Tillbaka till år 2012, när vi åkte iväg på en konferens och besökte en stad jag varit nyfiken på under många år. Jag hade inte haft så stora drömmar om att få resa till Ryssland, men just staden St. Petersburg hade alltid varit intressant och lockande av någon anledning…

Det är en hel del pyssel för att få tillstånd att resa in i Ryssland, där vi först skulle ansöka om visum allihop på företaget. Sedan var man tvungen att fylla i diverse blanketter om vad man skulle göra där, samt att man var tvungen att deklarera hur mycket kontanter man förde in i landet. När vi väl kom iväg så kändes ändå läget under kontroll, allt gick bra ute på Arlanda men vi hann bara landa på flygplatsen Pulkovo innan det skulle börja strula. När vi klev av planet och skulle passera genom passkontrollen tog det FRUKTANSVÄRT lång tid, och när de ville kontrollera mitt pass så tittade kontrollanten på mig och sedan ner i passet flera gånger under säkert en minut. Sedan skakade damen bara på huvudet, saken var den att jag på mitt fotografi i passet var rakad på huvudet medan jag nu hade låtit håret växa ut igen. Hon verkade otroligt tveksam men sedan suckade hon högt och släppte förbi mig, så himla märkligt. Jag hade ju tidigare hört talas om att gränskontrollen i Ryssland är riktigt trög och att man ibland varit tvungen att muta personalen för att komma vidare, men det behövde vi inte göra vad jag vet.

Sedan hoppade vi på en abonnerad buss som skulle ta oss ut till vårt hotell, och då slogs jag av hur rörig trafiken är i denna stad. Jag var tacksam över att jag själv inte behövde köra, för det fanns hur många körbanor som helst och knappt några väglinjer eller liknande som hjälpte en att hålla sig rätt på vägarna. Och trafikljusen vet jag inte varför de hade där, bilisterna verkade ju strunta i dessa ändå.

När vi kom till hotellet, som var en väldigt stor och pampig byggnad mitt på huvudgatan genom staden, så delades vi upp och alla fick en rumskamrat. Jag fick för första gången dela rum med ”direktör” Sjölund, men han är en trevlig och glad herre så det gjorde mig inget alls. Vi hittade en TV-kanal på rummet som visade hockeymatcher från den ryska ligan (KHL), så i väntan på att alla skulle samlas igen så kollade vi på lite rysk ishockey.

Sedan skulle vi iväg och besöka en fabrik till vår största kund på den tiden, de hade nyligen byggt sin nya fabrik i Ryssland och den låg belägen en bit utanför St. Petersburg. Så alla hoppade på bussen igen och vid ett tillfälle stannade bussen till vid en stor souvenirshop, det verkade som att bussbolaget hade kommit överens med researrangören om att bussen skulle stanna vid vissa ställen där vi skulle spendera våra pengar. Så kallade turistfällor, för här fanns det bara en massa ointressanta souvenirer av sämre kvalitet som ingen ville köpa. Direkt när vi kom in i den stora butiken så bjöd butiksägaren oss på små glas med vodka, men när vi sedan skulle vidare utan att någon köpte något så blev de griniga. Men det var inget att bry sig om kände jag, man kan ju inte tvingas till att köpa något man inte vill ha eller enbart för att man ska vara snäll. När vi hoppade på bussen igen hade VDn till företaget, vars fabrik vi skulle besöka, gjort oss sällskap och skulle åka med oss sista biten. Han var jättetrevlig och berättade för oss om alla utmaningarna med att öppna en fabrik i Ryssland, regelverken var onekligen speciella här enligt honom.

När vi var framme möttes vi upp av sonen till företagets VD som sedan gav oss en guidad rundtur genom hela fabriken, det var riktigt snyggt och fräscht överallt. Kontoret var modernt och fabriken likaså, det syntes verkligen att allt var nybyggt och det måste ha varit så inspirerande för alla att arbeta där i de nya lokalerna. Efter rundturen var vi klara och då körde bussen oss tillbaka in till stan igen, där vi skulle äta middag på en stor restaurang. Jag minns att de serverade gös, denna fisksort hade jag bara hört gott om men aldrig ätit den tidigare. Men jag tycker tyvärr inte att det var så gott, det saknades någon sås eller liknande för nu var det bara torrt med fisk och potatis samt lite grönsaker. Jag tror dock att gös är gott om den serveras med godare tillbehör, så jag har lovat mig själv att äta den fisken igen och ge den en ny chans. (Notering: Det är i skrivande stund nu år 2025 och jag har fortfarande inte ätit gös sedan dess…)

