Här kommer lite snabba fakta om nationen Georgien!

Detta är Gerogiens flagga! Den liknar nästan en sorts bingobricka eller spelplanen till ”Fia med knuff”, men det är inte viktigt i sammanhanget. Georgien är ett litet land vid Svarta havet, känt för sin dans och sång vad jag förstår. Och tydligen så är deras kök omtalat, vilket jag nu förstår varför…

Anledningen till att jag skriver detta är för att vi var ute på just en georgisk restaurang igår när vi hade en kickoff med jobbet. Och den levererade verkligen kan jag säga, wow! Nu hade jag hört lite olika stereotyper om framförallt georgiska män, att de alla ska ha så kallade ”unibrows” (ihopväxta ögonbryn, typ som en stor lurvig larver eller något) och alltid gå runt i adidasbyxor med tillhörande loafers.

Men detta stämde självklart inte, det fanns inga personer som levde upp till den beskrivningen. Men vi hade en riktig trevlig middag tillsammans på restaurangen, och maten var otroligt spännande och god! Det började med 62 små rätter till förrätt, haha! Nej men det var helt galet många maträtter som serverades genom hela middagen, som tur var så satt jag nära både Alex och Svetlana som kunde berätta om all de olika maträtterna. Det var väldigt uppskattat! För det slutade liksom aldrig att komma in nya maträtter när man satt där och åt. Först serverades det en enkel men väldigt god grönsakssallad i en smakrik dressing, och olika små geggiga bollar av alla möjliga grönsaker och röror. Och självklart olika sorters bröd med spenat och smält getost eller liknande, det var som en annorlunda pizza kan man säga. Sedan kom det in piroger och såser, mer grönsaker och goda drycker. Och detta var som sagt bara förrätterna…

Sedan kom det in något som påminde om dumplings men som såg ut som stora vitlökar ungefär, ni ser dem på en bild jag hittat och lagt upp här ovan. Dessa var fyllda med någon sorts kryddad blandfärs och en helt utsökt buljong. Och efter denna så var jag verkligen proppmätt, men då hade inte ens varmrätten serverats ännu. Kort därefter kom det nämligen ett stort fat fyllt med grillade grönsaker, pommes frites, såser och olika sorters köttbitar. Alltså det var helt galet gott!

Till dessert så fick vi en honungskaka som även luktade och smakade digestivekex, och den serverades ihop med en helt fantastisk päronglass! Att få sitta vid samma bord som Ubbe är också en lyx inte alla kan få uppleva på grund av platsbrist. Men det fick jag göra igår, och han sjöng genom hela middagen. Han skålade med alla vid bordet och såg till att stämningen var på topp, sedan började han sedvanligt att nysa som han alltid gör. Undrar om han är allergisk mot öl? Det låg i alla fall en stor hög av ihopknögglade servetter på bordet framför honom som han använt, som ett alldeles eget litet sopberg. Haha! Tur att inte Greta såg detta, då hade hon tagit Ubbe hårt i örat.

Jag har säkert glömt bort någon rätt som serverades under denna kväll, för det måste ha varit ungefär 10-12 stycken olika rätter genom hela sittningen. Men allt var jättegott, och smakupplevelsen var något jag aldrig upplevt tidigare. Det var så många olik sorters smaker av sälta, syra och sötma som passade perfekt ihop. Jag kan verkligen rekommendera er att prova på detta, det kaukasiska köket alltså. Wow!

Nu är det helg och jag närmar mig mer och mer mitt eget födelsedagsfirande som jag skjutit upp. Nästa helg kommer stora familjen på middag och planerna för detta pågår för fullt. Men nu börjar jag få en tydlig matidé av vad jag ska bjuda på, så detta ska jag fördjupa mig i mer här nu snart. Och innan jag avrundar detta blogginlägg så vill jag bara förmedla en känsla jag har, det är att det är jäkligt kul att vara djurgårdare just nu. Där lagen toppar serierna i båda fotboll och ishockey! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGSENS JERKER går till den gnisslande bussen jag åkte hem med igår kväll. Det var en sådan där ledbus, men varje gång det guppade eller att bussen svängde så spreds sig ett örnbedövande gnissel högt inne i bussen. Folk höll för öronen och jag tvungen att höja ljudet i mina hörlurar till max för att slippa höra eländet. Så SL, vad sägs om att ni ger era gamla bussar lite kärlek kanske?