Jag är ju normalt sett en ganska så känslokall och arrogant person, och empati är inte heller min starka sida om vi säger så. Och kanske är det just därför som jag inte blir det minsta berörd av att läsa om nyhetsrubriken här nedan…

Jag vet inte varför man envisas med att rapportera om allt som händer i Anna Books liv. Vad har jag missat här egentligen, är hon verkligen en så pass intressant person? Jag tycker detta bara blir tjatigt, att rapportera en massa skvaller om andra människor kunde inte vara mer ointressant för min del. Om det inte handlar om spelarövergångar eller rykten i sportvärlden förstås för det är extremt intressant, men alla dessa skvallerrubriker om kändisar kan väl inte så många vilja läsa ändå. Och Anna Book, inget ont om henne men vilka är egentligen så nyfikna på hennes privatliv? Dessa rubriker om henne låter mer som ett klassiskt ”clickbait” och jag förstår heller inte varför hon själv väljer att prata om allt i media, och hon verkar alltid vara ledsen över något. Eller så är det media som bara hittar på alla rubriker om henne, det är såklart en möjlighet.

I helgen så firade vi en himla massa goa människor som fyllt eller ska fylla år här nu. Nu hade vi stort kalas hemma hos min mor för Elvira, hennes pappa Micke, Kent och Sussie. Det bjöds på godsaker och presenter till de som firades, och även jag fick något fint trots att jag inte firades med övriga denna gången. Jag planerar ett eget firande längre fram hemma hos mig, eftersom jag trots allt fyller 4… 20 år! Gånger två… Men jag fick ett paket winegums av min systers familj, så himla rart av dem. Tack så jättemycket!

I förra blogginlägget så nuddade jag lite vid ämnet, det gäller barnens nya fritidsaktiviteter. De har alla tre nu valt att börja spela ett instrument! Freja fastnade för fiol, Theo började spela gitarr och Nova ska bli proffs på cello. Det är ju en helt egen ensemble man har där hemma nu, och det låter en hel del kan jag lova. Jag har dock vanan kvar från när jag själv spelade cel… elbas när jag var liten och tycker inte att det låter så värst illa när de gnisslar och knäpper på sina instrument. Det låter kanske inte jättevackert i början, men så fort de lär sig spela lite så blir det genast mycket behagligare för öronen. Men i dagsläget så rockar de alla loss på sina instrument helt utan takt eller känsla och det håller en vaken utan problem kan jag lova er. Men de verkar gilla detta så vi får hoppas att de fortsätter uppskatta sina instrument och lär sig spela riktigt bra, då kommer de själva ha väldigt roligt. Men spelar de ”köttbullar med lingon” hemma så drar jag, haha! Det är bland de första låtarna man fick lära sig på stråkinstrumenten förr i tiden och det är så enformigt och tjatigt, fast jag har såklart ingen aning om hur detta låter på riktigt eftersom jag alltid varit så himla heavy metal och bara rockar med rockiga instrument… Gods of Thunder!!! Mitt rockband som aldrig blev av, men nu kanske barnen vill starta ett tillsammans med mig. David Letterman och alla fans där ute, here I come! Men först ska barnen lära sig spela, såklart…

Nova tittade på en livespelning med Avatar som jag skrivit om tidigare, med rockclownen som sjunger och underhåller på ett fantastiskt. De svängde ordentligt med håret och headbangade till låten ”Get in Line” och Nova stirrade med stora ögon på bandet bakom clownen på scenen.

– Men oj pappa, ser du vad dom gör när dom spelar? Dom rullar med sina huvuden samtidigt! Hur kan dom göra det, är inte det jättesvårt? Frågade hon mig.

Jag svarade snällt och förklarade att om jag hade lika långt hår som de i bandet så skulle jag också headbanga eller rulla med huvudet till rockmusiken. Men nu har jag inte långt hår, utan bara lite hår. Kort hår, lite i klungor på huvudet. Men sak samma, här kan ni se videon Nova tittade på och varför inte rulla med era huvuden till musiken när ni lyssnar!

https://youtu.be/bMo2NttuU0M

Ska vi avsluta där kanske, ja det tycker jag. Nästa blogginlägg kommer att fokusera på en levande legend som nu avslutat sin anställning hos oss på jobbet, allas vår Harry. Nu ska jag in på ett föräldramöte för Frejas klass, Jenny var på föräldramöte igår för twinsen. Där hade barnen ritat av sina föräldrar, och eftersom Theo trodde att jag skulle komma på det föräldramötet så ritade han av mig. När Jenny såg bilden började hon skratta, och jag förstår varför. I min sons ögon verkar jag tydligen se ut som en arg minion…

Ni ska ha stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går återigen till trafiken här i Stockholm, fast denna gången är det bilförarna som ska skämmas! I två dagar på raken förra veckan så har folk krockat med varandra och stoppat upp hela trafikflödet söderut ur Stockholm. Jag vet inte exakt vad som hände, men jag kan med ganska stor sannolikhet gissa mig till vad som har hänt med tanke på vart olyckorna inträffat. Det verkar vara det klassiska där folk ej håller avståndet eller hastigheten, man trycker varandra i arslet och kastar sig tvärt mellan körfälten för att ta sig fram. Jag längtar till den dagen då vi slipper köra bilarna själva och bara kan åka med i ett perfekt flöde genom trafiken i vår huvudstad, vilken harmoni det skulle innebära…