Rubriksättningar… Det verkar inte vara så enkelt alla gånger och kan ofta vara missvisande eller tolkas på helt fel sätt. Jag har fått lära mig detta och ibland varit tvungen att förklara mina rubriker här på bloggen för personer som inte förstår vad jag menar, men om jag bara förklarar långsamt så brukar Henke och de andra förstå vad jag menar tillslut. Men det är inte alltid man har den tiden tyvärr…

Man kan även läsa hur kvällstidningar och andra lokaltidningar gör misstag i sina rubriksättningar, så då gör det ju inte så mycket att även jag som amatör gör fel ibland. De är ju ändå utbildade och professionella menar jag, och troligen har de som rutin att granska rubriker och artiklar som publiceras. Därför blir det då extra intressant att rubriker likt den här nedan lyckas slinka igenom den interna kontrollen utan att någon reagerar…

Mm, hur tänkte de här? Efter att ha läst rubriken och andats några gånger så förstod jag ju budskapet relativt fort, men den kan väldigt lätt misstolkas. inte sant? Tänk på alla känsliga och lite präktiga läsare som sätter kaffet i halsen när de ska läsa sin morgontidning med en sådan rubrik, vilken chock! Haha, nej jag börjar faktiskt undra om man inte gör detta med flit enbart för att det ska bli en snackis och få stor spridning på sociala medier. Och det kan man väl göra om man vill, det piggar ju upp lite. Men som jag var inne lite på i föregående blogginlägg, så ställer detta till det för oss personer med gränslös fantasi och som dessutom visualiserar det mesta med bilder i huvudet. Ni vill inte ta del av vad jag fick upp för bilder i mitt huvud det lovar jag, men kul blev det och jag välkomnar fler märkliga rubriker som denna!

Barnen växer! Jag reflekterade över detta nyligen att barnen inte bara växer ur kläder och skor, utan även deras sinnen och humör utvecklas hela tiden. Nu senast när jag ville förmedla att middagen var klar så kom de inte springades och var lika glada eller tacksamma som tidigare, utan de var fast i ett spel på Roblox tydligen och har så varit sedan 8-års åldern ungefär…

Haha! Nej okej man behöver inte komma till middagsbordet direkt om man är upptagen, men det är ibland så mycket känslor inblandade i deras spelande att man blir lite tagen på sängen ibland. Det vanligaste svaret jag brukar få om jag ropar på barnen är detta:

– Jag är mitt inne i en match men jag kommer sen!

Kanske känner många igen sig i detta? Och om de är mitt uppe i ett spel verkar det helt OMÖJLIGT att pausa för att äta middag exempelvis…

Nu har jag dock lärt mig hänga med mer i deras spel och ser ju ibland att de inte ens startat spelet när de ger mig ovanstående svar, utan håller på att starta spelet i menyn. Då brukar jag påtala detta lite för dem att jag minsann är ”down with the kids” och på deras nivå, så jag vet hur det fungerar och då skrattar de och avslutar spelet. Det gäller att man har lite trix i rockärmen när man handskas med deras spelvanor här hemma, annars blir det lätt att de fastnar framför skärmarna lite för länge. Men vissa dagar är jag inte en bättre förälder än att jag uppskattar att de håller sig sysselsatta så att jag själv kan få lite tid för avkoppling, för det ska gudarna veta att vi föräldrar behöver. Somliga mer än andra och jag tillhör kategorin ”somliga”, nu sista tiden i alla fall…

Jag skrattade åt ett inlägg på sociala medier nyligen och tänkte dela detta med er. Jag känner inte riktigt igen mig i detta längre men för inte så många år sedan så kunde jag verkligen relatera till bilden, och många småbarnsföräldrar har nog gått igenom exakt samma fas som Yoda här nedan. Haha, alltså den är så talande och rolig att jag dör av skratt!

När jag ändå är i farten med att dela så kallade ”memes” så kan jag kasta in denna också, den stämmer inte in på mig så mycket men jag tycker den är rolig ändå. För visst har jag väl någon gång gett barnen arga blicken i hopp om att de ska ta det lite lugnare eller så, men jag får inte riktigt till samma ”crazy eyes” som Samuel L Jackson på bilden. Men skrattar, ja det gör jag såklart ändå.

