För länge sedan, i en galax… Eller nja… Ett halvår är det väl ungefär sedan jag sist skrev något här, men nu känner jag att det börjar bli dags igen. Annars missar ju alla i hela världen vad som händer här i barnens och mitt liv.

Idag är det andra advent, men innan jag berättar om dagens händelser så måste vi backa tillbaka till förra helgen. Då det var första advent, och en bekant liten figur flyttade hem till oss igen…

Barnen var hos Jenny när jag upptäckte detta, men skickade filmklippet till dem på Messenger och ringde sedan upp för att höra deras reaktioner när de tittade på filmklippet.

– Nissespår! Det är Nissespår hemma hos pappa! Ropade Freja glatt till Nova och Theo.

– Men, har han slängt in en halväten pepparkaka i vår filmhylla? Undrade Theo.

– Alfons! Men, han hoppade över min elefant och vart är han på väg nu? Frågade Freja samtidigt som man såg spåren upp till akvariet.

– Ett par nycklar! Han har kastat över bord pappas nycklar rakt ner i vattnet, då måste vi snabbt åka till pappa och fiska upp dom innan de börjar rosta! Ropade Theo bekymrat medan de såg hur spåren fortsatte fram till en liten dörr.

– Bert-Bruno! Bert-Bruno är tillbaka! Han har pyntat utanför sin dörr och flyttat in igen! Ropade alla i kör när de såg hans hem.

Ja detta är alltså vår tomtenisse Bert-Bruno som nu flyttat in till oss i år igen, till barnens stora glädje. Jag är inte lika entusiastisk, och detta är baserat på mina tidigare erfarenheter med denna lilla tomteskit. Barnen älskar hans hyss och små gåvor, medan jag oftast får städa upp efter honom och hans galna upptåg här hemma. Inga gåvor får jag heller, eller jo! I år fick ja för första gången en present av Bert-Bruno, det var när barnen kom tillbaka hem och rusade in till hans dörr och fann ett brev från honom och varsin adventskalender placerade utanför hans hem.

Kära barn,

Jag har saknat er så mycket! Nu är jag tillbaka igen och skapar julstämning hemma hos er och era grannar. Och ni kan hålla utkik här utanför mitt hem, för jag kommer ställa ut lite gåvor till er där ibland fram till jul.

Först så har jag dessa adventskalendrar som Tomten skickade med mig till er, och han hade tyvärr ingen till er pappa utan han får en påse med 24 karameller istället. Men eftersom det var en så lång resa hit så blev både jag och skatan jag flög hit på väldigt hungriga, så vi smakade några karameller för att inte svimma av utmattning. Han får njuta av den sista karamellen som vi sparat, men inte före julafton.

/ Bert-Bruno

Ja, barnen fick alltså en varsin fin adventskalender fylld med överraskningar och godis. Och jag hittade en pytteliten karamell inslagen i presentsnöre, barnen skrattade hysteriskt åt detta. Jag fick försöka dölja mitt missnöje men lite orättvist tycker jag nog att det är ändå. Men viktigast är ju att barnen är lyckliga och glada! Och redan dag två när vi kom hem från skola och jobb så hade han varit framme och gjort hyss igen…

Denna gången så hade han dragit ut kökslådorna likt en trappstege och lyckats klättra upp på köksbänken, och det var fullt av nissespår överallt! Där hade han tagit fram glasskålen med sockerbitar som barnens farfar vill ha till sitt kaffe när han kommer på besök, men nu var skålen helt tom! Bert-Bruno hade alltså smaskat i sig alla sockerbitar, men inte nog med det. Han hade även hällt ut glasburken med spaghetti över hela spishällen, och fyllde sedan glasburken med färgglatt strössel istället. Allt var bara en enda röra, så det första jag fick göra när vi kom hem det var att börja städa. Superkul verkligen…

