Jag tycks vara drabbad, åh grymma värld. Som den stålman jag hävdat mig vara går jag nu mitt livs kamp mot denna förfärliga kryptonit…

Det är med tunga tecken jag skriver detta inlägg, här från vad som skulle kunna vara min dödsbädd. Ja vad är denna kryptonit jag skriver om? Det är tyvärr inte lika effektfullt eller häftigt som den gröna kristallen från filmerna om Stålmannen. Detta är grönt förvisso, men det handlar mer om… Snor…
Något som det motsatta könet hävdat sedan väldigt lång tid tillbaka är, att när en man är förkyld så verkar vi döende. Men det är ju sant! Här har ni beviset! Jag började denna kamp redan i söndags kväll, då huvudvärken smög sig på. Jag är dock en pillervägrare in i det sista, så jag tog mig lite matt till jobbet i måndags ändå. Men på eftermiddagen var det dags för pillren att göra entré. Min sekreterare Camilla älgade iväg och ordnade detta, det var jag tacksam för. Men hon retades resten av dagen och lät andra på jobbet komma förbi och kika på mig där jag satt lite hängig och försökte jobba. Lite elakt, tror jag ska byta sekreterare när jag tänker efter. Men bär man ett osynligt Super-man S på bröstet så kämpar man såklart på!
När jag kom hem så var känslan, sådär. Förklarade för min kära sambo att jag inte mådde go och glad kexchoklad, utan att jag tror febern började smyga sig på. Jenny tog mitt osynliga Super-man S, knögglade ihop det till en tuss och kastade bort det. Lex Luthor kvinna! Sedan fick jag gå och lägga mig en stund. Men under natten blev det värre, jäkla kryptonit! Det kom kräks, och feberfrossa. Jag var svag, det ska jag erkänna. Och jag kände att det inte var aktuellt att jobba, inte ens att ta sig upp ur sängen var aktuellt. Tisdagen, den mer eller mindre sov jag förbi…
Tankarna kretsade dock kring denna kryptonit, denna bakterie som gör allt för att besegra mig. Vad tusan har jag gjort för att förtjäna detta? Jag är ganska säker på, att det handlar om någon sorts hävdelsebehov för denna förkylningsbacill. Den blev säkert retad av influensan, lunginflammationen och de andra lite stöddigare sjukdomarna. Det gick nog till ungefär såhär:
– Hahaha, och vad ska du föreställa då?
– Jag är en förkylning! Så det så!
– Jo pyttsan, du skrämmer inte många du inte.
– Gör inte jag!
– Hahaha! Nej verkligen inte. Gå och lek lite med fotsvampen och rinnsnuvan där borta istället. Kom igen när du skördat ditt första riktiga offer lilla pysen…
– Åh jag ska nog visa er…
Så kan det ha gått till, tror jag. Sedan började förkylningen se sig omkring, vem skulle den välja ut till sitt första offer? Ja varför inte slå på stortrumman direkt och välja Värmdös största tjockis. Ska man imponera så ska man göra det stort! Jag vet inte varifrån den kom, men nu är den i alla fall här. Jag tror jag dör, lite åtminstone. Åh min förkylning, min kryptonit…

Idag onsdag, så vaknade jag med huvudvärk men febern kändes besegrad. Så i med en Alvedon och en Ipren igen, och låt de sedan brottas om uppdraget där inne. De gjorde så pass bra nytta att jag lämnade sängen och blev bästis med soffan istället. Soffan är bra, närmare till köket också. Härifrån kunde jag enkelt fylla på med vätska under dagen och har sakta börja repa mig. Hah! In your face förkylningen!! I win!!

Min syster Linda tog upp en viktig sak nyligen. Nämligen att jag är Dart Vader och att Jenny var någon Panneme, men hon menar nog Padme. Till min gode vän Eriks stora förskräckelse kan jag tänka mig. Med detta så syftade hon på att Darth Vader, liksom jag då, har två tvillingbarn. Ni vet Luke och Leia!
Det har hon ju helt rätt i faktiskt! Jag har inget emot den jämförelsen alls, Darth Vader är en stark förebild för många. Även om han dog mer ärofullt och tuffare än av en förkylning som höll på att ta livet av mig. Tror även jag kan ha användning av hans pondus på jobbet i vissa situationer. Måste nog dock be Cathleen beställa ett rött lasersvärd åt mig, annars kommer det bara kännas dumt…

Såhär kunde jag se ut i mina svarta arbetskläder på jobbet. Respect! Till och med Harry skulle vara lite rädd för mig då…

Vet ni, jag tror att herren vår gud börjar roa sig på min bekostnad igen. För hör här!
Jenny har upptäckt fördelarna med att låta twinsen sova utomhus i vagnen. Inte nattetid såklart! Utan dagpassen när de är trötta, och då sover de faktiskt både bättre och längre. Man behöver bara rulla ut dem utanför dörren så blir de trötta av att se på träden, sedan somnar de. Enligt henne då. Vill ni veta hur det går när jag försöker göra samma sak?
Mkay, såhär brukar det gå till. Jag klär på twinsen kläder och bäddar ner dem i vagnen. Rullar sedan ut vagnen och väntar på att träden ska göra sitt magiska svajande för vinden tills de somnar. Nova somnar oftast blixtsnabbt, det är då Theo blir arg och skriker! Oj oj, Nova vaknar såklart och jag börjar köra vagnen i åttor på altanen tills båda lugnar ner sig. Nova somnar om, Theo ligger och kör arga leken med mig och vägrar både blinka och le. Men när vi båda tjurskallar hållit på ett tag så börjar ögonlocken bli tyngre och tyngre, nu somnar han vilken sekund som helst. På vår annars ganska lugna gata så skickar nu herren vår gud fram en bil som bara måste passera just nu. Vi har ett farthinder en bit ifrån vår infart, och varför inte låta denna bil släpa på en tom båttrailer som kan skramla och låta högt över detta farthinder! Theo vaknar igen och ser hyffsat skitsur ut. Vi börjar om igen…
Efter ytterligare några minuters arga leken så börjar han tröttna igen. Nu är det nära tänker jag och placerar vagnen framför köksfönstret så att vi kan se dem. Sedan backar jag långsamt undan och öppnar försiktigt dörren. Båda sover, härligt!
BRRRRRUM RASSELLRASSELL! BRRRUMBRRRUUM!!
Där kom en riktigt skitgammal diesel lastbil brakandes in på vår gata! Och gasar på ordentligt, det går inte fort men låter fördjävligt! Över farthindret på vägen, pang-klånk! Jippi… Där vaknade twinsen igen, bara att börja om igen…
Herren vår gud ligger troligen dubbelvikt nedanför sin tron där uppe i himmelriket och skrattar så hen får ont i magen. För så enkelt som Jenny hävdar att det är att få twinsen att somna utomhus, det stämmer inte överens med min verklighet. Utan att överdriva, men säkert 8 av 10 gånger så blir det ungefär såhär när jag försöker. Är jag en dålig far?

Nej, jag mår faktiskt bättre nu och ska nog unna mig en stor kopp te. Ni andra får tvätta händerna och äta vitaminer så ni slipper bli sjuka. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Cathleen, i förskott. Jag är ganska säker på att hon kommer förlöjliga mitt önskemål om ett rött lasersvärd. Eftersom jag inte får strypa folk som Darth Vader gör när han blir besviken på någon, så får hon helt enkelt utmärkelsen idag. Tur för henne kanske…