Avslutningsvis vill jag dela något som en kvinna delade med sig av, det var en bild på ett duschdraperi som hennes man kom hem med efter att hon vänligt bett honom köpa ett nytt på vägen hem från jobbet. Om det är sant eller ej vet jag inte men roligt var det, och jag kände ju direkt att jag kunde relatera till mannen i detta sammanhang. För jag förstår att hon nog tänkte att han skulle köpa ett liknande som de redan hade eller något som passade in i badrummet, men den här mannen gick uppenbarligen BANANS för det där draperiet är ju BANGER! Haha!

Nu tillbaka till rubriken för detta inlägg! Det verkar nämligen bli tydligare för varje dag som går nu att Henke blir kvar i Sverige och ger upp sin stora dröm om sin flytt till Mongoliet. Vad som föranledde honom till att ta detta beslut är högst osäkert, men det verkar nu vara beslutat och bestämt att han inte ska någonstans. Därmed tackade han nej till sitt livs möjlighet att få arbeta internationellt i Ulan Bator på en av deras största persiennfabriker där han erbjudits rollen som huvudskyddsombud, men vi är alla glada att han väljer att stanna.

Jag vet inte hur jag själv hade resonerat om jag var i hans skor (förvisso ganska små skor, tror att han bara har storlek 37 och då är han ändå lika lång som mig), men en sådan här möjlighet får man nog bara en gång i livet. Nu vet jag inte vad det var som fick honom att ändra sig, allt verkade ju så förberett och planerat för denna flytt som även inkluderade barnen och exfru. Både Steffe och jag var nyfikna på vad som fick honom att ändra sig och vi spekulerade i att det kanske var svårt för honom att sälja sin lägenhet eller liknande, men vad det nu än var så vore det intressant att få veta anledningen till att han ångrat sig. Jag menar han förberedde ju sig sedan sportlovet i våras med att träna mongolisk dans och märklig naken sumobrottning, allt för att snabbt komma in i det sociala samspelet med sina nya medmänniskor där borta. Nu har han säkert lärt sig massor av detta och därför bör han väl inte se sina nya kunskaper som helt bortkastade, han kanske får nytta av dans och brottning på nästa afterwork eller liknande?

Fast jag även om jag är glad över att Henke beslutat sig för att stanna så är jag lite ledsen för hans skull, så passionerad som han varit inför uppdraget som huvudskyddsombud på persiennfabriken har jag aldrig sett honom tidigare. Det hade verkligen passat honom och mongolerna var ju så vänliga med alla sina förberedelser de ansträngde sig för att ordna åt honom. Nu känns det lite som att Henke aldrig kommer byta jobb eller flytta heller för den delen, han har alltså slagit rot i Gustavsberg på ett beslutsamt sätt som ingen kan rubba. Så det enda vi kan göra nu är väl att tacka Henke Penke Päronpung för att han delade med sig av detta uteblivna äventyr och att han nu valt att stanna, vi vill därför gratulera omgivningen likt reklamen för Dressman… Grattis Värmdö! Nu stannar Henke hos er, för evigt!

Nog om det, vi får helt enkelt stänga kapitlet om Henke och persiennfabriken för gott nu är jag rädd. Men det gör inget, för jag har massor av andra saker att tänka på just nu. Jag hittade nämligen en ”att-göra-lista” som måste klaras av snarast möjligt, känner ni någon som vill låna ut ett blått skåp lite snabbt? Ha d biff!

DAGENS JERKER ger jag mer än gärna till trafiken i Stockholm som nu sista dagarna visat sig från sin allra sämsta sida. Mycket att tacka för detta har vi väl några få ”genialiska” medtrafikanter som stressar och kör så pass illa att de orsakar krockar och trafikolyckor där de skyndar sig fram. Och eftersom trafiknätet i denna stad inte verkar klara av stillastående fordon på ett bra sätt så blir det ju snabbt köer som växer, men en stor eloge till räddningstjänst och andra inblandade som tvingas rycka ut så fort något händer i trafiken. Utan dem skulle trafikläget vara enormt mycket värre, men jag önskar att bilförare och övriga i trafiken kunde visa bättre hänsyn och inte trängas och ställa till det för alla oss andra. Vi som är snälla trafikanter, haha!