig! Så grattis till Trump, Putin, Xi Ping, Kim Jong-Un, Netanyahu med flera…

Vi ska återigen hoppa in i tidsmaskinen och resa tillbaka i tiden, denna gången till Tyskland år 2006 enlig Jocke som troligen har bättre koll på årtalet än mig. Vi skulle vid detta tillfälle besöka en fabrik som tillverkade isoleringsmaterial kallad cellgummi som vi ofta använde oss av i vårt arbete inom VVS-isolering, och denna stora fabrik låg i den lilla industriorten Münster i Tyskland!

Här började vi resan precis som man alltid gör inom byggsvängen, med en stor starköl och en liten hutt Jägermeister ute på Arlanda. Till detta fick vi också den obligatoriska och svindyra räksmörgåsen, och så fort allt detta hade hamnat i magen så bordade vi planet som skulle ta oss till Frankfurt som på den tiden var en av Europas absolut största flygplatser. När planet startade så hade Magush och hans enorma flygrädsla redan kickat igång ordentligt, han var nervös långt innan men nu bokstavligen skakade han av skräck. Dock så verkade han lugnare efter att planet lyft och hittade väl ett sätt att hantera det hela, vi andra tjoade och var otroligt glada över att få komma iväg. Sedan när vi landat och det var dags för alla att gå av planet så blev det som vanligt tvärstopp i planets mittgång eftersom alla genast ställde sig upp och började plocka ihop sina handbagage, så vi satt kvar en stund i väntan på att alla andra skulle bli klara men detta tog ovanligt lång tid. Då kunde Linkan, som ofta hittade på en massa hyss, inte hålla tyst längre där han stod inklämd bland alla främlingar mitt i gången på planet…

– Hallå! Har någon sett mina skridskor? Hallå! Skridskor? Ropade han högt.

Hahaha! Vadå för skridskor, han hade ju inga skridskor med sig så ingen fattade vad han pratade om. Men sådan var han, han hittade på både det ena och det andra men var av denna anledning väldigt oförutsägbar och rolig. Jag minns första dagen jag jobbade med honom när han var nyanställd på företaget, då satt vi på ett café i Gamla Stan och Pavle pratade om en tjej han träffat på krogen när han varit ute den helgen. Linkan som inte sagt så mycket den dagen vänder sig då till oss och konstaterade följande:

– Sex är överskattat, jag tar hellre en god räkmacka alla dagar i veckan. Sade han helt allvarligt och rörde inte en min.

Pavle visste ju inte vad han skulle säga, men efter att vi lärt känna Linkan bättre så förstod vi ju att han självklart skojade och bara drev med oss. Men sak samma, vi kom tillslut av planet och hoppade in i en abonnerad buss som tog oss till vårt hotell. Magush passade då på att ringa hem till sin flickvän och berättade att vi nu var framme och att han hade överlevt flygresan. Men direkt efter samtalet blev han alldeles skakig igen, det visade sig att han redan då började oroa sig för flygresan hem två dagar senare. Vi försökte peppa honom och få honom på andra tankar men det gick inget vidare, då tröttnade Pavle på hans gnäll och röt ifrån mot Magush.

– Nu du hålla käften fan och sluta vara sån jävla mes! Sade Pavle argt och bestämt.

Ibland är det bra att ha en man med serbiskt ursprung med sig i sitt sällskap som är VÄLDIGT rak och tydlig med vad han tänker, så efter detta blev Magush tyst. Jag tror knappast att hans oro gick över, men han vågade nog inte prata mer om sin flygrädsla i alla fall.

Nästa morgon var det dags för det inplanerade fabriksbesöket, så vi åt en god frukost på hotellet innan vi åkte iväg. När vi kom fram till fabriken så togs vi emot av någon där som arbetade på kontoret, vi gjorde denna resa tillsammans med vår grossist på den tiden och det var de som ordnade med allt.

De visade oss runt i fabriken och berättade hur tillverkningen gick till, här tillverkade de alltså en sorts isolering av gummi som heter cellgummi och den används mestadels till att isolera rörledningar med kylmedia eller kallvatten. Både vår chef, herr Banan och jag hade besökt denna fabrik några år tidigare så vi hade ju redan sett allt. Men den gången åkte jag dit själv med några andra kollegor från andra företag och var relativt ny inom byggbranschen, så nu blev besöket mer givande för min del. Och det var riktigt coolt att se hur fabrikens robotar arbetade, medan människorna som jobbade där mer hade en övervakande funktion.