När vi kom tillbaka till hotellet så ville några gå ut senare på kvällen, men direktören och jag själv var rejält sugna på att testa äkta rysk vodka. Den ska ju vara så mycket godare och vodka borde man väl kunna köpa var som helst här i Ryssland resonerade vi, så han och jag gav oss ut på jakt efter varsin flaska vodka. På en bakgata bredvid hotellet hittade vi en liten livs butik, allt kändes aningen suspekt men vi ville ändå se om de möjligen sålde lite vodka där inne. Tyvärr kunde vi inte hitta det vi sökte, då frågade vi kassörskan om de ens sålde vodka där eller vart vi kunde finna någon butik i närheten som gjorde detta.

– Vodka? Sa hon frågande och tittade på oss.

Sedan gick hon bara iväg, och kvar stod vi som två fån. När vi tänkte lämna butiken kom hon springande och vinkade in oss längre bak i butiken, sedan drog hon bort ett draperi och där bakom fanns det massor av spritsorter att välja mellan. De får tydligen inte sälja alkohol i butikerna efter ett visst klockslag på kvällen, men nu erbjöd hon sig att sälja till oss ändå. Så vi hittade varsin flaska som liknade en sorts raket eller missil, och denna innehöll alltså äkta rysk vodka. Billig var den också! Så vi gick nöjda tillbaka till hotellrummet och började smaka på våra fina inköp, men jätteimponerade var vi inte för detta smakade ju som vilken vodka som helst. Nåja, vi huttade några snabba klunkar som fick göra kullerbyttor ner i magen sedan hängde vi på de andra som skulle besöka baren bredvid hotellet. Men det var ett trångt litet ställe så efter någon timme så gick alla hem igen och gjorde sig redo för nästa dags konferens. Nästan alla i alla fall, vissa ville tydligen festa vidare på hotellrummet. Tobbe skanderade att alla var välkomna till hans rum på efterfest, jag tackade för mig och ville bara upp och lägga mig för kvällen.

Men nästkommande morgon fick jag höra att Henke som delade rum med Tobbe var mycket upprörd, han låg nämligen och sov när hela efterfest gänget ramlade in på deras hotellrum. Då rusade han ilsket upp ur sängen i enbart kalsongerna och skrek åt alla att de skulle försvinna ut därifrån, jag tror till och med att han sparkade vår egen VD i baken för att få ut alla från rummet. Sedan hade tydligen Tobbe däckat i badrummet och fått någon sorts ångerfull psykos där inne enligt Henke, han ringde hem till sin fru och grät samtidigt som han kräktes över hela golvet i badrummet. Psykos vet jag inte riktigt om det var, men jag gissar att Tobbe kanske varit en aning överförfriskad. Så på morgonen var Henke i upplösningstillstånd och krävde att få ett eget hotellrum eller så ville han åka hem till Sverige omedelbart, men det gick att ordna ett eget rum till honom så efter det lugnade han ner sig igen.

Efter frukosten på hotellet så skulle vi återigen samlas på den abonnerade bussen. Vi skulle denna dag besöka det välkända Katarinapalatset, detta är ett ryskt rokokopalats och ett före detta kejserligt sommarresidens beläget i staden Tsarskoje Selo söder om St. Peterburg. Palatset var helt galet stort med massor av vackra och fina detaljer överallt, och invändigt var det såklart massor av detaljer i guld. Vi fick veta att under andra världskriget blev Katarinapalatset – liksom Alexanderpalatset – avsiktligen förstört av de tyska trupperna, men att palatset senare till största delen hade återställts. De stora bärnstensskivorna i Bärnstensrummet fraktades bort av de retirerande tyska trupperna under kriget, men att efter ett tjugo år långt restaureringsarbete som inleddes år 1982 så har rummet återskapats i sin forna glans. Riktigt häftigt!

När vi sedan åkte vidare så fick vi uppleva lite sightseeing genom staden, vi åkte förbi ett flertal kända byggnader och torg där vi fick hoppa av och ta lite kort om vi ville. Jag noterade att de flesta broar vi korsade hade väldigt detaljerade räcken med guldfärgade detaljer, och guld verkar vara färgen som gäller här i staden. Vi körde även förbi Vinterpalatset där de forna tsarerna residerade, detta enorma palats känner man igen på sin gröna fasad i barockstil för den som är intresserad. Väldigt flådigt var det i alla fall, men inget för mig.