Igår passade vi på att fira min mor som fyller år på måndag, så då blev det massor av gott fika och barnen kunde leka med sina kusiner medan vi vuxna mumsade i oss alla godsaker. Men i dessa tider kan man ju tyvärr inte umgås som vanligt, så vi stannade inte kvar så länge denna gången. Utan åkte sedan hem och unnade oss att köpa hem lite snabbmat från McDonalds på vägen. Och när vi kom innanför dörren hemma så rusade twinsen in för att se vad Bert-Bruno hittat på medan vi varit borta, men det fanns ingenting utanför hans hem och inget bus verkar ha skett i hemmet. Men något märkligt hände när vi satte oss i köket och började äta vår mat, vi såg att vår fritös stod framme och innehöll pommes frites som nu hade kallnat. Och Freja ville nu vara säker på att han verkligen inte hade lagt fram något utanför sin lilla dörr och gick dit för att kolla igen…

– Godis! Vi har fått godislådor av Bert-Bruno! Ropade hon så Nova och Theo rusade tillbaka för att se om det verkligen var sant.

– Va! Men detta är ju inte klokt, vi kollade ju där när vi kom hem och då var det helt tomt. Visst Theo, vi kollade ju noga när vi kom hem! Sa Nova och tittade bekymrat på Theo.

De förstod ingenting, utan tog med sig sina godislådor till köket igen och fortsatte att äta sina hamburgare. Godislådorna är sådana man kan köpa på flygplan eller kryssningsfartyg och brukar kallas för fraktlåda eller liknande, med blandat godis inuti. Vi spekulerade i om Bert-Bruno kanske hade köpt dessa av skatan han flugit hit på, det vore ju festligt. Vi skrattade åt detta lite och då hördes plötsligt ett rassel som följdes upp av en hög smäll någonstans i lägenheten!

– Vad tusan var det där? Fråga Freja och såg rädd ut.

Vi satt ju alla samlade runt köksbordet så ingen av oss kunde ju ha åstadkommit det där oljudet, så vi reste oss och letade runt överallt i lägenheten för att hitta vad det var som lät. Men vi hittade ingenting som ramlat eller liknande, så vi satte oss i köket igen.

– Det kanske var Bert-Bruno som sprang in till sig och smällde igen sin dörr, eller vad tror ni? Frågade jag barnen.

– Det måste ha varit det, för ingenting har ju ramlat eller gått sönder. Konstaterade Freja förbluffad av det som hänt.

– Pappa, nu vet vi att det inte är du som är Bert-Bruno. Förut trodde jag att det var du som gjorde alla busen men nu satt ju du med oss i köket när han sprang in till sig och smällde igen sin dörr. Berättade Theo med uppspärrade ögon och gestikulerande händer.

Ja man kan ju undra vad som pågår här hemma egentligen. Barnen är nu helt övertygade om att vi har en riktig tomtenisse som vakar över oss alla i hela huset, och inte bara oss i vår lägenhet. De ville skriva ett brev till honom och tacka för godislådorna, och lämnade sedan brevet utanför hans dörr innan de skulle lägga sig senare på kvällen. Och idag när vi vaknade så hade han ju minsann svarat på barnens brev!

Kära barn,

Tack för ert fina brev, ni är mina bästa vänner! Förutom Svante! Han är en ren som jag känt i hela mitt 202-åriga liv, så jag bjöd hem honom hit. Nu står han bredvid tomten i vardagsrummet, ge honom en kram vet ja!

/ Bert-Bruno

Barnen kom direkt rusande till mig på morgonen när de upptäckte att han skrivit tillbaka och berättade att vi nu har en ren som heter Svante i vardagsrummet. Jag hade lite svårt att tro på detta men mycket riktigt, det stod faktiskt en ren i vårt vardagsrum… Som heter Svante!

– Vi fick varsin skumtomte också! Berättade Freja glatt.

– Åh vad gott, fick jag också en skumtomte? Frågade jag.

– Nej inte du pappa, du får inget. Skrattade Freja och sprang vidare därifrån med sin skumtomte.

