Adventskalender |

Nu har vi tänt första ljuset och firat första advent, det innebär ju att julen närmar sig med stormsteg. Vi hade en väldigt trevlig och fin helg tillsammans med barnen där vi tog fram lite ljusstakar och annat att pynta med hemma, och jag fick även ringa ett genant samtal…

Linda har nämligen ett par röda julgardiner i sammet som hon älskar, men de gick ej att hänga upp på den märkliga gardinstången i vardagsrummet. Då får man väl sy dit något man kan fästa dessa konstiga krokar i tänkte jag och ringde den enda jag känner som äger en symaskin, min kära mor. Anledningen till att det var pinsamt att be henne om hjälp var ju för att jag är en sådan som vill kunna fixa allt själv, Jimmy kan själv! Men att sy med maskin kan jag inte (även om jag tog symaskinskörkort i mellanstadiet), för jag tänkte att jag kanske skulle låna den först men att trä tråden genom symaskinen har jag ju helt glömt bort hur man gör så det skulle förmodligen sluta med en trådkatastrof. Som tur var så var min mor ute och shoppade i närheten så hon kom förbi och hämtade gardinerna, och redan nästa dag var de färdigsydda och klara. Helt fantastiskt! Linda blev jätteglad när vi hämtade dessa och nu ligger morsan på plus kan jag lova, och jag är tacksam för att det finns någon som kan sy med maskin när man behöver lite hjälp. Tack kära mor!

Det blev väldigt mysigt med lite julbelysning i lägenheten, och igår klädde barnen julgranen som nu står framme. Vissa tycker ju att det är alldeles för tidigt, men i vår familj vill vi njuta av den härliga känslan som julen för med sig och därför börjar vi redan nu efter första advent. Under måndagkvällen pyntade vi även årets pepparkakshus, det blev jättefint och är ju en supermysig sak att roa sig med tillsammans med barnen. De gillar ju allt som har med pysslande att göra och vi satt i flera timmar och dekorerade pepparkakshuset med kristyr, strössel och olika sorters godis. Se så fint det blev!

I söndags ville Theo ha kaffe till frukost, vilket jag inte var beredd på men visst kunde han väl få lite kaffe när vi andra ändå skulle dricka vårt morgonkaffe. Så han erbjöd sig att fixa detta och startade kaffemaskinen, när han gjort klart den första kaffekoppen så hörde jag honom ropa från köket.

– Pappa mjölken är alldeles rosa! Bert-Bruno har busat här hemma igen, haha! HIHI! Skrattade han högt och tyckte det var jätteroligt.

Den där sabla tomtenissen alltså, och jag som precis köpt mjölken dessutom. Men då får vi väl dricka rosa mjölk denna veckan helt enkelt. Theo skrattade och fortsatte servera kaffe och skrattade åt hur busig och rolig vår tomtenisse är här hemma. Jag håller som vanligt inte med, och när vi var hemma hos min mor på eftermiddagen för att hämta gardinerna hon så snällt sytt åt oss så spekulerade Kent och jag lite kring hur slutet skulle kunna se ut för tomtenissen. Där skulle ju exempelvis vovven GW kanske lyckas få tag på Bert-Bruno och bita honom lite hårt till döds, vi tyckte det kunde vara ett oväntat avslut på tomtenissens tid med oss i familjen. Det skulle dock göra barnen helt skärrade och förtvivlade så det kommer ju troligen aldrig att inträffa.

