Nu ska jag berätta om när jag, Jimmy the Great, äntligen tog steget in i vuxenvärlden på riktigt och skickade iväg mina knivar på slipning med ett knivbrev!

Ja ni vet, jag är ju född och uppvuxen i Brandbergen och där har ju alla kniv. Det säger ju Felix Herngren i ”Solsidan”, och självklart har även jag kniv. Flera stycken faktiskt! Men det är köksknivar som jag älskar, dessa är ju helt ovärderliga när man bakar och lagar mat hemma. Men några av dem hade fått fula hack i knivbladet efter att jag slipat dem i knivslipen jag fick för många år sedan, så nu kände jag att det var dags att skicka iväg knivarna på slipning istället. Och vilken skillnad det var på dem när jag fick tillbaka dem, de var ju som nya och kanske ännu vassare till och med! Detta kontrollerade jag ju naturligtvis direkt när jag packade upp dem hemma, genom att gnida tumspetsen över det nyslipade knivbladet. Det var förvisso dumt och väldigt onödigt gjort av mig, låt mig bara säga att jag var väldigt nöjd med resultaten av slipningarna och att jag varmt kan rekommendera detta. Nu har jag köpt mig ett diamantbrynstål för att hålla dem vassa i fortsättningen istället för att slipa sönder dem i min gamla knivslip. Zwooosch ZWOOOSCH! Aj…

I samma veva som jag köpte en nytt brynstål så köpte jag en annan spännande sak, nämligen en jäskorg. Denna lilla korg läggar man sin deg i när man bakar bröd, och då jäser den jämnare. Jag provade detta när jag bakade surdegsbröd förra helgen, och den jäste jättefint! Tills jag välte upp degen på en brödplåt och skulle snitta ytan på den så att den skulle bli lite fin när den gräddades, då liksom pös hela degen ihop till en liten hög. Den jäste ytterligare lite till i ugnen sen, men någon vacker brödskapelse blev det inte. Den smakade dock väldigt gott! Så jag bakade nytt bröd denna helgen, även om det inte var min plan från början…

Jag hade nattat barnen och kände att det var länge sedan jag var ”down with the kids” och spelade Playstation, så det ville jag göra. Men när man är utan någon som kunde spela med mig så gav jag mig på FIFA:s onlineläge och startade en match, jag brukar ju kunna vinna när jag spelar mot Theo även om det inte är ofta (han är ju bara 7år gammal). Jag är ingen dålig förlorare, för visst förlorar man ibland i olika spel här i livet. Men sättet jag förlorade den där jäkla fotbollsmatchen på den kvällen var under all kritik, det var total utklassning och förmodligen så mötte jag någon liten fjant som satt hemma under en filt och spelade i smyg hemma i sitt barnrum utan sina föräldrars tillåtelse. Fan! Ja jag förlorade i alla fall inte, för precis när domarn blåste av matchen så stängde jag av TV-spelet så den där personen inte fick några poäng av mig, det var kanske omoget gjort men så går det när man inte spelar schysst mot mig. Jag ställde mig och bakade ett nytt surdegsbröd istället, men Freja vaknade till efter en stund så jag fick låta degen jäsa i kylskåpet över natten. Jag somnade hos Freja sen där på kvällen, men nästa morgon hade degen jäst färdigt. Och som den hade jäst! Degen hade nu vuxit sig stor och härlig, så jag snittade den fint och slängde in den i ugnen. Sen kunde barnen och jag njuta av nygräddat bröd till frukost, otroligt härligt och gott!

Det har varit mycket skrivande om olika TV-serier här den senaste tiden, men jag har hamnat i ett sorts stim där jag faktiskt haft tid att titta mer på TV än vad jag vanligtvis brukar. Om man ser till de sista två månaderna alltså, just sista veckan har jag knappt haft tid att se något på TV alls. Inte ens sport, förstår ni allvaret då! Haha! Nej det har varit mycket annat bara, men jag tänkte nämna att jag provat på streamingtjänsten Amazon Prime. De har ett väldigt stort utbud att välja på men erbjuder inte jättemycket med svensk text, men det behövs ju inte alltid tycker jag. Anledningen till att jag ville prova denna tjänst var främst att två serier som finns att streama där har fått så otroligt bra betyg och blivit utnämnda till årets serier i någon artikel jag läste. En av dem heter ”The Boys” och handlar om superhjältar som ej är särskilt hjälpsamma och vänliga som de vill framstå. Men jag fastnade inte riktigt för denna, även om den är bra gjord och skådespelarna gör allt helt rätt. Jag ska ge den ett nytt försök innan jag bestämmer mig för vad jag tycker, men jag fastnade desto mer för en annan serie istället som heter ”Carnival Row”…

Detta är en sorts fantasyserie som ser ut att utspela sig under 1800-talet där sagoväsen flyttar in i människans samhällen på grund av olika krig som brutit ut runtom i världen, men de är ej välkomna. Människorna ser ner på dessa älvor och liknande och behandlar dem som ohyra, och i serien får vi följa några av dem som tvingas bo i en avskärmad och fattig stadsdel som kallas för ”The Row”. Där jobbar en kommissarie som spelas av Orlando Bloom, som återvänt från kriget och nu träffar på den älva som han förälskade sig i när han var soldat många år tidigare. Samtidigt har några brutala mord utspelat sig och han leder utredningen för att få fast i den seriemördare som skrämmer slag på hela staden. Det var en riktigt snygg serie som var fin att titta på, jag gillade miljöerna och alla sagoväsen. Och lagom lång, jag tror det var åtta avsnitt bara eller något liknande. Så den kan jag rekommendera!