Jaha, lite så har vi det här hemma just nu. Barnen är överlyckliga och glada medan jag är lite mer återhållsam gällande mina känslor för Bert-Bruno. Istället valde jag och Nova att utforska ny mark i köket när vi bakade Bao till lunch och åt något som kallas för steamed buns. Man ångar alltså dessa bröd så att de blir fluffiga och goda, sedan fyllde vi dessa med godsaker. Det var stekt bacon marinerat i hoisinsås, vitlök, sesamolja och riven ingefära. Till detta hade vi också skivad gurka och salladslök, majonnäs och srirachasås vilket var väldigt gott. Kanske inte värt all den tid detta tog att tillaga där främst bröden ju skulle jäsa väldigt mycket i omgångar, så det var inget man lätt kunde byta ut mot de mer vanliga tacomiddagarna eller gyros på fredagarna. Men nu har vi testat och det kommer säkerligen bli fler tillfällen, ni bör verkligen testa!

Det känns lite som att detta inlägg blev långt och med mer fokus på Bert-Brunos återkomst än min egen, men så får det väl bli då. Kul att komma igång med skrivandet igen! Och istället för att avsluta med den traditionsenliga utmärkelsen av DAGENS JERKER, så har jag lovat barnen att visa upp vårt besök på Kolmården i somras. Så vi kan väl bara enas om att Henke får utmärkelsen och sedan är allt som vanligt igen, ni som orkar fortsätta läsa kan göra det. Ni andra, tack för er tid. Sköt om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går alltså till Henke. Några protester, någon?

Då så, här kommer ett bildspel och lite sammanfattande text från sommarens lite annorlunda besök på Kolmården. Eller ”Kolmorden” som Theo sa hela resan, där besöket var corona anpassat och krävde tidsbokning och förköp av biljetter. Men detta var inga problem för vår del, utan jag uppskattade att vi inte behövde trängas med en massa andra människor i parken under vårt besök.

Bamses värld var tyvärr stängt, eller alla karuseller och liknande var stängda men parken var öppen. Så vi kikade runt där inne och kunde se både lille Skutt och den svarta vargen hälsa på de barn som vågade sig fram. En fördel annars med att vara på plats tidigt var att det verkade som att djuren precis fått mat, så de syntes väldigt väl och vi kunde se hur lodjur och björnar mumsade på köttstycken. Och vi hann även se snöleoparden ligga på en klippa och tvätta sig efter sin måltid innan den sedan vek undan och gömde sig. Det var häftigt att få se den på så nära håll och Freja blev helt såld, så hon köpte faktiskt ett gosedjur (snöleopard) med sig hem sen.

Barnen fick klappa getter och var modiga, sedan kom vi till delfinariet där showerna var inställda men man fick komma in och titta på delfinerna. Det var nog första gången barnen fick se delfiner, och de satt som förtrollade och tittade på dem där de simmade runt. En delfin lekte med någon sorts flytande avlång skumplatta, medan övriga simmade runt i par eller små grupper. Efter ett tag var man tvungen att gå vidare så att fler kunde komma in och titta men barnen ville helst stanna kvar en stund till, så vi drog verkligen ut på tiden så gott vi kunde när vi sakta lämnade våra platser.

Efter att ha ätit lunch och så åkte vi en tur med safaribanan. Detta var nog det bästa med hela parkbesöket enligt barnen, och framför allt twinsen var väldigt fascinerade över åkturen och djuren vi fick se. Efter detta tog vi en glasspaus i solen framför schimpanserna som började bråka och skrika högt, det lät som AIK-klacken på norra stå när de spelade på Råsunda förr i tiden. Mwohahaha! Nej riktigt så illa lät det inte, men aporna var otroligt högljudda och nästan skrämde alla barn som var där. Men vi gick vidare och nu väntade en överraskning jag hållit hemlig för barnen, nämligen elefantungen Prince! Den var bara några månader gammal och att få se livs levande elefanter var Frejas stora dröm, nu fick hon dessutom se en liten busig elefant som roade alla som var där. Vi hade nog alla svårt att slita oss innan vi kunde gå vidare för Prince var nog dagens höjdpunkt, vilket charmtroll! Sedan när vi besökt alla djur så tog vi en tur in till akvariet utanför entrén så de fick se lite fiskar och reptiler innan vi åkte hem. En riktigt lyckad utflykt och en härlig dag i solen!