Ni vet känslan av att man tycker tiden rusar iväg och att man inte hinner ta vara på tiden ordentligt, jag kan känna så ibland. Att man önskar få mer gjort, eller att man ibland faktiskt slösar bort sin tid på något totalt meningslöst och onödigt. Precis så kändes det efter att jag sett filmen ”Rampage”…

Jag ska i ärlighetens namn inte påstå att jag ens hade några förväntningar på denna film, men beslutade mig ändå att ge den en chans i brist på annat. Den är ju trots allt ändå baserad på ett gammalt spel som kanske var det första spelet jag spelade på min Atari när jag var barn, så lite nostalgi kanske man skulle få uppleva tänkte jag. Men jag mindes tydligen väldigt lite från spelet, för inget kändes bekant alls när jag tittade på filmen. Förutom Dwayne Johnsons biceps som ständigt påminner om mina egna…

Nej men filmen var ju inte bra, inte alls bra. Välgjord kanske, men det räcker inte för att jag ska uppskatta den. Och det enda som var bekant för mig var de stora bestarna som löper amok i Chicago, när de klättrar på husen där och förstör allt i sin väg. Men känslan efteråt var som jag var inne på här tidigare, att det kändes som tiden rusade iväg och plötsligt satt jag där i soffan och ångrade mitt beslut att se filmen. Det är två timmar av mitt liv jag aldrig mer kommer att få tillbaka, men man måste ju våga chansa lite ibland också. Så rekommenderar jag er andra att se ”Rampage”, svaret är NEJ! Har ni tid över som ni inte kan förvalta med att pilla naveln eller titta på målarfärg som torkar, så JA då kan ni välja att titta på denna. Men inte annars, nej…

Har ni hört talas om uttrycket ”guilty pleasures”? Detta var något som nyligen lyftes på en filmsida jag följer, där de bjöd in till diskussion om vilka filmer vi faktiskt skäms över att tycka om. Jag har ju en del sådana filmer hemma.

Ja men ni vet, filmer som egentligen inte är bra men man har ändå fastnat för dem på något vis och ser dem om och om igen. Kvalitén kan vara hemsk, skådespelet uselt och hela produktionen kan lukta B-film men ändå så tycker man om dessa. Så låt mig nämna några utav dessa filmer som jag har hemma och smygtittar på när ingen annan vet om det…

• Beavis & Butt-Head do America – Ja den är tecknad och fult tecknad dessutom. Men detta är ju nostalgi, för när man var tonåring så älskade man ju att titta på dessa två headbangande knäppisar på MTV sent på kvällarna. Humorn är låg och dum, och storyn i filmen rätt så tunn. Men musiken, och alla kända skådespelare som gör rösterna till karaktärerna i filmen är det som gör allt så bra. Jag tittar inte på denna så ofta, men när jag gör det så gör jag det oftast själv. Av någon anledning…

• Starship Troopers – Denna science fiction rulle är av högsta B-klass om du frågar mig, och min gode vän Erik som såg den elva gånger på bio skulle förstås inte hålla med mig. Men det är en dålig film så fått kultstatus helt enkelt, och anledningen till att jag gillar den är mest för att Erik byggde upp en sådan hype runt filmen när den kom på bio. Och det är den enda film jag sett två gånger på bio. Men filmen är ändå välgjord trots en låg budget, och det verkar som att pengarna satsades mest på effekterna i filmen. För skådespelarnas insatser är bedrövliga, inte alla dock men de flesta. Men effekterna är grymt bra och musiken pampig som tusan, så den håller än idag! Men som sagt, det är inge vidare bra film egentligen och jag skäms lite när jag tittar på den. Så detta sker mest i smyg utan omvärldens vetskap.

• Raw – Denna stand-up av Eddie Murphy är så rolig, även om den idag inte alls skulle klassas som rumsren. Den är allt utom politiskt korrekt, men väldigt rolig. Showen filmades någon gång i början av 80-talet tror jag, och kretsar kring aktuella ämnen på den tiden. Men sättet han framför detta på skulle aldrig kunna visas på TV idag, det skulle bli ett ramaskri. Därför är detta något jag tittar på någon gång med några års mellanrum, och nämner det inte för någon. Det förblir min smutsiga lilla hemlighet…

Vi var på afterwork nyligen, mina fina herrar och jag. Och vi möttes inte upp inne i stan denna gången, utan vi satsade istället på ett hotell ute i ”förorten” i Haninge. Marcus bättre hälft Tina hade hamnat där tidigare och blev glatt överraskad, så vi kände oss nyfikna att testa detta ställe själva denna gången. Så vi samlades i hotellets lobby, där fanns en bar med trevlig personal som välkomnade oss direkt. Atmosfären var härlig och det var verkligen som Tommy själv berättade när vi var där, att det kändes som att vi satt på ett flådigt hotell inne i stan. Vi pratade länge och blev hungriga, så vi lyckades även bli erbjudna platser i restaurangen så att vi fick äta en bit mat också. Jag åt flankstek för första gången, och det var väldigt gott! Sedan så föll vi tillbaka till baren i lobbyn igen, och Erik lämnade sällskapet. Sedan Marcus, och tillslut var det bara Tommy och jag kvar där. Men vi hade som sagt trevligt och kvällen var väldigt lyckad, jag tror att vi alla kände att vi gärna kunde tänka oss att återvända dit igen. När det var dags att gå hem så tackade vi personalen för deras fina service, för Tommy tog detta väldigt lång tid och jag kände hur jag började bli mer och mer kissnödig. Men det var gångavstånd hem, så jag tänkte att jag håller mig. Jag kan hålla mig! Men det blev många snabba steg hem sen, Tommy skulle gå hela vägen hem till sig så han gjorde mig sällskap tills jag var hemma. Sedan fortsatte han sin färd hem och kvällen var över för denna gången, men det var lyckat. Vi kan väl samlas där snart igen, eller vad säger ni?

Min mor och hennes Kent har nu åkt till Thailand, och man får se vackra bilder som postas på deras Facebook varje dag nu. Det blir lite kontraster, när man jämför de soliga sandstränderna mot de kalla piskande regnvindarna här hemma. Men huvudsaken är att de har trevligt, så hoppas jag att de kommer hem snart så vi kan träffas snart igen.

Jag ska till Mall of Scandinavia! Japp, jag har aldrig varit där men nu är det dags. Blir intressant att se om jag hittar dit, men jag tror det ligger där en grossist låg tidigare där vi handlade isolering på mitt förra jobb. Så jag borde klara av att köra dit! Även om min kollega nästan lyckades skrämma upp mig ordentligt när hon berättade om kaoset i p-garaget där, men det hör väl till sådana ställer tycker jag. Det värsta som kan hända är väl att jag inte hittar ut därifrån sen, men då kan man ju tuta tills en vakt kommer springandes. Gallerian verkar väldigt stor, med många butiker jag aldrig satt min fot i tidigare. Sedan har de väl en sådan där iMax biograf där, och massor av butiker förstås. Jag får se vad jag tycker helt enkelt, det blir spännande att testa något nytt. Kanske att jag hittar något underbart i ”pocket size” som jag vill ta med mig hem, man kan ju alltid hoppas!

Här blir väl bra att avsluta för denna gången, det tycker jag. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla dessa vårtecken det pratas om. Det kommer in värmeböljor, det växer Tussilago och uteserveringarna öppnar snart. Vad hjälper det när det däremellan ska stormas, temperaturen sjunker och regnet piskar en i ansiktet när man är ute. Det är väl något positivt kanske, med Sverige. Att vädret är under ständig förändring och man blir överraskad varje dag. Hurra!