När vi gått runt i fabriken så fastnade vi avslutningsvis vid den lilla laserskrivare som märkte upp all isolering, den sprayade på en liten fin text när allt passerade i hög fart och bläcket torkade direkt utan att kladda. Vi facinerades alla av hur pricksäker skrivaren var och stod länge och tittade på detta, sedan avslutades rundturen och då fick vi komma till fabrikens stora matsal och äta lunch. Efter det så fick vi se vilka typ av kvalitetskontroller de genomförde på isoleringen, samt en guidad tur ute på deras enorma lager. Jag har alltid varit intresserad av stora fabriker och hur allt fungerar där inne, och denna var otroligt modern och stor på den tiden. Så det var lika kul att få besöka den igen även denna gången!

På kvällen hade vi blivit inbokade på en restaurang som serverade klassiska tyska maträtter, vilket var väldigt gott och portionerna otroligt generösa. Sedan har vi ju det lilla dilemmat med att ölen här i Tyskland är så fantastiskt god, jag gillar deras ljusa lager och även de bayerska varianterna smakar bra. Men vi drack oftast deras Weißbier nu när vi var här, alltså deras veteöl som ser lite lätt grumlig ut men smakar helt fantastiskt.

Vi blev kvar på denna restaurang i flera timmar efter att ha ätit väldigt god mat och druckit en massa Weißbier så blev vi erbjudna att följa med ner i källaren under restaurangen. Okej, jag vet att detta låter lite oroväckande och mystiskt men under restaurangen hade de något som liknade två bowlingbanor. De förklarade att spelet heter Kägel och att det var mycket gammalt, men något som tyskarna spelat i massor av år långt bak i tiden. Skillnaden mot bowling var mest att klotet och käglorna var gjorda av trä om jag inte minns fel, men hur man räknade poäng och liknande minns jag inte alls. Det verkade heller inte finnas så tydliga regler, utan man skulle kasta kloten både framåt och sedan bakåt under benen på något vis. Haha, det var verkligen roligt men väldigt svårt. Detta fick i alla fall runda av kvällen för vår del, och efter detta åkta vi tillbaka till hotellet för att sova. Kanske blev det bara en sista öl i hotellbaren först, men sedan hoppade alla i säng.

Nästa dag så skulle vi få en guidad tur genom den gamla staden Münster, och vi möttes upp av en ung tysk kille som var student där. Han jobbade extra med att guida turister genom staden och kunde väldigt mycket om dess historia, så vi möttes utanför en stor kyrka mitt på stadens torg. Han började med att berätta om hur gammal denna kyrkan var och att det i kyrkan fanns en gammal klocka som var flera hundra år gammal, och att den har gått exakt rätt ända sedan den byggdes. Den har tydligen inte behövts ställas om under alla dessa år om jag förstod honom rätt, men hur det var möjligt eftersom vi har sommartid och vintertid fattade jag aldrig riktigt. Men klockan var stor och väldigt detaljerad och fin, en sådan skulle man ha hemma på väggen…

När vi samlades ute på torget framför kyrkan igen så skulle guiden bjuda oss på en klassisk brygd som man druckit här i all evighet. Korn heter drycken, och smakade… Ja alltså fy fasen vad starkt det var! Det var någon sorts kornbrännvin som bara dunstade bort på tungan, man hann på riktigt knappt svälja innan det bara förångades i munnen på en. Vi tittade på varandra och alla grimaserade illa, vad tusan vad detta egentligen och hur kan de vilja dricka något sådant frivilligt? Guiden skrattade åt oss och samtidigt såg vi hur Micke glatt smackade sig om munnen och verkade tycka att det smakade fantastiskt gott. Nej, detta var inget för mig men jag var tvungen att köpa med mig ett lerkrus hem och bjuda mina kompisar på detta någon gång när vi har fest eller liknande.

Sedan fortsatte vår rundvandring och detta var faktiskt en riktigt mysig liten stad som innehöll fina promenadgator och gamla vackra byggnader. Vi stannade till vid en stor byggnad som jag inte vet om det var en kyrka eller något liknande, vår guide berättade att här utförde man tydligen dödstraffen förr i tiden. Då låstes den dömde in i en bur och sen hängdes buren högt upp på byggnadens fasad så att alla kunde skåda det hela, sedan när personerna hade avlidit fick de hänga kvar där ett tag medan stadens fåglar pickade i sig delar av liket. Detta lät aningen makabert, men det var tydligen inte ovanligt att man gjorde på detta sätt för över hundra år sedan. Kanske även för att skrämma befolkningen till lydnad kan jag tro.

