Wow! Vilka minnesvärda dagar jag haft senaste veckan med två fantastiska konsertupplevelser, där barnen stod för underhållningen på en av dessa!

Först ut förra helgen var det Sabaton på 3Arena, då Linda och jag åkte in för att få uppleva deras konsert från världsturnén ”The Legendary Tour”. Detta var deras största turné hittills, och jag har uppskattat varje konsert jag sett med dem tidigare för de är verkligen grymma att se live, och Linda har velat se dem så nu skulle det äntligen hända. När vi var framme och hade hittat våra sittplatser skulle precis förbandet börja spela, det var en orkester och en kör som heter ”The Legendary Orchestra” som lämpligt nog framförde sina tolkningar av Sabatons låtar.

Ljudet spökade dock lite och det var en tjej som sjöng inledningsvis där det var svårt att höra henne ordentligt. Nu kunde jag ju sångtexterna som tur var eftersom det var kända Sabaton-låtar som spelades, men jag ska lyssna mer på deras musik hemma sen där ljudet är bättre. Men jag gillar verkligen idén med att framföra musik live ihop med en symfoniorkester, det blir ett bättre djup och låter riktigt maffigt. Så det var synd att ljudet inte var det bästa, men förhoppningsvis skulle det ordna upp sig tills dess att Sabaton skulle spela.

Och när lyset släktes ner på arenan anade vi att det var dags, så jag satt på helspänn och väntade på att de skulle dra igång med deras låt ”Ghost Division” som de brukar. Men så blev det inte, istället klev karaktären Napoleon upp på en liten scen mitt i publikhavet och började prata om sina stora bedrifter. Sabatons senaste album fokuserade mycket på stora ledare och härskare, tror jag i alla fall men jag hade inte lyssnat på låtarna så noga vilket var dumt insåg jag snabbt. För nu klev en annan storhet upp och avbröt Napoleon, nämligen Djingis Kahn och han vrålade lite mer barbariskt i sin mongoliska framtoning. Detta fick mig att tänka på Henke som var så nära en flytt till Mongoliet tidigare i år, men nu insåg jag att han inte skulle passa in där särskilt bra alls. Napoleon och Djingis Kahn stod och diskuterade ett tag om vem som var bäst men då kom ytterligare en historisk ledare upp på scenen för att avbryta dem…. Julius Caesar. Han fnös åt dem båda och började prata om det romarrike han skapat, detta uppskattades inte alls så han knivhöggs av Napoleon och Djingis Kahn. Mitt i allt detta vände sig Linda till mig.

– Är det nån jävla teater det här eller? Frågade hon mig.

Jag skrattade och var lika förvånad som henne, för såhär hade Sabaton aldrig startat en konsert tidigare vad jag vet. Medan både Napoleon och Djingis Kahn nu stod där och slog sig för bröstet så syntes nu några facklor röra sig mot scenen. Det var en tempelriddare som lugnade dem båda och började berätta sin historia, samtidigt som han stegade fram genom publikhavet omgiven av fyra tempelriddare som vaktade honom. När han klivit upp på scenen hos de andra två så lugnade de sig, och istället hyllade han oss svenskar och vår egen historia. Sedan önskade han oss alla en underbar kväll och nu hördes musik i bakgrunden, då tog tempelriddarna som eskorterat honom av sig sina hjälmar. Det visade sig vara bandet Sabaton som klätt ut sig, och samtidigt som de fick sina instrument hissades en enorm bro ned från taket mellan deras lilla scen och den stora scenen där framme. Trummisen började trumma och nu startade de konserten till låten ”Templars” lämpligt nog, den bästa låten från deras senaste album enligt mig!

Men… Ljudet var tyvärr fortfarande inte helt optimalt, detta märktes mest på bastrummorna som knappt hördes alls. De brukar ju dundra hårt på rockkonserter så att det känns i hela bröstkorgen, nu märktes det knappt och tempot köndes ovanligt lågt. Jag är van att Sabaton inleder med hög intensitet och massor av energi, men kanske är det åkdern som nu tar ut sin rätt för detta kändes lite sådär.