Sedan har vi en annan äckelpäckelserie med blod och elände som jag var nyfiken på att se, den nya ”Dracula” som nu finns på Netflix. Den är lite för seg för min smak och jag tycker att denna versionen av Dracula är lite för djurisk och äcklig, inte alls den eleganta greve jag vant mig vid att se tidigare. Nu har jag bara sett två avsnitt, men det måste börja hända mer om den ska fånga mitt intresse. Dock så är den välgjord och bra, jag gillar mycket med den i vissa avseenden men den har lite långtråkiga svackor ibland. Så vi får se vad jag tycker när jag sett klart den sen, vill inte riktigt rekommendera den ännu. Men om någon har sett hela så får ni gärna kommentera vad ni tyckte, så får vi se om jag blir pepp eller kanske struntar i att se klart den…

Jag tror att nästan alla svenskar vet vem Peter Forsberg är, denna legendariska hockeyspelare som kanske är den bästa vi haft i Sverige någonsin. För er som bara känner till namnet så kan jag förklara att han var en otroligt skicklig poängmaskin i de lag han representerade i NHL, och även i landslaget. Men något som är ganska ovanligt med honom och den typen av hockeyspelare var att han var en riktig hårding som aldrig vek undan, utan han kunde köra över de värsta busarna i NHL och när många försökte tackla honom så var det som att åka rakt in i ett granitblock. Han kunde tända till ordentligt och ruska om nästan vilken motståndare som helst. Men hans spelstil och vinnarskalle som var vinnande för honom själv och hans lag fungerade inte riktigt mot alla, och det fanns faktiskt de som kunde vara snäppet värre. En av dem var min största idol i hockeyvärlden, Mark Messier när han spelade i New York Rangers. Såhär berättade ”Foppa” om när de skulle mötas och vilka direktiv han fick av de mer erfarna spelarna i laget och även sina coacher:

Det var PRECIS så det var, väck honom inte om du vill vinna din match. Mark Messier var kanske inte riktigt i samma klass när det gäller skicklighet som Peter Forsberg, men han hade en ÄNNU större vinnarskalle. Jag tror fortfarande att han är den enda spelaren i NHL:s historia som varit lagkapten för två olika lag och lyckats vinna Stanley Cup. För precis som Peter nämner i sitt citat här ovan, han kunde vinna matcher åt sitt lag helt på egen hand och detta var hans absolut bästa egenskap. Jag har alltid varit fascinerad av honom, hur han med sin tuffa spelstil lyckades skrapa ihop så många poäng som han gjorde. (Han spelade visserligen många säsonger ihop med självaste Wayne Gretzky som serverade honom en och annan ”macka”, men han ordnade många på egen hand också.) Men också för den respekt han hade av alla, och då menar jag inte enbart att spelare var rädda för honom utan mer för att de verkligen gillade honom. Och jag vet inte om många blivit så hyllade efter karriären som han blivit, folket verkligen älskar honom! Det skulle väl vara just Wayne Gretzky eller Mario Lemieux då kanske, och det är inget dåligt sällskap. Jag blev i alla fall lite extra glad av att få läsa om honom igen, det fick mig att minnas. Tack Peter Forsberg för detta!

Idag var vi iväg med Nova och tog hål i öronen, detta var något hon pratat om hela veckan. Vi var tvungna att boka tid och idag var det äntligen dags, och Nova var otroligt laddad med sitt gosedjur som trygghet i ena handen och sin pappa i den andra när de skulle skjuta in örhängena. Det sa bara *KLICK* sen var allt klart! Efteråt firade vi med ett besök på McDonalds och sedan skulle Nova åka till sin cellolektion, så det var fullt upp kan man säga. Men oj vad stolt hon är nu med sina örhängen, kolla själva så tjusigt det blev!

Det får vara allt för denna gången, jag tackar så mycket för att ni tog er tid att läsa. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Transportstyrelsen. De ändrade ju tiderna för vägtullarna här i Stockholm efter nyår, kanske höjdes avgiften också. Det drabbar inte mig som inte passerar tullarna men jag muttrade lite av medlidande för alla andra som tvingas betala detta. Dock så verkade detta ha haft en positiv påverkan på trafiken till en början när det gäller köerna, för på mornarna var det knappt några köer alls de första två veckorna jag åkte till jobbet. Kanske började folk åka tidigare för att slippa betala för vägtullarna, vilket lättade på trycket i trafiken den tiden jag åkte på dagarna och det gjorde mig glatt överraskad! Men denna veckan så var vi tillbaka på ruta ett igen, långa köer som rullar otroligt sakta både till och från jobbet. Det som stör mig med detta är även att om det händer det minsta lilla i trafiken så att en bil blir stående, då fallerar ju hela systemet. Det blir direkt en propp med köer som tar timmar att passera, borde inte inkomsterna från exempelvis vägtullarna kunna bidra till att bygga ut vägnätet som kan avlasta trycket på vägarna lite? Jag förstår att pengarna går till underhåll och annat över hela Sverige, men jag menar vad tusan är det för fel på trafiken i Stockholm? Det känns som att vägnätet är anpassat till en stad med högst en miljon invånare, och att man då måste fördela trafiken över hela dagen för att det ska rulla på ordentligt. Nu är det väl över två miljoner som bor i Stockholm, och trafiken är proppfull med bilar och bussar som fastnar så fort det händer minsta lilla incident på vägarna. Lite pinsamt kan jag tycka, faktiskt…