Min mössa! Det var ju himla klantigt av mig att glömma den i bilen igår kväll när jag tillsammans med Kent, hans granne Håkan och min farsa skulle iväg på höstkonsert inne på Klubben!

Jag hade fått denna konsertbiljett i present men visste inte om att det var denna helg vi skulle iväg. Att det var i november visste jag men inte att det var denna helg, så jag blev positivt överraskad när Kent ringde mig i veckan för att planera lite kring kvällen. Att bandet Majestica skulle uppträda visste jag om, det var lite därför vi skulle dit. Därför blev jag lite förvånad när jag såg på biljetten att de enbart var ett av förbanden, tydligen var huvudnumret självaste Battle Beast! De kände jag ju till och har hört flera låtar med dem sedan tidigare, så det hade jag inte väntat mig och nu blev kvällen bara ännu bättre!

Kent och Håkan hämtade upp mig hemma innan vi åkte mot stan, sen plockade vi även upp farsan på vägen. När vi parkerat och ställde oss i kön utanför Klubben vid Fryshuset insåg jag misstaget med min mössa, att den låg kvar i bilen. Det var lite kyligt ute så knoppen blev snabbt kall, och det vore inte så farligt om det inte vore för att de var lite tröga med att öppna dörrarna och börja släppa in publiken som köade utanför. Jag hann till och med oroa mig lite över om de faktiskt serverade starköl där inne eller enbart folköl…

Men när vi väl kom in så blev jag lugn igen, detta trots att dörrvakten skrattade åt mig när jag skämtade om att jag var tvungen att dra in magen där i entrén så att han kunde se bättre och kontrollera alla inpasserande.

– Du drog inte just det skämtet mannen! Sade vakten och skrattade högt.

Så himla roligt var det väl inte, hur stor mage har jag egentligen? Jag tittade ner men tyckte absolut inte att jag var tjockast på Klubben, det fanns betydligt större människor där kan jag garantera er. Men när vi alla i sällskapet blivit insläppta kunde jag rusa fram till baren och köpa mig kvällens första öl. Och som jag nämnde för mitt sällskap så är första ölen alltid bäst! Man blir nästan lika glad och euforisk som Dynamit-Harry i ”Jönssonligan”, när han pratar om kärleken till öl och hur den sakta rinner ner och gör små kullerbyttor i magen. Och jag hade precis börjat dricka när det var dags för Majestica att inta scenen…

Majestica har ju Tommy Johansson som sångare och frontfigur i bandet, han som tidigare varit gitarrist i Sabaton de senaste åren. Nu kör han dock med sitt egna band och att han kan spela och sjunga visste vi ju redan, men här fick han ju mer utrymme för sin sång och visade vilken otrolig sångröst han har. Även de höga tonerna sätter han klockrent! De hade enbart 45 minuter på sig men levererade många bra låtar, några kände jag inte igen men de var väldigt bra och kanske borde jag lyssna mer på deras musik.

Sedan kom nästa band upp på scenen för att värma upp publiken, men när jag såg utplacerade kors och dödskallar blev jag aningen misstänksam. Och när bandmedlemmarna gjorde entré iförda zombiemasker hann jag även bli orolig, vad tusan är nu detta…

Ofta tycker jag tyvärr att när artister gått hårt ut med utstyrsel och rekvisita så är det inte alltid så att de levererar musikaliskt alla gånger. Denna tyska grupp heter Dominum, men sångaren liknade mer vampyren Nosferatu och när han väl började sjunga blev jag positivt överraskad. Jag trodde det skulle growlas och skrikas, men istället sjöng han klockrent och musiken var mycket bättre än befarat. Detta var helt klart kvällens överraskning! Jag kände inte igen en enda låt de framförde, men med tanke på hur bra de låter live så insåg jag direkt att dessa måste jag lyssna mer på när jag kommer hem. Så låt er inte skrämmas av bandets metal-zombies, deras musik var betydligt mer levande än död om ni frågar mig!

Sedan var det dags för pompösa Battle Beast att börja spela, till pampiga toner i inledningen klev de finska bandmedlemmarna upp på scenen en efter en, sedan drog de igång!

Publiken vaknade till ordentligt inne på Klubben och nu var det bra drag där inne, och jublet lyfte taket när sångerskan Noora Louhimo klev fram och började sjunga. Hon liknade nästan den onda fén Maleficent från ”Törnrosa”, och jag som hört flera låtar med Battle Beast tidigare var såklart nyfiken på hur de skulle låta live. Men jag hittade absolut inget att klaga på och sångrösten pallade verkligen för trycket och levererade! Hennes lite raspiga och nästan hesa röst lät otroligt bra, och detta var en sådan konsert där deras liveframträdande låter bättre än på skiva. De hade nyligen släppt ett nytt album och spelade många låtar därifrån, de kände jag tyvärr inte igen alls men det lät ju bra ändå. Och kvällens bästa låtar var enligt mig ”Eden”, ”Where Angels Fear To Fly” och ”No More Hollywood Endings”. Tack alla inblandade för en otroligt rockig och trevlig kväll!

Idag är det farsdag! Eftersom Linda och jag skulle upp tidigt hade alla barnen ställt sina väckarklockor, sedan bjöd de mig på hembakade scones till frukost. Gulliga ungar! Sedan fick jag även presenter som jag misstänker att Linda varit med och fixat, så jag blev verkligen bortskämd denna morgon. Tack älskade barn samt min älskling Linda för överraskningen och allt fix!

Innan vi avslutar vill jag passa på att skicka ett stort grattis på farsdag till min kära far, du är den bästa fader man kan ha! Och grattis alla ni andra fäder och fadersfigurer där ute, önskar er alla en riktigt fin söndag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till det högljudda sällskapet bredvid oss på konserten igår. Självklart får man sjunga och ha kul när man är på konsert, men dessa var otroligt störande. Det är första gången jag råkat ut för ett sällskap som förstör en konsertupplevelse så mycket som dessa bönder gjorde. Bönder ja, ett fult uttryck vi Stockholmare använder i negativ bemärkelse när folk utanför storstaden uppför sig illa. Jag kallar sällan andra personer för detta men de gjorde mig riktigt less och irriterad denna kväll, till den grad att jag slutligen valde att flytta på mig för att jag inte orkade mer. Det var fem överförfriskade personer, tre killar och två tjejer som verkade vara vänner men som samtidigt raggade på varandra. De verkade inte alltid så intresserade av själva konserten utan pratade väldigt högt med varandra så att de överröstade artisterna när de talade från scenen. De klappade händerna i otakt eller när ingen annan gjorde det, skrek istället för att sjunga och försökte dansa där i folkmassan. Men de kunde inte stå upp ordentligt utan vinglade och ramlade in i mig och många andra flera gånger. Tjejerna ramlade till och med omkull på golvet och låg där och skrek, rätt åt dem. En av tjejerna frågade mig om jag hade en kul kväll, jag svarade att den skulle vara bättre om de kunde vara försiktigare. Men jag tror inte hon hörde eller förstod vad jag sade, jag tror att de kan ha varit från Tierp eller Gävle så kanske uppstod såråksvårigheter oss emellan. Och när jag trodde att det inte kunde bli sämre och att jag inte kunde störa mig mer på sällskapet så skämde de ut sig igen. I slutet av konserten skanderade publiken ”Battle Beast! Battle Beast!” i synkad takt, men då hörde sällskapet inte vad alla andra ropade utan skanderade istället ”En gång till! En gång till!”. I otakt dessutom, jag känner bara att jag vill säga SUCK och hoppas aldrig att jag eller någon annan behöver hamna i närheten av dem på konsert igen…