De spelade många låtar från senaste albumet så jag hängde tyvärr inte riktigt med i låtarna, men det är ju mitt eget fel som inte lyssnat in mig i förväg. Scenen var dock enorm! Det var en stor riddarborg eller vad man ska säga, och en del pyroteknik som gjorde framförandet bra ändå. Sen gillar jag att de klär ut sig till vissa av låtarna, det skapar en bra atmosfär och inte minst när karolinerdräkterna åkte på lagom till låten ”Carolus Rex” som nog var kvällens höjdpunkt. Och ju längre konserten fortlöpte så blev den bättre tycker jag, mot slutet spelade de fler äldre låtar och då tyckte jag att intensiteten ökade både inom bandet och hos publiken. Så slutet var helt klart bäst där låtarna ”Night Witches”, ”Attack of the Dead Men” och såklart ”En Livstid i Krig” var otroligt bra. Om jag ska summera kvällen så var upplevelsen bra, trots att detta inte alls var den bästa konserten med Sabaton jag fått se utan de har varit bättre. Det måste jag ärligt erkänna, men jag tror att låtvalen samt att ljudet inte var kanon påverkade det hela. Men Sabaton är Sabaton, och de är alltid bra ändå!

Men i veckan var det sedan dags för barnens årliga julshow! Så då åkte stora Nova, alltså Lindas dotter, och jag till Filadelfiakyrkan vid St:Eriksplan inne i stan. Freja, Nova och Theo var redan på plats och hade repeterat hela dagen med sina klasser. Kulturamas julshower har varit riktigt bra varje år, och nu börjar barnen bli vana att framföra en julshow så de är inte lika nervösa som de var i början.

Showen började med ett maffigt luciatåg med elever från årskurs fyra upp till nionde klass. Och några av niornas elever sjunger solo, vilket de gör riktigt bra. Det blir otroligt stämningsfullt, precis innan alla skulle kliva av scenen hade Nova och jag lyckats hitta barnen bland alla elever. Sedan var det dags för respektive årskurs att genomföra sina framträdanden, årets tema var ”Universum” vilket omfattar det mesta. Theo dansade jazz till låten ”Fly Me To the Moon”, Nova hade rymddräkt på sig och dansade till låten ”The Final Countdown”, och Freja dansade med sin klass till ”Supermassive Black Hole”. De var så jäkla duktiga alla tre! 

Innan årskurs nio skulle avsluta så kördes ett medley med några låtar av David Bowie, som var så himla bra! Jag tror det var några i årskurs åtta som framförde dessa låtar, så det blev en positiv överraskning som passade bra in på kvällens tema. Sen avslutar alltid årskurs nio julshowen med en scen från någon känd musikal, i år var den ”Fame” som de ska spela upp senare i vår. De var lysande bra och det blir jättekul att se vilken musikal Freja ska spela nästa år när hon går i nian. Hon tror att det kan bli ”Grease” vilket vore kanon och jag älskar musiken från den musikalen. Men det får vi se nästa år vad det blir, årets julshow var i alla fall helt otrolig och jag är så stolt över barnens insats!

Idag firade vi twinsens födelsedag, och då kom självklart familjen på besök för att gratulera dem. Och det fanns gott om fika till alla!

Min syster Linda kunde tyvärr inte komma, men nu ser hon vilka godsaker hon gick miste om… Mwohahaha! Nej men det var trevligt ändå, även om vi saknade henne såklart. Nova och Theo är nu alltså hela 13 år, vilket känns helt orimligt men samtidigt kul att se dem växa upp såklart. Och de var väldigt tacksamma och glada för presenterna vi ordnat, de hade bland annat önskat sig parfymer båda två vilket nog får ses som ett tecken på att de numera är tonåringar. Då är det viktigt att lukta gott, tydligen. Så vi utbringar ett stort GRATTIS för twinsen, hurra hurra!

Där tänkte jag att vi avrundar för ikväll, klockan är mycket och jag behöver sova. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till våra pensionärer. Inte till alla förstås och inte för att de är just pensionärer, utan av en annan anledning. Nu när jag inte har något jobb så kan man ju passa på att handla tidigt på eftermiddagarna, innan det blir fullt i butikerna när alla ska stresshandla innan de åker hem. Men då är det ju nästan bara pensionärer ute och handlar, eller i alla fall många äldre människor. Och det stör mig inte för självklart får de handla när de vill, men det jag reagerade på är att de går VÄLDIGT långsamt inne i butikernas trånga gångar. Då går det inte att slinka förbi lite graciöst utan man får snällt vänta tills man kan passera, o h inte hör de när man frågar om man kan få gå förbi. Men trots att jag hade hur mycket tid som helst på mig blev jag ändå otroligt stressad utav detta. Varför? Jag har ingen aning, men det känns rimligare att skylla på de långsamma pensionärerna än att jag själv måste inse att jag behöver ta det lugnare och inte stressa upp mig hela tiden…