När vi ändå pratar om honom… Tidigare idag så gjorde han barnen väldigt glada och lyckliga! Utanför Bert-Brunos lilla dörr i barnens rum så hittade de nämligen varsin stor julkalender, och det är ju faktiskt lite gulligt av honom att ge dessa presenter till dem emellanåt. Frågan var ju såklart om jag eller Linda skulle få någon kalender av honom, men jag visste ju redan svaret på den frågan… NEJ! Eller Linda skulle kanske får en kalender, han verkar ju lite förtjust i henne redan trots att de inte träffats ännu. Men att jag ska få en kalender vet jag är helt uteslutet, han har ju inte direkt varit snäll mot pappan i familjen de senaste åren. Han tycker ju att jag är ”tråkig” och att jag ”behöver släppa loss lite” för att bli lika rolig som honom, men då ska jag säga honom en sak…

– Nisse Pisse Päron Pung… Jag har faktiskt ett ansvar som förälder och måste hela tiden ha i åtanke vad som är bäst för barnen. Därför kan jag inte gå med på alla dina galna idéer och tokiga upptåg! Sa jag till Bert-Bruno med min bestämda papparöst.

Men vad hjälpte det. Han grimaserade bara surt och sträckte ut tungan mot mig innan han med korta bestämda steg gick tillbaka hem till sig, och i någon sorts protest välte omkull min fina palm i vardagsrummet innan han smällde igen sin lilla nissedörr. Hela dagen och kvällen gick och det slutade som jag trodde, jag fick ingen kalender av Bert-Bruno i år heller. Men Linda fick tydligen en, vad fasen! De har inte ens lärt känna varandra och redan börjar han smöra in sig hos henne och skjuter vilt med sina flirtiga kärlekspilar, först med en chokladask som han gömt i hennes säng när han flyttade in förra veckan och nu detta.

Hon tycker väl förstås att han är en rolig och charmig liten tomtenisse, och verkar mest skratta med barnen åt hans dumheter här hemma. Men jag håller inte alls med henne, och inte blev jag gladare när jag såg vilken typ av kalender han gav henne heller. Hon hittade den i sin säng under täcket och det var nämligen ingen lyxig choklad- eller godiskalender likt de han gav till barnen, inte heller en med parfymer eller hudvårdsprodukter som är så populära. Nej istället fick hon ju för fasen en sorts kärlekskalender för nyförälskade par, jag hoppas verkligen inte att han har någon baktanke med att ge denna kalender till min tjej! Den lilla jäkeln alltså, om jag får tag på honom…

Jag gillar inte att Bert-Bruno flirtar med min tjej, och luckorna på den där kalendern får hon enbart öppna när jag är med så inget oväntat kan inträffa. Nu behöver jag vila upp mig lite med en kopp stark glögg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till min kära son Theo efter att han sagt följande till mig när han kom ut ur badrummet efter att ha tagit en dusch.

– Var det någon annan som skulle duscha efter mig? För nu har jag städat efter mig och hängt upp handduken (den han torkade fötterna med när han klev ur duschen) på badkaret som du brukar påminna mig om pappa.

Så bra tänkte jag, det är inte kul att behöva påminna om vissa saker om och om igen. Men skönt att det eviga tjatandet gav resultat, det verkat ha lönat sig tillslut. Och såhär såg det ut när jag kort efteråt öppnade dörren in till badrummet…

Joråsatte… Visst, han hängde upp den lilla handduken på badkarskanten. Men missade tydligen det lilla bombnedslaget av kläder och annat som barnen orsakat på golvet i resten av badrummet.

Nu kommer julhelgen allt närmare, så himla härligt! Den bästa tiden på hela året tycker jag, även nu som vuxen. Jag känner mig laddad, barnen känner sig laddade. Bring on the holiday!

Om vi börjar med julkalendern som visas på TV i år, så verkar barnen inte ett dugg intresserade av denna. Jag minns att vi tittade på de första avsnitten hos mig, sedan när de kom tillbaka från Jenny så brydde de sig inte längre. Nu tror jag inte att deras mor påverkat detta alls, utan de svarade att de tycker om den men de vill bara inte se den. Okej, jag har fått intrycket av att årets julkalender var bra. Men de föredrar att göra annat än att följa denna, så det får man ju respektera. Däremot att öppna dagens lucka på deras adventskalender, det är viktigt och bör göras en mikrosekund efter att de vaknat på morgonen. Nova är så laddad att hon vaknar mitt i natten och kommer in till mig och frågar om det är dags att öppna dagens lucka. Detta har ibland skett runt klockan 04.00 på morgonen, eller mitt i natten som jag föredrar att kalla det. När jag svarar att det är för tidigt brukar hon lägga sig hos mig och sova vidare, i en halvtimme eller så.