Sedan var det dags att börja vår resa hem igen, och då åkte vi buss till… Jag vill tro att det var Dortmund vi skulle flyga ifrån så nu kör jag på det! Vi åkte i alla fall dit med vår lilla buss och sedan skulle vi övernatta där innan vi fick flyga hem nästa morgon. Så då gjorde vi ”en natt på stan” och där vet jag fasen inte riktigt vad som hände. Av någon anledning så delades vårt sällskap upp och försvann ut på olika ställen, jag minns inte varför. Jag kommer bara ihåg att vi senare på kvällen försökte hittade varandra och vi lyckades sakta finna en efter en. Sedan tryckte vi in oss i en liten taxibil och körde runt i en stor rondell och mitt i denna stod vår kollega Joel som såg allmänt förvirrad ut. Men taxin körde vidare och nästa gång den stannade till så hittade Pavle oss och krävde att få klämma sig in i den redan fullpackade taxin.

– Släpp in mig fan! Ropade han och satte sig i knät på oss andra i baksätet.

Taxichauffören sade nåt på tyska som vi inte lyckades förstå, men vi kunde ju inte heller tyska särskilt bra. Vi var enbart bekanta med ord som feuer (eld), kartoffel (potatis), bier (öl), würst (korv) och fußball (fotboll). Vilka jäkla grottmongon chauffören måste ha tyckt att vi var som satt och rabblade upp dessa i våra tafatta försök att kommunicera med honom, haha! Men det verkade inte som att chauffören sade något av dessa ord tillbaka, vi misstänkte dock att han inte var särskilt nöjd med situationen och lite längre fram blev vi därför avsläppta. När vi ska kliva ur taxin räckte Pavle fram nackstödet från passagerarsätet som han på något märkligt sätt lyckats bryta loss när han klev ur taxin, men ingen av oss villa ta hand om det för då kanske vi själva skulle bli tvungna att betala för skadorna. Vi sprang från taxin och hörde senare hög musik innanför en stor dörr där två vakter stod placerade utanför, vi blev nyfikna och frågade om man fick komma in där. Det gick bra, vi betalade inträdesavgiften som var ganska dyr men tänkte att det kanske var ett exklusivt uteställe eller liknande. Vi följde en lång korridor och musiken hördes högre och starkare, sedan kom vi in salen där alla andra människor vistades. Då förstod vi vart vi hade hamnat, detta var tydligen en väldigt stor strippklubb…

Shit! Vi försökte vända om direkt men då var det en i sällskapet som påpekade att om vi inte köper ens en öl eller liknande så kommer vi troligen få problem att gå ut därifrån, och vi fick genast två vakters arga blickar på oss som stod framme vid bardisken. Detta kändes ganska olustigt och några av oss fick till och med lite ångest över att ha hamnat där eftersom de hade flickvänner hemma i Sverige och inte alls kände att detta var okej. Så vi drack snabbt upp varsin öl sedan lämnade vi stället i all hast, men inte alla tydligen. En av i sällskapet blev tilldelad en röd ballong av en av tjejerna som sedan lurade in honom i något sorts snurrande bås, men han fick snurra vidare själv där inne. Vi väntade på honom utanför stället innan vi åkte tillbaka till hotellet så vi kunde vara säkra på att alla kom hem ordentligt.

Nästa morgon avgick planet tidigt hem till Stockholm, vi var nog alla lite konfundersamma över vad tusan som hände kvällen innan. Men alla var nu samlade igen och det var väl tur det, Magush kom in i nya skakningar och flygskräcken kickade in omgående. Nu skulle vi flyga hem och resan gick bra, sedan dess har jag faktiskt inte varit i Tyskland. Även fast jag varit intresserad av att åka till Berlin eller kanske München, men det får bli senare. Det finns ju mycket historia att ta del utav och sådant intresserar ju mig mycket, sedan hade det ju varit kul att få vara med om en riktig oktoberfest på plats i Tyskland. Där man sitter armkrok med varandra på långa träbänkar med gigantiska ölkrus och sjunger sånger tillsammans i roliga kläder, haha! Det vore något, vem vill följa med?

RESANS JERKER tycker jag att Magush kan få på grund av sin flygrädsla. Inte just för att han är rädd för att flyga, utan mer för att vi knappt han landa på ditresan innan han sedan direkt blev orolig över hemresan igen. Det var lite märkligt kan jag tycka…