Om jag vore en tsar skulle jag hellre bo i ett hus på landsbygden istället, gärna vid kusten om jag får välja. Men att bo i Ryssland känns inte aktuellt, inte efter att ha varit där i alla fall. Jag togs inte med storm om man säger så, men det var intressant att uppleva detta gigantiska land även om jag just nu bara besökte en av de större städerna.

På resan tillbaka till hotellet såg jag enorma stridsfartyg ligga för ankar ute i vattnet och en stor ubåt ligga förtöjd vid en av kajerna vi passerade, och jäklar vad stor den var i jämförelse med våra svenska ubåtar. Det är något med dessa som jag alltid funnit spännande och intressant, samtidigt som just ryska ubåtar gör en lite nervös av någon anledning. Denna vill man inte se dyka upp i vår vackra skärgård när man sitter där och metar fisk på en brygga. Fy så obehagligt när man ju vet vilka resurser dessa bjässar besitter, och då var denna ändå inte ens en av de största ubåtar de förfogar över…

Innan vi skulle åka tillbaka till hotellet så stannade bussen till på ytterligare ett märkligt stopp där vi fick hoppa av allihop, det var på den kända klubben ”Coyote Ugly” och precis som i filmen så fanns det så kallade cowgirls som dansade på bardisken medan de serverade våra drinkar. Men vi kände att något inte riktigt stämde när vi kom in på det där stället, för det var helt öde och inga andra där än oss. Men det kunde ju förstås bero på att detta var mitt på dagen, sedan satt det några skumma typer och observerade oss från ett bord i hörnet under hela vår vistelse. Men vår busschaufför insisterade på att vi skulle stanna här ett tag så vi köpte oss varsin öl och slog oss ned vid borden. Men jag fick känslan av att det var något fuffens med detta ställe, jag vet inte riktigt vad de var men något kändes inte bra. Kanske var tjejerna som jobbade där var tvingade till detta eller liknande, de upplevdes inte alls lika glada som servitriser vanligtvis är och det skulle inte förvåna mig om detta ställe förvandlades till någon sorts bordell eller liknande nattetid. Annars var konceptet coolt och filmen ”Coyote Ugly” blev ju en stor succé, så jag kan tänka mig att under andra förhållanden så kunde detta ha varit en trevligare upplevelse. Så detta var ännu en turistfälla vi hamnade i, men efter en timme kanske så lämnade vi stället och åkte tillbaka till hotellet igen.

Innan vi skulle ut och äta middag på kvällen så hade vi lite ledig tid att shoppa eller göra vad vi ville, så direktör Sjölund och jag anslöt oss till några andra för att se om vi kunde hitta något kul att köpa med oss hem. Innan vi lämnade hotellet så varnade personalen oss om att det tydligen fanns väldigt många ficktjuvar på gatorna, samt att vi skulle hålla koll på våra värdesaker genom att hålla både väskor och fickor stängda. Vi gjorde som de sade och traskade iväg, men det var inte så roliga butiker att besöka utan de flesta av oss hamnade framför spritavdelningen inne på en stormarknad. Vi hade ju några medarbetare som är ryssar och de hjälpte oss att hitta några riktigt fina rariteter som såldes till ett bra pris, jag minns att jag hittade någon rosa champagne som tydligen var riktigt fin men som inte alls kostade mycket. Så den köpte jag med mig hem, och många andra gjorde samma sak. Om jag inte minns fel så råkade vår tekniker Kebban bli knuffad eller liknande inne i butiken och tappade sin flaska i marken som naturligtvis då gick sönder, då kom det genast fram två stora vakter som knappt pratade engelska och haffade honom. Men han lyckades på något vis prata sig ur situationen och kom därifrån, men det kändes lite otäckt enligt honom. Och som inte det vore nog så höll han på att bli rånad på sin plånbok på hemvägen, han stod vid ett övergångsställe och kände bara hur någon försökte öppna hans jackficka där plånboken låg. Men som tur var hann han reagera men tjuven försvann lika snabbt, vad tusan!