– Pappa… Är det dags att öppna luckan nu då?

Och så fortsätter det fram tills det är dags att gå upp, men då sover hon minsann. Men när man säger att hon får öppna sin lucka så ställer hon sig snabbt upp i sängen och vill bli buren ut till soffan. Där samlas sen barnen en efter en och öppnar sin lucka på kalendern medan jag förbereder frukosten. En lite märklig morgonrutin, men den fungerar. Nästa jul har vi dock tillsammans kommit överens om att köpa en kalender som inte innehåller godis, det blir så mycket sötsaker ändå runt jul. Jag ska försöka komma ihåg att beställa den där experimentskalendern i tid, den verkar ju ta slut väldigt fort. Men då måste den ju vara populär kan man tycka, annars finns det ju andra kalendrar man kan välja mellan. Det får helt enkelt bli 2019 års bekymmer, nu blickar vi framåt mot slutet av detta år!

Vi har varit ute och handlat i helgen, både lite pyssel och även allt som behövs tills på onsdag när vi ska fira Nova och Theo som fyller år. Men det var riktigt kallt ute, så när vi kom hem i lördags så ville barnen bara krypa ihop tillsammans under en filt och värma sig. Detta blev ju ett utmärkt tillfälle att koka korv och sedan äta lite korv med bröd i soffan tillsammans, så det gjorde vi och blev varma och mätta. De ville titta på Harry Potter igen medan vi åt, så det gjorde vi. De är väldigt intresserade av Harry Potter, och ställer så många frågor om världen detta utspelar sig i under tiden vi tittar på filmerna. Jag har tyvärr väldigt dåliga svar på alla deras frågor, eftersom jag bara har sett filmerna en gång. Ja, förutom de tre första då som barnen vill titta på nästan varje gång de kommer till mig. Dessa har jag ju sett ett antal gånger nu, men när de ställer frågor om hur exempelvis Voldemort kommer tillbaka så minns jag ju ingenting och måste skylla på akuta toalettbesök för att slippa framstå som fadern utan alla svar. Vi har faktiskt beställt filmerna ”Ensam Hemma” 1 och 2, de känns ju fyllda av julstämning och klantiga inbrottstjuvar. Dessa tänkte vi titta på tillsammans, de tror jag barnen kommer tycka är kul. Jag vet att jag gillar dem i alla fall!

Men ingen helg utan pyssel! Vi gjorde en enkel variant där vi köpte färdiga pepparkakor som vi sedan dekorerade med kristyr och godis. Något pepparkaksbak blev det inte i år, de verkade inte så intresserade av det. Men att dekorera och äta dekorationsgodis var tydligen något som de gillade. Så nu har vi vackra kakor att bjuda på om vi får besök, annars äter vi upp dem själva. Mums! Kanske bjuder vi på dessa på onsdag när släkten kommer och firar twinsen, och lite andra godsaker. De hade önskemål om läckra tårtor i vanlig ordning, men jag känner inte att det finns tid och utrymme för det i år när vi firar på en vardagkväll. Så då hittade vi en annan lösning, som de gillade skarpt! Men vad det är får ni andra se då…

Nu är barnens kör slut för i år, detta avslutades i Värmdö kyrka under söndagen med luciatåg i en fullsatt kyrka. De var där flera timmar tidigare för att öva med de olika åldersklasserna som sjunger för att gemensamt framföra detta fina luciatåg, och det var jättefint. Ingen fick ta kort så av respekt för detta beslut har jag inga bilder att visa därifrån. Men jag kan berätta att Freja och Nova var tärnor med glitter i håret, och Theo var tomte utan luva. Det blev så, för när de skulle ställa upp och gå fram i luciatåget så gav han mig tomteluvan och sa att han inte villa ha den. Sedan gick de fram och sjöng många fina låtar tillsammans, det var riktigt fint och julstämningen kunde man ta på där i kyrkan. Och inget luciatåg utan att någon svimmar, så hände det tyvärr även denna gång. En av tärnorna segnade ihop och satte sig ner, personalen var snabbt framme och hjälpte till men hon behövde bara få lite luft sen blev allt bra och hon kunde fortsätta igen. När de sedan skulle gå ut igen så vinkade jag till Freja och Nova när de passerade oss, och när Theo kom så klev han ur luciatåget och gick fram och ryckte sin tomteluva ur händerna på mig. Nu när det var slut skulle han minsann ha den på sig, märkliga lilla tomte…

Sedan åkte vi hem och barnen somnade tidigt hemma, det var nog en ganska så ansträngande dag för dem. Men nöjda var de, och stolta över sitt luciatåg. De ska de vara också, de var jätteduktiga!

Jag visade ett klipp med komikern Johan Glans för barnen, där han pratar om Lucia. Denna har säkert de flesta av er redan sett, där han lite ifrågasättande berättar om hur vi i Sverige har som tradition att fira Lucia. Den är väldigt rolig, barnen skrattade lite men såg mestadels fundersamma ut efteråt. Det ska ju inte vara något konstigt med det videoklippet tycker jag, så när jag frågade efteråt vad de tyckte så fick jag höra att de tyckte det var roligt. Speciellt sången om ”Staffan var en stalledräng” skrattade de åt, men anledningen till att de såg så frågande ut fick jag höra när Theo ställde frågan efter klippet.

– Pappa, var han som pratade ett barn eller en vuxen?

Haha, jag började skratta jättemycket. Det är ju roligt bara för att Johan själv i sina shower ofta pratar om sitt lite barnsliga utseende, och jag har egentligen aldrig tyckt att han liknar ett barn. Men nu satt tre barn och undrade här, så då var jag ju tvungen att förklara att han faktiskt är ett barn. Hahaha! Eller inte…

Nu kan det väl räcka känner jag, hoppas att ni alla hade en riktigt fin Lucia förra veckan. Nu ska jag ska avsluta inlägget som en riktig sur-Einar här nedan. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla bilisterna som på morgonen idag tyckte att det var tråkigt och jobbigt att borsta av all snö från sina bilar. Så när vi körde upp på motorvägen var det som att köra in i en snöstorm bakom dessa lata idioter som envist skulle köra långsamt i mittenfilen dessutom. Snön yrde och alla tvingades köra långsamt eftersom ingen kunde se vägbanan ordentligt, helfestligt verkligen. Jag är förvånad att jag själv faktiskt blir just förvånad över hur folk skiter i sina medtrafikanter numera, inte undra på att det sker olyckor. Men många hade säkert kunnat undvikas om man bara respekterad alla andra lite mer och tog sitt ansvar genom att göra de enkla som sakerna som att exempelvis borsta av snön från sin bil och hålla till höger på motorvägen om man vill köra långsamt för att underlaget är läskigt och sikten dålig. Skäms på er! Och sedan till alla fotgängare, det här med reflex är väl inga konstigheter heller? Ni vet hur den fungerar och varför den behövs, inte sant? Eller vill det sista ni får uppleva i livet vara skrikande bildäck, strålkastarljus som kommer rakt emot er och sedan tystnar livet med en otäck smäll? Har sagt detta förr och alla har säkert redan hört detta, även om bilföraren hinner se er några meter från övergångsstället så kan ni inte räkna med att bilen hinner stannas nu när vägunderlaget är halt ute. Om ni ska vara ”tuffa” och skita i reflexen så kan ni åtminstone var observanta och försiktiga, se till att bilisten får kontakt med er innan ni leker odödliga vid varje övergångsställe i vintermörkret. Skäms på er också! Känner mig som en gringubbe men hur j***a svårt kan det vara egentligen om man är rädd om sitt eget liv…

Etikettarkiv: Adventskalender

Stupid Little Gnome… (Nissejäkeln)

Mot Julhelgen!