Denna dag skulle vi innan middagen få ta del av en äkta rysk vodkaprovning, detta var många nyfikna på och några av oss var nästan oproportionerligt exalterade. När vi kom dit så välkomnades vi in på en mysig liten bar intill själva restaurangen, och här fick vi en genomgång av deras vodkasorter som vi fick smaka av tillsammans med saltgurkor. Gurkorna skulle tydligen förhöja smakerna eller något liknande, men jag gillade inte den kombinationen alls. Däremot var vodkan mycket godare än den vi köpte i butiken tidigare, den var alldeles len i smaken och inte alls så intensivt stark som de sorter jag provat tidigare. Eftersmaken bjöd dock på en rejäl skjuts med alkohol men det var ändå lättdrucket på något vis, så jag kan ju förstå att detta rinner ner ganska lätt för många människor och att de sedan blir berusade som tusan. Väldigt intressant och kul att testa!

Senare samma kväll när vi blivit avsläppta på hotellet så ville jag och några till ta en kort promenad för att få en nypa luft, så vi vandrade bort en bit på huvudgatan. Då kom vi tillslut fram till en stor öppen grind som ledde in till en mörk innergård, och där inne stod en bil parkerad och personerna runt denna bråkade som tusan och hamnade i slagsmål med varandra. Dit in går vi inte! Så vi vände tillbaka, men alla funderade på om vi borde kontakta polisen eller liknande men hur gör man det här? Och ju mer vi diskuterade detta desto mer spann vi vidare på hur korrupt landet är och att det förmodligen skulle sluta med att vi själva hamnade i fängelse, så vi lät det vara men jag hoppas att ingen blev allvarligt skadade. På hemvägen stannade vi till på en bar bredvid hotellet där många kollegor hade samlats, och efter den där vodkaprovningen så var många av oss i riktigt fin form när vi avslutade kvällens utgång…

Nästa morgon var det dags att flyga hem till Sverige igen, och på vägen ut till flygplatsen stannade vi till vid en stor timmerstuga. Detta var tydligen en sorts vägkrog eller vad vi ska kalla det, med långa bänkar där man satt på långa bänkrader och åt sin mat. Vi blev serverade Rysslands kanske mest kända soppa till lunch, Borsjtj. Det är en rödbetssoppa och den var alldeles knallröd i färgen, och jag som normalt inte tycker om rödbetor särskilt mycket gillade verkligen smaken på denna. Och personalen på krogen spelade livemusik och dansade runt borden, så detta var nästan den bästa restaurangupplevelsen av alla under hela vistelsen enligt de flesta av oss.

När vi ätit färdigt hoppade vi på vår buss igen och åkte vidare, men det kaos vi mötte ute på flygplatsen Pulkovo var något av det värsta jag varit med om. Det var så långa köer och allt tog hur lång tid som helst, vi spenderade timmar bara genom att ta oss genom passkontrollen fram till vår gate där planet senare skulle avgå ifrån. Alla svor, Henke svor mest eller han var den mest högljudda av oss i sällskapet i alla fall (inget ovanligt). Jag har sällan känt mig så hopplös inför en situation som denna tidigare, och personalen på flygplatsen verkade inte göra något för att skynda på det hela heller utan de var ungefär lika snabba som sengångare.

– Muta ryssen! Muta ryssen! Skanderade Henke och satte fart mot flygledartornet.

Haha! Nej inte riktigt men vi började fundera på om vi skulle hinna med vårt flyg hem. Det utbröt en stor frustration bland alla, inte bara bland oss svenskar utan det var ju samma kaos för alla som skulle flyga därifrån. Men tillslut fick vi komma vidare, och när vi äntligen klev ombord på flygplanet var alla trötta och jag tror nog att de flesta av oss somnade under hemresan.

Så för att summera det hela väldigt kort så hade vi väldigt bra dagar med mycket aktiviteter och jag är på sätt och vis glad över att ha besökt Ryssland, speciellt staden St. Petersburg hade jag länge velat besöka med sin otroliga historia. Men jag kan ärligt säga att jag nog aldrig kommer vilja åka tillbaka dit eller besöka Ryssland igen, så känns det tyvärr i alla fall. Det är onekligen ett speciellt land på många sätt, men för mig var det inte mycket som lockade för att jag skulle längta tillbaka och resa dit igen…

RESANS JERKER går nog till personalen på flygplatsen, det var ju strul både när vi kom dit och sedan när vi skulle flyga hem igen. De upplevdes väldigt arroganta och inte speciellt hjälpsamma i sitt bemötande till alla oss flygresenärer, något man ändå kan önska…